Vilka handeldvapen vid mobilisering?

[Bjernevik]

Jag antar att flera personer inom Marinen och flygvapnet inte alls skulle ha ett personligt vapen.

Hur det var inom Marinen vet jag inte, men inom Flygvapnet torde alla ha haft ett personligt vapen. Sedan kunde det mycket väl ha varit ett gevär m/96 som var standardbeväpningen inom den optiska luftbevakning tills den lades ned i början på 90-talet, men nog hade envar haft ett vapen. Till sjöss kan jag förstå att det var annorlunda, risken för närstrid ombord torde ha varit liten...

[FNP]

Jag antar att flera personer inom Marinen och flygvapnet inte alls skulle ha ett personligt vapen. När jag gjorde lumpen inom Kustflottan, före FB92 hade vi tio Kpist M/45 och två Ksp58 till fartyget, då med en besättning på 25 personer ungefär.

Förhållandet mellan besättning och antalet vapen var nog likvärdigt för alla av Flottans fartyg vad jag upplevde vid besök ombord på olika typer av fartyg.

Nej, jag har fått uppfattningen att det fanns ett handeldvapen till alla.

Fartygsbesättningar tilldelades personligt vapen först då de av någon anledning mönstrat av. Vapen ombord tillhörde fartygsuppbörden.

All militär personal skulle utrustas med annat vapen än pistol. Pistolen var ett vapen för "upprätthållande av allmän ordning och disciplin" (och för flygförare) inte ett vapen för strid.

[FredH]

Jag antar att flera personer inom Marinen och flygvapnet inte alls skulle ha ett personligt vapen. När jag gjorde lumpen inom Kustflottan, före FB92 hade vi tio Kpist M/45 och två Ksp58 till fartyget, då med en besättning på 25 personer ungefär.

Förhållandet mellan besättning och antalet vapen var nog likvärdigt för alla av Flottans fartyg vad jag upplevde vid besök ombord på olika typer av fartyg.

Nej, jag har fått uppfattningen att det fanns ett handeldvapen till alla.

Fartygsbesättningar tilldelades personligt vapen först då de av någon anledning mönstrat av. Vapen ombord tillhörde fartygsuppbörden.

All militär personal skulle utrustas med annat vapen än pistol. Pistolen var ett vapen för "upprätthållande av allmän ordning och disciplin" (och för flygförare) inte ett vapen för strid.

Nu är jag inte riktigt med på vad du menar med att ha mönstrat av.
Men när vi muckade och lämnade fartyget, före FB92, kvarstod vi i beredskap ett halvår. Därefter ansågs den nya besättningen tillräckligt kompetent för att kunna ta över det ansvaret. Därefter hörde jag aldrig av någon från det militära alls. Ingen krigsplacering, inte ens i någon personalreserv. Så något personligt vapen lär aldrig ha tilldelats.

Jag antar att det har att göra med att fartygsbesättningar i kustflottan i ett krig skulle gå åt som smör i solsken varför det inte fanns något behov att tilldela personliga vapen.

[MD650]

Nu är jag inte riktigt med på vad du menar med att ha mönstrat av.
Men när vi muckade och lämnade fartyget, före FB92, kvarstod vi i beredskap ett halvår. Därefter ansågs den nya besättningen tillräckligt kompetent för att kunna ta över det ansvaret. Därefter hörde jag aldrig av någon från det militära alls. Ingen krigsplacering, inte ens i någon personalreserv. Så något personligt vapen lär aldrig ha tilldelats.

Jag antar att det har att göra med att fartygsbesättningar i kustflottan i ett krig skulle gå åt som smör i solsken varför det inte fanns något behov att tilldela personliga vapen.

Det hade nog mer att göra att det var i början av den era som slutade med "den stora oredan" -98.
D.v.s. man spådde i spåkulan och ansåg att det inte fanns något militärt hot mot Sverige på minst 10 år.
Då fanns det "inget" behov av att bl.a. göra KFÖ med förband.

[Stellan Bojerud]

Av för mig okänd anledning höll flottan fast vid kg M/21. Sådana levererades från GF så sent som 1949.

[FNP]

Nu är jag inte riktigt med på vad du menar med att ha mönstrat av.

1. I samband med mobiliseringen sänks fartyget vid kaj - på kajen står besättningen och hamnar i personaldepån.
2. Vid mobiliseringen dyker hela mobreserven upp och "övertalighet" är därmed ett faktum. Övertaliga hamnar i personaldepån.
3. Fartyget sjunker efter genomförd mobilisering och ombordmönstring. Hela eller delar av besättningen räddas och ham,nar i personaldepån.
3. Av olika orsaker (sjukdom, olycksfall etc), måste enskilda besättningsmedlemmar bytas ut och avmönstras sålunda och hamnar i personaldepån.
4.Fartyget skadas så svårt att reparationer bedöms ta så lång tid att det saknas anledning att hålla besättningen kvar vid fartyget och hamnar därmed i personaldepån.
6.Fartyget saknar stridsammunition, fartyget läggs upp. Besättningen avmönstrar och hamnar i personaldepån
7. etc etc

I personaldepån förses besättingen med personligt vapen och avdelas för andra uppgifter under kortare eller längre tid.

Din krigsplacering gäller intill du erhållit en ny, eller du fått ett meddelande att din gamla upphört. Även utan krigsplaceringsorder så är du värnpliktig till 47 års ålder.

Datorsystemet höll reda på dig ändå, GU i flottan etc. En kpist m/37-39 eller ett gevär m/38 låg och väntade på dig, tillsammans med en unifom m/58. Det fanns alltid en bro , eller en grind att vakta....

[varjag]

1. I samband med mobiliseringen sänks fartyget vid kaj - på kajen står besättningen och hamnar i personaldepån.
2. Vid mobiliseringen dyker hela mobreserven upp och "övertalighet" är därmed ett faktum. Övertaliga hamnar i personaldepån.
3. Fartyget sjunker efter genomförd mobilisering och ombordmönstring. Hela eller delar av besättningen räddas och ham,nar i personaldepån.
3. Av olika orsaker (sjukdom, olycksfall etc), måste enskilda besättningsmedlemmar bytas ut och avmönstras sålunda och hamnar i personaldepån.
4.Fartyget skadas så svårt att reparationer bedöms ta så lång tid att det saknas anledning att hålla besättningen kvar vid fartyget och hamnar därmed i personaldepån.
6.Fartyget saknar stridsammunition, fartyget läggs upp. Besättningen avmönstrar och hamnar i personaldepån

Tack för Dagens Goda.....Varjag

[Stellan Bojerud]

Min far var 3:e maskinist i Flottan. Turbomaskinist på HMS Gustaf V. Andremaskinist på HMS Sveparen. När dessa fartyg gått ur tiden blev han krigsplacerad som vaktchef vid Örlogsdepån Horsfjärden (ÖH). Han hade en mycket negativ uppfattning om det svenska försvaret. Han var svensk patriot och engagerad i försvarets mer hemliga gren, men ansåg att försvarets struktur var föråldrad.

[FredH]

Nu är jag inte riktigt med på vad du menar med att ha mönstrat av.

1. I samband med mobiliseringen sänks fartyget vid kaj - på kajen står besättningen och hamnar i personaldepån.
2. Vid mobiliseringen dyker hela mobreserven upp och "övertalighet" är därmed ett faktum. Övertaliga hamnar i personaldepån.
3. Fartyget sjunker efter genomförd mobilisering och ombordmönstring. Hela eller delar av besättningen räddas och ham,nar i personaldepån.
3. Av olika orsaker (sjukdom, olycksfall etc), måste enskilda besättningsmedlemmar bytas ut och avmönstras sålunda och hamnar i personaldepån.
4.Fartyget skadas så svårt att reparationer bedöms ta så lång tid att det saknas anledning att hålla besättningen kvar vid fartyget och hamnar därmed i personaldepån.
6.Fartyget saknar stridsammunition, fartyget läggs upp. Besättningen avmönstrar och hamnar i personaldepån
7. etc etc

I personaldepån förses besättingen med personligt vapen och avdelas för andra uppgifter under kortare eller längre tid.

Din krigsplacering gäller intill du erhållit en ny, eller du fått ett meddelande att din gamla upphört. Även utan krigsplaceringsorder så är du värnpliktig till 47 års ålder.

Datorsystemet höll reda på dig ändå, GU i flottan etc. En kpist m/37-39 eller ett gevär m/38 låg och väntade på dig, tillsammans med en unifom m/58. Det fanns alltid en bro , eller en grind att vakta....

Nja, tror inte du förstod min poäng. Var väl aningens oklar kanske.

Den var att besättningarna ombord hade inget behov av personligvapen, eftersom de vapen de behövde fanns ombord i fartyget de tjänstgjorde på. Därav min kommentar att alla de 75t i flottan inte behövde personligt vapen. När de mönstrat av, tjänstgör de ju inte ombord längre, dä är det en annan sak.

Sedan, det utgick ingen krigsplacering för oss i flottan vid den tiden, har pratat med flera som gjorde lumpen i kustflottan vid samma tidpunkt som jag. Vi fick en stencilerad telefonlista, giltig i ett halvår, därfäfter gällde inget.

Det kanske är mycket möjligt att det vid en mobilisering efter en tid hade dimpit ned ett brev ändå. Men vi fick ingen sådan där fin hemlig lapp med kryptiska färgkoder och skumma adresser att inställa oss på.

[FNP]

[quote="FredH"]
Nja, tror inte du förstod min poäng. Var väl aningens oklar kanske.
[quote]

Nejdå, jag försökte vara överpedagogisk.

[quote="FredH"]
Den var att besättningarna ombord hade inget behov av personligvapen, eftersom de vapen de behövde fanns ombord i fartyget de tjänstgjorde på. Därav min kommentar att alla de 75t i flottan inte behövde personligt vapen. När de mönstrat av, tjänstgör de ju inte ombord längre, dä är det en annan sak.
[quote]

Exakt så, fartygets vapen var dock aldrig personliga utan just fartygets - de "räknades" sålunda inte. Fartyget hade sålunda vapen, men ingen ombord hade något personligt vapen.
FM hade tänkt ett varv till, det skall finnas ett vapen per skalle, även om de aldrig hämtar ut något.

[quote="FredH"]
Sedan, det utgick ingen krigsplacering för oss i flottan vid den tiden, har pratat med flera som gjorde lumpen i kustflottan vid samma tidpunkt som jag. Vi fick en stencilerad telefonlista, giltig i ett halvår, därfäfter gällde inget.

Det kanske är mycket möjligt att det vid en mobilisering efter en tid hade dimpit ned ett brev ändå. Men vi fick ingen sådan där fin hemlig lapp med kryptiska färgkoder och skumma adresser att inställa oss på.[quote]

Jodå, jag är väl införstådd med hur det fungerade, i kustflottan i början av 90-talet.
Det är helt riktigt som du säger att ni "låg kvar "ombord ett halvår efter muck och sedan ut.

Men, de sjögående som sedan skulle ha krigsplaceringsorder, fick det. Av de värnpliktiga var det endast de som av någon anledning kom att vara krigsplacerade ombord i flera år som fick den "färgglada lappen".

Fick man inte någon sådan så var det ned i allmänna marina personalreserven och då kunde det dröja flera år innan något hände. Efter Sovjetunionens fall så havererade emellertid systemet, då Marinens bas- och depåorganisation "sattes på avskrivning". Datorerna kördes inte, listor rättades inte upp till sist las förbanden ned.

Vet inte vilken befattning du hade, men har ganska god koll på var de olika befattningarna typiskt hamnade.

[Stellan Bojerud]

Officerare i Kungl.Flottan och dess reserv hade pistol M/07 som personlig beväpning och den förvarades i bostaden.

[FNP]

Officerare i Kungl.Flottan och dess reserv hade pistol M/07 som personlig beväpning och den förvarades i bostaden.

Nja, (det kunde även vara revolver m/87 (på 1940-talet) , eller pistol m/40 (på 1980-talet), det beror lite på när i tiden som avses).
Men, åtminstonne från 1980-talet så erhöll officeren kpist vid mobiliseringsförrådet om denne tillhörde ett landförband.
Pistolen var inte ett vapen för strid.

[varjag]

Officerare i Kungl.Flottan och dess reserv hade pistol M/07 som personlig beväpning och den förvarades i bostaden.

Troligen ett undantag - men jag minns EN, reservare - som hade en Walther m/39 OCH en 07:a från FN, inte HVA

Varjag

[FredH]

Exakt så, fartygets vapen var dock aldrig personliga utan just fartygets - de "räknades" sålunda inte. Fartyget hade sålunda vapen, men ingen ombord hade något personligt vapen.
FM hade tänkt ett varv till, det skall finnas ett vapen per skalle, även om de aldrig hämtar ut något.

Fast min tanke var mer att vapnen utanför fartygen borde ha cirkulerats runt. Dvs, att flottan inte hade 75t vapen utan ett mindre antal.
Ex. om det gick åt 25t personer för ombordtjänst i alla typer av flytetyg flottan skulle ha vid mobilisering, använder de de vapen som finns ombord. Vilket gör att behovet av personliga vapen för flottan enbart är ca 50t. De som inte för tillfället tjänstgör ombord.

När besättningarna ombord byts ut vid längre tids tjänstgöring, cirkulerar vapnen runt, Torpedmekaniker Nisse Karlsson ska ha ett gevär m/38 men inte specifierat vilket, istället för att vapnet med vapen# xx45678288 alltid ligger och väntar på torpedmekaniker Nisse Karlsson, får han ett ledigt vapen, som någon annan inte behöver.

Då blir det totalat behovet mindre än antalet tjänstgörande inom flottan, eftgersom behovet av personligt vapen skiftar beroende på antal besättningar i omlopp och för tillfället mönstrade. Så var min tanke.

[Lasse O]

Officerare i Kungl.Flottan och dess reserv hade pistol M/07 som personlig beväpning och den förvarades i bostaden.

Nja, (det kunde även vara revolver m/87 (på 1940-talet) , eller pistol m/40 (på 1980-talet), det beror lite på när i tiden som avses).
Men, åtminstonne från 1980-talet så erhöll officeren kpist vid mobiliseringsförrådet om denne tillhörde ett landförband.
Pistolen var inte ett vapen för strid.

Pistolen som tilldelades yrkes- och reservofficerare avsågs användas för eget skydd under färden till mobplatsen. Sedan skulle dessa vapen lämnas in och fördelas till bl a sjukvårdspersonal.
För övrigt är jag tämligen säker på att man inom FM kallar dessa vapen för Eldhandvapen och inte handeldvapen, vilket verkar vara en civil benämning som smugit sig i det allmänna medvetandet, kanske beroende svenska deckarförfattare med vapenambitioner
http://www.forsvarsbiblioteken.se/Mikro ... en-sverige