Proportioner inf & art

[Ra145]

Många trådar handlar om organisation och hur den såg ut, jag har här en fundering om varför man i brigaderna höll fast vid 3:1 proportionen mellan infanteri och artilleri. jag vet att historiskt har man velat ha (minst) 3 manöverelement (bat inom brig i detta fall) och understödde dem med en (1) enhet artilleri.

Men min fundering är varför man höll fast vid detta i IB66, IB77 och NB85? Sveriges värnpliktsförsvar borde haft alla möjligheter att bemanna fler artilleribatterier per brigad än de 3 som normalt ingår i en artbataljon. På värnpliktssidan torde vi haft gott om välutbildade ynglingar att bemanna artilleriets funktioner. Yrkesutbildning (svarvare, fräsare etc = riktare/pjäsmän), hög mekanisering i jorbruket (=fordonsförare), hög nivå på räknekunskaper ("kameral" = e- och bplats-biträden), Många på tekniskt gymnasium och "natur" (=eldledare, pjäs- och bplats-chefer)!
Teknik (samband, rörlighet) hade ju också utvecklat sen man "uppfann" 3:1 konceptet och borde gagna en högre andel artilleri inom brigaden.

Det enda undantaget i uppträdande och organisation är NB85 som hade små skytteplutoner (i praktiken två grupper), snarast att se som eldöverfallsenheter till skillnad från manöverenhet. De stred väl mycket med minor och indirekt eld, en förstärkning av art-komponenten i brigaden måste ju ha varit värdefullt?

Varför valde man då inte att utöka artilleriet inom brigaden när vi planerade för mycket fördröjningsstrid? Någon som var med när det begav sig och har fakta (eller spekulationer) om detta?

[MD650]

Många trådar handlar om organisation och hur den såg ut, jag har här en fundering om varför man i brigaderna höll fast vid 3:1 proportionen mellan infanteri och artilleri. jag vet att historiskt har man velat ha (minst) 3 manöverelement (bat inom brig i detta fall) och understödde dem med en (1) enhet artilleri.

Det är no grent matematikst m.h.t. till duellvärden. Åtminstone så är det så med mekförband där du måste vara minst 3:1 för att vinna en duell.
Kan tänka mig att det har med det att göra.

Det enda undantaget i uppträdande och organisation är NB85 som hade små skytteplutoner (i praktiken två grupper), snarast att se som eldöverfallsenheter till skillnad från manöverenhet.

Det var ent ekonomiskt då antalet bv var styrande.

De stred väl mycket med minor och indirekt eld, en förstärkning av art-komponenten i brigaden måste ju ha varit värdefullt?

Stämmer!
Och ja, en nskkompch hade inte tackat nej till mer artilleri.

[Stellan Bojerud]

1) Artilleri är dyrt. Pjäserna är relativt billiga. Men det krävs även sambandsmedel, optik, fordon och inte minst dyrbar ammunition. Tusentals granater per eldrör. Löner till personal. Inkomstbortfall i civila samhället då vpl inkallas.
2) Minimum av art organisatoriskt i brig. Vilande brig = brigart gör ingen nytta.
3) Max utbyggnad av kår- resp fördart = möjlighet till flexibel kraftsamling.

[Erik Ljungberg]

Lite utanför själva sakfrågan.

Ser man historisk på artilleriet så är det väldigt lite tid under ett krig som pjäserna skjuter. Gränssättande på understöd är i huvudsak inte antalet eldrör utan istället ammunition, underhåll, samband, organisation och i viss mån räckvidd.

Lösningen för att skapa mer understöd är alltså inte i första hand att köpa mer eldrör utan att köpa massor med ammunition, fixa bra eldledning, både sambandsmässigt och organisatorisk, samt ha vettig räckvidd.

[Wedman]

Finland hade en annan prioritering av proportionerna mellan infanteri och artilleri. Varje brigad hade två artillerisektioner (motsvarande bataljoner), totalt 54 sektioner. Dessutom fanns i slutet av kalla kriget omkring 35 avdelta artillerisektioner enligt mina uppskattningar.

2) Minimum av art organisatoriskt i brig. Vilande brig = brigart gör ingen nytta.
3) Max utbyggnad av kår- resp fördart = möjlighet till flexibel kraftsamling.

Jag smyger även in en annan fråga som uppföljning.

Varför hade Sverige det kvalificerade artilleriet med lång räckvidd, haubits 77, som brigadartilleri (IB 77 och NB)? Borde det inte ha varit bättre med haubits 77 som fördelningsartilleri och att tidigare fördelningsartilleri, haubits F och m/39, blivit brigadartilleri?

[MD650]

Finland hade en annan prioritering av proportionerna mellan infanteri och artilleri. Varje brigad hade två artillerisektioner (motsvarande bataljoner), totalt 54 sektioner. Dessutom fanns i slutet av kalla kriget omkring 35 avdelta artillerisektioner enligt mina uppskattningar.

Jo, Finland hade en annan syn på detta. Bl.a. så bestod varje bataljon av 18 pjäser d.v.s. totalt 36 st på brigaden jämfört med våra 12 pjäsbatterier.

Varför hade Sverige det kvalificerade artilleriet med lång räckvidd, haubits 77, som brigadartilleri (IB 77 och NB)? Borde det inte ha varit bättre med haubits 77 som fördelningsartilleri och att tidigare fördelningsartilleri, haubits F och m/39, blivit brigadartilleri?

En tanke kan vara att brigartilleriet skulle vara mer rörligt på brigadnivå?!

[Stellan Bojerud]

Finland hade en annan prioritering av proportionerna mellan infanteri och artilleri. Varje brigad hade två artillerisektioner (motsvarande bataljoner), totalt 54 sektioner. Dessutom fanns i slutet av kalla kriget omkring 35 avdelta artillerisektioner enligt mina uppskattningar.

2) Minimum av art organisatoriskt i brig. Vilande brig = brigart gör ingen nytta.
3) Max utbyggnad av kår- resp fördart = möjlighet till flexibel kraftsamling.

Jag smyger även in en annan fråga som uppföljning.

Varför hade Sverige det kvalificerade artilleriet med lång räckvidd, haubits 77, som brigadartilleri (IB 77 och NB)? Borde det inte ha varit bättre med haubits 77 som fördelningsartilleri och att tidigare fördelningsartilleri, haubits F och m/39, blivit brigadartilleri?

Den där frågan om haub-77 var livlig redan när pjäserna debuterade. Det var Org-77 kramare som ville ha 77-pjäserna i den org.

I realiteten beordrade fördch byte så att brighaubbat-77 blev fördart och brig erhöll istället en fördhaubbat F eller m/39. S k ständig tillfällig indelning.

[MD650]

I realiteten beordrade fördch byte så att brighaubbat-77 blev fördart och brig erhöll istället en fördhaubbat F eller m/39. S k ständig tillfällig indelning.

Var det så i alla fördelningar?

[Stellan Bojerud]

Nej. Berodde på fördelningschefen.

[MD650]

Nej. Berodde på fördelningschefen.

Nån speciell fördch du tänkte på?

[Forskaren]

Jo, Finland hade en annan syn på detta. Bl.a. så bestod varje bataljon av 18 pjäser d.v.s. totalt 36 st på brigaden jämfört med våra 12 pjäsbatterier.

Det kan vara svårt att gruppera ett batteri med 6 st. tunga pjäser!

[MD650]

Det kan vara svårt att gruppera ett batteri med 6 st. tunga pjäser!

Jo, förvisso. Men om jag är längst fram så är det inte mitt bekymmer, bara jag får mina granater i rätt tid och på rätt plats.

[Erik Ljungberg]

Finland hade en annan prioritering av proportionerna mellan infanteri och artilleri. Varje brigad hade två artillerisektioner (motsvarande bataljoner), totalt 54 sektioner. Dessutom fanns i slutet av kalla kriget omkring 35 avdelta artillerisektioner enligt mina uppskattningar.

Jo, Finland hade en annan syn på detta. Bl.a. så bestod varje bataljon av 18 pjäser d.v.s. totalt 36 st på brigaden jämfört med våra 12 pjäsbatterier.

Varför hade Sverige det kvalificerade artilleriet med lång räckvidd, haubits 77, som brigadartilleri (IB 77 och NB)? Borde det inte ha varit bättre med haubits 77 som fördelningsartilleri och att tidigare fördelningsartilleri, haubits F och m/39, blivit brigadartilleri?

En tanke kan vara att brigartilleriet skulle vara mer rörligt på brigadnivå?!

Är inte i huvudsak det finska brigadarilleriet 122 mm?

[MD650]

Är inte i huvudsak det finska brigadarilleriet 122 mm?

Osäker men det låter rimligt.

[CvD]

Eftersom vi jämför Finland och Sverige, hur kommer det sig att Sverige aldrig skaffade några salvpjäser (dvs rakart etc), undantaget 10,5 cm savvkanon m/46 som lär bara ha tillverkats i fyra exemplar?
Har läst någonstans att det beror på kostnaden för rakart samt att de bara kan ge en momentan eldgivning.
Men eftersom alla våra grannländer införskaffade sådan pjäser, Norge M270 MLRS, DK M270, tyskarna hade dels sin egen LARS samt M270 och Finland hade flera (M270, RM-70 och BM-21) verkar det mystiskt om det endast var Sverige som inte hade råd...

/CvD