Flygvapnets mobiliserade transportflygorganisation

[Viktor Lima]

God afton,

Jag har några funderingar om den mobiliserade delen av flygvapnets flygtransportorganisation under kalla kriget. FV planerade att i händelse av mobilisering sätta upp ett antal centrala och regionala flygtransportdivisioner med civila flygplan från den svenska delen av SAS, Linjeflyg, Svensk Flygtjänst, Lapplandsflyg med flera svenska bolag. Flygplanen skulle om möjligt ändras om till lastversion och kamoflagemålas. De skulle flygas av ordinarie personal som var krigsplacerade ”på jobbet” så att säga. I STRIL-organisationen fanns särskilda transportledare för att planera och leda verksamheten inom respektive luftförsvarssektor. Denna artikel beskriver organisationen i detalj under perioden 1945 till ca 1960:

http://www.artiklar.z-bok.se/transport.html

Jag är dock ute efter information om den senare delen av kalla kriget 1970- ca 1990. Jag har för mig att Borlängebas var tänkt huvudbas. Borlängebasen var tillsammans med Frösön de baser som låg längst bort från det sovjetiska attackflygets hemmabaser. Borlänge ligger också bra till om man ska flyga utrikestransporter västerut. Jönköpingsbasen också var viktig eftersom huvuddelen av flygtransporterna under OP GUTEN skulle utgå därifrån.

Hur var den tekniska tjänsten tänkt att fungera? Det var ju inte bara att sätta ner en SAS-kärra på vilken krigsbas som helst. Stationskompaniet i basbataljonen hade ingen personal eller utrustning (?) för att klargöra tex. en DC-9:a. Att enbart ha teknisk personal på Borlängebasen/Jönköping och kanske några enstaka baser till måste varit en taktisk begränsning eller räknade man med att det fanns tekniska resurser på de civila flygplatserna?

Hur många och vilken typ av flygplan ingick i krigsorganisationen vid olika tidpunkter?

Jag vet att det genomfördes flera övningar med inmobbade civila flygplan – Har någon några exempel?

/VL

[Wedman]

Lite information om Borlänge:

Borlänge var en transportbas och bl.a annat en reserv för Arlanda. Där fanns utrustning för att kunna omvandla delar av de civila flygplanen (DC9 bl.a.) till sjuktransportflygplan. I KC fanns då också en luftfartsverkets radio som var avsedd för kommunikation via kortvåg med svenska civila flygplan utanför landet.

[J.K Nilsson]

Nog tror jag att basbataljonens klargöringstropp transport kan tanka en DC-9. Och numer så går piloten själv varvet och tittar på maskinen. En del flygplatser har i dag inga tekniker eller mekaniker utan det är allmän flygplatspersonal och piloter som svarar för att vända en maskin.

J.K Nilsson

[Viktor Lima]

Nog tror jag att basbataljonens klargöringstropp transport kan tanka en DC-9. Och numer så går piloten själv varvet och tittar på maskinen. En del flygplatser har i dag inga tekniker eller mekaniker utan det är allmän flygplatspersonal och piloter som svarar för att vända en maskin.

J.K Nilsson

Hej och tack för svar,

Jag kollade i Anbas stnkomp och där står mycket riktigt att "Besättningen i de större transportflygplanen ansvarar normalt själva för betjäningen av resp flygplan. Ansvaret åvilar därvid i besättningen." Här nämner man särskilt TP 84, TP 85 samt "motsvarande större transportflygplan i K-företag". Med den lösningen så var det naturligtvis inga problem att kuska runt på krigbas med civilplan. Fanns det ett förband som hette klargöringstropp transport i Basbat85-orgen? Jag trodde alla bataljoner endast hade en klargöringsgrupp sambands-och transportflyg i klargöringsplutonen, men man ändrade ju runt orgen lite efterhand.

/VL

[J.K Nilsson]

Kan vara så att transportbetjäningen trots allt var av grupps storlek och inte tropp. Det är inte lätt att hålla isär alla dessa omorganisationerna...

J.K Nilsson