Dödsstraff i svenska försvaret

[CvD]

Satt och läste på Tjelvar om hur dödsstraff skulle verkställas enligt Strafflag för Krigsmakten, 1942. Det står beskrivet hur en arkebusering ska genomföras men det nämns i texten att dödsstraff kan genomföras med halshuggning, framgår inte om andra metoder kan användas, bara att den dödsdömde inte får bära uniform om han inte arkebuseras.

Halshuggningsstraffet, är det en kvarleva av det gamla adelsprivilegiet att kunna avrättas med svärd eller var det tänkt att bödelsyxa skulle kunna brukas?
Hade olika brott olika avrättningsmetoder eller var det upp till domaren att bestämma det?
Dödsstraff i krigstid var i bruk till 1973 men jag har hittills inte lyckats hitta i en gammal lagbok exakt vilka brott som kunde medföra dödstraff, någon som kan svara på det?

/CvD

[lampros]

Dödsstraff torde ha varit avsett för:

. landsförräderi (som att förråda försvarshemligheter till fienden)
. sabotage av militär materiel och installation, sabotage av krigsindustri
. uppmana soldater att inte strida (som von Hästesko under Anjalaupproret, han blev ju sedan den ende som avrättades då, de övriga benådades men Gustav III såg allvarligt på detta)

Apropå det sista fanns det väl sedan dess i svensk rätt något som hette Anjalaparagrafen som kanske har med detta att göra.

[CvD]

Tror spionage ingick bland brotten också men ingick något mer? Har inte lyckats hitta någon lista.

[Sarvi]

Sverige hade ju en bättre begagnad giljotin sedan sekelskiftet någon gång, läge att rota fram den från Långholmen eller var den nu kan ha funnits undanstoppad?

[Bjernevik]

Arkebusering gällde när Krigsmakten verkställde dödsstraffet. Den dömde kunde också överlämnas till civil myndighet och då var det halshuggning som gällde med för tiden aktuell metod, dvs handbila innan giljotinen köptes in.

Efter det att det fredstida dödsstraffet avskaffats så vill jag minnas att arkebusering var det enda alternativet.

Vilka brott som hade dödsstraff i krig framgick av en särskild lag, har för mig att den sista versionen kom 1948. Förmodligen var det erfarenheterna från kriget som föranledde en uppdatering.

[CvD]

[quote="Bjernevik"]
Efter det att det fredstida dödsstraffet avskaffats så vill jag minnas att arkebusering var det enda alternativet.
[quote]
Hmm, så Tjelvars artikel kan vara av äldre årgång än 1942?

Rörande brott som kunde medföra dödsstraff i Storbritannien och USA under den här tiden ingick om jag inte har fel, mord och våldtäkt. Kan det ha varit samma i Sverige?
Jag har en känsla att Sverige nog tittade på hur det var i Finland, men där vet jag ännu mindre. När frångick Finland dödsstraff i krigstid förresten? Känns om att det borde vara efter Sverige.

/CvD

[Psilander]

Har ett tjänstereglemente för sjögående flottan 1897 hemma som beskriver hur dödsstraff skall gå till ombord. Genom i första hand skjutning (då må den dömnde bära uniform, utan medaljer och gradbeteckningar mm) eller genom hängning (då får den dömde inte bära uniform).

Hur tillämpades dödsstraff i väst för krigsbrott? Den jag kommer på är Quisling som ju arkebuserades på Askershus.

[Jonas Gunnarsson]

Quislings fall är ju lite speciellt eftersom man tillfälligt återinförde dödsstraffet för att kunna avrätta honom som straff för hans samröre med Tyskland under ockupationen. Man kan ju ställa sig frågan om vad som hade hänt om istället England hade hunnit före och skyddsockuperat Norge? Hade den som ställt sig till förfogande för ockupanterna fått röna samma öde i det fallet?

Nåväl, jag har någonstans på en hårddisk en kopia av 1903 års svenska reglemente vad gäller militära avrättningar, jag antar att det var det sista tryckta reglementet beträffande samma ämne som togs fram. Minns jag rätt så var det här på forumet som jag hittade länken till pdf-filen ifråga.

[CvD]

Hur tillämpades dödsstraff i väst för krigsbrott? Den jag kommer på är Quisling som ju arkebuserades på Askershus.

Sökte runt lite och måste faktiskt erkänna att jag blev lite förvånad. Finland tog bort dödstraff i krigstid 1972 , alltså före Sverige. Norge tog bort dödsstraff 1979 men verkar ha dragit ut på tiden att ratificera ett FN-avtal om att förbjuda dödstraff permanent. http://articles.latimes.com/1991-04-28/ ... punishment
Danmark tog bort dödsstraff i krigtid i praktiken 1978, juridiskt 1993.
Men har inte lyckats gräva fram för vilka brott för dessa länder heller.

/CvD

[cats]

Finland tog bort dödstraff i krigstid 1972 , alltså före Sverige.
/CvD

Finland tog också bort det civila dödsstraffet före Sverige. I Finland avskaffades det genom en kejserlig förordning den 21.04.1826: Vilket gällde för män. Samma kom för kvinnor först den 24.2.1848. D.v.s. tjugotvå år senare. I praktiken verkar dock den första förordningen ha gällt både män och kvinnor.

Sverige avskaffade civila dödsstraffet 1921. Nittiofem år efter det att straffet redan avskaffats i Finland.

Att orsaken till avskaffandet av civilt dödsstraff i Finland inte hade sin grund av humanitär skäl är däremot en annan sak... på papper ser det i alla fall snyggt ut

De ni. Surprise, surprise, Finland kan också vara först i något... bra...?

[Psilander]

Finland var före med rösträtt också, 1906, dessutom höll man fast vid Förenings och Säkerhetsakten fram till 1918/19. Men hur var det med dödstraff under 20-30-talet?

[Ben]

I Lag om dödsstraff i vissa fall då riket är i krig (SFS 11948:450 stadgades att dödsstraff kunde utdömas vid uppror eller försök till uppror samt vid brott som behandlades i strafflagens kapitel 8, 26 och 27 i fall de var så svåra att de under fredstid kunde ge livstids straffarbete. Strafflagens kapitel 8 gällde brott mot rikets säkerhet (bl.a. spioneri). Kapitel 26 var rubricerad "Om brott av krigsman" och däri behandlades bl.a. myteri. I kapitel 27 fanns särskilda bestämmelser för krig och beredskapstillstånd och där togs bl.a. upp agitation i syfte att sprida modlöshet, bärande av vapen mot riket, betydelsefull hjälp åt fienden på diverse sätt etc.

[Donkeyman]

Finland var före med rösträtt också, 1906, dessutom höll man fast vid Förenings och Säkerhetsakten fram till 1918/19. Men hur var det med dödstraff under 20-30-talet?

Men även Finland har en gigantisk plump i historiens protokoll. I samaband med Inbördeskriget avrättades stora mängder med människor. Dels drev bägge sidor med en omfattande terror bakom fronten, dels avrättade man tillfångatagna motståndare i stora mängder. Efter krigets avslutande blev det sommaren 1918 en avrättningsvåg utan motstycke i Skandinavien där segrarna från den vita sidan likviderade stora mängder röda fångar. Dessa händelser upphörde inte förrän omvärlden reagerade så kraftigt att man faktiskt ifrågasatte om Finland var moget till att erkännas som en självständig nation.

I efterhand har väl den samlade juridiska och historiska vetenskapen i Finland enats om att såväl den röda som den vita terrorn under den här tiden helt och hållet saknade stöd i gällande lagstiftning.

Men en liten fundering Off Topic hör också samman med detta. Bara 20 år senare hade man läkt de här såren så pass att veteraner från bägge sidorna kunde stå tillsammans i striden mot Sovjetunionen. Där ser man hur en gemensam fiende kan skapa allianser hos de mest oförsonliga fiender.

[Eken]

Ur "Tjänstgöringsreglemente för Armén" 1903 års upplaga

Dödsstraff genom skjutning.

1. Lämplig tid att bereda sig till döden skall lämnas den, som blifvit dömd att mista lifvet; ståndsrätts dödsdom skall dock, såvidt densamma stadsfästes af "högsta befälhafvaren på stället", verkställas inom tjugofyra timmar efter det domen afkunnades.
2. Vid exekutionen skall regementsofficer eller, om sådan icke finnes på stället, kompaniofficer föra befälet och ansvara för straffets behöriga verkställande. Läkare, väbel eller i dennes ställe annan underofficer samt, där så kan ske, präst skola vara närvarande.
3. Två kompanier eller motsvarande styrka till fots af de beridna vapenslagen beordras som vakt. En tropp infanteri eller motsvarande afdelning af annat vapenslag, under befäl af underofficer, afdelas af vaktstyrkan såsom betäckningstrupp till den dömdes afhämtande. Synas omständigheterna påkalla en starkare betäckning under den dömdes förande till exekutionsplatsen, beordras till hans afhämtande särskild afdelning af lämplig styrka.
Nio utvalda menige, väpnade med gevär eller karbiner, under befäl af underofficer, beordras att verkställa skjutningen. Underofficern låter verkställa laddning, när han emottagit sitt befäl; lämpligt antal patroner i reserv medföres.
4. Å exekutionsplatsen ordnas vaktstyrkan i sluten fyrkant; befälhavaren och läkaren taga plats i midten af fyrkanten, samt de till skjutningen afdelade, formerade på ett led, med befälhavaren mot högra flygeln, likaledes inne i fyrkanten med front mot och på 12 stegs afstånd från den plats, där den dömde skall ställas.
5. Den dömde, klädd i uniform, men utan beväpningspersedlar, afhämtas ur häktet af betäckningstruppen, som förer honom till exekutionsplatsen. Väbeln och ett underbefäl af betäckningstruppen (befälhafvarens närmaste man) omgifva den dömde; finnes präst tillstädes, följer han den dömde, då underbefälet af betäckningstruppen går bakom.
6. Vid framkomsten till fyrkanten föres den dömde till befälhafvaren och aflämnas till honom. Betäckningstruppen återgår till sitt kompani.
7. Befälhafvaren kommenderar "skyldra-gevär" och låter väbeln uppläsa domen.
8. Sedan domen blifvit uppläst, kommenderar befälhafvaren "på axel-gevär" och låter väbeln och det förut omnämnda underbefälet af betäckningstruppen föra den dömde till den för honom utsedda platsen; hans ögon förblindas, och på bröstet fästes ett väl synligt riktmärke. Fyrkanten öppnas å den sida, som är bakom den dömde, och underofficern, som förer befälet öfver de till skjutningens verkställande afdelade, träder fram och ställer sig i "vänster-om". Öfriga inom fyrkanten varande taga plats till vänster om dem, som skola skjuta.
9. På tecken af befälhafvaren låter underofficern, dock utan att därvid använda kommando, sina nio man göra anläggning mot märket å den dömdes bröst, samt kommenderar sedermera "fyr". Gifver den dömde efter gevärens aflossande tecken till lif, låter befälhafvaren skjuta honom till döds.
10. Sedan läkaren intygat, att den lifdömde ljutit döden, förättar prästen, där sådan är närvarande, en kort bön, hvarefter vaktstyrkan hemförlofvas. Begrafningen, till hvilken alla anstalter förut skola vara fogade, verkställes genast, utan militära hedresbetygelser; den döde begrafves i sin uniform.
11. Straffets verkställighet anmäles af den, som fört befäl vid exekutionen, till den befälhafvare, som förordnat om dödsstraffets verkställande, hvilken senare gör anmälan om förhållandet till Konungen.