Lite fakta om dessa händelser:Löwe skrev:Det är inte en myt. De stolta pomorskaulanerna gick faktiskt till attack mot tyska pansarvagnar med dragna sablar, det har jag läst i Hitlers livvakt av Alan Wykes. Den boken handlar om SS' bästa förband: LAH.Durion Annuindil skrev:Kavalleriet fanns som brigader i varje polsk armé, och tjänade väl främst som mobilt infanteri i brist på motoriserade fordon. Anfall med dragna sablar mot tyska stridsvagnar är nog en myt...
ur "Andra Världskriget, del 1: 1939" av Janusz Piekalkiewicz.Vid middagstid rycker den tyska 20. motoriserade divisionen (generallöjtnant Wiktorin) fram i riktning mot Chojnice. Strax efter klockan 14.00 bryter hårda strider ut mellan de tyska förtrupperna och kavalleribrigaden Pomorskas (brigadgeneral Grzmot-Skotnicki) 18. ulanregemente (överste Mastalerz) längs järnvägslinjen Chojnice-Naklo. För att möjliggöra en reträtt för infanteriet går nu ulanerna till motattack. De grupperar sig i lös formering i ett skogsparti nära Krojanty.
När sent på eftermiddagen 18. ulanregementets 1. skvadron når fram till de tyska kolonnernas flygel ger regementschefen, överste Mastalerz, order om anfall. Strax före kl 17.00 ger major Malecki med höjd sabel tecken till attack, andra världskrigets första rytterchock.
Redan inne i skogen drar kavalleristerna på sig kulspruteeld från de tyska förtrupperna. Nu galopperar ryttarna - tätt tryckta mot hästarnas halsar och med de tunga ryttarsablarna pekande rakt fram - i högsta fart över den öppna, oskyddade terrängen. De första sårade och döda störtar till marken. Sedan även 2. skvadronen anslutit sig till attacken stormar sammanlagt omkring 250 man i en bred ryttarvåg över det öppna fältet. De överraskade tyska infanteristerna tar till benen för att återkomma.
I en kurva på landsvägen mot Chojnice möter ulanerna plötsligt tyska stridsvagnar och motoriserade enheter som de upptäcker för sent. Innan de lyckas vända de framstormande hästarna utbryter skottlossning. De träffade höstarna stupar, andra fortsätter framåt släpande med sig sina döda eller sårade ryttare. Splittrade ulangrupper rusar i total upplösning över fältet med sina galopperande, herrelösa hästar. Även ryttmästare Swiesciak, som lett attacken, stupar, liksom regementschefen, överste Mastalerz, som med en grupp ulaner skyndat till undsättning. Under loppet av några få minuter förlorar regementet hälften av sina ryttare.
Så föds legenden om att polskt kavalleri strider med sabel mot tyska stridsvagnar. Sanningen är dock den att den polska armén under hela fälttåget inte företag en enda planerad beriden attack mot tyska stridsvagnar. Men om kavallerister däremot skulle angripas av stridsvagnar är deras enda chans att överleva att i en halsbrytande manöver ridar rakt mot pansarfordonen för att så fort som möjligt komma förbi dem.
ps. Hurvida LSSAH verkligen var det bästa förbandet ur Waffen-SS är en helt annan diskussion.
/Marcus