Balt/Tyskutlämningen

[Sune]

Jag tror att Sveriges undfallenhet gentemot Sovjetunionen efter kriget, delvis berodde på dåligt samvete, eftersom Sverige satsat på fel vinnare. En sorts kompensation alltså.

Det är en svårt balansakt att vara 'neutral'. Men det fiffiga är att man kan hålla på den, som för tillfället är starkast.

Personligen kände jag fiskare från Lettland, som flytt till Sverige i sin fiskebåt 1944. Men svenska staten konfiskerade båten och lämnade den till Sovjet, som ansåg att det var statens egendom. I Sovjetockuperade områden är det nämligen förbjudet att äga sådan egendom. Lettland hade ju varit ockuperat 1940-41 av Sovjet. Därmed berövades fiskaren på sin försörjningmöjlighet.

[pandersson]

Angående baltutlämningen finns det några punkter som inte nämnts hittills i inläggen som påverkade vad som skedde.

De balter som utlämnades var de som ansågs vara militära när de kom till Sverige. De tillhörde Waffen-SS organisatoriskt. Huvuddelen var utskrivna av tyskarna (~85% av letterna var utskrivna).

Sverige erkände Sovjetunionens annektering av Baltländerna 1941. Övriga västländer skickade inte balter till Sovjetunionen samt hade heller inte erkänt annekteringen.

Efter utlämningen var det flera letter som emigrerade från Sverige med motiveringen att det inte kändes som ett tryggt land. Är det någon som vet om Sverige har bett om ursäkt för Baltutlämningen eller på annat vis tagit avstånd från den officiellt?

[Sune]

Sverige erkände alltså Sovjets ockupation, men inte Tysklands.

[pandersson]

Sune,

de Baltiska länderna införlivades ju inte med Tyskland. Inte heller bildades det några tyska lydstater under kriget. Det förekom iofs några smärre gränsförändringar men det fanns egentligen ingenting officiellt för Sverige att erkänna under kriget. De balter som kom med tyska uniformer sågs ju först som tyskar. Det var först efter ett tag som distinktionen mellan balter och tyskar gjordes från svenskt håll. Jag tror att man är närmast sanningen om man säger att Sverige erkände både den tyska och den sovjetiska ockupationen men enbart den sovjetiska annekteringen. Den tyska administrationen måste man sett som legitim, annars skulle ju balterna i tysk tjänst räknats som landsförrädare, alternativt tvångsrekryterade.

[Sune]

Sune,

de Baltiska länderna införlivades ju inte med Tyskland. Inte heller bildades det några tyska lydstater under kriget. Det förekom iofs några smärre gränsförändringar men det fanns egentligen ingenting officiellt för Sverige att erkänna under kriget. De balter som kom med tyska uniformer sågs ju först som tyskar. Det var först efter ett tag som distinktionen mellan balter och tyskar gjordes från svenskt håll. Jag tror att man är närmast sanningen om man säger att Sverige erkände både den tyska och den sovjetiska ockupationen men enbart den sovjetiska annekteringen. Den tyska administrationen måste man sett som legitim, annars skulle ju balterna i tysk tjänst räknats som landsförrädare, alternativt tvångsrekryterade.

Intressant synpunkt. Jag har aldrig insett att det var någon skillnad på ockupation och annektering. I vart fall inte i praktiken. Möjligen för akademiker. Men jag är ingen expert.

[mustamato]

Lyfter upp denna gamla tråd då jag hittade ett videoklipp som berör tysk/baltulämningen. Har inte sett detta tidigare, mycket intressant. Man riktigt ser oron i ansiktsuttrycket hos den tyska soldaten som stiger ombord på det sovjetiska fartyget. Fy fan!

https://www.youtube.com/watch?v=i9ygGnbsqxQ

I klippet nämns att den "svenska armén" vägrade utföra uppgiften varför hela kompanier av poliser fick kallas in. Åsyftas det möjligtvis att det var de värnpliktiga soldaterna som vägrade?

[MD650]

https://www.youtube.com/watch?v=i9ygGnbsqxQ

Är länken rätt?

[mustamato]

https://www.youtube.com/watch?v=i9ygGnbsqxQ

Är länken rätt?

Ja, det var den, men tyvärr: "This video has been removed by the user". Synd, det var ganska unika bilder. Jag kan inte minnas att jag sett rörliga bilder på kalabaliken i lägren i samband med tysk/baltutlämningen tidigare.

[Mjölner]

Sverige erkände alltså Sovjets ockupation, men inte Tysklands.

Ödets ironi ville att de enda judarna i Baltstaterna som överlevde VK2 var de som deporterades till Sibirien 1940 efter den Sovjetiska ockupationen.

Sovjets, liksom Tysklands ockupation var/är förkastlig, men jag anser att Sverige inte bör ha överdrivet dåligt samvete för baltutlämningen med tanke på vad baltiska SS gjorde på östfronten under kriget. Deras mord på civila överträffade t.o.m SSs Sonderkomandon. Dom flesta av de utvisade fick antagligen bara vad de förtjänade. Värt att hålla i minnet att den absoluta merparten av judarna i Baltikum mördades av just balter efter tyskarnas inmarsh.

[Sune]

Vad "förtjänade balterna" ? Hur kan en bortskämd svensk som inte varit i kontakt med verkligheten, kriget, sitta och fördöma balter för att de råkat strida på den förlorande sidan? Det är en stor tragedi att dessa små folk ockuperats av två vidriga regimer. De valde att kämpa på tyskarnas sida för att de kände mer gemenskap med Tyskland, av historiska och kulturella skäl. Dessutom ansåg de att tyskarna var civiliserade i jämförelse med vildarna från öst. Det är lätt att vara efterklok. Vi svenskar ju världsmästare på detta, med facit i hand. Men tyskarna mottogs 1941 som befriare. Då visste man inget om den kommande judeutrotningen i Polen, Auschwitz, osv. Balterna kämpade för sitt liv, för att slippa att åter ockuperas av Sovjetunionen. Hur kan självgoda svenskar idag sitta och fördöma dessa stackars balter? Det är för mig obegripligt. Möjligen kan det skyllas på okunnighet.
Och glöm inte att Sverige under denna tid ställde upp på Tysklands sida. Flera fartyg gick dagligen med järnmalm och stål till Tyskland under så gott som hela kriget, bortsett från sista vintern. Kan ni tänka Er att hälften av alla tyska vapen var gjorda av svenskt stål? Är inte detta ett större "brott" än vad balterna gjorde? Jag menar, med vilken rätt kan vi klandra andra? Även vi, ädla svenskar, satsade på den förlorande sidan. Men även vi fruktade nog ryssarna mer än vi fruktade tyskarna. Precis som balterna. Därför ser jag det som fjäsk, att utlämna balterna för att imponera på Sovjet, och som motprestation för vår stora hjälp till Tyskland tidigare.

[pandersson2]

Ville passa på att påminna om att det är en felaktig historiesbeskrivning att hävda att letterna, (eftersom de balter som utlämnades huvudsakligen var letter), stred på tyskarna sida. Befolkningen var delad och stred på både tyskarnas och sovjets sida. Man kämpade nog dock huvudsakligen mot en sida, inte för. Att beskylla de stridande lettiska soldaterna för morden på judarna är lika sant som att beskylla de stridande lettiska soldaterna på sovjetisk sida för deportationerna och brotten i GULAG. Det var andra enheter som stod för judeutrotningen.

Att hävda att tyskarna sågs som befriare är även det en sanning med modifikation, det bildades motståndsrörelser, fristående från Sovjetunionen, i samband med den tyska inmarschen. Sanningen är ju den man ofta vill se, för mig är intrycket att man från lettiskt håll försökte upprepa konststycket från 1a Världskriget då man genom att ha lettiska stridande förband senare kunna utnyttja dessa för att återupprätta ett självständigt Lettland. Huvuddelen av de stridande hade dock inget val då de tvångsvärvades av både tyskar och sovjeter.

Tilläggas bör att de stridande balterna på tysk sida organisatoriskt var under SS, de hade dock inte mer samband med judeutrotningen än vad övriga soldater i tysk tjänst hade. Hade utvisningen berört dem som varit inblande i judeutrotningen hade den nog kunnat motiverats, nu gjorde den det inte.

[Ördög]

Jag skulle gärna se att den här tråden fick ett lyft, och att den även utvidgades till att handla om de baltiska - främst då lettiska och estniska - flyktingar, som fick stanna kvar i Sverige, hur de blev mottagna och hur de så småningom kom att bli en välintegrerad grupp i folkhemmet. Och jag skulle också med nöje (och kanske ett lagom kvantum efterklokhet) diskutera hur mycket man i Sverige visste om de baltiska ländernas situation under sovjetiskt styre. (Borde det öppnas en separat tråd, i avdelningen för Kalla kriget? )

Ett ämne som jag antar är helt okänt för gemene svensk i dag, är hur de svenska kommunisterna - dagens supergoda och flyktingkramande, "antirasistiska" och "feministiska" vänsterparti - inte bara ville utvisa de balter som burit tysk uniform. Även alla de civila ester och letter som flytt undan de sovjetiska "befriarna" borde sändas tillbaka.

Det handlade om över 30.000 personer, kvinnor, barn, gamla, sjuka - en 15-årig Ilon Pääbo, som senare skulle bli känd som Wikland, en tvåårig byting vid namn Ilmar Reepalu, och så vidare. De behövdes nämligen nu i sina hemländer för att "bygga upp" sina nya "demokratiska" samhällen (alltså sovjetrepubliker), ansåg de "svenska" kommunisterna.

Här kan man läsa protokollet från debatten i Riksdagens andra kammare, när "baltfrågan" avhandlades den 23 november 1945. Så här uttryckte sig kommunisten Gustav Johansson, en äkta arbetarklassens förkämpe och stor humanist och humorist, om de tiotusentals "kulturellt främmande" balter som nu störde friden överallt i Sverige. (Herr Håstad, som Johansson går i polemik mot, är högerriksdagsmannen Elis Håstad.)

De [de baltiska flyktingarna] utgöra en konspirationshärd, som söker skapa konflikt med en stormakt. --- De trivas, som sagt, icke i ett av folket regerat land. De se ingen annan utväg för ett återupprättande av de fascistiska regimerna, som tidigare styrde Baltikum, än krig mellan västmakterna och Sovjetunionen. De äro klara spekulanter i detta krig. Ha vi någon anledning att särskilt slå vakt om en sådan farlig härd i Sverige? Ha vi icke nog med våra egna quislingar? Måste vi därutöver importera sådana utifrån? Kommunisterna ha redan på ett tidigt stadium --- varnat för den politik, som inleddes, när den baltiska emigrationen delvis organiserades från Sverige med hjälp av svenska flottans olja och utsända generalstabsofficerare. Vi förutsade att det skulle bli ett synnerligen kvistigt och farligt problem för Sveriges reglering, och så har det också blivit. Det kommer icke att bli bättre i fortsättningen.
/----/
Det kan icke vara ett svenskt intresse att med oss assimilera 33 000 balter, vilka utgöra för oss främmande element. Herr Håstad har försökt blåsa upp en opinion, men det finns en annan opinion i Sverige i dag, nämligen på arbetarsidan, och den omfattar flera än de här framträdande opponenterna. Från arbetare i Borås, Norrköping och andra städer, där man haft dessa flyktingar på arbetsplatserna, får man höra, att man är trött på balterna och vill ha bort dem. Det går ingen dag utan resolutioner med detta krav. Man har nämligen upptäckt att de tongivande äro fascister, som gynnats med stora förmåner i Sverige, men vilka man räknar med som strejkbrytarelement i kommande konflikter. De ha i början vägrat att gå in i fackföreningarna, men nu fått andra direktiv av sina ledare och. slagit om. Fackföreningarna ha emellertid i sina stadgar infört förbud mot intagning av fascister. Sådana element skola icke få äventyra utrikespolitiskt viktiga avgöranden för Sverige.

Sådan flyktingpolitik bedrev alltså "Vänsterpartiet" i sin något mindre friserade version för 80 år sedan. Har Nooshi Dadgostar någon form av kommentar att göra? Funderar Vänsterpartiet på att sammanställa en vitbok (rasistiskt begrepp, jag vet) om sin flyktingfientlighet i forna tider? Eller anser partiet att saken är utrangerad, i och med lagom många namnbyten?

Och gör ett litet tankeexperiment. Hur skulle man i dag reagera, om man fick höra att några svenskar, på en arbetsplats någonstans i Sverige, på eget initiativ hade antagit en resolution om att utvisa syriska, afghanska och somaliska flyktingar? Flyktingar, som av de styrande gynnats med stora förmåner, men som enligt resolutionens undertecknare i kommande konflikter kan väntas ta motståndarens parti? Hur skulle sån "aktivism" kommenteras i kolumner och TV-soffor?

[Ördög]

Sedan de uniformerade balterna skickats tillbaka till sina sovjetiska förtryckare, fortsatte kommunistpressen att spy gemenheter över de civila flyktingarna, som genomgående kallades för "baltfascister". Till alla historieintresserades enorma sorg och ilska stoppade Kungliga Biblioteket för ett par veckor möjligheten att göra sökningar i dess tidningsarkiv, om det inte gäller mer än 100 år gamla alster.

Lyckligtvis kom jag mig för att göra lite sökningar tidigare i vår. Jag sökte i arkivet med ordet baltfasc* och fick en försvarlig mängd träffar, de absolut flesta av dem från perioden 1944-56, och till största delen härrörande ur sådana "progressiva" aviser som Norrskensflamman och Arbetartidningen. Jag kunde inte läsa mer än lite lösryckta ord av artiklarna jag hittade, men det stod klart att baltfascist och baltfascism var normalt språk hos Stalins svenska beundrare.

På Finlands nationalbiblioteks webbplats kan man studera finlandssvensk press ända fram till år 1949, däribland även "folkdemokraternas" organ Folktidningen, sedermera Ny Tid, som började utkomma 1944 (och där Tove Jansson publicerade sin första muminserie). Tidningen lånade ofta de svenska partifrändernas blaskor, och deras texter om "baltfascisterna".

Den 11 oktober 1947 återgav Ny Tid ett prov på vad man inom SKP antagligen uppfattade som stor humor. Under rubriken Baltplågan i Sverge (det är inget stavfel, utan en stavningsform som man i "radikala" kretsar använde ganska länge) kan man fröjdas åt en teckning av "baltfascister" som lever rövare å "Värdshuset Sweden", och lite putslustigt grötrimmeri därtill.

Borgarpressens gunstlingar, de importerade baltfascisterna, ställer ständigt till knivslagsmål och rabalder av allehanda slag.

Här ska slipas, här ska skäras,
opp och hoppa och dra kniv!
Öl och hembränt ska förtäras.
Detta är ett lustigt liv.

Fram med knogjärn — herre jesses,
Vad förskräckta folk ska bli!
Vi har tränat oss i SS
under tyskarnas regi.

Här ska pangas, här ska vräkas
bord och stolar upp-och-ned,
näsor krossas, käftar fläkas
enligt baltfascistisk sed.

Hemma kunde vi ej vara,
tillvaron blev trist och ful.
Vi till Sverge måste fara
för att slåss och ha det kul.

Jag kunde genom min KB-sökning klura ut att kvickheterna hade publicerats i "Sverge" några dagar innan, i Arbetartidningen den 7 oktober och i Norrskensflamman den 10. Finns det nån initierad Skalmanit som kan berätta vad PHM-pressen, som syns på teckningen, var för något? Och som kanske känner till tecknaren med oläsbar signatur, och den verkliga identiteten hos diktapseudonymen Åke?

Och vad tror ni - är det någon flyktinggrupp i Sverige, inklusive judar på 1940-talet och jihadister på 2000-talet, som utmålats på liknande vis?

Det är också olustligt för mig som finnpajsare (och Sverigevän) att betänka vilket förlopp historien kunde ha haft. Om Finlands försvar hade kollapsat 1944, och hundratusentals finnar flytt västerut, skulle de antagligen ha utmålats på samma vis i Norrskensflamman.

(Jag har skrivit om detta ämne på Flashbacks forum, och återpublicerar mina inlägg därifrån något redigerade.)

[Hans]

Mycket intressant, tack.

Hade då en fascistisk mor som turligt nog flydde 1945. nio åt gammal från Danzig istället för att bli befriad av sovjetarmén.

MVH

Hans

[hilbert]

" Ny tid" gjorde mig lite förvirrad.
Det var alltså en finsk svenskspråkig tidning.
Det fanns nämligen också en svensk socialdemokratisk tidning som hette ny tid.