Sanning eller fiction?

[tommyjonason]

Läste något intressant med anknytning till Cape Matapan.
Detta var en skönlitterär bok och jag undrar om det verkligen fanns någon sanning bakom detta?
Ni som kan lite om Enigma vet att en bokstav aldrig kunde kodas med samma bokstav. Tröck man ner "T" på tangentbordet kunde det kodas med alla bokstäver utom just "T". En svaghet med Enigma som hjälpte Bletchley Park.

Någon gång, troligen i början på 1941, snappade man upp ett italienskt Enigmakodat telegram. Det bestod av ca 200 tecken och det märkliga var att det inte fanns något "L" med bland dessa. Rent statistiskt ytterst osannolikt. Man gissade att någon som höll på att lära sig Enigma helt enkelt gjorde ett fejkat telegram genom att trycka ner bokstaven "L" cirka 200 ggr. På så vis kunde man på Bletchley lista ut hur rotorerna på de italienska Enigma maskinerna var "wired" (varje rotor hade kablar mellan ett flertal bokstäver. Att knäcka hur det var gjort var bara en av de problem som kodlösarna hade. Polackerna gjorde en del pionjärarbete redan för 1939, och sedan hade man turen att flera gånger få tag i Engima maskiner från u-båtar eller bordade väderfartyg).

Detta gjorde att man nu kunde läsa italienarnas Enigma meddelanden utan större besvär, och man blev förvarnad om att italienska flottan seglat iväg för att panga på britternas konvoj av soldater till Grekland. Detta innebar en stor taktisk fördel för Royal Navy, och utanför Cape Matapan (ungefär västerut från Kreta) lyckades man sänka två kryssare och två jagare samt skadeskjuta ett slagskepp 27-29 mars 1941.

Sanning eller bara en litterär knorr?

[sonderling]

Vad hette boken?

Sonderling

[Bjernevik]

Att en person gör ett fejkat meddelande när han håller på att lära sig Enigma kan jag köpa. Men inte att man sedan skickar iväg det helt meningslösa resultatet. Så det låter lite långsökt.

[tryggve]

Det står lite om metoderna för att knäcka de italienska koderna för Enigma här.
http://www.bletchleypark.org.uk/content/rodding.pdf

"The following short summary on how the first break was made in 1940, may give the reader some
insight into the difficulties encountered at the time:- When the Italians entered the War in June
1940, it was thought likely that their Navy might still be operating the same type of Enigma
machine as they had used at the time of the Spanish Civil War, and the attempts to break their
ciphers were based on this assumption. For the technique of ‘rodding’ to succeed it was essential
to have accurate cribs, and initially a serious difficulty was the lack of knowledge about the
stereotyped forms of text that were likely to occur in the Italian messages."

[tommyjonason]

Detta var faktiskt sant.

Italienarna ville av någon anledning upprätthålla en kontinuerlig telegramtrafik (ingen aning varför, säkerhetsskäl?) och skickade t ex Dantes Inferno kodad, eller bara nonenstext. Och så var det mannen som satt och tröck ner "L" tangenten ca 200 ggr.

Den som kom på detta att "L" saknades och därmed gjorde det möjligt att rekonstruera hur kablarna förband bokstäverna på rotorn var en av de få mycket skickliga kvinnliga kodknäckarna vid B.P., nämligen Mavis Lever (bytte senare namn till Batey efter att ha gift sig med en av grabbarna på B.P.) Det anges att hon var 19 år när detta skedde. Senare utmärkte hon sig genom att hon knäckte de avgörande italienska telegrammen, som gav Royal Navy chansen inför slaget vid Cape Matapan.

Det fanns gott om kloka människor där. Och eccentriska. Mavis levers chef Dilly Knox var en av de mest tankspridda. Han glömde bjuda brodern på sitt bröllop, han förvarade glasögonen i tobakspungen för att komma ihåg att han hade tobaken i glasögonfodralet, nån gång satt han vid lunchbordet och stoppade pipan med bröd. Han hade en intressant teori att största chansen att undvika en krock i bilkorsningar var att köra med högsta hastighet genom korsningen. Möjligen var det han som en lunch när man drack kaffe eller te efter maten, tittade förvånad på koppen när den var tom och kastade den i ankdammen. En gång var man tvungen bryta sig in på badrummet där han tillbringat timmar och vattnet spolade i badkaret. Han stod framför spegeln djupt försjunken i lösandet av ett problem. Som tur var hade han inte satt i proppen i badkaret.

Josh Cooper skulle en gång förhöra en tysk flygare. Flygarn slog ihop klackarna och sträckte upp armen och hälsade "Heil Hitler". Den eccentriska Cooper svaradepå samma sätt, upp med höger handen utsträckt och "Heil Hitler", men när han skulle sätta sig missade han stolen och hamnade under skrivbordet. Tysken lär ha bevarat sitt stenansikte.

Hugh Foss, född i Japan, kallades "Lend-lease Jesus" för han alltid gick i sandaler. På luncherna lär han ofta ha suttit och löst ryska korsord. Efter kriget blev han en entusiast för skotska danser, eller "reels" kanske det kallas.

Och så har vi Alan Turing, som cyklade i gasmask pga hösnuva, kedjade fast sin temugg vid elementet och köpte silvertackor för alla sina besparingar som han grävde ner på en sinnrik plats. Så listigt att han aldrig hittade dem efter kriget.

Boken var den här. Läsvärd om man har ett intresse för Bletchley och Enigma

last good war.jpg (21.73 KiB) Visad 4982 gånger

Man bör komma ihåg att det inte bara handlade om Enigma där, man sysslade även med att lösa Geheimschreiber-kodade meddelanden, en teleprinter med inbygd kodning. Här i Sverige löste Arne Beurling det med papper och penna, i England byggde man världens första programerbara digitala dator, Colossus.

Mavis Lever skrev en bra biografi om sin chef Dilly Fox under namnet Mavis Batey. Knox knäckte koder redan i första världskriget. Annars var hans intresse mest hieroglyfer och papyrus.

[Bjernevik]

Italienarna ville av någon anledning upprätthålla en kontinuerlig telegramtrafik (ingen aning varför, säkerhetsskäl?) och skickade t ex Dantes Inferno kodad, eller bara nonenstext. Och så var det mannen som satt och tröck ner "L" tangenten ca 200 ggr.

Ja, det är faktiskt något som man använder sig av även idag. Trafikanalys är att analysera när och mellan vilka som det sänds, oavsett om man kan tolka innehållet. Motmedlet mot detta är att sända mer eller mindre kontinuerligt, så att det inte framgår tydligt när det signaleras riktiga meddelanden.

Exempel på effektiv trafikanalys är när RAF genom att lyssna efter de tyska förbindelseproven inför start kunde få betydligt längre förvarning än vad bara radarn gav.

Men att skapa kryptomassa genom att trycka ner enbart "L" är sällsynt klantigt...

[tommyjonason]

I originalkällan (biografin om Dilly Fox) antog man att italienaren satt och rökte en cigarett och hamrade på med sitt "L". Tvåhundra stycken kanske motsvarar den tid det tar att röka en cig.

Sigint är ett fascinerande område.
Jag kom att tänka på en till sak att diskutera, men det är nog en egen tråd.
I Operation Fortitude, det stora lurendrejeriet när Hitler lurades att invasionen i Normandie bara var en skenmanöver och den "riktiga" invasionen skulle komma några dagar senare vid Pas de Calais (som stämde med Hitlers och många andra tyskars förutfattade mening), gavs sken av en helt fiktiv armegrupp under ledning av Patton, även kallad FUSAG. Man hade lite "hårdvara" i form av uppblåsbara tanks, landstigningsfarkoster, flygplan o.s.v., men kom snart till slutsatsen att det var helt onödigt - tyskarna hade varken några spioner (de var alla dubbelagenter och jobbade för britterna) eller spaningsflyg. Hela skenmanövern skulle bygga på desinformation från dessa agenter samt signaltrafik.
Och det är det senare jag undrar över. Armegruppen "bestod" av 45 divisioner och tusentals tanks.

Hur gick det egentligen till att simulera den enorma radiotrafik som en sån ansamling av stridskrafter skulle behövt använda??
Tyskarna kunde pejla in platsen för sändningarna med någon kilometers precision, så man var tvungen hålla sig i sydöstra England där FUSAG "fanns". Låggradig trafik, som tanks emellan gick med klartext, på högre nivåer var det förstås kodat. Spekade ingen roll om tyskarna lyckades knäcka koderna, det var ju omfånget av hela radiotrafiken som var poängen.

[tommyjonason]

Hittade en bild som visar kabelaget i en Enigmarotor, vilket kanske gör det lättare att förstå vad det handlade om. Till höger ser vi kontakterna med nästa rotor.

wiring enigma rotor.gif (20.12 KiB) Visad 4924 gånger

I standardmodellen fanns det tre rotorer. Den högra rörde sig ett hack för varje bokstav och när den gått varvet fullt rörde sig rotorn i mitten o.s.v. Det innebar att man fick olika bokstäver om man tryckte ner samma tangent två gånger i följd på tangentbordet.

Enigma_rotor_set.png (40.41 KiB) Visad 4924 gånger

Här är ett schema hur signalen kunde gå genom de tre rotorerna, reflekteras i den s.k. Umkehrswalz och gå tillbaks genom rotorerna till en lampa som lyste upp den bokstav som chiffreringen gav.

img7.png (11.53 KiB) Visad 4924 gånger

Det finns förstås massor skrivet om detta, men jag har har ändå inte lyckats förstå i detalj hur man lyckades knäcka ett Enigma telegram. Min IQ är inte tillräckligt hög för det.

[tommyjonason]

En komplett Enigma.
För att öka antalet tänkbara utfall av chiffreringen av en bokstav betydligt, hade man dessutom en s.k. Steckerbord, den vertikala panelen längst fram, där ett anta bokstäver kunde förbindas med kablar.

Steg nummer ett i dechiffreringen var att bestämma i vilken ordning rotorerna satt (de var flyttbara, dessutom fanns fem att välja mellan) och vilken Grundstellung som gällde för dagen, dvs vilka bokstäver man snurrade fram på rotorerna, som syntes i ett fönster, innan man började chiffrera sitt meddelande.
Detta fanns tabellerat, och det var dessa tabeller man eftertraktade från bordade U-båtar och väderfartyg, förutom rotorerna och Enigmamaskiner