Varför höll man inte krigsfångar i städerna?

[diskutera]

Tänkte som "mänskliga sköldar" mot terrorbombning. Tror ni Britter och Jänkare varit mindre benägna att bomba Berlin/Tokyo med vetskapen om att ett betydande antal av deras egna landsmän fanns utspridda i respektive städer?

EDIT: Hittade följande på Wikipedia under "Human Shield":

After World War II it was claimed by German SS general Gottlob Berger that there was a plan, proposed by the Luftwaffe and approved by Adolf Hitler, to set up special POW camps for captured airmen of the Royal Air Force and the United States Army Air Forces in large German cities, to act as human shields against their bombing raids. Berger realised that this would contravene the Geneva Convention and argued that there was not enough barbed wire—as a result this plan was not implemented.


Brott mot krigslagarna, alltså?

[Grille]

Som så ofta får man spekulera - och försöka göra det på ett vettigt vis.

Kan tänka mig att krigslagarna spelade in till viss del men tror inte att stadsmiljöer var så lämpade för dessa läger. Svårare att bevaka, säkert lättare att fly ifrån, fångarna kunde knyta kontakter med tvångsarbetere eller vanliga tyskar på utsidan. Vaktmanskapet skulle dessutom utsättas för i princip samma faror som krigsfångarna.

Men säg o m det skett. Hade man då minskat bombningarna? Svårt att säga. Kanske att soldater väger tyngre. Annars bombade man fabriker där man visste att stor del av (tvångs) arbetarna befann sig helt oskyddade

[diskutera]

Hur det skulle genomföras rent praktiskt? Ponera att man kanske inredde en "cell" på varje vindsvåning (säg att man förvarade 5 POWs/hus) med hemvärnssoldater som ansvariga för vakt, mat och hygien etc. Naturligtvis inte alla POWs men i alla fall en betydande del som "gisslan" i städerna. Den största andelen skulle i så fall hållas i läger, som historiskt.

Analogin med fabrikerna var bra! I bland hände det att man offrade krigsfångarna, for a greater good. Se exemplet nedan:

Japanese hell ships [edit]

During May 1942 the Japanese began transferring POWs by sea. Similar to treatment on the Bataan Death March, prisoners were often crammed into cargo holds with little air, food or water for journeys that would last weeks. Many died due to asphyxia, starvation or dysentery. Some POWs became delirious and unresponsive in their environment of heat, humidity and lack of oxygen, food, and water. These unmarked prisoner transports were targeted as enemy ships by Allied submarines and aircraft.
More than 20,000 Allied POWs died at sea when the transport ships carrying them were attacked by Allied submarines and aircraft. Although Allied headquarters often knew of the presence of POWs through radio interception and code breaking, the ships were sunk because interdiction of critical strategic materials was more important than the deaths of prisoners-of-war

Att fabriker och transporter kommer vara objekt för bombning, även om krigsfångar är närvarande, är självklart eftersom dessa mål är direkt militära och påverkar i hög grad krigets utgång. Men tråden handlar om ren terrorbombning, ifall denna kunnat minimerats genom att "deras egna" skulle strukit med om man t.ex. bombat Berlin.

[Grille]

Jo förstår att tråden handlar om ren terrorbombning men går ändå lite off topic. Det hände att man satte värdefulla fångar i fängelser för att hindra bombning och fritagning. Tänker tex på fängelset i Köpenhamn. Tror de värdefullaste satt högst upp men man bombade trots att man visste att de flesta skulle stryka med och ge andra chans att fly. Sen hamnade en bomb fel och flera hundra ( ?) skolbarn dog - en annan historia

Var det inte så fängelset i Amiens att viktiga fångar skulle ta värsta stöten?

Som sagt off topic från tråden men ändå beröringspunkter

[Stefan]

Jag tror att detta förekom faktiskt. Hur pass allmänt? Troligen inte så allmänt, för fenomenet är inte allmänt känt.

Det fanns en tråd, här eller på Axis-forumet. Jag minns en bild på ett lite halvtrött fabriksområde, där en stor flervåningsbyggnad hade taggtråd runt om, och på taket med väldiga vita bokstäver: POW (=krigsfångar).

[sonderling]

Ja jag är nog inne på Stefans linje. Det hade man men inga större mängder och inte som mänskliga sköldar.
Mer som arbetskraft med ruinröjning och så.
Har läst många historier om allierade krigsfångar som strukit med i bombräder (även vid atombombningen av Hiroshima.) Så detta var inget man tog hänsyn till när man planerade sin target for today, misstänker jag.

Sedan så tror jag att det är svårare att vakta fångar i stadsmiljö än på en öppen landsbyggd men det är bara spekulation från min sida.

Sonderling

[Erik Ljungberg]

Läste någonstans, kan vara Gudio Knopps bok, att tyskarna faktsikt i stor utsträckning följde Genev konvensionen för krigsfångar från länder som också skrivit på. En anledning var att de var rädd för represalier mot egna krigsfångar.

Om de skulle börja använda amerikanska eller engelska fångar som mänskliga sköldar så skulle de slå tillbaka mot Tyskar i fångenskap.

/Erik

[sponny]

När jag läste frågan kom jag att tänka på Kurt Vonnegut, författare till Slakthus 5, som satt som krigsfånge i Dresden när staden bombades -45. Nu tror jag inte att krigsfångarna var tänkta att användas som mänskliga sköldar. Om jag minns rätt ansågs ju Dresden som en förhållandevis säker plats.

Wikipedia:
"As a private with the 423rd Infantry Regiment, 106th Infantry Division, Vonnegut was captured during the Battle of the Bulge on December 19, 1944, after the 106th was cut off from the rest of Courtney Hodges's First Army. "The other American divisions on our flanks managed to pull out; we were obliged to stay and fight. Bayonets aren't much good against tanks". Imprisoned in Dresden, Vonnegut was chosen as a leader of the POWs because he spoke some German. After telling the German guards "what [he] was going to do to them when the Russians came", he was beaten and had his position as leader taken away. While a prisoner, he witnessed the fire bombing of Dresden in February 1945, which destroyed most of the city.

Vonnegut was one of a group of American prisoners of war to survive the attack in an underground slaughterhouse meat locker used by the Germans as an ad hoc detention facility. The Germans called the building Schlachthof Fünf (Slaughterhouse Five) which the Allied POWs adopted as the name for their prison. Vonnegut said the aftermath of the attack was "utter destruction" and "carnage unfathomable." This experience was the inspiration for his famous novel, Slaughterhouse-Five, and is a central theme in at least six of his other books...