Hitlers efterträdare?

[Torbjörn Aronsson]

Bormann då? Han stärkte ständigt sitt inflytande och det finns väl inget som säger att han inte hade fortsatt efter ett framgångsrikt krig. Hade Speer velat bli Hitlers efterträdare?

/Martin

Bormann finner jag osannolik som påtänkt efterträdare. Han var duktig på att bygga upp en maktposition bakom kulisserna, men Hitler betraktade honom som en ren byråkrat. Dessutom hade han väl knappast de rätta ledaregenskaperna.

Speer något mer sannolik, men även om han var en begåvad person, en av Hitlers favoriter och den som kunde sätta den önskvärda arkitektoniska prägeln på landet var han ingen ideolog, mer av teknokrat. Han måste med tanke på sina kunskaper om de tyska militära och industriella förhållandena ha förstått tidigare än de flesta att kriget var förlorat. Hans vilja att bli Hitlers efterträdare var därför sannolikt minimal, och det går att se hans resa till Berlin under de sista dagarna av kriget och samtalet med Hitler som en åtgärd för att inte bli utsedd till efterträdare och därmed öka sina chanser för en framtid efter kriget.

[Hans Engnell]

Har lite svårt att se Hitler lämna över makten, bara sådär. Han pratade ofta om att dra sig tillbaka och låta andra ta hand om politiken när krigsmålen var uppnådda, men det var nog också ett sätt för Hitler att drömma sig bort till en "problemlös" framtid i en tid av tunga bekymmer. Jag ser två rimliga alternativ: antingen att Hitler stannade som Führer till sin död eller att han utnämnde en efterträdare som han personligen styrde från kulissen. Visserligen lät han underordnade styra sina domäner som dessa fann för gott, men Hitler var samtidigt besatt av att lägga sig i och bestraffa när saker inte gick i detalj enligt hans önskemål - oavsett om det rörde sig om dåliga konstutställningar eller förräderi. Kan han verkligen ha velat släppa den makten?

[Torbjörn Aronsson]

Å andra sidan var han ju även entusiastisk inför tanken att få ägna sig åt konst och arkitektur. Och även om Hitler stannade kvar som envåldshärskare till sin död skulle han sannolikt utse en efterträdare, som kunde leda utvecklingen i önskvärd riktning.