Riksantikvarieämbetets kulturminnesenhet har nu svarat på den skrivelse jag riktade tidigare i höst, och: ”…håller med om att pansarspärren är bevarandevärd ur flera aspekter. Den berättar om försvaret av huvudstaden under beredskapstiden. Genom sin placering inom Nationalstadsparken har spärren dock ett indirekt skydd. Alternativt kan somliga försvarsanläggningar från sen tid skyddas genom byggnadsminnesförklaring såsom skett med Siaröfortet m. fl. eller genom frivillig överenskommelser om skydd och vård.”
Innan slutklämmen i det långa dokumentet (RAÄ Dnr: 319-04096-2007 för den som vill ha alla fakta i saken) konstaterar ämbetet att även om det inte kan uteslutas att spärren utgör fast fornlämning kommer man i februari-mars nästa år som ett led i en internutbildning se till att den blir registrerad i FMIS, dvs fornminnesregistret.
Vidare konstaterar man att: ”Därigenom får spärren ett indirekt skydd i och med att länsstyrelsen får vetskap om dess existens och kan utreda frågan vidare om en exploatering skulle bli aktuell på platsen.”
Såvitt jag kan bedöma betyder detta att Djurgårdsförvaltningen idag inte på eget bevåg kan ta bort Draktandsspärren, och att möjligheterna ökats ordentligt för att den faktiskt kan bli ett minnesmärke över beredskapen.
Nu gäller det att elda på, och jag tar liksom förut gärna emot tips och muntra tillrop för det fortsatta jobbet med Draktandspärren. Kanske vill du själv engagera dig?
Den som nöjer sig med att veta mer om själva sammanhanget, dvs spärren som en del av den inre huvudstadsringen, kan hämta ner en JPG alldeles gratis:
http://www.nielsen-norenforlag.se/index ... ,0,0,1,0,0
