Fall Schweden

[Trismegistus]

25. Panzer-division hade i slutet av juli 1943 följande pansrade fordon;

14xPz II (i spaningsbataljonen)
62xPz III (långa 50mm och korta 75mm kanoner)
26xPz IV (korta 75mm kanoner)
15xPz 739(f) (Somua S-35)
40xPz 734(f)/Pz 735(f) (Hotchkiss H-35/H-39)
15xStuG (lång 75mm kanon)
10xSPW

Totalt 163 stridsvagnar och stormkanonvagnar.

Siffran för Sturmgeschütz stämmer nog inte. 25. Panzer Division hade endast 10 st. Stu.Gesch. L48 under sin sin tid i Norge (de hade däremot blivit lovade 5 till som aldrig verkar ha anlänt). Ytterligare 4 st Stu.Gesch.L48 fanns i Norge, då hos 14.Lw.Feld.Div.

[Hans]

@von Adler

Luftherravälde, skulle de ha där de ville ha det, naturligtvis inte över hela Sverige samtidigt men över stridzonen och tillfälligt på andra platser. Och visst de kan inte sätta in 1 000 plan eller mer med det behöver de inte.

Finnarnas agerande mot tyskt flyg anfallandes Sverige är en intressant sidotråd - jag inbillar mig att av någon lustig anledning som du säger att det hade blivit stora svårigheter med försöjningen till de baserna, lastbilar med punktering och motorfel, signalfel på järnvägen etc.

Myten om det polska flygvapnet utslaget på marken, där är vi överens om och svenskarna hade nog lärt sig sin läxa och kunde hyfsat kamuflera och sprida sig. Svenska flygvapnet hade nog kunnat prestera enstaka nålstick men inte så mycket mer. Så fort tysk jakt hade varit i närheten så vore det inte skoj för de svenska planen.

Baser i Baltikum (och norra Tyskland) hade kunnat vara baser för enstaka propagandaräder mot större städer, som t.ex mot riksdagshuset. Jakteskort behövs inte då de naturlligtvis flyger med de planen som flyger ifrån svensk jakt.

Om svensk KA börjar beskjuta flygplatser vid Köpenhamn så ombaserar de naturligtvis.

Det som skiljer oss åt är att jag har lite mindre tro på det svenska flygvapnets förmåga att hävda sig.

Mina 2€ cent.

MVH

Hans

[von Adler]

I Norge finns i augusti följande styrkor:

LXX. Korps
214. Infanterie-division
269. Infanterie-division
295. Infanterie-division
710. Infanterie-division

XXXIII. Korps
181. Infanterie-division
702. Infanterie-division
14. Luftwaffe-Feld-Division

LXXI. Korps
199. Infanterie-division
230. Infanterie-division
270. Infanterie-division

Heerestruppen
25. Panzer-division
196. Infanterie-division
274. Infanterie-division
280. Infanterie-division

Sammanlagt 14 divisioner.

14. Luftwaffe-feld-division har 3 infanteriregementen och 1 artilleriregemente med 2 bataljoner.

25. Panzer-division har 2 motoriserade infanteriregementen, 1 pansarregemente och 1 artilleriregemente med 3 bataljoner.

181. Infanterie-division har 3 infanteriregementen och 1 artilleriregemente med 3 bataljoner och ett bergsbatteri.

196. Infanterie-division har 3 infanteriregementen och 1 artilleriregemente med 3 bataljoner.

199. Infanterie-division har 3 infanteriregementen och 1 artilleriregemente med 3 bataljoner.

214. Infanterie-division har 3 infanteriregementen och 1 artilleriregemente med 4 bataljoner.

230. Infanterie-division har 1 infanteriregemente, 1 fästningsregemente och 1 artillerirbataljon och kan räknas bort.

269. Infanterie-division har 3 infanteriregementen och 1 artilleriregemente med 4 bataljoner.

270. Infanterie-division har 1 infanteriregemente, 1 fästningsregemente och 1 artillerirbataljon och kan räknas bort.

274. Infanterie-division har 2 infanteriregementen och 1 artilleriregemente med 3 bataljoner.

280. Infanterie-division har 3 fästningsbataljoner och kan räknas bort.

295. Infanterie-division har 2 infanteriregementen och 1 artilleriregemente med 4 bataljoner.

702. Infanterie-divisiono har 2 fästningsregementen och 1 artilleribataljon och kan räknas bort.

710. Infanterie-divisiono har 2 fästningsregementen och 1 artilleribataljon och kan räknas bort.

9 divisioner är användbara, i alla fall med kannibalisering av övriga divisioner. Man har överlag brist på dragfordon för artilleriet, som ofta är inbyggt i bunkrar och av erövrad fransk eller sovjetisk materiel.

[FNP]

Luftherravälde är en relativ term. Tyskarna har absolut förmågan att upprätta luftherraväld över Sverige för en sådan operation - men inte totalt sådant. Dels är svenska flygvapnet rätt stort, dels är ytan att täcka väldigt stor, dels har tyskarna inte resurserna att sätta in 1 000+ flygplan i enorma operationer längre.

Man kan notera att de siffror jag angett inkluderar det tyska flyget i Finland. De tyska baserna i Finland låg uppe vid Petsamo - jag är inte alls lika säker på dels att det finns flygbaser vid svensk-finska gränsen med den infrastruktur Luftwaffe behöver, dels att finnarna faktiskt tillåtit anfall på Sverige från sitt territorium. Det finns många sätt att säga nej utan att direkt säga nej.

Man kan notera att trots förkrossande överlägsenhet i både antal och teknisk kvalitét så misslyckades tyskarna med att slå ut det polska flygvapnet på marken 1939. Man bopmbade sönder mycket skolplan, men jakt- och bombplanen nöttes ner under två veckors intensiv kampanj, där resterna inte förintades utan flydde till Rumänien den 14:e september, på order från överkommandot, för att spara ett embryo till ett nytt flygvapen. Då hade polackerna 44 jaktplan och 27 bombplan kvar i jaktbrigaden och bombbrigaden. En del flyg från arméernas eget flyg följde också med.

Det är långt att flyga från norra Tyskland och Baltikum - det är knappast möjliga baser för taktiskt understödsflyg, och någon riktig strategisk bombning hade Tyskland inte kapacitet för vid den här tiden. Köpenhamns flygfält kan beskjutas av svenskt fast och rörligt kustartilleri i Skåne (och här har Sverige tydlig överlägsenhet gentemot sin tyska motpart i Köpenhamn - att snabbt tysta det svenska kustartilleriet låter sig inte göras).

Min grundtes är att tyskarna har svårt att täcka stora delar av Sverige med jaktflyg och därmed har svårt att eskortera taktiskt bombflyg (vilket de har väldigt lite av i Norge), kombinerat med stora avstånd och ytor och att man måste mala ner det svenska flygvapnet långsamt snarare än i ett blixtanfall reducerar det den tyska förmågan att slå ut svensk försvarskapacitet från luften.

Jag delar till fullo denna analys. Huvuddelen av de tyska flygstridskrafterna är bundna på annat håll. Visserligen är tyskarna mästare på att improvisera, men det går inte så lätt att flytta större flygstyrkor till Norge utan omsorgsfull uppbyggnad av drivmedel och ammunition för dessa. Mellan tummen och pekfingret tror jag att högst 300-400 fpl (möjligen tillfälligt 500-600) av alla typer kontinuerligt kunnat avdelas för en insats mot Sverige och hälften av dessa skulle baserats i Tyskland och Baltikum. Vidare har tyskt flyg ffa jakten ingen möjlighet att "jaga" FV över ytan, utan eskort för bombinsatser mot kända punktmål är vad som gäller, "CAS", artspaning,, samt luftskydd av egen trupp, Vilket kommer att avsevärt reducera antalet offensiva flygföretag redan efter ett par dygn. Luftwaffe kommer vara beroende av att erövra svenska flygbaser för att kunna frambasera och följa med i anfallstempot på marken. Lyckas inte det finns det risk att markanfallet kör fast. FV bör satsa på snabb utspridning och endast anfalla bombföretag under återflygning. Nålsticksanfall på lägsta höjd mot vägburet underhåll och möjligen flygbaser i Norge. B3 kan ev nyttjas för nattliga bombanfall mot kända mål. Det svenska underrättelseläget i Norge bör vara gott.

[patrik blom]

Om vi utgår från von Schells aktuella studie "Operative Studie Schweden" så lade han fram två operationsförslag:

Såvitt jag vet - vilket är långt ifrån allt - har den enda hittills kända redovisningen av von Schells plan funnits i en artikel av hans chef Rudolf Bamler i Krasnaja Zvezda efter kriget. Är von Schells "Operative Studie Schweden", som jag förstår att du nyligen har funnit i ett amerikanskt arkiv, en förstudie till planen, eller själva planen?

[von Adler]

De svenska styrkorna samtidigt;

I. Fördelningen.
II. Fördelningen.
III. Fördelningen.
IV. Fördelningen.
XI. Fördelningen.
XII. Fördelningen.
XIII. Fördelningen.
XIV. Fördelningen.
XV. Fördelningen.
XVI. Fördelningen.

Var och en av dessa har 3 infanteriregementen och 1 artilleriregmente med 3 artilleribataljoner.

Så finns också;

1. Cykelbrigaden (full organiserad?)
7. Motorbrigaden (fullt organiserad?)
8. Pansarbrigaden (icke fullt organiserad)
9. Pansarbrigaden
10. Pansarbrigaden
Bodens garnison
Gotlandsbrigaden

Dessutom finns det 4 regementen, 44 fristående bataljoner, 6 landstormbataljoner och 129 landstormkompanier i lokalförsvaret. Utöver det finns det 80-100 000 man i drift- och hemvärnet.

Det finns också c:a en bataljon norska polistrupper, embryot till en liknande dansk organisation, 10 motoriserade pansarvärnskompanier och 9 motoriserade kårartilleribataljoner. 7 motoriserade militärpoliskompanier med riklig utrustning med automatvapen fanns också.

Intressant i sammanhanget är doktrinen om "det fria kriget" och jägarna som skulle operera bakom fiendens linjer. Sverige tog Finlands Sissi-formationer och skapade något liknande, men i större skala som skulle agera taktiskt till en högre grad. Jägarplutoner och -kompanier skulle gå in över gränsen vid krig, länka upp med motståndsrörelsen, spana på uppmarscher och underhåll och sabotera infrastruktur och lägga sig i bakhåll för att sedan snabbt dra sig tillbaka.

[CvD]

7 motoriserade militärpoliskompanier med riklig utrustning med automatvapen fanns också.

Intressant i sammanhanget är doktrinen om "det fria kriget" och jägarna som skulle operera bakom fiendens linjer. Sverige tog Finlands Sissi-formationer och skapade något liknande, men i större skala som skulle agera taktiskt till en högre grad. Jägarplutoner och -kompanier skulle gå in över gränsen vid krig, länka upp med motståndsrörelsen, spana på uppmarscher och underhåll och sabotera infrastruktur och lägga sig i bakhåll för att sedan snabbt dra sig tillbaka.

OT, men dessa MP-kompanier, dom var utrustade med eldkastare eller hur?

Rörande jägarförbanden, har du någon mer info om det? Tycker det verkar intressant.

/CvD

[Trismegistus]

Om vi utgår från von Schells aktuella studie "Operative Studie Schweden" så lade han fram två operationsförslag:

Såvitt jag vet - vilket är långt ifrån allt - har den enda hittills kända redovisningen av von Schells plan funnits i en artikel av hans chef Rudolf Bamler i Krasnaja Zvezda efter kriget. Är von Schells "Operative Studie Schweden", som jag förstår att du nyligen har funnit i ett amerikanskt arkiv, en förstudie till planen, eller själva planen?

Svårt att säga, det beror ju på vad som kan sägas känneteckna en förstudie kontra en skarp plan. Studien är på 22 textsidor + kartor, att jämföra med Bamlers artikel i Krasnaja Zvezda 1946 som är på 7 maskinskrivna sidor (när britterna knackade ner den i engelsk översättning). Jag tror man under årens lopp - mycket tack vare Bamlers artikel - har blandat ihop saker och ting och von Schells Operative Studie Schweden har i olika böcker och artiklar ömsom kommit att kallas "förstudie till plan" och ömsom som "anfallsplan". Den enda gemensamma nämnaren överallt är att von Schell ska ha tagit fram förstudien/planen i all hast under slutet av mars 1943. Detta stämmer med detta dokument som von Schell skickade till AOK Norwegen den 31 mars 1943.

Det finns både stora likheter och skillnader mellan det som von Schell skriver och vad som Bamler tre år senare uppger, och mycket av det som von Schell i sin studie avfärdar som orealistiskt och ogenomförbart har hos Bamler målats upp som ett faktum. Vidare så uppger Bamler saker som saknas helt i von Schells studie men som ändå i den stora bilden ger ett trovärdigt intryck. Det stora problemet är att von Schells studie så här långt är det enda överlevande dokumentet från den aktuella tidsperioden gällande ett eventuellt anfall mot Sverige - oavsett om det är en förstudie eller en plan. Tittar man i arkiven tillhörande AOK Norwegen för den aktuella perioden så handlar det där mest om allierade bombanfall och landstigningsförsök längs den norska kusten och inte om uppladdningar mot Sverige.

[Der Löwe]

Jag har läst att de finnarna inte var helt imponerade av de tyska insatserna av 163 inf div när den stred bredvid de finska i ödemarksterängen norr om Ladoga. Nu vill jag inte kalla Västerdalarna och västra Jämtland Härjedalen för ödemark. Men den påminner mer om terängen i Finland än terängen i Västeuropa. Det finns många ställen där järnvägs och vägnätet begränsar möjligheten att sätta in fler förband än de som den tyska planen verkar göra. En vital fråga blir hur järnvägsförbindelsen mellan Trondheim och Östersund var förberedd för förstöring. För hästbundna förband finns en tydlig smärtgräns för hur långt från järnvägsslut man kan vara innan hö och havre transporterna s a s äter upp nyttolasten som förs fram. En tydlig analys av det militärgeografiska förutsättningarna borde ge en maxkoncentration av förband i den anfallsriktningen.

[Hans]

#. Infanterie-division

En fråga, organisatoriskt 1943 skulle en infanteridivison ha en pansarvärnsbataljon med bl.a. 10 StuG, hur såg det ut på divisionerna i Norge?

MVH

Hans

[Trismegistus]

#. Infanterie-division

En fråga, organisatoriskt 1943 skulle en infanteridivison ha en pansarvärnsbataljon med bl.a. 10 StuG, hur såg det ut på divisionerna i Norge?

MVH

Hans

Gällande StuG så var det bara två enheter i Norge som hade dessa sommaren 1943, 25. Panzer Division (10 st) samt 14. Lw.Feld-Div. (4 st). Se nedanstående lista för StuG-beståndet 1943-07-31. De intressanta raderna här är tredje och fjärde raden ovanifrån:

[Hans]

Svarar

Tack för svar - och intressanta inlägg.

MVH

Hans

[patrik blom]

@von Adler
Finnarnas agerande mot tyskt flyg anfallandes Sverige är en intressant sidotråd - jag inbillar mig att av någon lustig anledning som du säger att det hade blivit stora svårigheter med försöjningen till de baserna, lastbilar med punktering och motorfel, signalfel på järnvägen etc.

För att tala klarspråk tror jag tyskarna fick räkna med rena sabotagehandlingar mot de operationer som utgick från Finland. Att tvinga på Finland även ett passivt deltagande i krigsoperationer mot Sverige skulle kunna få oöverskådliga politiska följder. Mannerheim lär ha talat om för tyskarna att han var bestämd motståndare till alla militära aktioner mot Sverige. Bland mycket annat därför att svenskarna enligt honom var lika goda soldater som finnarna men dubbelt så många och bättre utrustade. Tyskarna måste ha insett att om den brittisk-amerikanska landstigning/luftlandsättning i norra Sverige/Norge som von Schell befarade hade kommit till stånd, hade Finland kunnat få ett gyllene tillfälle att byta sida.

[sveahk]

Jag tänkte här samla lite data jag fått tag på om de tyska styrkorna i Norge i juli och augusti 1943, då von Schells Fall Schweden kunde tänkas ha varit aktuell. Även svenska motsvarigheter kommer att postas. Frågor och kommentarer är välkomna.

Intressant - kan du kanske säga vilken källa/vilka källor du nyttjat för dina siffror - och är de tagna för juli eller augusti 1943.

Vänligen
Hans

[JohnT]

Jag har läst en attacherapport efter Polenfälttåget där man drog de korrekta slutsatserna för svenska flygvapnets del och sedan tillämpade under vinterkriget. Utspridning och kammoflage. Så svenska flygvapnet var nog lättare att slå ut i luften än på marken.

Sedan tror jag armén hade en bild av att man var tvungen att slåss under fientligt luftherravälde och om tyskarna inte hade mer attackflyg än listat ovan så kan det nopg snarare ses som en positiv överraskning.

När kriget var slut have sverige ca tusen 40mm LvAkan, (kan nog leta upp en siffra från sommaren 43 om någon önskar,
(jag har handeldvapen bestånden 1/10 43)

Det jag undrar om Pz 25 är vad för fordn panasrgrenadjärerna hade?
om dom skulle hålla jämna steg med stridvagnarna och åka lastbil så ser jag en svensk möjlighet att stoppa in strv i mottin.



Och sist, vad skulle de allierade kunna göra ?
Basbekämpning norra tyskland?
bomba inskeppningshamnar?

mvh
/John