Skillnad mellan nazism och fascism ??

[Daniel L]

Tror inte jag sa något som kan tolkas "i bemärkelsen 'folket'", eller gjorde jag? Jag sa att fascismen gömmer sig bakom "folket", "etniciteten" för att inte olikt kommunismen beröva folket sin frihet, utan att för den delen säga det rakt ut.

Staten kan tolkas som folket. Att säga att Sovjetunionen var kommunistiskt och sedan använda detta som ett exempel på hur fascism hade kommunistiska drag verkar konstigt. Är det så du menar?

mvh/ Daniel

[Xipe]

Jag menar: Fascismen gör beslag av individens egendom till exakt samma grad som kommunism gör (och det är ultimat de båda ideologiernas främsta mål). Men emedan kommunismen inte gör några försök att dölja det ("'folket' äger produktionsmedlen") så gömmer sig fascisterna bakom parollen att "individen äger produktionsmedlen, men om han inte gör som vi vill med dem så blir det synd om honom". Skillnaden är retorisk, det finns ingen vidare praktisk skillnad för individen - han är bestulen sin frihet och egendom i båda ideologierna, till i stort sett samma grad.

Ledsen om jag var/är oklar. Det är inte alltid helt enkelt att uttrycka två hela ideologier och hur de verkar på bara ett par meningar.

[Daniel L]

Isåfall håller jag inte alls med dig. Se som exempel vilka som hade makt i korporativen i Italien. Vad är det för slags egendom du pratar om, kan du ge några exempel?

mvh/ Daniel

[Xipe]

Jag vet inte om jag orkar förtydliga mycket mer - Italiensk "korporativism" handlade om att: "behåll du din fabrik, så länge du springer våra ärenden - annars ser vi till att hitta en mer välvillig ägare". Jag ser ingen praktisk skillnad mellan det och kommunism i utförande.

Vilka hade makt i korporativa Italien, och varför hade den och lyckades behålla den? Fascisterna hade en da facto kontroll över produktionsmedlen som en konsekvens av vad fascism innebär.

[Daniel L]

De som hade makt i fabrikerna var fascistpartiet och industrialisterna, dvs inte arbetarna.

mvh/ Daniel

[Xipe]

De som hade makt i fabrikerna var fascistpartiet och industrialisterna, dvs inte arbetarna.

Jag har svårt att tro att du läst vad jag skrev.

Fascismen begränsar sig ju dock inte till dem som äger produktionsmedlen, vill jag tillägga - utan effekten är densamma som i en kommunistisk stat, att dissidens är livsfarligt för ens fortsatta frihet.

[Daniel L]

Saken är den att man knappast kan ta Sovjetunionen som ett exempel på en kommunistisk stat och sedan sätta in det som den ideologiska definitionen av kommunism i en beskrivning av fascism. Det är helt enkelt fel tillvägagångssätt att definera en ideologi.

mvh/ Daniel

[Xipe]

Inte för att jag ö.h.t. nämnt Sovjetunionen, men vilken kommunistisk stat tycker du jag ska göra jämförelsen med? Välj en.

Ifall du är på väg att säga nåt om kommunism och "bra i teori, dåligt i praktiken" så förekommer jag dig:
Communism may be good in theory, but it doesn't work in practise.
-- Most people seem to blurt this out by automation...

What is theory? It is a set of abstract principles purporting to be either a correct description of reality or a set of guidelines for man's actions. Correspondence to reality is the standard of value by which one estimates a theory. If a theory is inapplicable to reality, by what standards can it be estimated as "good"?
-- Ayn Rand

[Daniel L]

Det jag menar var att när man talar om kommunism i ideologiska diskussioner så bör man referera till Marx och Engels snarare än stater som har kallat sig kommunistiska. Visserligen kan jag ha nämna Chile men låt oss lämna det så här.

mvh/ Daniel

[Ingmar]

Organismtanken som tangeras i vissa inlägg är inte ett kommunistiskt påhitt utan ett av konservatismens basprinciper. Läs Edmund Burke.

Sen bör man inte förlita sig på (tvärtom bör man undvika) politiskt färgad historieskrivning när man studerar idéhistoria. Jag har tidigare läst en hel del om den italienska fascismen och vad jag minns är att fascisterna riktade sin terror främst mot socialister, fackförbund och arbetare. Fasci di combattimento och dess efterkommande parti/regeringsbildning var på god fot med näringslivet och hade inga intentioner att kontrollera det mer än nödvändigt. Närmast tillgängliga historiebok ger följande:

"I praktiken var korporationerna mest skådebröd som skulle ge intryck av fortsatt folkligt inflytande. Den verkliga makten samlades i parti- och regeringsledningen och i stigande grad hos Mussolini själv.

[...]

Överst i maktpyramiden gick utvecklingen i konservativ riktning. Då det politiska motståndet hade brutits arbetade Mussolini för att uppnå förståelse med de väletablerade kretsarna i samhället, med kungen och armén, i ämbetsverken och näringslivsorganisationerna. Någon större förändring i maktstrukturen företogs i realiteten inte. Och även om staten under krisen på trettiotalet precis som i alla andra länder ingrep kraftigare i ekonomin skapade inte fascismen någon ny ekonomisk politik."

Ur Bra Böckers Världshistoria - "Från krig till krig".

[Xipe]

R. Palme Dutt skriver i Fascism and Social Revolution (1934):
"Fascism strives to establish political and organizational unity among all the governing classes of capitalist society (the bankers, the big industrialists and the agrarians), and to establish their undivided, open and consistent dictatorship."

Kommunister och socialister under 30-talet såg fascismen som deras huvudfiende - då de som leder en fascistisk rörelse är den absoluta motsatsen till dem som "leder" en socialistisk revolution.
Det är dock värt att notera att dissidens bland de maktfaktorer som fascisterna hoppas få med på sitt tåg inte tilläts i större grad än att man tillät arbetarklassen sätta sig emot den fascistiska statstanken.

[Tomas Ibsen]

Intressant tråd, jag hade glömt bort det där med att staten var en organism. Fick en del uppfräschning.

/Tomas Ibsen

[garozzo]

Intressant tråd, jag hade glömt bort det där med att staten var en organism. Fick en del uppfräschning.

Herbert Tingsten skriver om detta i sina memoarer. Hans lärare Rudolf Kjellen drev det så långt att han hävdade att staten förökar sig med sporer.
Tingsten tyckte det var oerhört pinsamt.