Henke skrev:Bra Durion.
Åtminstone jag skulle blir glad om denna tråd inte urartar till presentationer av och käbblande om olika topplistor i ondska, som andra trådar med liknande tema gjort.
Henrik
Jag håller med. Men för mig finns det några kriterier som ändå måste vara vägledande:
1. Omfattningen. Även om jag är den förste att beklaga varje dödsfall kan man ändå inte komma ifrån att mängden offer är essentiellt för vårt sätt att se det. Ett nackskott är vidrigt, men trehundra nackskott efter varandra tenderar att öka vårt avståndstagande. Alltså, vår empati ökar med volymen döda.
2. Syftet. Även om vi kanske inte kan ursäkta handlandet kan vi kanske ändå förstå den rationella tanken bakom. Det behöver inte betyda att man delar den värdegrund som bakom handlandet i sig. Vi vet att nazisterna ansåg judar vara mindre värda, alltså är vi inte överraskade av att de avrättade judar. Där var dödandet primärt.
Å andra sidan kan vi också förstå att det låg taktiska dispositioner bakom besluten att fälla atombomberna, och att målet inte var dödandet i sig, utan att demonstrera den militära överlägsenheten.
3. Genomförandet. Insikten om att man kan organisera ett systematiskt avrättande enligt industriella metoder är djupt chockerande för de flesta människor. Det kränker vår bild av människan som empatisk och skrämmer oss. Därför är det viktigt att inte glömma bort det.
4. Förnekande. Att fortsätta förneka utförda handlingar är att fortsätta kränkningen - och då spelar det ingen roll om det är tyskar eller japaner, eller amerikaner i Vietnam eller latinamerikanska diktaturer.
5. Omvärdering. Jag är övertygad om att en del av de västallierades bombräder skulle kunna bedömas som krigsförbrytelser idag, enligt vissa kriterier. Å andra sidan skulle de även fortsättningsvis kunna ses som ingående delar i strategin och därigenom läggas till handlingarna.
Nackdelen med de här bedömningsgrunderna är att man riskerar få oönskade sängkamrater. Om jag uttrycker min sorg och min avsky över bombningarna mot Tyskland i slutet av kriget betyder inte det att jag vill ha ivrigt medhåll av revisionister. Det får inte heller betyda att jag undviker att diskutera ämnet (vilket jag vet är fallet bland en del historiker - de vill inte se sina resultat utlagda i redigerad form på nynazistiska sidor).
Givetvis begicks det övergrepp från de allierade - de sovjetiska är välkända. Söker man bara på det här forumet kan man hitta mängder med information om det.
Däremot finns det avsevärt mindre om de västallierade. Och eftersom så ytterst lite har kommit upp tycker jag det är befogat att fråga, varför? Fanns det en "högre moral" bland de västallierades trupper? Eller var det så att en diktatur - både den tyska och den sovjetiska - hyste mindre respekt för människolivet?
/Calle
Om vi utgår från ondska som beroende på intentionen, så räknar jag inte antalet offer här heller (det är ingen tävling och sidorna hade olika förutsättningar), utan utgår ifrån att total brist på respekt för den andra sidans civila befolkning är ondska. I dessa fall så helgade ändamålen medlen, och det gör allihopa till lika goda kolsupare. Något annat är hyckleri.