OM inte tyskarna hade planer på att ta en sväng in i Sverige. Tex för att helt säkra den omtalade järnmalmen.Stellan Bojerud skrev:1941 hade tyskarna ingen som helst önskan om att decimera svenska flottan, som skyddade tyskarnas järnmalmsimport från sovjetiska ubåtar. Men de som gillar konspirationer finner alltid en liten nazist även om de måste själva fabricera denna.
Redovisar här litet uppgifter som jag inhämtat, bl.a. genom en god vän i Karlskrona, som gör att vi i varje fall kan avsluta debatten om den okände sjömannens grav.Stilleben skrev:Ja, det är verkligen mystiskt. Men om du tar del av http://www.jr4it.com/minnen/html/lista.htm#19 som beskriver den minnessten som sattes upp över offren, så kanske det ger en viss vägledning eller i varje fall en grund att forska vidare på.Lars Gyllenhaal skrev:Hej!
Utan att alls leta efter följande grav så fann jag den vid ett besök i Karlskrona. Graven måste med tanke på fartyget och datumet ha samband katastrofen/sabotaget.
Min fråga är "bara" om någon här vet varför denne sjömän är okänd???
OK, de som dödades kanske blev svårt brända etc - men det var ju flera och i Karlskrona vilar bara en av dem, så vitt jag kunde se.
Bästa, Lars
Stryker under det som jag fattar som väsentligt!:
"Monumentalkorset på Hårsfjärdsgraven invigdes av ärkebiskop Erling Eidem vid den stora minneshögtiden på kyrkogården 1942-09-06. Monumentalkorset är rest över en gemensamhetsgrav, som rymmer flertalet av de vid Hårsfjärdskatastrofen 1941-09-17 omkomna. (Namnen på alla omkomna finns upptagna på en minnesplatta i Skeppsholmskyrkans vapenhus). Text på stenen: "IHS" och "Hårsfjärden 17 september 1941" med en relief av förskeppen på tre jagare. Monumentalkorset har utförts av skulptören Anders Jönsson i samråd med arkitekten på Kungl. Byggnadsstyrelsen, K Martin Westerberg. (Litteratur Galärvarvets kyrkogård i Stockholm, 2 ed 9g, av Gustaf Brandt). Monumentet är renoverat år 1991".
Identifieringssvårgheter fanns troligen beträffande många av de omkomna, varav alltså en odentifierad begravdes i Karlskrona som namnlös. Dock bör det ha varit ytterligare omkomna från Karlskrona, men de som kunde identifieras begravdes väl där under sina namn.
Min tanke är att det inte fanns några direkta kroppar att begrava.Lars Gyllenhaal skrev:Stilleben, gratulerar till att nu ha löst detta delmysterium!
Jag hade en gissning år det hållet men tänkte samtidigt att det skulle vara lite konstigt.
Så här tänker jag: OK, vi har ett antal svårt brända och oidentifierbara som alla är från Karlskrona. Vilke de var vet vi genom att man vet vilka som saknas. Genom att begrava dem i en gemensam grav under gemensam sten så begravs de ändå inte som okända. Man kan stå vid graven och tänka "OK, här bland de x lämningarna finns resterna av x".
Genom att ta bort en av kropparna och begrava den separat blev det dock inte möjligt att säga exakt vems lämningar det är.
OK, man kan motivera detta med alla anhöriga i Karlskrona - att genom detta blev närmare för dem att besöka denna grav. Men jag undrar om (samtliga av de) anhöriga resonerade så?
Vad säger ni andra - kanske tänker jag fel på nåt sätt?
Bästa,
L
Sex torpeder är minst 3 ton sprängämne och sedan en oljebrand efteråt,Stilleben skrev: 7 av de 11 omkomna på Jagaren Göteborg var från Karlskrona. På denna jagare inträffade den explosion av torpederna som ju utlöste hela katastrofen, Det blev därmed så att det var omöjligt att identifiera några enskilda offer därifrån.
Alltså, att upprätta ett minnesmärke var nog mkt viktigt för mindre bemedlade släktingar som i princip aldrig skulle få råd/tid att annat än någon enstaka gång besöka ett minnesmärke i Stockholm.Och man reste inte så långt och ofta då, så att ha en minnseplats nära för de efterlevande var en rimlig konpromiss.
(Jag ser sinnesbilden av "Fiskarhustrun från Tjurkö", modern till en av de förolyckade)
Ja vore intressant om ngn släkting kunde yttra sig - deras åsikt borde väga tyngst. Ang. ryssarna i filmen "Under en rostig stjärna" (som jag var rådgivare till, ej regissör) så tog åtminstone två svenska tittare mkt illa vid sig av den - eftersom de ansåg att ryssarna tog upp resterna alltför hafsigt. Att ryssarna verkligen såg till att spåra släktingar o begrava lämningarna med ceremonier spelade ingen rolll för dessa personer, varav den ena var arkeolog. Hafsigheten förstörde alltså syftet enligt dessa tittare.Men just efterlevandes åsikter är ju oftast olika, det var en grej jag gillade med din film om Nordkalotten som gick på svensk TV för några år sedan. Just vad som är "gravplundring" eller slagfältarkeologi och den respekt som filmen och de Ryssar som var med i filmen visade för kvarlevorna efter stupade.
Du har inte förbisett det här i ett av inläggen ovan ?Lars Gyllenhaal skrev:Hej John T,
Tack för feedback.
Du skrev "Min tanke är att det inte fanns några direkta kroppar att begrava". Jag antar att det fanns det. Annars hade man väl inte kunnat upprätta en grav över en person utan istället måst upprätta ett minnesmärke över de sju som var från Karlskrona. Eller?
Däremot håller jag 100% med om:
Alltså, att upprätta ett minnesmärke var nog mkt viktigt för mindre bemedlade släktingar som i princip aldrig skulle få råd/tid att annat än någon enstaka gång besöka ett minnesmärke i Stockholm.Och man reste inte så långt och ofta då, så att ha en minnseplats nära för de efterlevande var en rimlig konpromiss.
(Jag ser sinnesbilden av "Fiskarhustrun från Tjurkö", modern till en av de förolyckade)
Men kunde inte detta ha lösts på ett annat sätt funderar jag på... Ett minnesmärke över de sju som var från Karlskrona placerat vid kyrkogårdens ingång eller på annat ställe på gränsen av kyrkogården.
För det blev ju ett "etiskt" pris att betala för det förfaringssätt som valdes = en av de förolyckades lämningar skildes från kamraternas och anonymiserades. Sedan blev det väl också billigare med en liten grav än att upprätta ett minnesmärke. Otrevligt att skriva, men... så är det väl. Kostnadsbiten är nog, tyvärr, inte irrelevant...
Sedan skrev du:Ja vore intressant om ngn släkting kunde yttra sig - deras åsikt borde väga tyngst. Ang. ryssarna i filmen "Under en rostig stjärna" (som jag var rådgivare till, ej regissör) så tog åtminstone två svenska tittare mkt illa vid sig av den - eftersom de ansåg att ryssarna tog upp resterna alltför hafsigt. Att ryssarna verkligen såg till att spåra släktingar o begrava lämningarna med ceremonier spelade ingen rolll för dessa personer, varav den ena var arkeolog. Hafsigheten förstörde alltså syftet enligt dessa tittare.Men just efterlevandes åsikter är ju oftast olika, det var en grej jag gillade med din film om Nordkalotten som gick på svensk TV för några år sedan. Just vad som är "gravplundring" eller slagfältarkeologi och den respekt som filmen och de Ryssar som var med i filmen visade för kvarlevorna efter stupade.
Bästa hälsningar, Lars
Välkommen till forumet barb!barbarella13 skrev:ANG Hårsfjärden!
Min morfar är i dagsläget den ende som lever. Han var vid tillfället för explosionen kommenderad til vapenrummet för genomgång men blev flyttad upp till köket för att hjälpa kocken att steka sill! Denna sill räddade hans liv!
Det är än idag lika fascinerande att höra honom berätta om sina tankar och teorier. Han blev intervjuad av radion för många är sedan, kanske man kan få tag på den intervjun via något arkiv?
Då det hemligstämplade materialet släpptes hade han intentioner att verkligen gå igenom det men som han sa: "Däka,, det skulle ta mig åravis att bara läsa igenom hälften"
Mvh barb
