finland och ockupationen av norge

[Johan Olofsson]

Den finländska uppfattningen utgår ju från en jämförelse med deras egen belägenhet.

Och från svårigheten att se ett hot från Tyskland.

När du säger randstatsorienteringen erinrar jag utrikespolitiska sonderingar om eventuella allianser med de baltiska staterna och Polen. Randstatsorientering är något helt annat än en nordisk orientering. I Stockholm såg man en sådan randstatsorientering som farlig för Finland och i förlängningen även Sverige på grund av en förlängt krigshot.

Ja.

Hade Sverige kunnat bidra med effektiv hjälp om Sverige och Finland hade ingått ett försvarsförbund? Norge var väl inte ens påtänkt som allianspartner?

Jo, det var sådant man diskuterade efter den finländska omsvängningen, men planerna var inte helt realistiska, bland annat därför att underbyggnaden i form av mellanfolkligt förtroende var otillräckligt, omsvängningen skedde alltså för sent, men också därför att Norges försvar helt enkelt var minst lika eftersatt som Finlands.

Vad slags effektiv hjälp Sverige verkligen hade kunnat bidra med är en fråga för en helt annan tråd, men att det fanns en potential att leda till ett helt annat förlopp av världskriget, det behöver nog inte betvivlas.

Edit: ändrade "mellanstatligt förtroende" till "mellanfolkligt förtroende"

[Harkett]

Ja.

Ja det gjorde man eller ja det tycker du?

Och från svårigheten att se ett hot från Tyskland.

Det var ju Ryssland som utgjorde hotet. Hotet från Tyskland var mer överhängande för t.ex. danskarna. Molotov-Ribbentroppakten gav ju också ryssarna fria händer i Finland, Baltikum och Polen (inte tyskarna).

Jo, det var sådant man diskuterade efter den finländska omsvängningen, men planerna var inte helt realistiska, bland annat därför att underbyggnaden i form av mellanstatligt förtroende var otillräckligt, omsvängningen skedde alltså för sent, men också därför att Norges försvar helt enkelt var minst lika eftersatt som Finlands.

Och det är Finlands fel att det mellanstatliga förtroendet var otillräckligt? Hade man bara gett Sverige Åland så eller... Finlands försvar var sämre än många andras (nja, det vet jag inte), men vilken match ryssarna fick (och ett erkännande av Stalin och Hitler ). Hur bra var Sveriges försvar? Hade vi tillsammans lyckats mota ryssarna ännu bättre? Hade vi bort välja Sverige som partner under fortsättningskriget istället för Tyskland (eftersom tyskarna var så elaka att de ockuperade Norge)?

[Johan Olofsson]

Det var ju Ryssland som utgjorde hotet. Hotet från Tyskland var mer överhängande för t.ex. danskarna.

Och ändå seglade både tyska och britiska invasionsstyrkor mot Norge.

Molotov-Ribbentroppakten gav ju också ryssarna fria händer i Finland, Baltikum och Polen (inte tyskarna).

Det kunde man inte veta.

Och det är Finlands fel att det mellanstatliga förtroendet var otillräckligt? Hade man bara gett Sverige Åland så eller...

Det här med att lägga ord i andras mun är kanske inte direkt en tilltalande eller förtroendeingivande debattmetod.

Det handlade nog om lite mera än turerna kring rätten till "nationellt självbestämmande" för finländare och östkarelare (men alltså inte för ålänningar). Du kan förslagsvis läsa Ainur Elmgrens uppsatser som är tillgängliga på internet.

Hur som helst tog det lång tid efter skiljedomen. Fram till 1935 kan man kanske säga. Och det handlar väl mindre om vems "fel" det var än om i vems intresse det hade varit.

Det hade, enligt min övertygelse, men alltså också enligt Mannerheims och Paasikivis, varit ett starkt finländskt nationalintresse att förbättra relationerna med såväl Norge som Sverige, och att man inte kunde inse det, det fick man betala ett pris för.

På samma sätt kan med bestämdhet hävdas att den något ombytliga finländska utrikespolitiken under mellankrigstiden inte var ägnad att inge förtroende någonstans överhuvudtaget, vilket man såklart också fick betala för när både Storbritaniens och Tysklands utrikesdepartement kunde tänka sig att överlåta åt Stalin att göra vad han önskade med Finland.

[Harkett]

Och ändå seglade både tyska och britiska invasionsstyrkor mot Norge.

Ryssland var hotet nummer 1 för Finland. Gick inte detta fram?

På samma sätt kan med bestämdhet hävdas att den något ombytliga finländska utrikespolitiken under mellankrigstiden inte var ägnad att inge förtroende någonstans överhuvudtaget, vilket man såklart också fick betala för när både Storbritaniens och Tysklands utrikesdepartement kunde tänka sig att överlåta åt Stalin att göra vad han önskade med Finland.

Konstigt sätt att resonera. I så fall kan man ju resonera som så att Norge något fel eftersom det blev ockuperat. Sedan...

Det här med att lägga ord i andras mun är kanske inte direkt en tilltalande eller förtroendeingivande debattmetod.

Din tolkning, ergo måste felet finnas på sin sida, eller hur? Du förefaller alltså inte heller så förtroendingivande.

[Johan Olofsson]

Din tolkning, ergo måste felet finnas på sin sida, eller hur?

Vad får dig att tro det?

Kan du förklara dig?

(Gärna på ett sätt som tillför något substantiellt till meningsutbytet om Finlands inställning till ockupationen av Norge i relation till den brittiska tillträdesbegäran och hotet om invasion från Tyskland.)

[Harkett]

Kan du förklara dig?

Om du tror att mitt debattknep är att lägga ord i munnen på dig så är det ju Ditt problem eller hur? Jag kan tyvärr inte hjälpa dig på den punkten.
Sedan:

Gärna på ett sätt som tillför något substantiellt till meningsutbytet om Finlands inställning till ockupationen av Norge i relation till den brittiska tillträdesbegäran och hotet om invasion från Tyskland.

Hur i all världen skulle jag kunna göra det? Visst är det bra att inte hamna alldeles OT, men här begär du allt det omöjliga av mig, eller hur?

[Gutekrigaren]

Nu lugnar vi ned oss och diskuterar ämnet, inte hur förtroendeingivande andra medlemmar verkar vara.

Mvh Petter