Hej Viktor,
Apekatt skrev: Men till min fråga, och många av dessa 1000+ var det som faktiskt var boende i Sverige vid krigsutbrottet?
Jag menar att det bör ju rimligtvis vara en hel del av dessa som såg sig som något annat en svenskar, t.ex. amerikaner norrmän osv.
För att man var svensk medborgare förr behövde ju inte per automatik betyda att man var svensk förr, i och med att man kunde ha flera medborgarskap. För att någon som har bott i Usa i 20 år går med i kriget på de allierades sida, behöver ju den svenska officerskåren inte ha varit mer lagd åt det hållet. Vi har ju haft och har ett stort utbyte med Norge, och det var ju då inte allt för länge sedan som "utvandringen" var.
Har själv bott utomlands under en stor del av mitt liv, så vet hur det är.
Hur många som gick in i den norska armen den 9 april, tycker jag nog inte är relevant. Som många i den här tråden redan har påpekat så var väl det minst sagt ett antiklimax för de svenska NS.
PS: dels så borde jag ha skrivit mitt riktiga namn Viktor Elfström, och kan du säga namnet på din bok har missat det ds.
Av de mer än tusen svenska medborgare som ställde upp för de allierade var nästan varenda en bosatt i Sverige vid krigsutbrottet 1939. Med några undantag var deras föräldrar också svenska.
Vilka var då dessa personer?
Jo, kronologiskt sett först och främst de drygt 300 svenska medborgare som gick över gränsen 1940 för att strida med norrmännen mot tyskarna. F.k. blev Norges krigsmakt en del av de allierades väpnade styrkor kort efter 9 april 1940. Det finns uppskattningar på att det var flera hundra till svenskar men jag väljer att använda minimisiffror. Minst sju av de 300 var svenska officerare.
Det är också dokumenterat att hundratals medlemmar av Svenska Frivilligkåren i Finland och ett okänt antal helt civila svenskar VILLE strida för Norge 1940, men hindrades. Inte minst eftersom all värvning och organisering för insats i Norge förbjöds av den svenska regeringen. Jämför med hur SFK efter en tid fick allt möjligt stöd från svenska staten. Icke desto mindre körde
ett helt SFK-kompani med officerare och allt, in i Sverige för att ta sig till Norge, men stoppades och internerades under något dygn på I 19 i Boden medelst militärpolisers försorg.
Och så har vi Norgebataljonen som började skapas i och med bildandet av Svensk-norska frivilligförbundet, vilket skedde den 12 december 1944. Minst 6400 svenska medborgare anmälde sig till bataljonen men bara 700 antogs. Många fd. spanien och finlandsfrivilliga kom att ingå i den, t o m 16 som tillhört Svenska frivilligkompaniet (det som låg i Karelen under fortsättningskriget). De utrustades med allt som behövdes för krigsinsats och övade och var minst sagt pigga på att sättas in i strid. Tyvärr - ur de frivilligas dåtida synvinkel - blev det inte så. Deras krigsdeltagande sköts upp och blev slutligen inaktuellt pga Tysklands kapitulation
Men några ur Norgebataljonen gick då över till "Grupp Fritjof", en liten svensk sektion av norska motståndsrörelsen som växlade mellan att vara på norsk och svensk sida av gränsen. Den lydde under en f.d. stamanställd furir från Lv 6 i Göteborg. Totalt tillhörde över 120 man "GF".
Sedan har vi det minst ett femtiotal svenska medborgare som frivilligt iklädde sig amerikansk och brittisk uniform under andra världskriget. Bland dessa var inga svenskamerikaner - dem redovisar vi separat i vår bok eftersom de inte var svenska medborgare, och dessutom var så oerhört många,
drygt tvåhundra tusen pers!
Alltså, det femtiotal svenska medborgare som var i amerikansk och brittisk uniform hade Sverige som hemort, med ett undantag. Och det dyker då och då upp fler, så snart kan vi nog säga ett sextiotal...sjuttiotal etc. Däremot tillkommer sällan nya namn på svenska medborgare i tysk krigstjänst.
Källan för dessa uppgifter är boken
Svenskar i krig 1914-45.
Mvh,
Lars
Hoppas alla som läser detta har en fin dag. 
).