Självmord efter nederlaget
Självmord efter nederlaget
Har precis sett om "Undergången" och där är det två tyska soldater som skjuter sej direkt när de får reda på att kriget är slut.
Jag undrar hur vanligt det här var?
Var det bara fanatiker som tog självmord, eller var det en allmän känsla av att allt var meningslöst när kriget var förlorat?
Jag undrar hur vanligt det här var?
Var det bara fanatiker som tog självmord, eller var det en allmän känsla av att allt var meningslöst när kriget var förlorat?
- tyskaorden
- Redaktör emeritus
- Inlägg: 9552
- Blev medlem: 27 mars 2002, 14:52
Självmord lär ha varit kanska utbrett bland de kvinnor som våldtagits av de allierades trupper, har dock inga siffror.
Sedan vet jag inte hur man skall klassificera en man som generalmajor Erich Bärenfänger (en av de yngsta tyska generalerna var nyss fyllda 30 när han utnämndes) som när utbrytningsförsöket från det omringade Berlin begick självmord tillsammans med hustrun den 1 maj 1945. En fanatiker eller en som bara hade fått nog och inte kunde fortsätta?
Sedan vet jag inte hur man skall klassificera en man som generalmajor Erich Bärenfänger (en av de yngsta tyska generalerna var nyss fyllda 30 när han utnämndes) som när utbrytningsförsöket från det omringade Berlin begick självmord tillsammans med hustrun den 1 maj 1945. En fanatiker eller en som bara hade fått nog och inte kunde fortsätta?
Re: Självmord efter nederlaget
Det var betydligt vanligare än efter det första kriget. Bortsett från de kvinnor som våldtagits av ryssarna så begick kankse så många som 50 000 självmord.Per-Erik Larsson skrev:Har precis sett om "Undergången" och där är det två tyska soldater som skjuter sej direkt när de får reda på att kriget är slut.
Jag undrar hur vanligt det här var?
Var det bara fanatiker som tog självmord, eller var det en allmän känsla av att allt var meningslöst när kriget var förlorat?
Re: Självmord efter nederlaget
Vad har du för ref kring att det skulle ha varit så många som 50K som tog självmord efter krigs slutet?agamemmon skrev:Det var betydligt vanligare än efter det första kriget. Bortsett från de kvinnor som våldtagits av ryssarna så begick kankse så många som 50 000 självmord.Per-Erik Larsson skrev:Har precis sett om "Undergången" och där är det två tyska soldater som skjuter sej direkt när de får reda på att kriget är slut.
Jag undrar hur vanligt det här var?
Var det bara fanatiker som tog självmord, eller var det en allmän känsla av att allt var meningslöst när kriget var förlorat?
Re: Självmord efter nederlaget
Aningens OT, men jag undrar om det inte finns flera bottnar i kvinnornas mass-självmord. Tyska kvinnor är väl inte kända för att begå självmord efter våldtäkt. De tar illa upp ja, men självmord bara i enstaka tragiska fall.agamemmon skrev:[
de kvinnor som våldtagits av ryssarna så begick kankse så många som självmord.
Det jag funderar över är att det måste ha gått nåt slags kampanj - officiell eller inofficiell.
"Om ryske asiaten kommer och våldtar är det ända som återstår för en ärbar tysk kvinna att begå självmord". Ungefär.
Har någon hört nåt om det?? Eller finns andra funderingar?
Re: Självmord efter nederlaget
Ja det finns andra funderingar, eller snarare full förståelse hos mig. Jag är övertygad om att den skymfen mot sitt eget ego att bli våldtagen en gång stör/ändrar en kvinnas ego. Hon känner sig totalt förnedrad för resten av livet i sitt totala innersta liv.
På sena östfronten blev många fysiskt sönderkn#llade till döds av tjugotals ryska soldater i en kort situation.
Fler överlevde övergreppen av många eller en soldat i deras eget kön. Många av dem tog livet av sig. Det handlar inte om ärbarhet som tysk kvinna. Det handlar om total skymf i hela vidare livet såsom kvinna, händer det en eller många gånger ger man upp, och vill hellre dö, speciellt då man inser att man kommer att forsätta livet under samma ockupation.
Skymfen av våldtäkt även idag är ngt som vissa män default har svårt att förstå. Och män fattar ofta inte ens att kvinnan aldrig kommer ifrån denna enstaka händelse i sin livsdimension.
Ser det inte som konstigt att de tog livet av sig, utan polistkt påbud.
F.ö så skriver Beavoor i boken Berlin Slutstriden om vad som hände i ämnet.
På sena östfronten blev många fysiskt sönderkn#llade till döds av tjugotals ryska soldater i en kort situation.
Fler överlevde övergreppen av många eller en soldat i deras eget kön. Många av dem tog livet av sig. Det handlar inte om ärbarhet som tysk kvinna. Det handlar om total skymf i hela vidare livet såsom kvinna, händer det en eller många gånger ger man upp, och vill hellre dö, speciellt då man inser att man kommer att forsätta livet under samma ockupation.
Skymfen av våldtäkt även idag är ngt som vissa män default har svårt att förstå. Och män fattar ofta inte ens att kvinnan aldrig kommer ifrån denna enstaka händelse i sin livsdimension.
Ser det inte som konstigt att de tog livet av sig, utan polistkt påbud.
F.ö så skriver Beavoor i boken Berlin Slutstriden om vad som hände i ämnet.
Tidigare talare nämnde redan Berlinboken av Beevor. Så jag vill bara tillägga en sak som framkommer i boken.
Det att många tyskar var övertygade om att de skulle få en ännu hårdare fred än Versailles, att Tyskland skulle sluta upphöra som kulturnation, att folk skulle bli deporterade till Stalins läger med mera. Det fanns gott om folk som knappast kan kallas fanatiker, men som tog sitt liv för att de helt enkelt inte orkade uppleva ännu ett bittert nederlag efter all kamp som man upplevde att man lagt ner.
Att den upplevelsen sedan kan ses som skev av oss är en annan sak.
Det att många tyskar var övertygade om att de skulle få en ännu hårdare fred än Versailles, att Tyskland skulle sluta upphöra som kulturnation, att folk skulle bli deporterade till Stalins läger med mera. Det fanns gott om folk som knappast kan kallas fanatiker, men som tog sitt liv för att de helt enkelt inte orkade uppleva ännu ett bittert nederlag efter all kamp som man upplevde att man lagt ner.
Att den upplevelsen sedan kan ses som skev av oss är en annan sak.
-
Feldwebel Otto
- Utsparkad
- Inlägg: 242
- Blev medlem: 14 oktober 2004, 10:48
- Ort: Sverige
Det är nog den rimligaste förklaringen till fenomenet.Löwe skrev:Tidigare talare nämnde redan Berlinboken av Beevor. Så jag vill bara tillägga en sak som framkommer i boken.
Det att många tyskar var övertygade om att de skulle få en ännu hårdare fred än Versailles, att Tyskland skulle sluta upphöra som kulturnation, att folk skulle bli deporterade till Stalins läger med mera. Det fanns gott om folk som knappast kan kallas fanatiker, men som tog sitt liv för att de helt enkelt inte orkade uppleva ännu ett bittert nederlag efter all kamp som man upplevde att man lagt ner.
Att den upplevelsen sedan kan ses som skev av oss är en annan sak.
Och övertygelsen om deportation till Sovjet visade sig stämma ganska bra för 5-10% av den östligt "befriade tyska befolkningen" ...överlevande invånare i Königsberg 1945 hade nog lättare att fatta beslut om ta sig av daga än de som bodde i t ex Saarbrücken, i väst fanns trots allt skymten av ett liv efter kriget.
Våldtäkt och självmord...
Att kvinnor tar livet av sig efter en våldtäkt är inte ovanligt, det förekommer fortfarande i "upplysta" lilla Sverige i dag! Så att det förekom i stort antal efter att sovjetiska soldater passerat genom ett tyskt samhälle, förvånar mig inte... Speciellt som det i alla fall ibland skedde offentligt, kanske t.o.m. inför barnen och/eller andra innevånare... Om man tänker på hur skambelagt det är i dag, och flerdubblar det... You get the idea.
Titta på vad som händer i Afrika, när inbördeskrigen flammar upp. När ena sidan tar en by från motparten... Eller hur vissa grupper agerade när dom tog en muslimsk by i x-jugoslavien... Det handlar om att förnedra alla, från spädbarn till åldringar, och att se till att minnet finns där för framtiden...
Jag kan skriva kilometer om det här, men stannar nu...
Titta på vad som händer i Afrika, när inbördeskrigen flammar upp. När ena sidan tar en by från motparten... Eller hur vissa grupper agerade när dom tog en muslimsk by i x-jugoslavien... Det handlar om att förnedra alla, från spädbarn till åldringar, och att se till att minnet finns där för framtiden...
Jag kan skriva kilometer om det här, men stannar nu...