Vilken politik förde tyskarna i det ockuperade Norge?

[tjenarejake]

Jag vet att Tyskarna lyckades under den här tiden ta över både Danmark och Norge, men när det hade tagit över Norge, Vilken politik förde det där?


Tack på förhand för hjälp.

[Threviel]

Det här är ju faktiskt en intressant fråga. Hur ställde sig tyskarna till vård, skola, omsorg? Vad gjorde de för förändringar i de mer "mjukare" frågorna? Höjde de kommunalskatten? Styrde de över huvud taget över de sakerna alls? Om inte, varför? Mycket frågor som dyker upp i huvudet när man tänker på det här.

[Mjölner]

Till stor del sköttes väl inrikespolitiken i Norge av Vidkun Quisling och hans "regering"? Har svårt att tro att tyskarna brydde sig om att lägga sig i strikt civila frågor som vård och omsorg etc.

[Stefan]

vill minnas att tyskarna gav bra löner i de industrier och företag som arbetade åt dem. Inget slavarbete här inte, iaf inte gentemot norrmännen.
Vilket medförde att de var rätt populära i vissa avseenden.

Jag antar att det blev en hel del kluvna känslor och intressekonflikter, iom att norskarna hade ju även en rätt stark motståndsrörelse...

[frodeh]

Till stor del sköttes väl inrikespolitiken i Norge av Vidkun Quisling och hans "regering"? Har svårt att tro att tyskarna brydde sig om att lägga sig i strikt civila frågor som vård och omsorg etc.

Slik som situasjonen var, var hovedformålet innenfor det som her kalles "innenrikspolitikk" å unngå at den norske befolkningen sultet ihjel, samtidig som den betydelige kontingent av Wehrmacht som var stasjonert fikk rikelig med mat, og størst mulig ro ble beholdt. Terboven, dvs den tyske rikskommisar, hadde i realiteten den diktatoriske makten i Norge 40-45, og beordret massehenrettelser og ødeleggelse av tettsteder med dette som formål.

I den grad noe av det som skjedde i Norge 40-45 kan kalles politisk arbeid, var det Nasjonal Samling m/ Quisling, som totalt mistet eventuell støtte i befolkningen pga sitt forræderi 9.4.1940, som stod for dette gjennom sine programmessige forsøk på å nazifisere den norske befolkning gjennom Hirden, nazistiske møter, frivillig-kampanjer etc.

For å forstå det som det spørres om i denne tråden, tror jeg man vil ha nytte av å sette seg inn i Quislings liv og virke, en komplisert mann med ikke ubetydelige evner.

[Mathias Forsberg]

Hur såg det ut med transfereringar av offentliga medel till Tyskland? Frankrike t ex fick betala en ganska ansenlig summa i "ockupationsavgifter" (därtill konfiskerades fransk egendom till ungefär ett lika stort värde).

[frodeh]

Hur såg det ut med transfereringar av offentliga medel till Tyskland? Frankrike t ex fick betala en ganska ansenlig summa i "ockupationsavgifter" (därtill konfiskerades fransk egendom till ungefär ett lika stort värde).

Dette ble kalt okkupasjonskonto i Norge, og var, som du skriver, en slags avgift til Tyskland for de utgifter de hadde med å okkupere Norge. Ja dere leste riktig.

I praksis fungerte den slik at det var en kredittkonto i Norges Bank hvor tyskerne trakk ubegrenset kreditt til dekning av utgifter til okkupasjonen, anleggsarbeider, sivil administrasjon og militære behov. Trekkene fra denne kontoen meget store, i størrelsesorden hundrevis av millioner av kroner per måned. Ved utbruddet av 2. verdenskrig var Norge et av Europas fattigste land, så denne avgiften var en ekstrem belastning for statskassen.

Slik at når det skrives lenger opp her at tyskerne var gavmilde på lønnsiden, så er det en sannhet med modifikasjoner. Penger hadde ingen reell verdi, og livsmidlene var uansett rasjonerte. I 1945 var Norges Bank konkurs, men kreditten som var gitt til Tyskland ble da aktivert som en fordring, hvilket reddet den norske kroneverdien.

Hvordan det gikk videre derfra i 1945 er jeg ikke sikker på.

[Belisarius]

Ang. Quisling så blev väl han marginaliserad av både norrmän och den tyska administrationen, varför jag undrar om hans bidrag till det politiska klimatet i Norge 40-45 egentligen alls märktes av?

[Donkeyman]

vill minnas att tyskarna gav bra löner i de industrier och företag som arbetade åt dem. Inget slavarbete här inte, iaf inte gentemot norrmännen.
Vilket medförde att de var rätt populära i vissa avseenden.

Jag antar att det blev en hel del kluvna känslor och intressekonflikter, iom att norskarna hade ju även en rätt stark motståndsrörelse...

De arbetare som jobbade direkt åt Tyskarna (och det var många) lyfte Tysk lön, vilket var betydligt mer än vanlig Norsk lön för samma arbete. Samtidigt arbetade många Norska firmor åt Tyskarna och kunde fakturera enligt Tyskt kostnadsläge. Man skulle tro att detta ansågs som förräderi (landssvik) i efterhand men det var inte alls fallet. Visst fanns det entrepenörer och arbetare som dömdes men det var bara de mest uppseendeväckande fallen. Däremot skapades det ett stort antal förmögenheter under de här åren.

Resultatet var att de som deltog i motståndskampen och de som drog iväg till England för att aktivt delta i kriget kom mycket sämre ut ekonomiskt än de som stannat hemma och varit passiva. När det gäller sjöfolket gjorde Norska regeringen exakt likadant som den Svenska. Efter kriget konfiskerade man krigsriskersättningen från alla som varit till sjöss under kriget.

Givetvis skapade detta en avsevärd bitterhet och är än i dag något "man inte talar om". Precis som man än i dag försöker sopa en massa andra ting under mattan. De historiker och författare som försökt sig på att omvärdera något eller som skriver om sådant som inte skall nämnas upptäcker snabbt att de hamnar i våldsamt korsdrag.

Ett aktuellt exempel är ett museum som just nu håller på att sätta upp en utställning om Quisling. Vilket har ledit till en veritabel proteststorm där museets personal genast beskylls för att vara nassar. Man har försökt ett par gånger tidigare men tvingats lägga ned projektet. Nu vid det tredje försöket verkar det som om utställningen i vart fall kommer att öppnas.

Personligen avstår jag från att diskutera kriget här i Norge annat än med folk som jag känner väl. Helt enkelt därför att om jag skulle råka komma in på något av det som är kontroversiellt så bemöter man inte det jag säger. Däremot utsätts jag för ett våldsamt angrepp där man i stället kritiserar Sveriges hållning. Vilken i vida kretsar anses vara så ynklig att jag som Svensk inte har rätt att ha en åsikt om vad som skedde inom Norge.

[jeger]

De tyske militære okkupasjonstropper holdt seg i det store og hele til Landkrigsreglementet og oppførte seg faktisk skikkelig,problemet var motstandskampens kvinner og menn som tyskerne behandlet som "banditter" under henvisnig til okkupantens rett til å kreve lydighet av den/de okkuperte dvs av den norske befolkning som på side side aktivt og passivt motarbeidet Quisling og NS som under krigen var det eneste "lovlige "parti iht Terboven, Hitler Reichskommissar for Norge med mandat om" å skulle vinne nordmennene for Tyskland". Det gikk dårlig både for han og for Quisling, og selv om Norge 1940-45 var underlagt en NS-innenriks administrasjon, så var det i praksis Terboven som styrte Norge frem til månedsskiftet april/mai 1945 da han ble detronisert etter ordre fra Dønitz og gen Bøhme overtok som tysk ØB i Norge under frigjøringen i mai-45.

Hvis ikke tyskerne og NS hadde forsøkt å nazifisere Norge (hjem, skole,universitet,arbeidsliv, kirke, stat, avsetting av kongehuset, ensretting på alle fronter,radio,presse,inndragning av radioapparater,deportasjon av lærerene, konfrontasjon med Høyesterett som nedla sine mandater etc etc) så kunne tyskerne muligens ha oppnådd noe mer, men det blir kun spekulasjoner. Motstandskampen ble først og fremt en åndens kamp, kampen om rett til egne meninger i eget land, det forstod aldri tyskerne.
Jeger