Vart är vi på väg?

[Martin Tunström]

Satt och tittade på olika sidor och hittade denna:

Hitler älskade godis, han åt flera kilon godis i veckan, och till Geobbles sa han att det var från dem han fick energi till sin stora uppgift.

Hitler blev tillsammans med Angela, som var mycket yngre än Hitler, hon var bara 17 år. Hon var dotter till Hitlers halvsyster. Angela flyttade in hos Hitler med sin mamma som var hushållerska åt honom. Enligt Angela hade Hitler en mycket konstig sexuell läggning. Han begärde att hon skulle smaka hans kiss och bajs under sexakten. Det kallas för att man är masochistisk – koprofil.

Adolf gifte sig inte mer än en gång, med svenskan Eva Braun kort före sitt självmord 1945. Antagligen var det ett tack för lång och kärleksfull tjänst som värdinna på hans fester.

Adolf ville börja på konstakademin medan Alois gav order om att gå i sin pappas fotspår. Det står också att Adolf blev slagen med flodhästpiska varje dag av hans pappa.

http://www.mimersbrunn.se/arbeten/1445.asp

Folk läser för mycket i Aftonbladet!

[Verspieder]

Dock använde ju "författarinnan" fler källhänvisingar än vad
Bosse Schön någonsin uppgett!
Frågan är ju bara om man hittar något av de utvalda
citaten i någon av hennes källor.

Ser att hon hämtat information från en rad privata hemsidor också.
Vilket ju kanske inte är att rekommendera sådär.
Om man vill ha korrekt information altså...

[Mercai]

Hitler åt sin lunch klockan två medan hans fru Eva som vanligt satt på sitt rum.

Efter lunchen gick Hitler och Eva in i ett rum. Utanför stod Goebbels och några andra män, och det ända de hörde var ett skott.

Efter några minuter öppnade man dörren och fick se Hitler genomdränkt i sitt eget blod, och bredvid Hitler låg Evas lik. Hitler hade skjutit sig själv i munnen och Eva hade förgiftat sig. Klockan var 15 30, måndagen den 30 april 1945. Liken placerades i en grop i trädgården. Hitlers chaufför hällde bensin på liken och tände på. Man hittade inga rester av de två liken. Det finns de som tror att någon förde bort askan. Detta var slutet av de tretton åren som Hitler arbetat som diktator i Tyskland. Samma natt försökte män och kvinnor fly ut från skyddsrummet, men de flesta blev fångade av ryssar i Berlin, men det var ändå många som lyckades fly undan.

Goebbels fru gav sina sex barn en förgiftad chokladbit var, innan de skulle gå till sängs. Goebbels och hans fru sköt sig i rikskansliets trädgård. Deras lik brändes så dåligt att ryssarna hittade dem nästa dag. Martin Bormann försvann spårlöst men man hittade honom död i Berlin först 1972 och han hade begått självmord.

Denna person vet VÄLDIGT mycket om Hitlers död verkar det som...
Sen har man visst hittat Bormann, har man väl inte?

Goebbels, sköt inte han sig i sin källare?

Och alla män och kvinnor som flydde ut ur "skyddsrummet" (fhürerbunkern), varöfr var en massa män och kvinnor där? *Förvirrad*

Avslutar med detta citat:
"Detta var slutet av de tretton åren som Hitler arbetat som diktator i Tyskland."

[sonderling]

Sonderling

[Johan Elisson]

Jadu... Dagens ungdom.

/Johan

[virdung]

ska man skratta eller gråta?

//Virdung

[LEW]

Ni är lite väl hårda. Det är en rätt ung person som har skrivit detta och av vad jag kan bedöma verkar det inte som om hon dagligen läser något om tysk historia. Hon håller i alla fall samma klass som många journalister och det är det som är skrämmanda

Jag skulle inte vilja läsa saker som jag skrivit i den åldern.

LEW

[Johan Elisson]

Ni är lite väl hårda. Det är en rätt ung person som har skrivit detta och av vad jag kan bedöma verkar det inte som om hon dagligen läser något om tysk historia. Hon håller i alla fall samma klass som många journalister och det är det som är skrämmanda

Jag skulle inte vilja läsa saker som jag skrivit i den åldern.

Faktum är att hon går på gymnasiet. När du är såpass gammal så borde du ha någorlunda koll på vilka källor du använder o.s.v., oavsett om man läser historia dagligen eller inte.

/Johan

[Schwalbe]

Idioter finns det överallt- tydligen allt för många dessutom!

[Mandolinmannen]

Kära Herr ANNO eller år på LATIN.. Jag har hela tiden respekterat dina åsikter, men nu undrar jag om det inte har brunnit lite grann. Förutom det så anser jag ju att STOCKHOLM är vår huvudstad. och att skåne är bara en liten provins, som egentligen tillhör DANMARK
M V H MANDOLINMANNEN

[Martin Tunström]

Kära Herr ANNO eller år på LATIN.

Kära Herr Mandolinmannen eller kamel-lover!

Jag har hela tiden respekterat dina åsikter, men nu undrar jag om det inte har brunnit lite grann.[/qoute]

Vad menar du?

[qoute]Förutom det så anser jag ju att STOCKHOLM är vår huvudstad.

Jag också!

och att skåne är bara en liten provins, som egentligen tillhör DANMARK

Där har du fel, dom senaste 300 hundra åren har det tillhört sverige!(och vi kan prata svenska bättre än vissa län i detta land som har tillhört sverige längre än skåne) Jag förstår inte vad andra världskriget har med ett skämt vi bedriver på lougunen, var vänligen att "posta" dina inlägg på rätt ställen och förstå skämt!

[Patrik]

Martin Bormann försvann spårlöst men man hittade honom död i Berlin först 1972 och han hade begått självmord.

Ehm, begick verkligen Martin Bormann självmord?
Jag trodde han dödades i samband med ett försök att slå sig ut ur Berlin - vilket Arthur Axmann (som vidhöll sitt påstående att han såg Bormanns sönderskjutna kropp) - och inte begick självmord.

Jaja, det är väl bara inse att folk borde ta och läsa seriösa böcker istället för att sitta och läsa Aftonbladet. Men jag antar att det är jobbigt att läsa Keegan, Trevor-Roper o.s.v.

[Mats]

Ehm, begick verkligen Martin Bormann självmord?
Jag trodde han dödades i samband med ett försök att slå sig ut ur Berlin - vilket Arthur Axmann (som vidhöll sitt påstående att han såg Bormanns sönderskjutna kropp) - och inte begick självmord.

När Hiter begick självmordet väntade Goebbels, Bormann och några andra i korridoren utanför. Sedan bar man upp liket för en begravningsceremoni. Med på den var bland annat Bormann och Goebbles. Senare gjordes ett utbrytningsförsök ut ur Berlin:

Klockan 9 på kvällen den 1 maj sattes eld på det Furerbunker. Mellan femhundra och sexhundra människor i furerns svit, huvudsakligen SS-män, trampade omkring i det nya rikskansliets skyddsrum - likt nackade kycklingar, som furerns skräddare som själv var med senare uttryckte sig - och förberedde sig på att bryta sig ut. Enligt planerna skulle de till fots följa tunnelbanespåret från stationen under Wilhelmsplatz mitt emot rikskansliet till Banhof Friedrichstrasse, där gå över Spree och sedan smyga sig igenom de ryska linjerna strax norr om denna. Åtskilla klarade sig igenom men en del gjorde det inte. Bland dem som inte klarade sig var Martin Borman.

Källa: Tredje Rikets Uppgång och Fall av Shirer, sidan 269, Tredje Boken



Så här skriver Beevor om Bormanns död:

Situationen i bunkern var kaotisk medan Bormann och Mohnke försökte organisera alla i olika grupper. Klockan var nästan elva på kvällen innan man kom iväg - alltså två timmar senare än planerat.

[...]

Nordlands TIgerstridsvagn och en stormkanon skulle fungera som spjutspets för huvudstöten över Weidendammer-bron. Ryktet om utbrytningen hade spridit sig och flera hundra soldater ur SS, Wehrmacht samt civila hade dykt upp. Det första massanfallet, som leddes av Tigerstridsvagnen, skedde strax efter tolvslaget, men trots att det bepansrade monstret lyckades vräka undan barrikaden på norra sidan om bron, utsattes man för kraftig beskjutning på Ziegelstrasse ett stycke längre fram. Tigerstridsvagnen träffades av en salva pansarvärnsgranater och många civila och soldater bakom stridsvagnen mejades ner. Axmann sårades men lyckades stappla iväg. Bormann och doktor Stumpfegger vräktes över ända av explosionen när Tigerstridsvagnen träffades, men de återhämtade sig och fortsatte vidare. Bormann hade med sig det sista exemplaret av Hitlers testamente, och uppenbarligen hoppades han att använda det för att ge stöd åt sitt krav på att få en ministerpost i Dönitz regering när han väl kom fram till Schleswig-Holstein(!).
En stund senare slog man ut ett nytt anfall över bron med understöd av mobilt arméluftvärn med en fyrpipig 20mm akan och ett halvbandat trupptransportfordon. Också detta anfall blev mer eller mindre ett misslyckande. Ett tredje försök gjordes vid ettiden på natten och ett fjärde en timme senare. Bormann, Stumpfegger, Schwaegermann och Axmann höll ihop en stund. De följde järnvägsspåret till Banhof Lehrterstrasse. Där delade de på sig. Bormann och Stumpfegger gick nordöst mot Stettiner Bahnhof. Axmann gick åt rakt motsatt håll men stötte strax på en sovjetisk patrull. Han vände om och valde nu att följa samma väg som Bormann tagit. Inte långt efteråt stötte han på två kroppar. Han identifierade dem som Bormann och Stumpfegger, men han hade inte tid att ta reda på hur de hade dött. Martin Bormann - även om det var aldrig så oavsiktligt - var den ende högre naziztiske ledaren som utsattes för beskjutning av den bolsjevikiske fienden.

Källa: Berlin Slutstriden 1945 av Beevor



Så här står det på en sida på Internet:

At 23:00 hours the mass escape began. Moving in small groups, they proceeded underground, as planned, to the Friedrichstrasse station. Here they emerged to find the ruins of Berlin in flames, and Russian shells bursting everywhere around them. The first group managed to cross the river Spree by an iron footbridge that ran parallel to the Weidendammer Bridge. The remaining groups likewise emerged at the Friedrichstrasse Station, but there became confused and disoriented. They made their way north along the Friedrichstrasse to the Weidendammer Bridge, where they found their way blocked, at the bridge's north end, by an anti-tank barrier and heavy Russian fire.

They next withdrew to the south end of the bridge, where they were soon joined by a few German tanks. Gathering about the tanks, they again pressed forward. Bormann, Artur Axmann (head of the Hitler Youth), Ludwig Stumpfegger (Hitler's surgeon), and others followed the lead tanks as far as the Ziegelstrasse. There a panzerfaust struck the lead tank. The violent explosion stunned Bormann and Stumpfegger, and wounded Axmann. All retreated to the Weidendammer Bridge.

Now it was every man for himself. Bormann, Stumpfegger, Axmann, and others followed the tracks of the surface railway to the Lehrter station. There Bormann and Stumpfegger decided to follow the Invalidienstrasse east. Axmann elected to go west, but encountered a Russian patrol and returned on the path Bormann and Stumpfegger had taken. He soon found them. Behind the bridge, where the Invalidienstrasse crosses the railroad tracks, they lay on their backs, the moonlight on their faces. Both were dead. Axmann could see no signs of an explosion, and assumed that they had been shot in the back. He continued on his way, escaping from Berlin and spending the next six months hiding out with the Hitler Youth in the Bavarian Alps, where he was eventually captured.

Källa: http://www.anesi.com/east/bormann.htm



Animated map of The Escape Route of Martin Bormann



Så här står det på en annan sida på Internet:

Toward the end of the war, Bormann personally witnessed the suicides of Goebbels and his family, and finally the suicide of Hitler himself.(14) Before his death, Hitler ordered Bormann to save himself and flee the bunker.(15) Some say that Bormann tried to negotiate with the Soviets after Hitler’s death, but realized that negotiations were fruitless.(16) In the end, he escaped the bunker on April 30, 1945, and after that, his fate is unclear.

Hitler’s chauffeur Erich Kempka claimed that Bormann was killed trying to cross the Russian lines by an anti-tank shell, which caused the tank he was in to blow up. Kempka, who was temporarily blinded, said he saw Bormann's body. Hitler Youth leader, Artur Axmann, believed that Bormann killed himself, and claimed to have spotted the body on May 2, 1945, in the Invalidenstrasse in Berlin. In 1946, it was announced that Bormann was in a north Italian monastery. He was also rumored to have escaped via Rome to Argentina or Paraguay, and was sighted in Italy, Brazil and Chile.

On October 29, 1945, Bormann was indicted in absentia by the International Military Tribunal at Nuremberg. He was sentenced to death in absentia almost a year later, on October 1, 1946.

In December 1972, excavations dug up two skeletons near the Reichstag in West Berlin and, in early 1973, a West German forensic expert used dental records to determine that one was almost certainly that of Bormann. In early May 1973, the DNA was matched to that of an 83-year old relative of Bormann. The other skeleton was identified as Hitler’s doctor, Ludwig Stumfegger. The two men had apparently been found by a Russian soldier and had taken cyanide. In April 1973, a West German court formally pronounced Bormann dead.

Källa: http://www.us-israel.org/jsource/biography/Bormann.html



På BBC:s sida står följande att läsa:

He was last seen on May 2, 1945 crouching beside a German tank near the Berlin bunker.

At the Nuremberg trials after the war, Bormann was condemned to death in abstentia for his leading role in the extermination of the Jews - and the long search for him began.

The British and German press became obsessed in their quest for the man so close to Hitler, who was godfather to Bormann's first son, Adolf.

Over the years, journalists, Nazi and bounty hunters were led from the remote jungles of South America ... to deepest Surrey. And at each turn the stories surrounding his whereabouts became more fantastical.

Several would-be Bormanns were spotted and even arrested - a Guatemalan peasant in 1967, a 72-year-old German living in Colombia a few years later.

Skeletons in the cupboard

The wild and imaginative stories about Bormann continued even after the discovery in 1972 of two skeletons near the Lehrter railway station in Berlin. The authorities said the men were probably Bormann and Ludwig Stumpfegger, one of Hitler's doctors. Splinters of glass cyanide capsules were found in the jawbones.

It is believed they escaped from Hitler's bunker, were trapped by crossfire and killed themselves.

Although the German Government was satisfied with this theory, they locked up the remains in a cupboard at the Frankfurt Public Prosecutor's Office. Family members were prevented from taking them away until there was final identification.

Even the British historian Hugh Trevor-Roper admitted in his book The Last Days of Hitler there was no firm evidence that Martin Bormann was dead.

Three years ago, The News of the World told the story of a certain Peter Broderick-Hartley who had lived and died in Reigate, Surrey. The paper claimed he was, in fact, Martin Bormann, who had had plastic surgery.

In 1996, a British publisher paid £500,000 for rights to a book claiming that Winston Churchill smuggled Hitler's lieutenant to England in 1945 to get access to Nazi gold held in Swiss bank accounts. The author of the James Bond books, Ian Fleming, was also said to be involved.

Now, DNA tests seem to prove the skeleton found in Berlin is indeed that of Hitler's henchman.

Källa: http://news.bbc.co.uk/1/hi/world/europe/87651.stm