När jag nyligen gjorde en resa i Iran uppmärksammades jag på en del av Andra världskriget som jag inte kände till. 1941 angrep Storbrittanien och Sovjet det neutrala Iran för att säkra en transportled till Sovjet. Transportleden gick från hamnarna i Persiska viken med tåg och lastbil till Kaspiska havet. Därifrån med båt till Astrakhan och sedan vidare med tåg. Tåglinjen Astrakhan-Stalingrad var inte användbar under senare halvan av 1942 och då flyttades transporterna längre österut genom dagens Turkmenistan.
Denna rutt för transporter till Sovjet är ju inte alls så känd som Murmanskleden men tydligen så gick mycket stora transporter genom Iran. Anfallet mot det neutrala Iran väl ju inte snyggt men det var väl nödvändigt.
Någon som känner till mer om denna bortglömda del av Andra världskriget?
Wikipedia
http://en.wikipedia.org/wiki/Persian_Corridor
http://en.wikipedia.org/wiki/Anglo-Sovi ... on_of_Iran
Brittiska propagandafilmer
http://www.youtube.com/watch?v=bBckQdRF ... ata_player
http://www.youtube.com/watch?v=m3ioRrhX ... ata_player
http://www.youtube.com/watch?v=mBKGl7Q- ... ata_player
De allierades anfall mot Iran 1941
Re: De allierades anfall mot Iran 1941
En del av Irans olycka, berodde på den Iranska Statsjärnvägen - som efter 12-14 års möda, hade fullbordats hela vägen från Bandar Shapur vid Gulfen - via Teheran - till Bandar Shah vid Kaspiska Havet. Den blev färdig 1938 och ansågs lite av ett tekniskt underverk. Strax norr om Kaspiska Havet gick den genom 133 tunnlar bl.a.
En sån resurs, för att skeppa material till Sovjetunionen - kunde de allierade bara inte förbigå...krig eller inte krig.
Lite tjafs med utvisning eller inte av tyskar - räckte som krigsorsak när det klämde.
Järnvägen, var den enda i Iran - vägnätet uselt eller obefintligt. Hamnen i Bandar Shapur - var dålig och hade liten
kapacitet, den enda tillgängliga var Basra i Irak. Britterna skickade dit indiska trupper att etablera järnväg från Basra till Iran, snygga upp vägnätet och ta kontroll av järnvägen. Ryssarna gjorde detsamma i norr - dom byggde en järnväg från
Kaukasus till Tabriz och tog hand Lend-Leasefrakterna i Tabriz och i Teheran f.v.b. till Bandar Shah och över havet.
En annan korridor, gick från Khanaquin vid irakiska gränsen - till Tabriz. Till Khanaquin - gick transporterna från Basra på irakisk järnväg. Därefter följde vad som kom att kallas ''The Khanaquin Lift'' - en oerhört svår, dålig och farlig väg över berg och dal - till Tabriz. Kördes i konvojer av amerikanska lastbilar med indiska chaufförer; ofta med ringa körvana.
Det bar från lågland av stenöken till bergpass 2000 meter ö. h. med isiga hårnålskurvor...missa en växel kunde innebära döden! Avståndet, var omkring 110 mil och en rundresa tog sexton dagar.
Dom indiska lastbilschaufförernas prestationer renderade i flera av dem fick Röda Fanans Orden!
Britterna tvingades sätta in 3400 indiska järnvägsarbetare/ingenjörer för att hålla den dåliga iranska vagnparken operationell. De iranska lokomotiven, var aldrig avsedda för så tung trafik - för klättring över bergen tvingades man koppla 2-3 lokomotiv till varje tågsätt. Tunnlarna (det var många och långa även i södra delarna) var byggda med stigning- tågen stretade sakta igenom och uppför i dem. Temperaturen på loken kunde då stiga till +60-70C i tunneln som dessutom fylldes med rök. För att undgå att kvävas, fyrade lokpersonalen på pannorna f ö r e tunneln, ställde reglagen - och kröp ned på trappstegen med tygdukar för näsa och mun.
Ibland brast de klena iranska vagnkopplingarna - ibland orkade inte loken genom tunnlarna.....och bromsarna var dåliga.....
Det var inte lätt vara järnvägare i Iran under kriget, Varjag
En sån resurs, för att skeppa material till Sovjetunionen - kunde de allierade bara inte förbigå...krig eller inte krig.
Lite tjafs med utvisning eller inte av tyskar - räckte som krigsorsak när det klämde.
Järnvägen, var den enda i Iran - vägnätet uselt eller obefintligt. Hamnen i Bandar Shapur - var dålig och hade liten
kapacitet, den enda tillgängliga var Basra i Irak. Britterna skickade dit indiska trupper att etablera järnväg från Basra till Iran, snygga upp vägnätet och ta kontroll av järnvägen. Ryssarna gjorde detsamma i norr - dom byggde en järnväg från
Kaukasus till Tabriz och tog hand Lend-Leasefrakterna i Tabriz och i Teheran f.v.b. till Bandar Shah och över havet.
En annan korridor, gick från Khanaquin vid irakiska gränsen - till Tabriz. Till Khanaquin - gick transporterna från Basra på irakisk järnväg. Därefter följde vad som kom att kallas ''The Khanaquin Lift'' - en oerhört svår, dålig och farlig väg över berg och dal - till Tabriz. Kördes i konvojer av amerikanska lastbilar med indiska chaufförer; ofta med ringa körvana.
Det bar från lågland av stenöken till bergpass 2000 meter ö. h. med isiga hårnålskurvor...missa en växel kunde innebära döden! Avståndet, var omkring 110 mil och en rundresa tog sexton dagar.
Dom indiska lastbilschaufförernas prestationer renderade i flera av dem fick Röda Fanans Orden!
Britterna tvingades sätta in 3400 indiska järnvägsarbetare/ingenjörer för att hålla den dåliga iranska vagnparken operationell. De iranska lokomotiven, var aldrig avsedda för så tung trafik - för klättring över bergen tvingades man koppla 2-3 lokomotiv till varje tågsätt. Tunnlarna (det var många och långa även i södra delarna) var byggda med stigning- tågen stretade sakta igenom och uppför i dem. Temperaturen på loken kunde då stiga till +60-70C i tunneln som dessutom fylldes med rök. För att undgå att kvävas, fyrade lokpersonalen på pannorna f ö r e tunneln, ställde reglagen - och kröp ned på trappstegen med tygdukar för näsa och mun.
Ibland brast de klena iranska vagnkopplingarna - ibland orkade inte loken genom tunnlarna.....och bromsarna var dåliga.....Det var inte lätt vara järnvägare i Iran under kriget, Varjag