Rysskräck och plikt förlängde tyskars lidande

[Hans]

Rysskräck och plikt förlängde tyskars lidande
Under Hitlers sista år var antalet fanatiska nazister inte stort, men de hade total makt.
Terrorn i kombination med en absurd pliktkänsla gjorde att landet fungerade väl
under undergångsdramats sista månader, skriver Ian Kershaw i sin läsvärda ”The
end”.

Hur kunde tyskarna följa Hitler ända in i undergången? Varför gjorde
de inte uppror och avsatte sin diktator som italienarna gjorde med
Mussolini? Och varför kämpade den tyska militärledningen vidare även
när det var uppenbart att kriget var förlorat?
Det har spekulerats mycket kring dessa frågor och många olika och
motstridiga svar har presenterats. Några har frambesvärjt den tyska
nationalkaraktären och sett förklaringen i vad de betecknar som
”typiskt tyska” egenskaper: fanatiskt hävdelsebegär och brutalt
människoförakt, preussisk militarism, auktoritetstro och
underdånighet. Andra har sökt skulden hos de allierade och hävdat att
kravet på ”villkorslös kapitulation”, som Roosevelt och Churchill beslöt
på konferensen i Casablanca i januari 1943, inte lämnat tyskarna något
annat val än att fortsätta kampen.
...

http://www.svd.se/kultur/understrecket/ ... p=0&fcId=4

MVH

Hans

[Nimrod-S]

Ja, jag läste också det där idag.
Är det inte ganska rasistiskt att skriva:
i vad de betecknar som ”typiskt tyska” egenskaper: fanatiskt hävdelsebegär och brutalt
människoförakt,

[lampros]

Ja, jag läste också det där idag.
Är det inte ganska rasistiskt att skriva:
i vad de betecknar som ”typiskt tyska” egenskaper: fanatiskt hävdelsebegär och brutalt
människoförakt,

Håller med, det luktar rasism. Antigermanism är lika gammal som antisemitism sa Ernst Jünger efter kriget.

[varjag]

Uppvärmda skåprester.....

Hur kunde tyskarna följa Hitler ända in i undergången? Varför gjorde
de inte uppror och avsatte sin diktator som italienarna gjorde med
Mussolini? Och varför kämpade den tyska militärledningen vidare även
när det var uppenbart att kriget var förlorat?

Enkelt! Dom hade inget val. Tysklands, och eventuella upproriska - som 20-juliförrädarnas, arméns och folkets status efter attentatsförsöket 1944 - hade inte ändrat kravet på Ovillkorlig Kapitulation en millimeter. Tysklands enda val var Total Underkastelse. Att man kämpade emot det till det bittra slutet tycker jag visar den tyska nationens styrka i motgången.

en absurd pliktkänsla gjorde att landet fungerade väl
under undergångsdramats sista månader, skriver Ian Kershaw.......

Trots, att allting rasade, fungerade med tysk effektivitet samhället bra - intill kollapsen.

Just det - att Tyskland fungerade - till slutet, har gått historiker, skribenter och observatörer i vrångstrupen!

Låt oss jämföra det tyska motståndet - med det utlovade brittiska, när stöveln var på den andra foten;

We shall fight on the beaches, we shall fight on the landing grounds, we shall fight in the fields and in the streets, we shall fight in the hills; we shall NEVER SURRENDER....!

The British Empire ....... WILL DEFEND TO THE DEATH their native soil.......

Churchills ringande ord i nödens stund, om omisskundlig kamp till ett ovisst slut - har samfälligt prisats som den amalgam som satte råg i ryggen på britterna.
Med vad jag under en livstid lärt om engelsmän - är jag säker på att brittiskt motstånd - om vapenlyckan gått en annan väg, hade varit precis lika hårdnackat och fanatiskt som det Tyskland presenterade under krigets sista nio månader.

Tyskarna gjorde precis samma sak. Men dom förlorade.
Och förlorarna har alltid fel

Varjag