Alltid denna polska antisemitism

[Artur Szulc]

I en text om gettoupproret i Sydsvenskan (19 april) skriver Salomon Schulman så här om varför högersionistiska ungdomar valde att söka sig till gettot från skogen:

Inte ens mot nazisterna kunde judarna enas. Socialister vägrade att ta med högerfolk i sin försvarsorganisation. Detta fastän högern stod för den militära kompetensen – med erfarenheter från den polska armén och som partisaner i det pågående kriget. Dessa hade tvingats återvända till Warszawa från skogarna eftersom den polska antisemitismen var så stark att det kändes säkrare innanför gettomurarna än på den ariska sidan. (Min fetmarkering)

Det var alltså dessa ungdomar (ur ungdomsrörelsen Betar) som blev soldater i den Judiska militära unionen (pol. Zydowski Zwiazek Zydowski), den andra judiska motståndsorganisationen vid sidan av den socialistiska Judiska kamporganisationen.

Men var den starka polska antisemitismen huvudorsaken till varför de lämnade skogen och sökte sig till gettot? I boken Flags over the Warsaw Ghetto, som Schulman hänvisar till själv (men kanske inte läst från pärm till pärm) kan vi läsa:

Meanwhile, in Hrubieszow, despite the relative isolation from the German occupation forces, the members of Betar were always in danger of being picked up for the “Osttransport” – forced labor battalions ruthlessly run by the SS, in which the laborers were kept digging antitank trenches and constructing a defense line in the east for no clear military purpose. It was well known that nobody returned from the Osttransports. At a meeting of unit commanders in November 1941, it had been decided that as soon as Germans were sighted at any of the farms looking for laborers, the Betar members there would withdraw to the neighbouring Lublin forests. They would resist by force any attempt at transfer to the Osttransport. This decision was put into practice in April 1942, when the Germans began liquidating the Jews in the Lublin area. The Betar members on the farms fought back, among them leading members of Betar from Warsaw, including Binyamin Shohat, Falek Langleben, Asher Frenkel and Hayim Haus. They all fell in battle.

Other Betar members who had been at Hrubieszow found ways to return to Warsaw. (Mina fetmarkeringar)

Källa: Moshe Arens, Flags over the Warsaw Ghetto. The untold story of the Warsaw Ghetto Uprising (utgiven 2009, engelsk utgåva 2011), s. 63-64.

Det står ingenting om något hot från polska antisemiter i just detta citerade stycke.

Inte heller i den mest grundliga boken om Judiska militära unionen, Bohaterowie, hochsztaplerzy, opisywacze. Wokół Żydowskiego Związku Wojskowego [titel översatt till engelska, Heroes, Hucksters and Story-Tellers: On the Jewish Military Union in the Warsaw Ghetto (2011), skriven av den polska historikern fil dr Dariusz Libionka och israeliska historikern fil dr Laurence Weinbaum, anges det att Betar-medlemmarna flydde skogen och in i gettot för att undkomma hotet från polska antisemiter.

Det är inte uteslutet att vissa Betar-grupper som levde utanför gettot mycket väl kan ha känt ett sådant hot, men märkligare blir det när man betänker att Betar-ledare försökte få ut fler Betar-aktivister från gettot och placera dem på gårdar som arbetare, än tvärtom, alltså försökte hjälpa dem att återvända till gettot på grund av den starka - som Schulman uttrycker det - polska antisemitismen.

Alltså, hotet från polska antisemiter var en verklighet som inte går att förneka eller förringa, men i just det här fallet framställer Schulman den polska antisemitismen som det enda skälet till varför högersionistisk ungdom återvände till gettot. Partiet jag citerar ur Arens bok visar att det också låg annat bakom.

[Artur Szulc]

Inte heller i boken Żydowski Związek Wojskowy. Historia przywrócona (2008) av yrkeshistorikerna August Grabski och Maciej Wójcicki, nämns något om att högersionistisk ungdom återvände till gettot på grund av stark polsk antisemitism. Och då utgår de från vad överlevande Betar-medlemmar har skrivit.
(Annars skulle man ju kunna tänka sig att icke-judiska polska källor hade utmålat allting på ett annat sätt, för att just dölja antisemitismens följder.)

[Martin Lundvall]

Har du kontaktat tidningen författaren angående detta?

/Martin

[Artur Szulc]

Martin,

Nej, det har jag inte.

Jag vet inte om det skulle resultera i någonting.


(Jag har ändrat mig. Jag har skrivit till Sydsvenskan.)

[Martin Lundvall]

Intressant att se om du får någon respons. Det handlar ju inte om något enstaka slarv, inte ens slarvfel utan ett horribelt användande av källor.

/Martin

[Artur Szulc]

Martin, ingen respons över huvud taget.

---------------
I sin krönika om upproret i gettot skriver Salomon Schulman också så här avseende gettokämparnas vapenbrister:

Rustningen kunde enbart köpas för dyra pengar från en ofta schackrande polsk motståndsrörelse.

Alltså, tog Hemarmén betalt för vapenleveranserna till ZOB (Judiska kamporganisationen). Stämmer det?

Enligt Władysław Bartoszewski leverade Hemarmén 90 pistoler (plus två magasin ammunition till varje pistol), ett maskingevär, 600 handgranater samt material till att tillverka bomber och brandbomber.

Enligt Stanisław Weber, major i Hemarmén, som hade kontakter med ZOB, levererades 3 kulsprutor, 10 gevär, 600 handgranater, 180 kg sprängmedel (varav 130 kg cheddit), 30 kg kalium, 400 tändhattar, samt 50 pistoler (med två magasin till varje). Därtill försåg man gettokämparna med olika manualer, bland annat för hur man tillverkar hemmagjorda granater. (Källa: Tadeusz Iranek-Osmecki, Kto ratuje jedno życie... Polacy i Żydzi 1939–1945 (Warszawa, 2009).

I sin bok A Surplus of Memory nämner Zuckerman (en av ledarna inom ZOB) att Hemarmén levererade 49 pistoler och sprängmedel, men han preciserar inte exakt vad eller i vilka mängder, bara att det var material de behövde.

Det ska också läggas till att det inte vara var Hemarmén som gav ZOB vapen, utan också det kommunistiska Folkgardet, men deras leveranser var skralare eftersom de hade ännu färre vapen än Hemarmén.

Men. Tog Hemarmén betalt? Nej. Levererade Hemarmén tillräckligt mycket? Nej. Det gjorde man inte. Men som historikern Joshua D. Zimmerman konstaterar så gav den polska Hemarmén begränsad, men reell hjälp till ZOB.

Schulmans påstående överensstämmer alltså inte med verkligheten. Hemarmén tog inte betalt för de vapen och sprängmedel som de förde över till ZOB.

Vad som är alldeles sant är dock att ZOB, utöver leveranser från Hemarmén, köpte vapen på den svarta marknaden för höga summor. Men det var inget som specifikt drabbade just judar. Alla som handlade på den svarta marknaden betalade stora summor, om det så än gällde vapen eller livsmedel.

[Martin Lundvall]

Okej, tack.
Tidningar måste införa rättelser, men det verkar bara gälla artiklar inte ledare och debattartiklar på ledarsidan.

/Martin

[Marcus]

Alltid intressant med dessa djupdykningar i modern polsk historia, tack Artur.

/Marcus

[Artur Szulc]

Tack Marcus!

Felaktiga påståenden och förvrängningar måste alltid bemötas.

[von Adler]

Rent generellt hader väl hemarmén svår brist på vapen själva? Vad jag vet så hade man vid tiden för Warsawa-upproret en hel armé på landsbygden av värnpliktiga unga män som genomgått militär träning i den underjordiska statens armé, men nästan inga vapen och ännu mindre ammunition.

Vapen kostade pengar - det vanligaste sättet att få tag på vapen och ammunition var att köpa dem av tyskarna och deras säkerhetsstyrkor, enligt en polsk bekant. Inte så att soldater sålde sina vapen - de snodde och sålde icke omtyckta kamraters vapen och ammunition. Eller så 'försvann' det ur lager eller vid övningar. Man betalade prostituerade för att sno ammunition. Polska svarta börs-handlare tog betalt av tyska soldater i ammunition och vapen och så vidare.

Så det underjordiska marknadsvärdet på vapen och ammunition var skyhögt, och säkerligen försökte judarna i gettot att köpa en del vapen på den marknaden, och där ur kan myten ha uppstått? Polackerna på svarta börsen gav inte bort någonting gratis, varken till hemarmén eller till judarna, skulle jag tro.

[Artur Szulc]

von Adler,

Förutom att jag tycker att du fångar problematiken tämligen bra så måste detta föras fram:

Polackerna på svarta börsen gav inte bort någonting gratis, varken till hemarmén eller till judarna, skulle jag tro.

Möjligen hade Hemarmén det kanske lättare eftersom de ju inte var obeväpnade eller isolerade i getton, därtill hade de befolkningens direkta stöd på ett sätt som judar inte hade, det kan ju knappast sopas under mattan.

Men som generell betraktelse har du helt rätt.

[Artur Szulc]

Som ytterligare komplettering till Schulmans formulering: Rustningen kunde enbart köpas för dyra pengar från en ofta schackrande polsk motståndsrörelse.


I boken The Warsaw Ghetto (2011) av Barbara Engelking-Boni and Jacek Leociak, kan vi läsa på sid 772:

"In addition to personal firearms, ZOB had about 2 000 hand grenades (costing 2-3 million zloty), 10 rifles (about 250 000 zloty), and machine guns (taken from Germans). It is true that some of the arms were supplied free of charge by the AK, but the quantity was far from sufficient."

(Min fetning).