Efter kriget?

[JohnDoe]

Detta är tyvärr en dum fråga men ha tålamod är ni snälla....

Jag undrar vad den vanliga "Landsern" gjorde efter krigsslutet?

Läste C.Ryans " Den längsta dagen" för ett halvår sedan och i slutet fanns en förteckning över vad de tyska soldaterna hade för yrke efter maj -45. det var brevbärare, mjölkbud osv osv..

Jag kan förstå att många hamnade i diverse fångläger och avnazifieringsläger men vad hände med majoriteten?

puh det var fråga ett, fråga två kommer här:

De tyska soldater och officerare som kom att hamna i den Östtyskland var de delaktiga i den Östtyska armén?
Måste vara paradoxalt att kämpa i kriget mot ryssen och sedan tjänstgöra i dennes armé!

MVH

John

p.s boktips välkomnas varmt d.s

[Perenna]

Detta är tyvärr en dum fråga men ha tålamod är ni snälla....

Jag kan tyvärr inte hjälpa dig med svar på dina frågor, men jag kan säga dig detta:

här behöver du inte oroa dig för att dina frågor är dumma - det har minsann jag fått erfara.

Här finns en mängd kunniga och mycket hjälpsamma människor som snällt hjälper till och svarar på frågor från oss som inte kan så mycket i ämnet, men som gärna vill lära och veta.

Tro mig när jag säger att du vänt dig till helt rätt ställe för att få hjälp!!

[Patrik]

Detta är tyvärr en dum fråga men ha tålamod är ni snälla....

För att citera min gamle lärare i gymnasiet, det finns inga dåliga frågor, bara dåliga svar.

Jag undrar vad den vanliga "Landsern" gjorde efter krigsslutet?

Troligen återvände de väl efter att ha suttit i fångläger till ett "normalt" liv, d.v.s. man försökte väl få tag i något jobb så man kunde försörja sig och sina ev. familjer.

De tyska soldater och officerare som kom att hamna i den Östtyskland var de delaktiga i den Östtyska armén?
Måste vara paradoxalt att kämpa i kriget mot ryssen och sedan tjänstgöra i dennes armé!

Ja, det är verkligen en paradox. Men med tanke på att den Östtyska armén i mångt och mycket tog över den preussiska armétraditionen så tror jag inte de flesta "officerare" anpassade sig troligen ganska snabbt. Frågan är väl däremot hur tyska officerare i Västtyska armén anpassade sig till de nya "demokratiska" värderingarna, värderingar som den tidigare Reichwehr faktiskt haft en tämligen kluven syn på.

[tyskaorden]

Den övervägende delen av de tyska soldater som hamnade i sovjetisk fångenskap kom att få tillbringa en lång tid i läger. De flesta frigavs inte förän under senare delen av 1950-talet, de som överlevt vill säga. De som föll i de västallierades händer, fick också tillbringa en tid i läger, dock hade de flesta släppts i slutet av 1940-talet. Undantaget var de som dömts för krigsförbrytelser.

[Johan Elisson]

De sista tyska krigsfångar som återvände från Sovjet gjorde detta 1956.

/Johan

[cicero]

Jag skulle vilja spinna vidare på det här med den vanlige soldaten efter kriget. Vi vet ju att efter Gulfkriget och Vietnamkriget fick amerikanarna hem ganska många "psykiska vrak" som hade diverse trauman.
Vet någon något om detta hur det var efter ww2 i de olika nationerna, det måste ju ha funnits någon form av psykisk vård. Jag menar om vi betänker hur många soldater som var inblandade på ett eller annat sätt i kriget och med tanke på den "masslakt" som förekom på vissa fronter så kunde ju ingen normal soldat eller officer gått opåverkade ur detta.
Någon som vet nåt?
Magnus

[Ereyk]

Jag skulle vilja spinna vidare på det här med den vanlige soldaten efter kriget. Vi vet ju att efter Gulfkriget och Vietnamkriget fick amerikanarna hem ganska många "psykiska vrak" som hade diverse trauman.
Vet någon något om detta hur det var efter ww2 i de olika nationerna, det måste ju ha funnits någon form av psykisk vård. Jag menar om vi betänker hur många soldater som var inblandade på ett eller annat sätt i kriget och med tanke på den "masslakt" som förekom på vissa fronter så kunde ju ingen normal soldat eller officer gått opåverkade ur detta.
Någon som vet nåt?
Magnus

Det fanns i storstäderna s.k. "werewolves", dvs f.d. tyska soldater som på nätterna sköt mot ockupationsstyrkorna. Vet däremot inte så mkt om dem.

[Moonman]

Jag skulle vilja spinna vidare på det här med den vanlige soldaten efter kriget. Vi vet ju att efter Gulfkriget och Vietnamkriget fick amerikanarna hem ganska många "psykiska vrak" som hade diverse trauman.
Vet någon något om detta hur det var efter ww2 i de olika nationerna, det måste ju ha funnits någon form av psykisk vård. Jag menar om vi betänker hur många soldater som var inblandade på ett eller annat sätt i kriget och med tanke på den "masslakt" som förekom på vissa fronter så kunde ju ingen normal soldat eller officer gått opåverkade ur detta.
Någon som vet nåt?
Magnus

Det fanns i storstäderna s.k. "werewolves", dvs f.d. tyska soldater som på nätterna sköt mot ockupationsstyrkorna. Vet däremot inte så mkt om dem.

Var inte werewolves en av AH´s desperata tankar. HJ som skulle försedda med matriel ifrån undangömda föråd göra revolution och återskapa det tredje riket... det gick tydligen åt helvete.

mvh Alex Robsahm

[Johan Elisson]

Jag skulle vilja spinna vidare på det här med den vanlige soldaten efter kriget. Vi vet ju att efter Gulfkriget och Vietnamkriget fick amerikanarna hem ganska många "psykiska vrak" som hade diverse trauman.
Vet någon något om detta hur det var efter ww2 i de olika nationerna, det måste ju ha funnits någon form av psykisk vård. Jag menar om vi betänker hur många soldater som var inblandade på ett eller annat sätt i kriget och med tanke på den "masslakt" som förekom på vissa fronter så kunde ju ingen normal soldat eller officer gått opåverkade ur detta.
Någon som vet nåt?
Magnus

Jag tror inte att det förekom speciellt mycket behandling av soldaterna på någon sida, men troligtvis hade väl USA och storbritannien någon sorts masstraumabehandling då man borde lärt sig efter första världskriget. I Tyskland var nog en sådan behandling obefintlig, vem skulle stå för den? De allierade, som hade nog med sina egna soldater, eller Sovjet, som knappt brydde sig om sina egna soldater, eller kanske tyskarna själva, där i princip varenda man mellan 15 och 60 själv varit soldater i kriget och där resten lidit oerhört på hemmafronten? Nej, det var bara att tränga minnena så långt inom sig som möjligt, vilket inte kan ha varit speciellt bra det heller. Vad jag vet fick i alla fall min mormors far ingen behandling av något slag.

/Johan

[Martin Lundvall]

Jag satt och uitvecklade en liten teori här för mig själv. Vad tror ni om att tyskarna klarade sig relativt bra efter kriget utan någon traumabehandling då de inte hade något val. De första åren efter kriget var Tyskland förött och varje dag var en kamp för att få mat på bordet. Detta tvingade de före detta tyska soldaterna till att bita ihop de kunde helt enkelt inte beabeta sina känslor. De delade sitt öde med resten av den tyska befolkningen. Vad jag har förstått så är det en viktig orsak till den missanpassningen som soldater kan känna efter att kriget är slut. Civilbefolkningen förstår dem helt enkelt inte.

Hos de västallierade kom soldaterna hem til ett samhälle de inte kände igen. Ingen förstod vilka hemskheter de hade varit med om. I Tyskland hade hela befolkningen det hemskt och ingen blev särbehandlad.

/Martin

[Daniel L]

Om jag inte missminner mig var det flygarässet Erich Hartmann som vägrade hjälpa det östtyska flygvapnet i utbyte mot förkortad fånglägervistelse.

mvh/ Daniel

[varjag]

Storre delen av det har 'trauma-komplexet' existerade nastan inte vid tiden for krigsslutet och alldeles sakert inte for tyskar och ryssar t.ex. De psykiska skadorna fanns sakert har och dar - men den tidens folk larde sig att bita ihop tanderna och ta svaarigheterna som de kom. 'Trauma-Industrin' fick egentligen sitt forsta uppswing efter Vietnam. Man vaagar gissa - att den hade naagot samband med de mycket liberalare, for att inte saga frikostiga, pensionsformaander och kompensationsbetalningar som daa stod till buds via hela regementen av advokater och 'vaardare' men som tidigare hade varit nastan okanda.

[cicero]

Gröfaz:Jag tror du har en poäng där att det tyska folket (och även det ryska) delade många hemska upplevelser med frontsoldaterna så det var kanske mer naturligt att "prata av sig" med varandra då även civilbefolkningen (fruar och fästmör) förstod åtminstone något vad soldaterna hade upplevt.
Däremot är det säkert så att de amerikanska soldaterna hade svårare att få förståelse för sina upplevelser på hemmafronten.
Var det förresten inte amerikanska bombflygare som inte kunde "passa in" i sammhället som grundade Hells Angles?
Magnus

[Schwalbe]

Jag skulle vilja spinna vidare på det här med den vanlige soldaten efter kriget. Vi vet ju att efter Gulfkriget och Vietnamkriget fick amerikanarna hem ganska många "psykiska vrak" som hade diverse trauman.

Många amerikanska soldater i Vietnam experimenterade ju med droger, det kan ju förklara en del av de problem de hade när de kom hem. När vi bodde i USA 1970 så kom grannsonen som hade varit i Vietnam och la sej på golvet och ville ha narkotiska preparat- detta eftersom han visste att min far var läkare. Jag tror dessutom att han efter detta for i väg på en "tour" till i Vietnam!

[Martin Lundvall]

Var det förresten inte amerikanska bombflygare som inte kunde "passa in" i sammhället som grundade Hells Angles?
Magnus

Jag tyckte det var så kul så jag var tvungen att kolla upp det. På http://www.hells-angels.com/history.htm så står det om det. Det var emellertid så lång text så jag inte orkade läsa allt. Dessutom finns det ju massa inlägg här som jag inte har hunnit läsa. (Jag har varit på släktmiddag idag och då kan man ju inte sitta och surfa runt på forumet) Det verkade emellertid som att man egentligen bara lånade namnet och färgerna. Lite intressant stod det också att ett B-17 plan som hette Hells Angels var det första som klarade 25 uppdrag. Fast jag vet inte det är kanske inte såä troligt att Hells Angels hade skrivit ut på sin hemsida att de bildades av missanpassade individer från andra världskriget.

/Martin