Nationalsocialistisk ekonomi

[Universalis]

Någon som vet något om hur Tredje Rikets ekonomiska system fungerade? Var det korporativism i praktiken eller inte? Nationalsocialister förespråkar ju det.

Det är extremt svårt att hitta något om detta ämne. Det är bara en massa tal om deras syn på raser, om diktaturen och om WWII osv...

[hans lindquist]

Någon som vet något om hur Tredje Rikets ekonomiska system fungerade? Var det korporativism i praktiken eller inte? Nationalsocialister förespråkar ju det.

Före Machtübernahme 1933 utlovades ett korporativt, ekonomiskt system som delvis var ideologiskt inspirerat av italiensk fascism, delvis utarbetats av de tyska nationalsocialisterna Gottfrid Feder och Anton Drexler. Idéerna hade visst stöd inom partiets vänsterradikala SA-falang, som såg korporativismen som ett slags "nationalsyndikalism" men även hos en del konservativa grupper, som i korporativismen såg ett alternativ till demokratin.
Som diktator praktiserade Hitler emellertid ekonomisk realpolitik med Hjalmar Schacht som minister och rådgivare. Denne hade goda förbindelser med bank- och industrikretsar och var definitivt inte intresserad av några ekonomiska utopier.
Det korporativa programmet - liksom herrar Feder och Drexler - glömdes bort även om det aldrig officiellt avskaffades.
I praktiken har korporativismen mest fungerat som propagandistiskt lockbete för att nazism och fascism ska undvika högerstämpeln och kunna framstå som radikala och nydanande i konkurrensen om arbetar- och medelklassrösterna.
I Italien införde fascisterna ett korporativt parlament - Camera Corpore - där olika branschintressen balanserades mot varandra under il Duces överhöghet. Systemet motiverades bl a med att samhället skulle slippa klasskamp och klassmotsättningar om man istället för den vanliga parlamentariska demokratin med olika partier införde en modell, där olika branschorganisationer, där både företagare och anställda är representerade, får stämma och säte i parlamentet. Liknande tankegångar fanns i Francos Spanien.
Ur diktatorisk synvinkel är finessen, att den politiska oppositionen förblir konstant splittrad på en rad särintressen och därför aldrig kan bli en verklig maktfaktor, varför regimen sitter trygg.
Ett hemskt system.
Med liberal hälsning
Hasse L

[Buffeln]

Någon som vet något om hur Tredje Rikets ekonomiska system fungerade? Var det korporativism i praktiken eller inte? Nationalsocialister förespråkar ju det.

Före Machtübernahme 1933 utlovades ett korporativt, ekonomiskt system som delvis var ideologiskt inspirerat av italiensk fascism, delvis utarbetats av de tyska nationalsocialisterna Gottfrid Feder och Anton Drexler. Idéerna hade visst stöd inom partiets vänsterradikala SA-falang, som såg korporativismen som ett slags "nationalsyndikalism" men även hos en del konservativa grupper, som i korporativismen såg ett alternativ till demokratin.
Som diktator praktiserade Hitler emellertid ekonomisk realpolitik med Hjalmar Schacht som minister och rådgivare. Denne hade goda förbindelser med bank- och industrikretsar och var definitivt inte intresserad av några ekonomiska utopier.
Det korporativa programmet - liksom herrar Feder och Drexler - glömdes bort även om det aldrig officiellt avskaffades.
I praktiken har korporativismen mest fungerat som propagandistiskt lockbete för att nazism och fascism ska undvika högerstämpeln och kunna framstå som radikala och nydanande i konkurrensen om arbetar- och medelklassrösterna.
I Italien införde fascisterna ett korporativt parlament - Camera Corpore - där olika branschintressen balanserades mot varandra under il Duces överhöghet. Systemet motiverades bl a med att samhället skulle slippa klasskamp och klassmotsättningar om man istället för den vanliga parlamentariska demokratin med olika partier införde en modell, där olika branschorganisationer, där både företagare och anställda är representerade, får stämma och säte i parlamentet. Liknande tankegångar fanns i Francos Spanien.
Ur diktatorisk synvinkel är finessen, att den politiska oppositionen förblir konstant splittrad på en rad särintressen och därför aldrig kan bli en verklig maktfaktor, varför regimen sitter trygg.
Ett hemskt system.
Med liberal hälsning
Hasse L

Jag tyckte det lät genialiskt?

[hans lindquist]

Jag tyckte det lät genialiskt? :| :P

Korporativismen innebär en återgång till skråsamhället, som successivt övertrumfades av industrialism och marknadsekonomi under 1800- och 1900-talen.
Inte heller korporativismens vänsterradikala varianter - syndikalism och anarkosyndikalism - har rönt någon större och hållbar lycka, då de omsatts i praktiken. Man får samhällen utan förmåga till ekonomisk tillväxt och förnyelse, då såväl den politiska som den ekonomiska konkurrensen sätts ur spel. Ännu värre trustsamhällen än dagens, dominerade av krassa branschintressen, skulle bli resultatet.
Korporativismens mest vältalige företrädare i Sverige - den italieninfluerade Per Engdahl - lyckades aldrig vinna nämnvärt gehör för sina utopiska alternativ till demokrati och liberal marknadsekonomi. varför hans organisation - Nysvenska rörelsen - mest kom att propagera i andra, mindre utopiskt invecklade frågor.
Med liberal hälsning
Hasse L

[Buffeln]

Jag tyckte det lät genialiskt?

Korporativismen innebär en återgång till skråsamhället, som successivt övertrumfades av industrialism och marknadsekonomi under 1800- och 1900-talen.
Inte heller korporativismens vänsterradikala varianter - syndikalism och anarkosyndikalism - har rönt någon större och hållbar lycka, då de omsatts i praktiken. Man får samhällen utan förmåga till ekonomisk tillväxt och förnyelse, då såväl den politiska som den ekonomiska konkurrensen sätts ur spel. Ännu värre trustsamhällen än dagens, dominerade av krassa branschintressen, skulle bli resultatet.
Korporativismens mest vältalige företrädare i Sverige - den italieninfluerade Per Engdahl - lyckades aldrig vinna nämnvärt gehör för sina utopiska alternativ till demokrati och liberal marknadsekonomi. varför hans organisation - Nysvenska rörelsen - mest kom att propagera i andra, mindre utopiskt invecklade frågor.
Med liberal hälsning
Hasse L

Så inte ens med en förnuftig politisk ledning hade det varit möjligt att nå ekonomisk uppgång? Gick väl ingen nöd på tyskarna eller italienarna innan kriget?

[robert nordin]

Någon som vet något om hur Tredje Rikets ekonomiska system fungerade? Var det korporativism i praktiken eller inte? Nationalsocialister förespråkar ju det.

Det är extremt svårt att hitta något om detta ämne. Det är bara en massa tal om deras syn på raser, om diktaturen och om WWII osv...

En bok som åtminstone delvis behandlar nazistekonomin är

Slavstaten av Albert Speer.

[Patrik]

Så inte ens med en förnuftig politisk ledning hade det varit möjligt att nå ekonomisk uppgång? Gick väl ingen nöd på tyskarna eller italienarna innan kriget?

Den tyska ekonomin visade innan krigsutbrottet på allvarliga brister och var enligt många ekomihistoriker på väg mot överhettning. Den tyska guldreserven hade också - för att bekosta upprustningen - delvis använts upp o.s.v..
Det fanns även en del kritik om hur ekonomin sköttes, den främste av dessa kritiker var den förre finansministern och riksbankschefen Hjalmar Schacht och även Fritz Totd.

[Ereyk]

Så inte ens med en förnuftig politisk ledning hade det varit möjligt att nå ekonomisk uppgång? Gick väl ingen nöd på tyskarna eller italienarna innan kriget?

Den tyska ekonomin visade innan krigsutbrottet på allvarliga brister och var enligt många ekomihistoriker på väg mot överhettning. Den tyska guldreserven hade också - för att bekosta upprustningen - delvis använts upp o.s.v..
Det fanns även en del kritik om hur ekonomin sköttes, den främste av dessa kritiker var den förre finansministern och riksbankschefen Hjalmar Schacht och även Fritz Totd.

Var det samme Fritz Todt som var ansvarig minister för Autobahnbyggandet som kritiserade den nazityska ekonomin?

[von Adler]

Jag håller på att läsa Albert Speers memoarer och han menar att trots allt sitt ekonomiska trolleri (Mer eller mindre) lyckades Tysland (inklusive Tjeckien och Österrike) aldrig nå samma produktion i vapen och ammunition som man gjorde 1918 - det säger en hel del om den ekonomsiak effektiviteten i det nazistiska samhället.

Faktiskt skulle jag vilja säga att det nazistiska styret i Tyskland var det mest korrumperade och ineffektiva världen upplevt - inklusive Tsarrryssland, Mussolinis Italien och dagens frodiga korruptionsstater i mellanafrika.

[Patrik]

Var det samme Fritz Todt som var ansvarig minister för Autobahnbyggandet som kritiserade den nazityska ekonomin?

Den samme, det fanns även andra (däribland Albert Speer) som ansåg att den tyska ekonomin var ett skämt efter nazisternas makttillträde. Schacht kvarstod iofs som riksbankschef, och hans utnämnande till finansminister var troligen mer baserat på hans 1) erfarenhet och 2) ryktbarhet utomlands.
Schacht verkar insett tämligen omgående att majoriteten av nazisterna delvis (eller vanligare) helt saknade någon som helst insikt i allt var ekonomiska färdigheter hette. Inte heller blev saken bättre i och med att Hitler utnämnde Göring till chef för femårs planerna.
Precis som allt annat i det nazistiska styret så skapade Hitler en lång rad konkurerande instutioner för att minska sina underlydandes maktbaser. Sålunda hamnade ofta de olika instutionerna i konflikt med varandra, om t.ex. råvaror, tilldelning av ekonomiska medel från staten o.s.v., vilket gjorde det troligen helt omöjligt att överblicka den tyska ekonomin.

Todts kritik var främst inriktad på att man inte - iaf inte under hans levnad - införde ren krigsekonomi (dvs ett slags planekonomin där all kraft lades ner på att förstärka den militära sektorn). Gehöret för hans kritik var dock lågt, Göring (med flera) ansåg hans planer på att låta kvinnorna ta över måna fabriksjobb som rent motbjudande, kvinnan skulle ju vara hemma och sköta familjen o.s.v..
Det är inte förrän Speer tar över rodret som en kursändring genomförs, men då är redan kriget förlorat och motståndarna till Todts idéer har förpassats till en andra roll inom partiet.

[loop]

Jag tyckte det lät genialiskt?

Korporativismen innebär en återgång till skråsamhället, som successivt övertrumfades av industrialism och marknadsekonomi under 1800- och 1900-talen.
Inte heller korporativismens vänsterradikala varianter - syndikalism och anarkosyndikalism - har rönt någon större och hållbar lycka, då de omsatts i praktiken. Hasse L

Skulle inte kalla det för korporativism, klassamarbete och skråsamhälle har aldrig stått speciellt högt i kurs hos syndikalister eller anarkosyndikalister. Man kan hitta vissa likheter inom vissa kooperativa ideer och den industriella betoningen, men det är ändå långt därifrån, då det ligger på en betydligt lägre nivå. Sossarna ligger betydligt närmare, titta på efterkrigstidens Sverige och Perons Argentina så är de betydligt mer korporativistiska.

Jag skulle inte kalla nazityskland för helt korporativistiskt heller utan mer nazistiskt hopkok av ideologi, praktik och realpolitik. Man måste komma ihåg att det fanns en vänsterflygel bland nazisterna, med en hel del räntekritik och liknande konstiga ekonomiska ideer. Att de brände delar av valutareserven visste jag inte, det var trevligt att veta De hade en skum lönebildning som var mer eller mindre statskontrollerad dock.

[Patrik]

De hade en skum lönebildning som var mer eller mindre statskontrollerad dock.

Det var iaf tänkt att den skulle vara statskontrollerad, överhuvudtaget så var arbetskraftens möjligheter att själva besluta något om sitt framtida arbete klart beskurna.
Eftersom den tyska arbetskraften i det långa loppet var starkt begränsat (visst fanns det många arbetslösa, men med tanke på att armén tog allt fler och fler män och industrins hjul snurrade så minskade arbetslösheten dramatiskt).
För att försöka undvika att lönerna sköt iväg och att arbetarna inte kunde sätta press på fabriksägarna så gick staten in för att kontrollera lönesättningen. Givetvis så var troligen varken arbetarna eller fabrikerna glada i denna utveckling, visserligen hölls lönerna nere men möjligheterna för företagen att rekrytera personal var starkt begränsad. För att inte öka inflationen genom att företagen "snodde" personal från andra företag, så kunde ingen byta arbete utan tillstånd.

Mot slutet av 30-talet var dock bristen på tysk arbetskraft stort pga arméns utbyggnad och industrins krav på folk, vilket ledde till att de tidigare "strikta" (som så mycket annat i det nazistiska samhället så var nog detta en sanning med modifkation) systemet urholkades. Företagen började aktivt rekrytera folk från konkurenterna, arbetarna (vilka insåg att deras tjänster var attraktiva) ställde krav, vilket ökade konstnaderna för produkterna till bl.a. den tyska industrin.

[Universalis]

Får tacka Hans Lindquist för svaret, och även alla andra. Och robert nordin för boktipset.

Men det blev inte så mycket klarare för det
Kan man kalla den tyska ekonomin för korporativism eller inte?
Och var det planekonomi? De flesta företagen var ju privatägda men kontrollerades (tydligen) av staten också. (?)

[loop]

Jag skulle kalla det för en blandekonomi. Som i Sverige ungefär. Även i Sverige så har ju det statsbärande partiet haft mycket inflytande över lönebildningen via LO och den samordnade lönepolitiken, eller vad de nu kallade det. Lite haltande, men det borde gå att definiera det som en blandekonomi.

[Patrik]

Men det blev inte så mycket klarare för det

Få saker inom nazismen är speciellt klart, det mesta ter sig vid en snabb blick vara enkelt och välstrukturerat. Men vid en närmare (tja så nära behöver man inte komma) titt så märker man hur totalt virrigt det var.

Kan man kalla den tyska ekonomin för korporativism eller inte?

Tveksamt, mer en slags planekonomi fast med privata aktörer. Man ska inte glömma att Hjalmar Schacht (den tidigare nämde kritikern av nazisternas ekonomiska politik) var en stark anhängare av den brittiske ekonomen Keynes idéer.
Samme man som fått "äran" att vara den grund på vilket folkhemmet grundades på. Hans idée (Keyne alltså) var att staten skulle agera motor för ekonomin genom investeringar i bl.a. infrastrukturen.

Och var det planekonomi?

Tveksamt, inte i ordets rätta bemärkelse i alla fall förrän efter 1942 då Speer med bl.a. stöd från Goebbels lyckades driva igenom det Todt önskat men inte kunnat.
Faktum är att Storbritannien (av alla länder) nog var det land (förutom då Sovjet) som genomförde de mest planekonomiska reformerna av alla länder under andra världskriget och det skulle dröja tills långt efter kriget (närmare bestämt under Margret Thatchers regim) innan man på allvar började avveckla systemet.

De flesta företagen var ju privatägda men kontrollerades (tydligen) av staten också. (?)

Som sagt, ju mer man studerar Nazityskland, desto mer förvirrad blir man. Staten kontrollerade delar av verksamheten (bl.a. lönesättning, vilka företagen fick anställa o.s.v.), man hade även vissa mål (under ledning av Hermann Göring) som skulle uppfyllas vad gällde produktion (främst då av militärutrustning). Det ska dock påpekas att målen - vilka var totalt orealistiska - aldrig uppnåddes.
Men förutom de privata och statliga återfans en lång rad andra aktörer på den nazistiska marknaden, bl.a. privata nazister själva (däribland Hermann Göring) som ägde företag och fabriker.
Lägg därtill att de olika organisationerna som växte upp, som SS o.s.v. också ägde fabriker (bl.a. ägde SS en läskedrycksfabrik och man tog kontrollen över en rad f.d. tjeckiska företag) och företag som man försökte tillförskaffa sig de bästa arbetarna och det bästa materialet.
Virrigt är bara förnamnet...