Den paradoxala friheten

[Gatzu]

Så här är då version 1.0 av min väldigt flummiga filosofi uppsats. Den ska in på onsdag kl 12:00 så jag har fortfarande tid att ändra i den. Konstruktiv kritik uppsakattas.
kan ni komma på en bättre titel blir jag glad

Uppsatsen, handlar om "människans frihet och staten". Själva innehållet är en blandning av: Buddism, Hobbes The Matrix, Nietzsche och Marx

EDIT: Den ska visst in på onsdag kl 12:00 nu helt plötsligt så jag har tid att ändra

Den paradoxala friheten
Av: MarcuSSchober
Anne Frank

Människan är inte fri, våran egen kropp, egen hjärna och världen runt omkring oss är det som gör oss ofria. Jag ska nu försöka ge en så bra förklaring varför. Att förstå varför helt enkelt det enda vi kan göra.
Eftersom jag redan klargjort att människan inte är fri, har då inte människan en fri vilja? Jag säger, nej, människan har ingen fri vilja. Den största lögnen är att allting börjar med val. Våra handlingar är bara fysiologiska processer och vi kan inte i förväg bestämma vad vi ska göra. Själva orsaken till den här lögnen är att vi i efterhand skuldbeläggs. Detta ”skuldbeläggande” säger till oss ”Du skulle ju kunna ha gjort annorlunda”. Därför uppstår en illusion av att vi innan hade ett val. Hade man spolat tillbacka tiden precis innan handlingen ägde rum skulle du fortfarande ha valt det samma. Att man i förväg kan välja är därmed bara en illusion.
De val vi kommer att göra i framtiden bestäms redan långt innan beroende på hur vi utvecklas som människor. Den totala sanningen om vår fria vilja kan alltså sammanfattas med ett ord ”kausalitet”, orsak och verkan. Att ”förstå varför” är det enda vi kan göra, att ”förstå varför” är att ha makt och en väg mot insikt (den totala insikten förklaras i slutet av texten).
Saknaden av en helt fri vilja är en av de saker som gör oss ofria. Den andra delen som gör oss ofria är den värld som vi lever i, d.v.s. Staten, samhället, normer, människor m.m.
Staten är alltså en av de saker som gör oss ofria men vad är egentligen en Stat? När går man från samhälle till en stat? Och när går man från en grupp med människor till ett samhälle. Människan är en social varelse, och det går inte att undgå. Och som en social varelse bildar man grupper och dess blir tillsist samhällen. När man går från grupp till ett samhälle tror jag är när man tillsammans arbetar för sin överlevnad och delar upp arbetet. Te.x. en hugger ved som man kan använda för att värma sig, en annan jagar djur för att kunna bistå med mat, en annan gör kläder, en annan sår vete o.s.v. Samhället blir tillsist en stat när de, 1: förfogar över något slags territorium 2: de har lagar som bestämmer vilken etik människor ska leva efter. (te.x. Det är olagligt att mörda någon, enligt naturlagarna är detta fullt tillåtet) 3: det är några som bestämmer mer än andra. När dessa tre krav är uppfyllda anser jag att en samhället övergår till en stat.
Syftet med staten är i teorin att ”värna om vår frihet”. Men staten är bara ytterligare en av de saker som gör oss ofria.
Många av dagens politiska konflikter handlar om att man definierar frihet olika och de två vanligaste sätten att definiera frihet är genom ”positiv frihet” (vilket betyder att man har en stark stat som låter människorna förverkliga sig själva) och genom ”negativ frihet” (vilket betyder att man ska få göra vad man vill utom att kränka någon annans ”frihet”). Men om man tänker efter lite så ju dessa 2 friheter egentligen samma sak, båda trycker ner människan. I en positiv frihet så stjäl staten från dig genom skatt och den vägrar låta dig uppnå dit du verkligen vill. I en negativ frihet stjäl kapitalet ifrån dig. För om man ska anses vara fri så har man rätt till frukten av sitt arbete men detta stjäl kapitalisterna från dig. Den negativa friheten placerar dig även i ett fack efter de förhållanden du föddes till. Föddes du fattig fortsätter du vara fattig. Alltså är båda sätten ett sätt att hålla tillbacka människan. Och ja, ”kapitalisterna” trycks också ner för om de inte driver sitt företag på ”det sätt som samhället kräver” så kommer även de bli fattiga och nertrycka av någon annan.
Bryt kontraktet mot staten i den positiva friheten och du blir slängd i fängelse, Bryt kontraktet mot samhället i den negativa friheten och du svälter ihjäl och dör.
Om vi lyckas ta bort staten då, vad händer då? Anarki… så fort man hör det ordet så slår ens moderna västerländska tankesätt in och genast föreställer man sig ett laglöst kaos där ”egoisterna/människorna” går över lik för att tillfredställa sina ”kapitalistiska/västerländska behov”. Denna syn stämmer förmodligen, om vi skulle skapa en anarki i det samhället vi har nu skulle nog det scenariot ovan utspela sig. Det man nu måste förstå är varför, det är inte anarkismen i sig som det är fel på utan det är människorna som lever i den som det är fel på. Människan är inte född egoist utan det är något som samhället transformerar en till. Så med de värderingar som vi har idag kommer aldrig en Anarki att fungera. Men precis som egoismen är åsikter och värderingar inget man födds med, så för att en anarki ska fungera måste alltså folket ha andra åsikter och värderingar än vad som idag råder i vårt samhälle. Antagligen måste vi då ha precis som Marx säger, en stark stat ”något nödvändigt ont”. Men även om vi skulle uppnå en utopisk anarki där staten är upplöst skulle vi fortfarande vara fångar i samhället och inom oss själva.
För även om den ”bestämmande staten” är borta så finns fortfarande ett samhälle kvar. Människan är i grunden en social varelse och därför så kommer det alltid att finnas någon form av samhällen. I det här samhället så finns det precis som i staten vissa regler som man måste följa, man måste ta hänsyn till de andra i samhället och leva på det sättet som samhället kräver, du måste alltså leva efter samhällets normer. Dessa normer kan skilja sig stort beroende på vilket samhälle man lever i och ”straffet” för att bryta dessa normer kan även det kraftigt variera. I något samhälle kanske man ska fira en viss högtid, gör du inte det ser alla dina grannar ner på dig. I ett annat så måste du ge plats för äldre på bussen, gör du inte det kommer den gamla klaga på dig. Om du totalt vägrar anpassa dig själv efter samhället du lever i kan du tillsist frysas ut och lämnas till att svälta ihjäl och dö.
Ett samhälle har precis som en stat ett antal regler du måste följa, så även om vi lever i en utopisk anarki så förtrycker ändå världen runt omkring dig.
Hur man än lyssnar på alla filosofers och politikers teorier om hur vi kan bli fria så är det alltid något som trycker ner oss. Vare sig det är staten, samhället, normerna, andra människor, naturen, våra förutsättningar o.s.v. Man kan endast bli kvitt dessa i döden, och då måste väl det betyda att så länge man lever kan man aldrig bli fri.
Men om man alltid är ofri så kan det inte finnas någon frihet heller, det måste finnas en motpol. Svaret på detta är att man kan filosofera runt hur mycket man vill men den enda universella sanningen om människans frihet är att människan endast blir fri när man ”inser att man inte är fri”. Det är endast då människan kan öppna ögonen och se vilken värld man lever i. Och det är först när man förstår världen som man kan leva fritt inom dess ”ramar” och där, förverkliga sig själv. Alltså människans väg till frihet går inte genom staten, samhället eller andra människor. Vägen till frihet kan endast uppnås inom en själv. Man är sin egen frälsare.
Efter att ha kommit till denna ”totala insikt”, så har jag fortfarande inget svar på hur det ideala samhället ska se ut. Antagligen spelar det ingen roll i vad för sorts stat eller samhälle man lever i. Världen är vad du gör den till, och lycka är bara något psykiskt. Så svaret på frågan om hur det ideala samhället ser ut kan nog inte finnas genom att bygga ett samhälle utanför människans ”psyke”. Vägen till lycka kan endast uppnås genom människans inre.

"Det enda jag vet är att jag ingenting vet." (Sokrates)

[MrMR]

Bra.
Hade inte Sartre en liknande idé om det här med fria val? Eller var det hans teori du sågade i avsnittet

Den största lögnen är att allting börjar med val. Våra handlingar är bara fysiologiska processer och vi kan inte i förväg bestämma vad vi ska göra. Själva orsaken till den här lögnen är att vi i efterhand skuldbeläggs. Detta ”skuldbeläggande” säger till oss ”Du skulle ju kunna ha gjort annorlunda”. Därför uppstår en illusion av att vi innan hade ett val. Hade man spolat tillbacka tiden precis innan handlingen ägde rum skulle du fortfarande ha valt det samma. Att man i förväg kan välja är därmed bara en illusion.
De val vi kommer att göra i framtiden bestäms redan långt innan beroende på hur vi utvecklas som människor. Den totala sanningen om vår fria vilja kan alltså sammanfattas med ett ord ”kausalitet”, orsak och verkan. Att ”förstå varför” är det enda vi kan göra, att ”förstå varför” är att ha makt och en väg mot insikt (den totala insikten förklaras i slutet av texten).

Titelförslag: har inget på rak arm men ett tips är: lek med frågan om frihet, valfrihet och fri vilja defenitionsmässigt kan sägas vara samma sak.

Martin

[Gatzu]

Själva det avsnittet är mer influerat av Nietsche och Matrix filmerna, uppblandat med lite egna tankar jag har.

Naa mitt stycke där har inte så mycket att göra med sartre, det förkastar honom för det mesta.
Sartre hade en lite annourlunda syn på friheten: Enligt Sartre är så vet varje människa sklinnaden på att handla fritt och att bara dras med av omständigheterna. Grunden i sartres filosofi om frihet är inte frågan "OM vi blir fria" utan "hur är det möjligt att vi kan vara fria".

En av hans exempel han brukar använda är att: han målar upp en bild av en vandrare som tar det ena steget efter det andra som en maskin, han traskar på utan att fundera på vad han gör. Det är inte frågan om att orka eller inte orka, har bara håller på. Hittils uppfattar han bara vandringen som något som ska göras. Men plötsligt får han syn på sig själv, är detta uthärdligt eller outhärdligt för mig. Först med denna fråga blir han fri att avbryta sin vandring. Så helt plötsligt handlar han nu fritt, och har slutat att dras med omständigheterna.

Han har flera liknande exempel, men jag förkastar hans tanker genom just kuasaliteten, det finns en anledning till att han går och därför gjorde han egentligen inte själv valet av att gå, hade han ställts inför samma val igen om att gå eller inte så skulle valet bli det samma. Att han vandraren sedan stäler sig just den frågan är pågrund av en kemisk reaktion i hans hjärna som också hade en orsak och grundade sig i hans vandrande, återigen, hade han fått göra om valet hade dett skett på samma sätt.
Det är lite mer avancerat men detta kan vi diskutera i en annan tråd

[Lindir]

Intressant uppsats med många tänkvärda formuleringar. Därmed inte sagt jag håller med. Med reservation för att det tar tid att tänka fram kloka synpunkter på komplicerade frågor ska jag ändå skumma fram en ytlig reflektion.

Eftersom du nämnde buddhismen väljer jag att angripa resonemanget från buddhistisk synvinkel (preliminärt står jag bakom det själv också, men det kräver mer tid att uttrycka sig själv än att plagiera någon annan. Orden är mina egna, dock):

Den totala sanningen om vår fria vilja kan alltså sammanfattas med ett ord ”kausalitet”, orsak och verkan. Att ”förstå varför” är det enda vi kan göra, att ”förstå varför” är att ha makt och en väg mot insikt (den totala insikten förklaras i slutet av texten).

Den andra meningen följer inte nödvändigtvis av den första. Den fria viljan är så att säga sin egen orsak. De problem vi möter beror på att vi (genom vår egen vilja) låter vår vilja styras av faktorer utanför den. Eftersom dessa faktorer egentligen utgörs av vår egen tolkning av vår omvärld, är det vi själva som skapat alla "utomstående" faktorer. På grund av vår okunskap tror vi att vi är bundna av dessa faktorer (dvs vi har själva skapat det som vi tror fjättrar oss). Genom att inse sakernas egentliga tillstånd skapar vi själva orsakerna för vår befrielse från denna villfarelse. Det är alltså snarare vår fria vilja som orsak till våra omständigheter än tvärtom. Hm, saken är något komplicerad, och jag vet inte om den blev begriplig. Som komplement kan jag citera A Popular Dictionary of Buddhism av Christmas Humphreys, som skriver följande under ordet Freewill:

"Determinism, in the sense that human action is determined by forces independent of the will, is classed in Bsm. as an erroneous conception. It asserts that the will of man is not bound by external causes, but is free in the sense that all fetters are of man's own making, and may be by man himself cast off. In other words; will per se is free, but is limited by the results of its own previous acts. (See Karma.)"

[Gatzu]

Ni måste komma ihåg att det är inte är en buddistisk uppsats och väldigt lite av det i uppsatsen är buddism. Anledningen till att jag nämnde buddism i början, är att mina tankar om "upplysning" och "människan är sin egen frälsare" kommer ifrån buddismen.
Fast det är mer Nietzsche och Matrix influenser i uppsatsen

När man läser stycket om "fri vilja" så använder jag inte ordet kuasalitet som man "klassiskt definierar" ordet.

Själva begreppet frihet i uppsatsen handlar om att vi är ofria tills vi förstår världen och kan därmed leva inom dess ramar. ungefär som du skrev och buddismen tycker.

Trots att jag har skrivit varje ord i uppsatsen ställer jag mig inte helt bakom det som står, det var därför jag hade sokrates citatet på slutet som en gardering 8)

[Lindir]

Ni måste komma ihåg att det är inte är en buddistisk uppsats och väldigt lite av det i uppsatsen är buddism.

Nej, nej, det var min kritik som kom ur buddistisk synvinkel. Jag har inte tolkat som en buddhistisk uppsats - dock är det betydligt mer i den än vad du nämner som kan tolkas buddhistiskt om man skulle vilja. Bland flera andra saker: lagen om orsak och verkan är t ex en grundbult i buddhismen, och de fjättror du beskriver för den fria viljan stämmer väl ganska bra med förhållandet som gäller innan man gör något åt det. Som du nu skrev också.

Observera att jag inte kritiserar uppsatsen i sig - den är utmärkt - jag nämner bara litet av det jag inte håller med om (och det går inte att komma med en filosofisk åsikt som alla andra filosofer håller med om ... ).

När man läser stycket om "fri vilja" så använder jag inte ordet kuasalitet som man "klassiskt definierar" ordet.

Nu vet jag inte vad du menar längre ... Vilken är den "klassiska" definitionen, och vad menar du med ordet?

Trots att jag har skrivit varje ord i uppsatsen ställer jag mig inte helt bakom det som står

Nej, skulle man ha kravet att stå för varje filosofiskt uttalande man gjorde skulle man inte få mycket sagt. Tanken kan bara utvecklas genom att prova sig fram. Tur, förresten, att man inte står för alla vansinniga filosofiska teorier man har funderat på att stå för ...

Vid närmare eftertanke kanske inte min kritik går att inordna under rubriken "konstruktiv" ... Ursäkta ...

[Gatzu]

Nu vet jag inte vad du menar längre ... Vilken är den "klassiska" definitionen, och vad menar du med ordet?

Den klassiska definitionen av kuasalitet betyder, att varje handling har en orsak och en verkan. Själva kuasaliteten utesluter däremot inte att man ändå har en egen fri vilja, det kallas för "handlingsfrihet", "man är sin egen orsak". Men det jag menar med ordet är: Det finns en orsak och verkan av allt man gör, men det är inte en själv som är sin orsak, utan "utomstående faktorer är din orsak". Alltså man har ingen fri vilja.
Hmm lite luddigt men jag hoppas du förstår, Just min definition av kuasalitet, är en blandning av, nietzsche, hume och filmen matrix reloaded, blandat med eget "flummande".

Observera att jag inte kritiserar uppsatsen i sig - den är utmärkt - jag nämner bara litet av det jag inte håller med om (och det går inte att komma med en filosofisk åsikt som alla andra filosofer håller med om ... ).

Lindir, alla dina inlägg är bra och all kunstruktiv kritik du kan komma med hjälper mig enormt. Att du kallar min uppsats utmärkt måste ju dessutom betyda att jag träffat rätt

[wiseguy]

Mycket intressant artikel må jag säga, men se till att inte använda kommatecknet så flitigt som du gör. Texten tappar lätt "flytet" utav många kommatecken om det blir lite "stakande"

I vart fall skall försöka ge lite konstruktiv kritik utifrån ett logiskt perspektiv då jag vill inbilla mig att det är min starka sida.

Det artikeln säger är att ingen människa är fri. Alla är vi fångna i våran kropp, omvärlden, normer etc etc. Detta i sig borde betyda att det inte går att ge någon riktig definition av vad frihet är, åtminstone inte utan att den är färgad utav en fånges synsätt. Och därför kan man inte riktigt veta om det man upplever är frihet eller ej.

Måste ge mig av nu men skall återkomma till detta senare. Tugga på så länge

[estisol]

Kanske aningen sen... men wow... jag "utvecklade" en egen teori om frihet och fria viljan helt oberoende av denna teori (självfallet påverkad av vissa filosofer). Men likheterna mellan dem är slående. Visserligen är det samma personer och tankegångar vi påverkats av, men det är fortfarande fascinerande. Särskilt stycket om att "människan endast blir fri när man inser att man inte är fri".