Icke konvertibla valutor

[Spaningsledaren]

Guldmyntfoten har ingenting alls med konvertibilitet att göra.
En vanlig check är en papparslapp som berättigar innehavaren att utfâ "pengar" ( =andra papperslappar). Den som accepterar en check fâr antas besitta ett visst mâtt av förtroende för emittenten och tar ocksâ en viss risk att checken inte accepteras i banken. (Förhâllandet är i princip likartat betr. sedlar.) Guldmyntfoten stipulerade att dessa pengapapperslappar kunde inlösas/utbytas mot en motsv. i förväg angiven mängd guld. I stället för att släpa runt med den tunga metallen kunde man nöja sig med insättningsbevisen (sedlarna). Under ârens lopp har det f.ö. ocksâ funnits t.ex. silver- och kopparmyntfoter.

Konvertibilitet betyder att en valuta fritt kan växlas/utbytas mot en annan, utan tillstând/godkännande/dröjsmâl förorsakat av nâgon myndighet.
Nyckelordet är "frihet". Även valutor som inte är konvertibla brukar köpas/säljas till fastställda kurser, förutsatt alltsâ att myndigheten sâ finner lämpligt i det enskilda fallet. (Ibland kunde det vara sâ att man kunde köpa lokal valuta för en konvertibel valuta men inte genomföra den omvända transaktionen.)

Idag är det i princip marknaden som fastställer valutakurserna.
Ocksâ den ordningen har tillkommit som följd av politiska beslut.
Det finns ingen naturrätt som utsäger att det mâste vara pâ det viset.
Nâgon sâdan motsvarande mer generell ordning existerar inte (än) i frâga om den komplementerande produktionsfaktorn "arbete".

[Martin Lundvall]

Men med guldmyntsfoten kan man ju indirekt byta till en annan valuta. Ett brittiskt pund kan växlas mot mängden guld, guldet kan sedan växlas till svenska kronor.

/Martin

[G:son]

Men med guldmyntsfoten kan man ju indirekt byta till en annan valuta. Ett brittiskt pund kan växlas mot mängden guld, guldet kan sedan växlas till svenska kronor.

/Martin

Ja, själva ordet konvertibilitet betydde från början just det, att sedeln kunde bytas mot en viss bestämd mängd guld. Icke-konvertibilitet innebär idag, att det finns restriktioner i mängden valuta man får föra ut eller växla, eller att det är helt förbjudet. Det är inte alls länge sedan t.ex. Frankrike införde sådana restriktioner. Jag vill minnas, att det var i samband med den stora turbulensen i början av 90-talet, när också Sverige och Finland förde en hopplös kamp mot valutaspekulanterna, anförda av finansmannen George Soros.

/G:son

[Spaningsledaren]

Jovisst, men i sâ fall är allting konvertibelt, möjligen med undantag av värt goda humör. Checkblanketten är i sâ fall konvertibel mot Riksbanksedeln, den mot tvâ paket cigg och dessa i sin tur mot nâgot annat. Sâ där hâller det pâ sedan urminnes tider.

Dock brukar man med konvertibel valuta avse en som utan allt för svâra restriktioner kan bytas mot en annan valuta. (Typ en som just kan handlas pâ t.ex. Forex.) En gâng i tiden brukade man för att täcka ung. samma ska tala om hârdvaluta. För inte sâ länge sedan brukade det här vara typ riksbankerna som fastställde växelkurserna. Det var jobbigt med tillâtna band, "ormar" och annat. Nu är det, kan man säga, marknaden själv som sätter kurserna.

[Martin Lundvall]

Jo, men jag menar att man kan byta valutorna direkt utan att gå omvägen via guld.

/Martin

[Spaningsledaren]

Till sist handlar det om enkelheten.
I en del länder kan man gâ in pâ första bästa bar och beställa en dubbel whisky.
Det är inga problem. Man betalar, sveper i sig den och gâr vidare, kanske till nata bar, dâ rman beställer en dubbelkonjak. Och sâ vidare.

Sedan finns det andra länder da just detta inte är möjligt. Här mâste man kanske sitta vid ett anvisat bord och nâgon sprii är det inte tal om sâ där rakt av utan endast i samband med en hel mâltid.

Det är ung. likadant med konvertibla och icke-konvertibal valutor. Om jag har en miljard svenska kronor och vaknar en morgon och känner att jag vill byta dem mot Yen, räcker det i princip med ett telefonsamtal till mäklaren eller nâgra knapptryckningar pâ ett tangentbord för just detta enkla.
I andra lânder skulle jag behôva fylla i ansökningsblanketter och sedan vânta. Nästa steg kunde sedan vara att nâgon befattningshavare kallade till ett möte dâr jag ombad motivera denna konstiga nbegaan och ett sâ betydande belopp. Plus att svaret sedan mycket väl kunde bli avvisande. Plus att jag kanske rentav inte ens skulle fâ han min ursprungliga miljard i fred. I miljöer som dessa anses valutan alltsâ inte vara konvertibel. Med detta menas" fritt konvertibel. Med fritt menas ganska bekvämt, icke transaktionsförhindrande. Därmeot mäste jag kanske även pä Forex fylla i en blankett, gâ dit nâr de hâller öppet o.likn. Det fâr accepteras.

[G:son]

Jovisst, men i sâ fall är allting konvertibelt, möjligen med undantag av värt goda humör. Checkblanketten är i sâ fall konvertibel mot Riksbanksedeln, den mot tvâ paket cigg och dessa i sin tur mot nâgot annat. Sâ där hâller det pâ sedan urminnes tider.

Jo, jag glömde att tillägga, att restriktioner förstås kan förekomma, även om sedlarna i princip kan bytas ut mot guld. Guldmyntfot, och liknande, betyder i sig inte konvertibilitet i den mening vi diskuterar här. Konvertibilitet betyder alltså, att pengar fritt kan flyttas över nationsgränser, och växlas till andra valutor.

/G:son

[Olof Trätälja]

OK det är en viss skillnad på guldkonvertibelitet och valutatkonvertibilitet. Men det är samtidigt i mycket samma sak. Är de båda valutorna guldkonvertibla så är kurserna dem emellan också i princip faststälda och det på ett marknadsmässigt vis. Det handlar inte om att en stat går in och bestämmer en valutakurs, vilket är vad icke-konvertibiliteten i grunden handlar om.

Dock kan man invända att för långsiktga skulder så blir det en viss skillnad eftersom förtroendet för och därmed riskpremierna (del av räntan) i staterna kan vara olika. Men en liknande situation har vi faktiskt även idag då de långsiktiga räntorna i euroländerna är lite olika. Marknaden anser uppenbarligen att risken är större för att vissa stater inte kommer att kunna betala tillbaka eller bryta sig ur euron är större än för andra. Å andra sidan så är dessa skillnader mycket små precis som vid guldkonvertibilitet och för kortfristiga skulder, som sedlar, så finns de inte alls.

Idag är det i princip marknaden som fastställer valutakurserna.
Ocksâ den ordningen har tillkommit som följd av politiska beslut.
Det finns ingen naturrätt som utsäger att det mâste vara pâ det viset.
Nâgon sâdan motsvarande mer generell ordning existerar inte (än) i frâga om den komplementerande produktionsfaktorn "arbete".

Intressant parallell, jag tycker att man kan dela den i tre. För det första beror dagens arbetsmarknadsreglering på fackföreningsmedlemmarnas egenintressen framför framförallt arbetslösa. Härvid ser man den egna lönen som viktigare än att lönerna ligger på en nivå som ger arbete och åt alla. Detta är naturligtvis inget annat än en historisk förlägning på de gamla skråprivilegierna. En lustighet är att arbetarerörelserna ogillade de senare men propagerar förtvivlat för de förra vilket naturligtvis beror på att de stod utanför de senare emedan de står innanför och till och med kontrollerar de förra. Denna arbetsmarknadsreglering har dock föga med valutor att göra.

För det andra så finns i dagens arbetsmarknadsreglering ett krav på att löner aldrig sänks i nominell valuta. Inte lagstiftat men i praxis. Detta har i högsta grad med valutor att göra. Med detta krav blir nämligen guldmyntfoten omöjlig. Guld varierar kraftigt i värde så tillvida att antalet timmar som man måste arbeta för ett kilo guld varierar mycket år till år. Därför kräver en guldmyntfot att lönenena kan sänkas även nominellt. Inflationsmålet är en mycket intressant kompromiss genom att det indirekt stipulerar att lönesänkningar är tillåtna med upp till 2% per år medelst inflation och fryst lön, men inte mer.

Den tredje aspekten är arbetstagarnas ofrihet att röra sig över staternas gränser. Denna ofrihet är en direkt parallell till valutaregleringarna som infördes under 30-talet och en följd av att socialismen utvecklades i en allt mer nationell riktning. Vidare så får den en mycket intressant effekt i dagens halvreglerde situation där vissa varor får utbytas över gränserna emedan andra som jordbrukdsprodukter eller servicetjänster inte får det. Resultatet blir att de utbytbara produkterna får någolunda samma pris till marknadskonvertibel valutakurs emedan de övriga varorna och tjänsterna inte får det. Eftersom fattigare länder typiskt har större utbud av arbetskraft i förhållande till tillgång på kapital så blir de arbetsintensiva icke utbytbara varornana och tjänsterna billigare där. Resultatet blir att den allmänna köpkraften för lika mycket pengar blir högre i fattigare länder. Därav de införda begreppen köpkraftjusterad valuta, PPP-vikter osv.

Notabelt här är att fattiga länder övervärderar industritjänster emedan rika länder övervärderar servicetjänster och jordbruksprodukter. Detta kan vara bra att ha i bakhuvudet om man tänker sig att man i framtiden går mot ökad avreglering, varvid denna konstgjorda värderingsskillnad kommer att upphöra. Är det då verkligen bra att ha satsat så mycket på tjänstesektorn? Vore det kanske rent av säkrare att avreglera snabbare innan all industri slagits ut pga att den i rikare länder blir konstlat nedvärderad i jämförelse med de tjänster och jordbruksprodukter industriarbetarna måste köpa?

[G:son]

OK det är en viss skillnad på guldkonvertibelitet och valutatkonvertibilitet. Men det är samtidigt i mycket samma sak. Är de båda valutorna guldkonvertibla så är kurserna dem emellan också i princip faststälda och det på ett marknadsmässigt vis. Det handlar inte om att en stat går in och bestämmer en valutakurs, vilket är vad icke-konvertibiliteten i grunden handlar om.

Nja, det kan jag inte riktigt omfatta. Valutan kan ju vara konvertibel fullt ut, även om staten i fråga har bestämt växelkursen. Huruvida marknaden anser, att den växelkursen är riktig, är en annan sak. Om trycket på staten blir för stort, genom att valuta försvinner från landet, och räntorna stiger, kommer en våldsam korrigering i forma av en devalvering. Men valutan kan ju vara helt konvertibel, både före och efter devalveringen. Det omvända är ju också möjligt, att marknaden anser, att valutan är undervärderad. Växelkursen handlar om förtroende, konvertibiliteten handlar om restriktioner, eller snarare avsaknaden av dessa.

/G:son

[Olof Trätälja]

OK det är en viss skillnad på guldkonvertibelitet och valutatkonvertibilitet. Men det är samtidigt i mycket samma sak. Är de båda valutorna guldkonvertibla så är kurserna dem emellan också i princip faststälda och det på ett marknadsmässigt vis. Det handlar inte om att en stat går in och bestämmer en valutakurs, vilket är vad icke-konvertibiliteten i grunden handlar om.

Nja, det kan jag inte riktigt omfatta. Valutan kan ju vara konvertibel fullt ut, även om staten i fråga har bestämt växelkursen. Huruvida marknaden anser, att den växelkursen är riktig, är en annan sak. Om trycket på staten blir för stort, genom att valuta försvinner från landet, och räntorna stiger, kommer en våldsam korrigering i forma av en devalvering. Men valutan kan ju vara helt konvertibel, både före och efter devalveringen. Det omvända är ju också möjligt, att marknaden anser, att valutan är undervärderad. Växelkursen handlar om förtroende, konvertibiliteten handlar om restriktioner, eller snarare avsaknaden av dessa.

/G:son

Om staten sätter en valutakurs annan än marknadsmässig så är det en indirekt beskattning det är fråga om, så konvertibiliteten är inte vare sig fri eller full. Dock var det kanske mycket sagt att valutan därmed var icke-konvertibel.

[G:son]

Om staten sätter en valutakurs annan än marknadsmässig så är det en indirekt beskattning det är fråga om, så konvertibiliteten är inte vare sig fri eller full. Dock var det kanske mycket sagt att valutan därmed var icke-konvertibel.

Varför skulle en fast, av staten bestämd växelkurs behöva innebära indirekt beskattning? Låt oss tänka på ett praktiskt exempel. Ett svenskt företag säljer ett parti varor, värda 100.000 USD till Långtbortistan, vars centralbank har bestämt att landets dinar är värd 0,1 amerikanska dollar. Fakturan slutsumma blir 1.000.000 dinarer, och kunden betalar punktligt. Säljaren knallar till banken med sina dinarer, och får 100.000 USD, minus smärre omkostnader. Var finns den indirekta skatten? Om säljaren är orolig för dinarens värde, fakturerar han i stället i USD, eller svenska kronor.

/G:son

[Olof Trätälja]

Om staten sätter en valutakurs annan än marknadsmässig så är det en indirekt beskattning det är fråga om, så konvertibiliteten är inte vare sig fri eller full. Dock var det kanske mycket sagt att valutan därmed var icke-konvertibel.

Varför skulle en fast, av staten bestämd växelkurs behöva innebära indirekt beskattning? Låt oss tänka på ett praktiskt exempel. Ett svenskt företag säljer ett parti varor, värda 100.000 USD till Långtbortistan, vars centralbank har bestämt att landets dinar är värd 0,1 amerikanska dollar. Fakturan slutsumma blir 1.000.000 dinarer, och kunden betalar punktligt. Säljaren knallar till banken med sina dinarer, och får 100.000 USD, minus smärre omkostnader. Var finns den indirekta skatten? Om säljaren är orolig för dinarens värde, fakturerar han i stället i USD, eller svenska kronor.

/G:son

Varvid istället köparen får betala skatten.....

Antag att det marknadsmässiga värdet för varorna är 100.000 USD eller 800.000 dinarer och alltså den marknadsmässiga valutakursen 0,125. Om staten då framtvingar ett högre pris genom att fastställa en lägre valutakurs försvinner pengar. Gissa vart...

[Spaningsledaren]

Häromdagen sâg jag i en fransk tidning att valutahandeln vâxer exponentiellt och nu har nâtt en volym pâ nivân 3000 miljarder Euro per dag.

Jag skulle vâl gissa att hela den internationella varu- och tjânstehandelan omsätter en brâkdel av detta värde - per âr.

Nâgonting hâller pâ att hânda!

[varjag]

Tja när 'värdet' av valutaspekulationer - och för övrigt spekulation i aktier, företag och andra värden - vida överstiger volymen av varor och tjänster. så håller jag med....

Nâgonting hâller pâ att hânda!

Jag har själv en känsla av en 'Bubbla', som när den brister kommer att få likadana - eller värre verkningar än kraschen 1929. Skulden för den följande depressionen lades väl vid att konservativa ekonomer vägrade bevilja krediter.
Kanske dom som skall skriva historien om 'kreditbubblans' explosion - kommer att skylla på för frikostiga krediter? Varjag

[Olof Trätälja]

Tja när 'värdet' av valutaspekulationer - och för övrigt spekulation i aktier, företag och andra värden - vida överstiger volymen av varor och tjänster. så håller jag med....

Nâgonting hâller pâ att hânda!

Nja, det "märkliga" uppkommer ju främst genom att välja ordet "spekulation" för handeln. Men är det inte helt enkelt så att valutamarknadens huvuduppgift ingalunda är att se till att man kan få ersättningar för varor och tjänster utan snarare att flytta investeringsvilligt kapital dit det för stunden gör bäst nytta? Med den utgångspunkten bör naturligtvis relationen mätas i förhållande till utlandsägandet och utlandsskulderna snarare än varu och tjänstehandeln.

Jag har själv en känsla av en 'Bubbla', som när den brister kommer att få likadana - eller värre verkningar än kraschen 1929. Skulden för den följande depressionen lades väl vid att konservativa ekonomer vägrade bevilja krediter.
Kanske dom som skall skriva historien om 'kreditbubblans' explosion - kommer att skylla på för frikostiga krediter? Varjag

Nja men orsaken till depressionen var väl kanske inte kreditexpansionen i sig utan att man drog tillbaka den. Det i sin tur var ju en direkt följd av de valuta och handelsregleringar som infördes på 30-talet. Förtroendet för politiken försvann. Alltså måste väl rimligen depressionen sägas vara en följd av politiska beslut? Dock skall inte detta likställas med aktiekraschen 1929, men den i sig hade inte med nödvändighet behövt leda till depression om inte den hade tagits som politisk förevändning för diverse regleringar.