pandersson skrev:Du kan inte göra en hänvisning till en källa? Att man ville överta Roms roll och utnyttja dess namn för politiska skäl är en sak. Att anse sig vara romare en helt annan. Latin hade ju stora problem med att sprida sig, mig veterligt så talas det fortfarande germanska språk i norra Europa och i stora delar av det Tysk-Romerska riket.
Du kan slå upp det i vilket historiskt verk som helst dom behandlar övergången från Romarriket till de frankiska eller andra germanska riken. Det styrande skiktet av germanska erövrare utgjorde ju ingen stor andel av befolkningen de lagt under sig, och i Frankrike, Italien och Spanien (vilket var områdena som erövrades av germaner) talar man fortfarande romanska språk. Tysk-romerska riket är en annan sak, eftersom det utkristaliserade sig från det frankiska riket som en tysktalande del som dock fortfarande ville odla legitimiteten efter Rom och dessutom tidvis styrde norra Italien. Befolkningen som tidigare varit romare levde vidare som 'romare'.
[i]Egypt, Greece and Rome[/i], av Charles Freeman skrev:The collapse of the administrative structure did not mean that Roman culture vanished. In most areas 'Romans' continued to form the vast majority of the population and many of the incoming German peoples were already Romanized through service in the Roman army or through trading contacts. If Walter Goffart's understanding of the arrangements between the federate Germans and local population is correct, Germans were thrown into close contact with those local taxpayers whose tax was assigned to them. It was in their interest to maintain the systems of landownership which provided the tax. Throughout the former empire there are, in fact, very few cases of barbarians actually dispossesing 'Roman' landowners. (The confiscation of estates by the Vandals around Carthage is an exception.) In short, accommodation between Romans and newcomers rather than confrontation seems to have been the norm.
Förutom att de germanska härskarna antog 'romerskt' manér, så bevarades den Romerska rätten in på Medeltiden.
pandersson skrev:Dessa bekämpades i sin egenskap av hedningar, inte för att de var specifikt någon av dessa nämnda grupper. Inga korståg företogs mot de kristna polackerna eller ryssarna tillexempel.
Krigen mot polacker kallades för krigståg då. I sak har jag svårt att se skillnaden. Man försökte erövra områden och använde religionen som täckmantel när det var möjligt. De ordnar som kristnade området avslutade ju inte sina fälttåg när grannarna var kristna. Litauer bekämpades först som hedningar och sedan som kristna, ingen skillnad.
Skillnaden är ju betydande, eftersom du misstänkte att korståg och germansk kolonisering hade betydelse för uppfattningen av dessa områden som "öst". Korståg förekom inte efter att områdena var kristna, och någon germansk kolonisering annat än i östra tyskland och preussen förekom inte heller i någon betydande skala. I Baltikum talar man fortfarande sina finsk-ugriska och slaviska språk.
Krig med exempelvis Polen och Litauen är då rent maktpolitiska, inte religiöst eller etniskt motiverade, eftersom pragmatiska diplomatiska förbindelser var vanligt förekommande och släktband knöts mellan de härskande familjerna utan någon form av rasistiska tankegångar som ställde hinder i vägen.
pandersson skrev:Vad räknar du som godtagbar argumentation?
Knappast en titel på ett Atlas från 1877 i alla fall. Hur kan vi veta hur stor upplaga det hade, var det allmänt accepterat, är det representativt för andra Atlas från västeuropa, användes det i utbildningen i allmänna skolor, vilka läste Atlas, vad står det i atlaset egentligen om Baltikum?
pandersson skrev:Problemet är ju dock att de flesta strider inte var mellan ryssar och tyskar utan mellan tyskar och ester/letter.
Rojalister eller revolutionärer? Vad var tyskarnas uppgift?
pandersson skrev:
Grannare bebyggelse från tiden. Rigas centrum, Vecriga, är placerad på listan för världskulturarv på grund av sin jugendbebyggelse. Kyrkorna är betydligt tätare i Riga än i Stockholm. Rigas Domkyrka hade världens största orgel i konkurrens med Liepaja. Detta tyder på högre välstånd. Gamla Stan i Stockholm ser, i mina ögon, fattigare ut vid en visuell jämförelse.
Jugendbebyggelse finns även i Ålesund och Barcelona, utan att det är någon indikator på en stark industriell tillväxt i områdena eller länderna under den period vi talar om.
Är kyrkorna från tiden runt den industriella revolutionen, eller tidigare när Riga var en betydande handelsstad i Östersjöekonomin?
Ta en titt på Stockholms tillväxt under den här perioden, med uppbyggnad av industrier på malmarna och en ökande slum runtomkring istället. Dessutom byggandet av bostäder och rikare kvarter kring vattnet. Det är en bättre indikator.
Mvh -Dan
