Skillnaden mellan anarki och anarki

[R:$on]

En liten text jag skrev för en tid sedan...

Inledning

Som ni förstått finns det flera sorters ”anarkister” - alla påstår givetvis att just deras ”anarki” är den sanna, och alla andra tolkningar/uppfattningar om anarki är endera falska, missförstådda eller rena lögner.

Därför tänkte jag skriva några ord om skillnaden mellan anarki och anarki, som jag ser det. Skulle ni fråga någon annan anarkist, är det mycket sannolikt att ni skulle få ett annat svar. Det här är mitt svar.

Ideologins (ideologierna?) namn, anarkism, kommer från det gammalgrekiska ordet anarchos [anarkos], av arch [ark] som betyder härskare, och an, som betyder utan eller inga. Anarchos = inga härskare. Det som förenar anarkister med i övrigt ganska olika åsikter är detta: visionen om ett samhälle utan förtryckande makthavare, ett samhälle utan den mest förtryckande institutionen av dem alla: Staten.

Den socialistiska varianten, och min kritik av den

Anarkosocialister (oftast detsamma som syndikalister, ibland kallar de sig även autonoma) upprättar någon slags hierarki av förtryckare: först staten, sedan stora företag (och därigenom personer som blivit rika genom dessa företag, exempelvis General Motors, Microsoft, Coca Cola company och Åhléns). Jag är helt överens med anarkosocialisterna om staten, men där slutar samförståndet. Att försöka beskriva den anarkosocialistiska ståndpunkten blir därför lite besvärligt från min sida, och med stor sannolikhet skulle anarkosocialisterna påstå att jag endera missförstått dem, eller att ”det är inte så vi menar”.

Hursomhelst, anarkosocialisterna (oftast) vill montera ned staten och alla dess verksamheter: skatter, bidrag, tullar, polisväsende, krigsmakt, statliga domstolar, riksdag & regering, osv. De vill avskaffa staten ”helt och hållet”, som den amerikanske anarkosocialisten Keith Preston uttrycker det. Eller, åtminstone, det är vad de säger. Problemet, som jag ser här, är vad de vill ersätta staten med.

Anarkosocialisterna vill istället upprätta kommuner eller federationer, som täcker givna geografiska områden, betydligt mindre än det område som idag täcks av (exempelvis) svenska staten. Tanken är att inom kommunerna skall alla beslut fattas gemensamt (och att marknadsekonomin/kapitalismen vid det här laget skall ha ”självdött” eller ”krossats”). Anarkosocialismen är demokratisk i den meningen att de vill involvera hela folket i beslutsfattandet. Problemet som jag ser är att anarkosocialisterna inte drar några tydliga gränser - någon gräns för det gemensamma beslutsfattandet. Vilka beslut jag egentligen får fatta själv blir otydligt. Den anarkosocialistiska kommunen Kronoparken (området får ju inte bli större än att alla kan träffas och diskutera) skulle exempelvis kunna fatta beslut om: byggnad/rivning av nya bostäder, anställning av personal till (av den anarkosocialistiska kommunen arrangerade) skolor, vårdcentraler, butiker, etc, införandet eller avskaffandet av penningekonomi (eller bytesekonomi), arrangerandet av gemensamma måltider för invånarna i Kronoparkens kommun, arbetsplikt eller ej för alla barn över 11 år, vilka färger folk skall ha på tapeterna hemma, vilka som skall få bo i vilka lägenheter, m m.

Här uppstår flera problem:

Vem skall verkställa besluten? Alla har ju fattat dem gemensamt. Den naive skulle kanske då föreslå, att alla får verkställa besluten varförsig. Anta att Kronoparkens kommun röstat för att alla skall ha grönbruna tapeter hemma (eller något liknande, lika vansinnigt). Om inte kontrollerar att beslutet verkställs --- och vem skall göra det utan att upprätta någon form av auktoritet - en härskare - en stat --- skulle då iallafall inte jag tapetsera om hemma. Kanske om jag fick någon trevlig belöning, men inte annars. Ansvaret för fattade beslut försvinner.

Majoritetens åsikt gäller ju, uppenbarligen, och det finns inga gränser för hur långt den får gälla (en majoritet av invånarna i Kronoparkens kommun kan ju till exempel besluta sig för att bygga en moské och införa allmän ”mosképlikt”). Jag känner inget ansvar för beslut andra har fattat mot min vilja, och om en majoritet har röstat emot mig, så upplever jag det som ett väldigt tydligt tvång om jag förväntas göra något för att en majoritet tycker ditten eller datten (exempelvis att jag skall ha grönbruna tapeter i min lägenhet eller att jag måste gå till moskén varje fredag). För att få mig att följa sådana beslut krävs antingen att jag får någonting för det (pengar/varor/tjänster) eller att jag drabbas av någonting annars (våld eller hot om våld). Utan en organiserad våldsinstitution (polis/militär) blir hotet om våld meningslöst. Rättrådiga medborgare i Kronoparkens kommun kan ju givetvis söka upp mig och spöa skiten ur mig så jag följer fattade beslut. Men jag kan inte förstå hur detta skulle vara ett bättre system än dagens. Jag tycker att detta snarare är sämre, faktiskt.

Om våld inte får brukas i Kronoparkens kommun (säg att vi kommer överens om någonting sådant, och att det inte heller skall vara tillåtet att spöa skiten ur regelbrytare, som jag) - och om vi antar att alla följer just det beslutet (vilket jag betvivlar, men...) - vem skall då hindra mig från att göra som jag vill? Säg till exempel att Kronoparkens kommun bestämt att folk inte skall få betala varandra för att utföra tjänster åt varandra, eller för varor. Säg att alla får en veckoranson från kommunens varucentral. Jag gillar inte mjölk särskilt mycket, utan dricker hellre cola - vad hindrar då mig från att byta min mjölk mot min grannes (som händelsevis älskar mjölk) cola? Anarkosocialismen är en utopi i ordets rätta bemärkelse, eftersom den brakar samman så fort människor börjar handla med varandra. (Och historien är ett tydligt bevis på att människor handlar med varandra så fort de får chansen. Till och med i Sovjetunionen existerade ju svarta marknader.) För att få folk att följa fattade beslut i en anarkosocialistisk kommun behövs endera belöningar eller våld/hot om våld, troligen både och dessutom.

Anarkosocialister säger sig ju sträva efter ett ”klasslöst samhälle” (vad nu en klass är)*, men belöningar innebär ju faktiskt att olika människor kommer att få olika mycket resurser (varor/pengar/tjänster) - vilket rimligen måste ses som ett steg mot ett klassamhälle.
För att inte våldet skall bli helt slumpmässigt behövs någon form av myndighet (eller företag, men det kan ju inte existera i ett socialistiskt samhälle, det vore ju kapitalism) som organiserar våldet. En polismyndighet alltså, som ser till att folk följer fattade beslut och inte själva slår varandra på käften. Vad är detta om inte en STAT - lagar** och poliser?

Den kapitalistiska varianten, och mitt försvar för den

Förhoppningen om ett statslöst samhälle dör inte genom konstaterandet att anarkosocialismen inte kan fungera. Felaktiga idéer fungerar inte, eller fungerar hursomhelst dåligt (att dagens socialdemokrati är en dålig idé kryllar det av bevis för ute i det svenska samhället), riktiga idéer fungerar. Det som fungerar i teorin fungerar i praktiken - om det är en riktig teori. Att kommunism, socialism, fascism, nationalsocialism och islamism inte fungerar - eller ”fungerar” genom att skapa vidriga samhällen bevisar att idéerna är felaktiga.

Måste vi då leva under staten? Absolut inte! Lösningen är bara en annan än anarkosocialisternas. Staten är en förtryckande institution, som inte skapar någonting positivt, utan blott hindrar, kväver och förstör. Vi skulle alltså klara oss alldeles utmärkt utan den.

Som anarkokapitalist vill jag avskaffa statens skolor, statens (landstingens) sjukvård, statens tullar, statens fängelser, statens licenser, statens domstolar, statens universitet och högskolor, statens företag, statens parlament (riksdagen), regeringen, statens lagar - kort sagt: mitt mål är att avskaffa staten helt och hållet.

Detta innebär inte att jag inte ser vitsen med att ha skolor, sjukvård, poliser, domstolar och lagar. Jag vill bara inte lägga det här i (den självutnämnda) statens händer. Alla dessa saker skall organiseras - produceras, drivas och finansieras - av marknaden. Det är nästan så gott som helt bevisat att marknaden alltid fungerar, till skillnad från staten. Det innebär inte att privata företag alltid fattar kloka beslut, då skulle ju konkurrensen blott vara ett spel, utan betydelse för de konkurrerande företagen. Men det betyder att dåliga lösningar kommer att konkurreras ut på marknaden. När staten organiserar saker kan de skötas dåligt - för att de är finansierade med skatter, alltså i förlängningen finansierade genom tvångsmässigt tagna pengar, med hot om våld. Betalar du inte skatt kommer kronofogden hem till dig och utmäter dina tillgångar. Har du inga tillgångar får du en betalningsanmärkning, och blir betraktad som ”opålitlig” av såväl myndigheter som företag.

Fundera lite över det här. Vilka branscher fungerar bra respektive dåligt? I flera landsting är det brist på platser när barn skall födas - men ingenstans råder brist på blöjor. Sjukhusen organiseras av staten, blöjor säljs av marknaden. Det råder brist på lärare i skolorna - organiseras av staten. Matbrist råder inte - säljs av marknaden. Exemplen kan bli nästan hur många som helst.

Ett anarkokapitalistiskt samhälle skulle basera sig på principen om alla individers suveränitet. Det existerar inga herrar eller trälar, blott fria människor. Varje individ äger sig själv, sin kropp och sina tankar. Hon har rätt att bruka sina förmågor på vilket sätt hon vill - så länge hon inte kränker andra människors rättigheter. Därav följer rätten till liv, frihet och egendom. Äger du dig själv och dina förmågor äger du också rätten att ingå vilka avtal du vill med hjälp av dem (som andra är beredda att ingå med dig). Vilka avtal du ingår är upp till dig (och den du ingår avtalet med) - så länge ni inte ingår avtal som kränker andra människors rättigheter.

Exempel: Människor äger sin kropp, och ingen annan har rätt att bestämma över den. Alltså får inte två andra personer komma överens om att misshandla någon annan (oskyldig) människa.

Exempel: Människor äger sin kropp. Följaktligen får den enskilda människan ha sex med vem hon vill, så länge den eller de andra parterna också är med på det. Vilka synpunkter utomstående kan ha om att vissa ägnar sig åt partnerbyte, gruppsex eller homosexualitet saknar betydelse (så länge det inte sker på dessa andras tomter eller i deras lägenheter - då de har rätt till sin egendom, vilket inkluderar att de har rätt att bestämma vad som skall få ske där).

Det är omöjligt att säga exakt hur ett anarkokapitalistiskt samhälle skulle se ut. Det finns några historiska exempel, som Island under medeltiden (se: http://www.lewrockwell.com/orig3/long1.html). I ett högteknologiskt samhälle som vårt skulle det naturligtvis fungera annorlunda. Men jag är övertygad om att det skulle fungera.

En liten tröst åt anarkosocialisterna

I ett anarkokapitalistiskt samhälle finns det ingenting som hindrar socialister från att organisera sina egna samhällen. Så länge detta sker utan att kränka några rättigheter, vill säga. Köper ”Syndikalistiska Federationen AB” Kronoparken får jag antingen godta systemet de inför, eller flytta.

I dagens system, som är en blandning av motsägande idéer som gör få personer nöjda, bortsett från en och annan makthavare, är det dock föga vits med att flytta. Lämnar du en stat hamnar du i en annan. En deprimerande tanke för anarkister av alla slag.

*) Existerar t. ex. arbetareklassen? Vilka hör dit? Alla som utför kroppsarbete? Eller alla som tjänar under ett visst belopp? En elektriker kan tjäna mer än en lärare - vem hör då till arbetareklassen? Hantverkaren (elektrikern) eller akademikern (läraren)?
**) De gemensamt fattade besluten i den anarkosocialistiska kommunen får ju samma status som lagar har idag, om man måste följa dem.

[Dûrion Annûndil]

Fundera lite över det här. Vilka branscher fungerar bra respektive dåligt? I flera landsting är det brist på platser när barn skall födas - men ingenstans råder brist på blöjor. Sjukhusen organiseras av staten, blöjor säljs av marknaden. Det råder brist på lärare i skolorna - organiseras av staten. Matbrist råder inte - säljs av marknaden. Exemplen kan bli nästan hur många som helst.

Några funderingar... I Landstinget råder dålig ekonomi, därav bristen på platser. Det hjälper inte heller att "marknaden" tar ca 20000 kr/veckan för en läkare från ett bemaningsföretag. Blöjor är däremot mycket billigare eftersom folk annars inte skulle köpa dem (det fanns en tid innan engångsblöjan...). Privatägda sjukhus har möjligheten att sålla bland sina kunder genom att kräva en viss summa pengar. Lärarbristen beror också på att det råder brist på utbildade lärare, tror jag, och lärare tar de jobb som ger bäst betalt och ligger där de vill arbeta - det vill säga enligt marknadens regler. Matbristen är som störst i länder där man inte har råd att köpa mat av marknaden, marknaden skickar inga matsändningar till svältande barn som inte kan betala för sig. Och dessutom har marknaden i vissa fall konkurerat ut inhemsk matproduktion, till förmån för mer "marknadskraftiga" grödor som kaffe och opium, så att svält varit följden när ekonomin brister. Eller är jag helt ute och cyklar?

[loop]

Det du slarvigt kallar för anarkosocialister är snarare tre huvdströmningar, Anarkokommunister(absolut störst omfattar flset anarkister.), Kollektivister, mutualister.
Syndikalister behöver inte vara anarkister, de flesta är det förmodligen inte. Syndikalism är mer en kampmetod och organisationsform än en ideologi.

Sen så har du missuppfattat en betydande sak hos "anarkosocialisterna" beslutsfattandet. De som berörs av ett beslut skall ha möjlighet att vara med och fatta det. Dvs tvånget att deltaga är borta och du kan själv fatta beslut om tapeter, kläder mm. Sen så kan ma dra detta lite längre tex självmord, jag tillhör väl de som anser att man skall avråda folk från att ta sina liv, men jag har en god vän som är anarkokommunist som aldrig skulle försvara ett sådant inblandade, vill folk dö så skall de få göra det. Här kan det bli lite knepigt anser jag med samhällsansvar mm.

R:son
du får gärna tala om hur du ser på detta med samhällsansvar? Hur skall man göra med de som av olika anledningar inte klarar sig själva eller vill ta livet av sig?

[Gutekrigaren]

Jag brukar dra till med ett exempel när marknadens underbara förmåga att se till att bäst produkter säljs:

Att kravodlade bananer objektivt (fjanta er inte med att kräva definitioner av det ordet nu) sett är bättre än giftbesprutade och hos plockarna cancerframkallande bananer är ju svårt att ifrågasätta. Varför säljs då dessa bananer i en bråkdel av den mängd de "onda" banaerna säljs. Priset givetvis. Ett enkelt exempel på att marknaden ger den billigaste produkten, inte nödvändigtvis den bästa.

Marknaden sorterar fram den produkt flest vill ha, inte nödvändigtvis den produkt som är bäst för jorden eller ens för köparen. Utanverk, flärd och prestige premieras, inte kvalitet, miljöhänsyn och omtanke.

/Petter

[Henke]

Jag brukar dra till med ett exempel när marknadens underbara förmåga att se till att bäst produkter säljs:

Att kravodlade bananer objektivt (fjanta er inte med att kräva definitioner av det ordet nu) sett är bättre än giftbesprutade och hos plockarna cancerframkallande bananer är ju svårt att ifrågasätta.
Varför säljs då dessa bananer i en bråkdel av den mängd de "onda" banaerna säljs. Priset givetvis. Ett enkelt exempel på att marknaden ger den billigaste produkten, inte nödvändigtvis den bästa.
Marknaden sorterar fram den produkt flest vill ha, inte nödvändigtvis den produkt som är bäst för jorden eller ens för köparen. Utanverk, flärd och prestige premieras, inte kvalitet, miljöhänsyn och omtanke.

/Petter

Detta exempel kan lika gärna användas för att illustrera anarkismens problem. Anarkismen bygger ju på att människan i grund och botten är altruistisk.

Exemplet visar att människan i en tydlig valsituation, tvärtemot anarkismens grundförutsättning, väljer att agera egoistiskt. En överväldigande majoritet väljer ju att köpa den "onda" bananen för den fantastiska extrainkomsten av motsvarande 1:- per banan.

Henrik

[R:$on]

Det du slarvigt kallar för anarkosocialister är snarare tre huvdströmningar, Anarkokommunister(absolut störst omfattar flset anarkister.), Kollektivister, mutualister.
Syndikalister behöver inte vara anarkister, de flesta är det förmodligen inte. Syndikalism är mer en kampmetod och organisationsform än en ideologi.

Sen så har du missuppfattat en betydande sak hos "anarkosocialisterna" beslutsfattandet. De som berörs av ett beslut skall ha möjlighet att vara med och fatta det. Dvs tvånget att deltaga är borta och du kan själv fatta beslut om tapeter, kläder mm. Sen så kan ma dra detta lite längre tex självmord, jag tillhör väl de som anser att man skall avråda folk från att ta sina liv, men jag har en god vän som är anarkokommunist som aldrig skulle försvara ett sådant inblandade, vill folk dö så skall de få göra det. Här kan det bli lite knepigt anser jag med samhällsansvar mm.

R:son
du får gärna tala om hur du ser på detta med samhällsansvar? Hur skall man göra med de som av olika anledningar inte klarar sig själva eller vill ta livet av sig?

Det lilla fåtal som inte skulle kunna klara sig själv skulle bli hjälpta av det civila samhälle som skulle uppstå när staten rullades tillbaka. Till att börja med kan man konstatera att de flesta människor är kapabla att spara till sina egna "välfärdsförsäkringar". De som av någon anledning inte kunnat det är ett litet fåtal, och på en fri marknad, med en oreglerad arbetsmarknad, skulle de vara färre, och de skulle få söka hjälp hos sin omgivning i första hand, hos välgörenhetsorganisationer därefter, och jag tvivlar inte på att både privatpersoner och företag skulle skänka pengar till välgörenhetsorganisationer eller starta egna välgörenhetsprojekt (i företagens fall bl. a. för att de vill ha good-will-PR, men säkerligen också för att alla företagare inte är onda, utan är beredda att ge människor en chans) - jag menar, kom igen, t. o. m. i detta genomreglerade land driver Mc Donald´s verksamhet för sjuka barn.

Och innan ni börjar skrika: Om det var er bror, er granne, er vän, som led nöd: Skulle ni hjälpa honom/henne att komma på fötter?

Om ni svarar ja, tror ni att ni är unika? Att ni är godare än andra?

[Gutekrigaren]

Helt riktigt Henke. Att ett beslut är frivilligt betyder alltså inte att det är bra. Vilket inte gör något enligt anhängarna av den principen, bara man själv drabbas ju. Men så är ju inte fallet, omvärlden drabbas. Bananplockarna drabbas och miljön drabbas.

Men bananplockarna kan ju göra nåt annat, de har ju också fritt val? Har de verkligen det, frågar jag? Om alternativet är svält och undergång, är de då helt utan bojor och lever fritt och underbart?

/Petter

[R:$on]

Sen så har du missuppfattat en betydande sak hos "anarkosocialisterna" beslutsfattandet. De som berörs av ett beslut skall ha möjlighet att vara med och fatta det. Dvs tvånget att deltaga är borta och du kan själv fatta beslut om tapeter, kläder mm. Sen så kan ma dra detta lite längre tex självmord, jag tillhör väl de som anser att man skall avråda folk från att ta sina liv, men jag har en god vän som är anarkokommunist som aldrig skulle försvara ett sådant inblandade, vill folk dö så skall de få göra det. Här kan det bli lite knepigt anser jag med samhällsansvar mm.

OK, men om jag deklarerar att jag inte har något intresse av att deltaga i något kollektivt beslutsfattande överhuvudtaget, utan att jag förväntar mig att mina naturliga rättigheter (liv, frihet och egendom i Lockeansk bemärkelse) skall respekteras, och att jag kommer att ingå vilka avtal jag vill med vemhelst som vill ingå sådana avtal med mig -givet att de inte strider mot naturrätten eller innebär tvång* gentemot tredje man- kommer jag tillåtas göra det då?

* Tvång = våld eller hot om våld gentemot en person eller hennes egendom

[Martin Tunström]

Alla dessa saker skall organiseras - produceras, drivas och finansieras - av marknaden.

Ja, hur man nu producerar och organiserar polis, domstolar och barndförsvaret objektivt i ett företag, ett sådant samhälle vill jag inte leva i. Där den starka kan ta för sig och där den den svaga får ta skeden vackert i mun. Själv föredrar jag att få studiebidrag, än att förlita mig på mamma och pappa.

/Anno

[Gutekrigaren]

I det här landet påstås det ofta från högerhåll att den svenske medborgarens frihet är kringskuren och sänkt till botten av socialdemokraterna. Att initiativ kvävs i sin linda och at staten förvandlat folket till bidragsmotagande zombies.

Min fråga: Finns det någon här som (på allvar) känner sig kvävd av staten, som hindrats av staten att genomföra initiativ och idéer?

Observera: Jag är icke socialdemokrat.

Mvh Petter

[R:$on]

Helt riktigt Henke. Att ett beslut är frivilligt betyder alltså inte att det är bra. Vilket inte gör något enligt anhängarna av den principen, bara man själv drabbas ju. Men så är ju inte fallet, omvärlden drabbas. Bananplockarna drabbas och miljön drabbas.

Men bananplockarna kan ju göra nåt annat, de har ju också fritt val? Har de verkligen det, frågar jag? Om alternativet är svält och undergång, är de då helt utan bojor och lever fritt och underbart?

/Petter

Ja, de kan faktiskt välja att sluta leva. Man kan inte bortse från verkligheten, men det är en helt annan sak än tvång.

Stekta sparvar kommer inte att flyga in i munnen på dig om du inte gör någonting själv, som Sveriges främste socialfall sade häromåret...

[R:$on]

I det här landet påstås det ofta från högerhåll att den svenske medborgarens frihet är kringskuren och sänkt till botten av socialdemokraterna. Att initiativ kvävs i sin linda och at staten förvandlat folket till bidragsmotagande zombies.

Min fråga: Finns det någon här som (på allvar) känner sig kvävd av staten, som hindrats av staten att genomföra initiativ och idéer?

Observera: Jag är icke socialdemokrat.

Mvh Petter

Ja.

[R:$on]

Alla dessa saker skall organiseras - produceras, drivas och finansieras - av marknaden.

Ja, hur man nu producerar och organiserar polis, domstolar och barndförsvaret objektivt i ett företag, ett sådant samhälle vill jag inte leva i. Där den starka kan ta för sig och där den den svaga får ta skeden vackert i mun. Själv föredrar jag att få studiebidrag, än att förlita mig på mamma och pappa.

/Anno

I ett fritt samhälle skulle du kunna arbeta. Eller låna pengar. Att du föredrar att få studiebidrag rättfärdigar inte att staten ägnar sig åt stöld (skatt). Jag vet inte om du betraktar dig som anarkist, men jag finner det i sådana fall anmärkningsvärt med en anarkist som föredrar staten framför sina föräldrar...

För övrigt kan du alltid läsa slutet i artikeln en gång till och fundera över det.

[Martin Tunström]

I ett fritt samhälle skulle du kunna arbeta. Eller låna pengar. Att du föredrar att få studiebidrag rättfärdigar inte att staten ägnar sig åt stöld (skatt). Jag vet inte om du betraktar dig som anarkist, men jag finner det i sådana fall anmärkningsvärt med en anarkist som föredrar staten framför sina föräldrar...

Jag lever i ett fritt sammhälle för det första, för det andra är jag ej anarkist, för det tredje kan jag låna pengar, för det fjärde har staten rätt att ta ut skatt [eller som du så patetistk kallar "stöld"] eftersom folket röstat fram en sådan stat, du får gärna lämna detta land[staten] om du inte finner dig i detta styrelsesystemet.

/Anno

[Gutekrigaren]

Jag kanske kan få et mer utvecklat svar på frågan. Vilka idéer har staten hindrat dig från att förverkliga? Vad har staten hindrat dig från att göra (och då menar jag inte måla dit hus med penisar eller nåt annat, vilket var vad en enligt egen utsago anarkokapitalist kom på som bästa svar på den frågan efter en stunds tänkande)?

Ja, bananplockarna har det valet. Det eller att fortsätta jobba. Och det kallar du frihet? Ponera att de istället hade lagstadgade rättigheter att slippa jobba med cancerframkallande ämnen och fick utbildning utan att behöva betala (eftersom de inte har stålar). Då skulle de ju ha fler val (arbeta med det utbildningen gör dem till, utbilda sig vidare) och deras barn skulle kunna växa upp och välja själva. Dessutom skulle de leva längre och därigenom ha chansen att förverkliga eventuella idéer.

Då har de alltså fler valmöjligheter. Det borde ju innebära mer frihet än om de bara har två.

/Petter