Tungomål

[Anders Nyman]

Just detta med att det finns så många religioner i vår värld, är väl att folk vill nog söka sej till någon form av trygghet i en orolig värld.. Men en annan sak som jag har tänkt på ett längre tag är,, mina Morföräldrar var ju Pingstvänner och där talas det ju ibland Tungomål inom Pingströrelsen.. Men just detta med Tungomålet, vad är det egentligen som gör att folk börjar tala detta "Andens" språk, just Tungomålet.. Är det för att "Hänga med" och inte bli utanför eller är det att folk blir så uppåt väggarna saliga av det som predikas så det bara kommer ur dom en massa ord och bokstäver och de kallar det för Tungomål??? Men det som förbryllar mej eller egentligen inte förbryllas över, men funderar över är att det är så många människor i hela världen som får detta med tungomålet i sej, vad det egentligen är som gör att de blir Tungomåls talare.

[ola]

det för att "Hänga med" och inte bli utanför eller är det att folk blir så uppåt väggarna saliga av det som predikas så det bara kommer ur dom en massa ord och bokstäver

En del har sagt det att när folk börjar prata i tungomål så betyder det bla att Gud/Herren har något att säga församlingen
och det går via den som pratar i tungomål.

Detta är dock vanligt inom frikyrkorörelsen som pings/livets ord m.m. att folk pratar tungomål.
Detta kan mycket väl bero på att inom frikyrkorörelsen så är troendet en djupare sak för männskan
än vad det är inom Svenska Kyrkan,både teologiskt och själsligt.

[Anders Nyman]

det för att "Hänga med" och inte bli utanför eller är det att folk blir så uppåt väggarna saliga av det som predikas så det bara kommer ur dom en massa ord och bokstäver

En del har sagt det att när folk börjar prata i tungomål så betyder det bla att Gud/Herren har något att säga församlingen
och det går via den som pratar i tungomål.

Detta är dock vanligt inom frikyrkorörelsen som pings/livets ord m.m. att folk pratar tungomål.
Detta kan mycket väl bero på att inom frikyrkorörelsen så är troendet en djupare sak för männskan
än vad det är inom Svenska Kyrkan,både teologiskt och själsligt.

Som ett språkrör, som jag kan förstå.

[ola]

Det kan man säga

[Engan]

Kulturell betingning. Påbörjad från bibelns pingstberättelse ("vi borde bete oss som de första kristna") och sedan förstärkt genom generationer av folk som växer upp med att det är så man skall bete sig. Dvs först och främst att man förväntas känna någon sorts extas ibland i kyrkan under bön och liknande, sen att det korrekta beteendet vid en sådan extas är att börja prata nonsensstavelser.

Jag menar förstås inte att det är någon sorts "beräknad" eller fejkad företeelse (även om det säkerligen också förekommer, med folk som helt ospontant pratar lite tungomål för att passa in).. bara att det är svårt att frigöra sig från hur hela ens subkultur (familj, vänner, och inte minst man själv) förväntar sig att man skall bete sig.

Se på äldre dagars "kvinnliga beteende".. kvinnor förväntades svimma när något upprörande inträffade. Och det gjorde de. (Och nej, inte bara när de hade åtsnörda korsetter även om det garanterat bidrog). Nuförtiden svimmar inte kvinnor på det sättet, för de förväntas inte göra det.

Ännu äldre tiders förväntade manliga beteende vid sorg var att gråta. Och det gjorde männen, under stort snyftande och tårar och hjärtslitande gråt. Nuförtiden förväntas männen bita ihop och se svårmodiga ut, och det gör de. Ingetdera gör sorgen mindre äkta, men reaktionen på den är till största delen kulturellt betingad.

Voodoo har rätt liknande ideer som pingströrelsen, nämligen att man förväntas då och då uppnå en sorts extastillstånd under religiösa ceremonier. Bara det att de går lite längre än att bara tala nonsens, i stället förväntar sig deras subkultur att de skall besättas av en gudom ("ridas" av en loa) och under en liten tid bete sig och låta som denna. Och det gör de. Om du eller jag vore med vid samma ceremoni skulle vi knappast ridas av Baron Samedi, och om jag är på ett pingstmöte kommer jag inte att tala tungomål. Vi har ingen "programmering" att bete oss så.

Vad jag förstår är det ofta samma människor som grips av tillståndet gång efter gång, både i voodoo och pingströrelse. Dels säkerligen för att när det väl hänt en eller ett par gånger så ökar både andras och ens egna förväntningar att det skall hända igen dramatiskt, dels för att vissa personlighetstyper nog har större benägenhet att gripas av den sortens sinnestillstånd.

[Anders Nyman]

Jag har ju varit på några Pingstmöten Tack vare att mina Morföräldrar tillhörde denna väckelse.. Jag tänkte lite på det som Engan skrev, å när jag tänker på när jag var dit några gånger. Så då såg jag väl egentligen att alla verkade glada,, men att det var ett fåtal som pratade Tungomål, å det var för det mesta samma personer möte efter möte som pratade Tungomål. Okej, nu ska jag inte säga att de fejkade,, men de anndra som inte pratade Tungomål. Utan "bara" bad och stog med en välsignat leende möte efter möte, vad jag menar, är det bara ett fåtal förunnat att få vara Guds språkrör att få vara Tungomålstalare eller. Är bara lite Nyfiken av mej..

[Engan]

Utan att vara alltför elak måste jag säga att det för en utomstående verkar vara ett ytterligt ineffektivt sätt att vara språkrör för gud, med tanke på att ingen förstår ett barr. Det känns som att universums allsmäktige skapare kunde hittat på ett mer fungerande sätt att framföra sina budskap, typ.. tja, att låta språkröret tala sitt normala språk, det som med största sannolikhet alla närvarande förstår?

Men uppriktigt sagt vet jag inte heller hur många pingstvänner som faktiskt tror att gud talar genom tungomålstalarna.

[ola]

Tungomål är något som kommer när individen känner sig träffad att få prata inför församlingen o. likväl så kan dom individer känna den inre värmen komma och förstå den som talar tungomål.

Det är svårt för en person som inte känner den kristna gemenskapen inombords att förstå att folk pratar i tungomål
o. att för många kan det kännas skrämmande när folk gör det.

Jag har själv varit aktiv inom Svenska Kyrkan i många år och hade aldrig varit med om tungomål
när jag jobbade som konfirmandledare eller vaktmästare.

Jag hade förmånen att ha en tjej som var pingstvän inom Smyrna i Gbg och hon sa det att det hände att folk talade tungomål.

Inte för att sticka ut allt för mkt.....
Svenska kyrkan är mer stelare i sin form (inte över allt) och där skulle det nog vara otänkbart att tala tungomål,för
inom Svenska kyrkan är det mer folk som går i tradition än att känna sig kristen i teologin o. i sinne och hjärta.

Frikyrkorörelsen är en mer mindre församling i folkmängd och där är det enklare att få komma in i den kristna gemenskapen o. dess teologiska samvaro.

Jag tyckte givetvis att det var roligare att gå till Smyrna för där var det mer liv och rörelse (musik m.m.)
Inom Svenska kyrkan är det mer traditionsbundet och stelare (givetvis finns det eldstjälar som vill vända den trenden o. få en församling som har mer liv och rörelse och det är jättebra).


Men allt landar ändå på den individuelle individen hur man vill ha det i sitt liv och inte formas av nån annan.

Där det tyvärr har hänt att nån annan vill nåt annat...

[Anders Nyman]

Mycket kloka ord av dej Ola.. Jag har ju bekanta som är med i Pingstförsamlingen här i Borlänge, en av mina reskamrater som var med mej i Mellanöstern på 80-talet är ju Pingstvän... Så på den punkten håller jag med Ola, om gämförelsen mellan Svenska kyrkan och frikyrkan,, att det är stelare i Svenska Kyrkan,, men en sak som jag tycker om hos Svenska kyrkan är deras Orgelmusik..

[ola]

tur att någon tycker jag är klok .....

Jag har förmånen då att mina år inom Svenska kyrkan fått vara med om en massa roliga och intressanta upplevelser..

[Anders Nyman]

Var med min sambo till Pingstförsamlingen idag på en föräldrakurs som hon anmällt sej till.. Å, då hörde jag att Ungdomspastorn där pratade lite i Tungomålet.. Så då var väl hon dagens språkrör för något budskap. Skulle egentligen vara roligt och veta vad dom pratar om när de pratar i tungomål, skulle nästan finnas ett ordlexikon, precis som det finns Svensk-Engelska ordspråksböcker.

[ola]

Ja du....

Tungomål är något man inte förstår,förrän den dag det säger klick......

Du som har en fru inom pingströrelsen,vad tycker hon om tungomål och i teologisk synvinkel...

Du kan skicka svaret privat om du vill,är lite nyfiken på hennes synvinkel .......

[Stefan]

med tanke på att ingen förstår ett barr.

Om jag minns rätt, de ursprungliga hänryckta tungomålstalarna i Bibeln talade riktiga språk, och tillresande utlänningar kände igen språken, förstod och förundrades.

Nu till följdfrågan. Det vanliga är tydligen att de kommer med gibberish, men förekommer det alls att dagens tungomålstalare tungomålar riktiga, för dem helt främmande språk??

[Engan]

med tanke på att ingen förstår ett barr.

Om jag minns rätt, de ursprungliga hänryckta tungomålstalarna i Bibeln talade riktiga språk, och tillresande utlänningar kände igen språken, förstod och förundrades.

Det sägs så i bibeln, ja. Det betyder inte att det hände, bara att det i efterhand sades av någon eller några att det hänt.

Nu till följdfrågan. Det vanliga är tydligen att de kommer med gibberish, men förekommer det alls att dagens tungomålstalare tungomålar riktiga, för dem helt främmande språk??

Knappast. Gjorde det det vore det (relativt) lätt verifierbart och ett alldeles för bra gudsbevis för att inte ha basunerats ut över hela världen.

[Stefan]

OK. Man kan vidare tänka sig bivarianten, att de i hänryckningen kommer på bortglömda förmågor.
Säg ett språk från barndomen, som de inte använt sedan de var 5 år.... - Blev kanske adopterade eller nåt.

Eller ett skolspråk som de inte använt sen de gått ut skolan med mediokra betyg i språket...


DETTA borde väl vara fullt möjligt, att hjärnan mobiliseras till max och kommer då med mer än enstaka ord och enstaka fraser.


Finns det exempel på sånt??