Skalman.nu Forum

Detta kanske låter som en dum fråga. Liberalism är en politisk ideologi, pucko! Men om man försöker gräva djupare så blir det som att skala lök: Man kommer helt enkelt aldrig till någon kärna.

Nu menar jag inte främst käbblandet mellan grupperna som kallas nyliberaler och socialliberaler. Skillnaden mellan dessa grupper är ju egentligen inte så stor på ett idémässigt plan. Det som skiljer dem åt är ju egentligen bara vad staten bör göra. Nej, jag menar lite djupare än så.

Såvitt jag förstått så grundades den klassiska liberalismen på naturrättstanken - varje människa är av Gud eller naturen givna vissa naturliga rättigheter, och om härskarna inkräktar på dessa så gör dem det på egen risk, eftersom att de styrda då har rätt att göra uppror. Jeremy Bentham och John Stuart Mill förkastade naturrätten - Bentham kallade naturrätten för "nonsens på styltor" - och ansåg att liberalismen borde baseras på en utilitaristisk grund. Sen finns det väl även ett kontraktetiskt läger (t ex John Rawls). Tycker personligen att samtliga av dessa grunder känns rätt så svaga. Naturrätten är ren vidskepelse, utilitarismen är väldigt problematiskt och de olika kontraktsteorierna tenderar att vara "just so stories".

Vilken är liberalismens historia då? Om detta verkar det inte heller finnas någon enighet, då olika författare ger olika svar. Friedrich von Hayek skiljer mellan den "brittiska" och den "franska" traditionen. Den brittiska traditionen ska tydligen vara evolutionär och ha sina rötter i antiken. De franska traditionen ska vara väldigt rationalistisk och inte ha samma antika rötter. Även om man kan ana att Hayek själv känner större sympati för den brittiska varianten så anser han inte att den franska är "illegitim" eller så. Dessa traditioner håller sig dock inte helt inom sina gränser. Hayek räknar t ex Thomas Hobbes till den franska traditionen, och Alexis de Tocqueville till den brittiska.

Andra gör dock en helt annan indelning av liberalismens historia. De två traditioner som kan spåras i det fallet är dels en med rötter i upplysningen, dels en med rötter i reformationen. Den med rötter i reformationen söker en möjlighet för folk med olika uppfattningar i religiösa och andra spörsmål att kunna leva tillsammans i fred. Den med rötter i upplysningen lyckas jag inte hitta så mycket information om, men den ska tydligen vara mer explicit, ha större ambitioner än att bara låta olika folkgrupper leva i fred utan att ha ihjäl varandra. En skillnad som ska föreligga mellan dem är att reformationsliberalismen generellt låter icke-liberala grupper - som Amish eller haredijudar - leva och uppfostra sina barn enligt sina traditioner, medan upplysningsliberalismen är mån om att barnen till dessa grupper ska få möjligheten att själv fundera ut hur de vill leva, och vill således att de t ex ska få gå i en konfessionsfri skola med barn från många andra samhällsgrupper.

Detta leder också in på den kritik som John Gray riktat mot liberalismen, nämligen att den (eller dess anhängare) inte kan bestämma sig för om den är en explicit ideologi med uttalade visioner, likt konservatism och socialism, eller om det är en meta-ideologi, som försöker ställa sig ovan sådant.

Tar vi en titt på den ekonomiska biten så ser man samma splittring här som annars. Ska vi ha marknadsekonomi för att den gör oss rikare (utilitarism) eller för att det är varje persons rättighet att fritt utbyta varor (naturrätten) eller för att personer som skulle teckna ett socialt kontrakt skulle komma överens om marknadsekonomi?

Så det verkar lite svårt att få klarhet i vad liberalismen grundas på - helt enkelt, varför bör vi ha ett liberalt samhälle? - och dess historia, eller historier.

Om allt detta är liberalism, blir inte termen isf ganska meningslös? Betyder den ens något längre? Vad är liberalismens minsta gemensamma nämnare?

Liberalismens historia kan till stor del kopplas till det framväxande borgarskapet. De liberala idéerna passade det framväxande borgarskapet väl. Frihetens största vinnare är ju the-self-made-man. Idemässigt så spelar förståss upplysning och naturvetenskapens framväxt stor roll, men utan den framväxande nya klassen som tog plats på alla fronter så hade det inte blivit samma genomslag.

Liberalismens kärna kan förklaras med detta citat "Vi är övertygade om att människan kan
styras av förnuft och sanning allena." Thomas Jefferson

Folkpartiets variant är "Det liberala samhällsbygget vilar på tre pelare: andlig frihet, materiell frihet och solidaritet"

Eller som en föreläsare sa
"Om alla mäniskor tar hand om sig och sina närmaste så behövs inte välfärdstaten"

Kärnan i liberalismen är helt enkelt att man förespråkar individens frihet, på alla plan. Det är vad som är gemensamt mellan alla typer av liberalister. Varför man vill ha frihet, och vilken ofrihet som är accetabel eller vad frihet ska leda till är något man sen kan käbbla om.

Giancarlo skrev:Kärnan i liberalismen är helt enkelt att man förespråkar individens frihet, på alla plan. Det är vad som är gemensamt mellan alla typer av liberalister. Varför man vill ha frihet, och vilken ofrihet som är accetabel eller vad frihet ska leda till är något man sen kan käbbla om.

Håller med om detta, men det är en sak jag undrar över. Liberalismen i Sverige handlar ju rätt mycket om att låta saker ha sin gång: att inte försöka rädda företag (utom banker), att ha en stram budgetpolitik och inte stimulera ekonomin så mycket (utom med den låga räntan), att med svenska mått mätt ha låga skatter och en något mera begränsad välfärdssektor, och så vidare. Visst kan man se kopplingar mellan detta och individens frihet, men finns det inte också andra saker som spelar in?

a81 skrev:Visst kan man se kopplingar mellan detta och individens frihet, men finns det inte också andra saker som spelar in?

Jodå, det handlar inte bara om ett individperspektiv. Tron på den kapitalistiska marknadsekonomin är också en av liberalismens centrala delar. Enligt teorin maximeras den ekonomiska tillväxten genom en så stor ekonomisk frihet som möjligt. Detta ger oss alla en så god materiell position som möjligt (ett kollektivt perspektiv).

LasseMaja skrev:

a81 skrev:Visst kan man se kopplingar mellan detta och individens frihet, men finns det inte också andra saker som spelar in?

Jodå, det handlar inte bara om ett individperspektiv. Tron på den kapitalistiska marknadsekonomin är också en av liberalismens centrala delar. Enligt teorin maximeras den ekonomiska tillväxten genom en så stor ekonomisk frihet som möjligt. Detta ger oss alla en så god materiell position som möjligt (ett kollektivt perspektiv).

Det finns olika syn om detta hos olika sorters liberaler. Vissa tycker att marknadsekonomi enbart är att föredra just för att den ger individen frihet, medan det finns vissa som lägger in ett kollektiv perspektiv. Det beror lite vem man talar om.

Det finns rätt många olika typer av liberaler, mellan vilka det är ibland stora motsättningar. Så det är svårt att generalisera. Det amerikanska demokratiska partiet och folkpartiet är t.ex. mer socialliberala, och många liberala högerpartier som har makten i europa är mer konservativ-liberala. Sen finns det sk. klassiska liberaler, som i USA brukar kallas för libertarianer, och av sina meningsmotståndare oftast avfärdade som "nyliberaler". De klassiska liberalerna avfärdar ofta när pragmatiska socialliberaler sammarbetar med konservativa grupper för att bilda regeringskoalitioner t.ex.

Giancarlo skrev:Sen finns det sk. klassiska liberaler, som i USA brukar kallas för libertarianer, och av sina meningsmotståndare oftast avfärdade som "nyliberaler". De klassiska liberalerna avfärdar ofta när pragmatiska socialliberaler sammarbetar med konservativa grupper för att bilda regeringskoalitioner t.ex.

Jag tycker inte man skall sätta något likhetstecken mellan nyliberalism och libertarianism. Nyliberalism är ett mycket bredare begrepp som används på en marknadsliberal inriktning på politiken. Nyliberalismen har haft en påverkan hela det politiska spektrat, exempelvis den europeiska socialdemokratin. Libertarianism är däremot en liten del av den nyliberala vågen. Libertarianism, anarkokapitalism och div. olika förespråkare av nattväktarstat osv. är en mer extremistisk gruppering inom nyliberalismen kan man säga. De allra flesta politiker som påverkades av den nyliberala vågen inom politiken skulle aldrig komma på tanken att offentligt prata om nattväktarstater även om man säkert satt och drömde om detta under sina ungdomsdagar i Fria Moderata Studentförbundet eller dyliga föreningar.

En sak som är ny för mig är att det börjat dyka upp libertarianer som har en negativ inställning till mångkultur. Paleolibertarianer kallas inriktningen som har mycket gemensamt med olika konservativa utgångspunkter.