Skalman.nu Forum

Har någon exempel på uppror och folkresningar av hedningar mot en kristen övermakt?

I Baltikum ska sådana ha inträffat under medeltiden. Baltikum kristnades på 1200-talet med våld av Tyska Orden, som sedan erövrade landet och förslavade befolkningen. I hemlighet ska balterna ha fortsatt att hålla fast vid sin egen tro så sent som på 1500-talet. Under de sekel som följde på tvångskristningen ska det flera gånger ha brutit ut mindre hedniska bondeuppror.

Känner någon till de exakta årtalen för dessa uppror? När inträffade det sista?

I följande länk hävdas att esterna gjorde uppror mot den kristna kyrkan 1354 och fortsatte att medvetet praktisera hedendom i hemlighet vid bröllop och begravning fram till åtminstone 1400-talet:

http://www.lonelyplanet.com/estonia/history

Har någon fler exempel?

Tack på förhand.

Hela Baltikum var inte tyskkontrollerat, litauerna behöll sitt oberoende. I Lettland så är den mest kända resningen den som skedde efter slaget vid Durbe 1260. Efter det fanns det inget större uppror. Semogoterna gjorde ju uppror mot Orden på 1400-talet vilket var bakgrunden till slaget vid Tannenberg.

Hedniska inslag i bröllopsritualerna finns i stor utsträckning fortfarande kvar i Lettland. Det är ett evigt offrande till floder osv för att erhålla lycka och välgång.

Sista bondeupproret var 1905, riktat mot den tyska adeln.

pandersson2 skrev:Hela Baltikum var inte tyskkontrollerat, litauerna behöll sitt oberoende. I Lettland så är den mest kända resningen den som skedde efter slaget vid Durbe 1260. Efter det fanns det inget större uppror. Semogoterna gjorde ju uppror mot Orden på 1400-talet vilket var bakgrunden till slaget vid Tannenberg.

Hedniska inslag i bröllopsritualerna finns i stor utsträckning fortfarande kvar i Lettland. Det är ett evigt offrande till floder osv för att erhålla lycka och välgång.

Sista bondeupproret var 1905, riktat mot den tyska adeln.

Det behöver inte vara ett större uppror. Huvudsaken är om det hade en religiös karaktär av hedningar som gjorde uppror mot en kristen övermakt. Vad som har betydelse är den religiösa sidan hedningar vis kristna, inte hur stor resningen var. Jag minns att jag läste om en rad små hedniska bondeuppror mot kristna godsägare i Estland under 1300-1400-talet men minns inte årtalen.

Jag vet att många hedniska ritualer dröjer sig kvar omedvetet. Vad jag undrar över mer är hur länge de dröjde sig kvar medvetet. Hur länge var man fullt medveten om att dessa ritualer tillhörde en annan religion, andra gudar än den kristna?

http://en.wikipedia.org/wiki/Pagan_reaction_in_Poland

Detta var visserligen bara ett par decennier efter att kristendomen hade införts.

Under tidig medeltid hade vi ju hednisk-nationella uppror på Rügen och i Finland, bland andra.Dock är det problem att skilja på nationella och religiösa uppror, ofta var ju de kristna makhavarna främmande ockupanter.
I Kanade har radikala indianer (se Aquesasne news) omtolkat missionstiden hos indianerna på 1600-talet och menar att kampen mot engelskmän och franskmän var nationell,inte religiös.

karlfredrik skrev:Under tidig medeltid hade vi ju hednisk-nationella uppror på Rügen och i Finland, bland andra.Dock är det problem att skilja på nationella och religiösa uppror, ofta var ju de kristna makhavarna främmande ockupanter.
I Kanade har radikala indianer (se Aquesasne news) omtolkat missionstiden hos indianerna på 1600-talet och menar att kampen mot engelskmän och franskmän var nationell,inte religiös.

Absolut, det är sant. I min frågeställning spelar det ingen roll om upproret dessutom eller främst är av andra orsaker; vad som är viktigt är att det utförs av personer som öppet bekänner sig till hedendomen mot de kristna.

Jag vet att innevånarna på Rügen och i Finland motsatte sig erövring och därmed kristning, men gjorde de uppror efter att deras områden väl hade erövrats och kristnats, eller bara motstånd medan det pågick?

Enligt källorna återgick Rügenborna till hedendommen efter att de danska soldaterna dragits tillbaka. Likadant var det i Finland, "hedningarna" återtog makten när trupperna drogs tillbaka.

karlfredrik skrev:Enligt källorna återgick Rügenborna till hedendommen efter att de danska soldaterna dragits tillbaka. Likadant var det i Finland, "hedningarna" återtog makten när trupperna drogs tillbaka.

Om innevånarna återgår till sin religion när de utländska ockupanterna gett sig av igen kan det kanske räknas som att "allt återgår till det normala" efter ett anfall eller ett krig, snarare än som ett uppror mot en härskande övermakt. Då ett land verkligen erövras brukar ju soldaterna vanligen stanna kvar. Först då ett land verkligen är erövrat, inte bara plundrat under ett krig, kanske man kan säga att ett folk gör uppror, snarare än motstånd i krigstid.

Jag har hört att finländarna lät omvända sig då svenskarna kom och blev hedningar igen så fort svenskarna gav sig av igen, men jag har aldrig hört att finländarna ska ha gjort uppror och blivit hedningar igen sedan Finland väl hade blivit permanent erövrat.

Det är väl en definitionsfråga; finnar och Rügenbor gjorde väpnat motstånd efter den första erövringen. Dock en hednisk seger i ett land där kristendommen tidigare regerat utan motstånd - då är vi tillbaka i folkvandringstid kring 500-tal-
Litauen var kristet en kort tid på 1300-talet men återgick till hedendommen, men där var det inte fråga om utländsk ockupation.

karlfredrik skrev:Det är väl en definitionsfråga; finnar och Rügenbor gjorde väpnat motstånd efter den första erövringen. Dock en hednisk seger i ett land där kristendommen tidigare regerat utan motstånd - då är vi tillbaka i folkvandringstid kring 500-tal-
Litauen var kristet en kort tid på 1300-talet men återgick till hedendommen, men där var det inte fråga om utländsk ockupation.

Ja, det är en definitionsfråga. Om den första erövringen innebar att erövrarna lämnade platsen igen, så kan det i realiteten inte betraktas som en erövring, snarare som ett anfall under ett krig. Först när landet är permanent erövrat och erövrarna stannar kvar kan ett område anses vara erövrat, och befolkningen kan anses göra uppror mot övermakten snarare än att bedriva krig mot fienden.
Under folkvandringstiden invaderades kristna länder av hedniska fiender; det var inte hedningar som gjorde uppror mot en kristen övermakt i sitt eget land, det var en invasion av främmande länder under krig.

Litauen blev väl permanent kristet år 1386?

Vad jag syftar på är helt enkelt ett uppror av hedningar mot en kristen övermakt - och med uppror menar jag ett områdes befolknings resning mot det områdets permanenta härskarmakt, vare sig den är utländsk eller ej.

Wikipedia skriver:

I Tavastland skedde ett uppror mot den kristna missionen vintern 1236-1237, möjligtvis med stöd från Novgorod eller Karelen. I december 1237 utfärdade påven en korstågsbulla som riktade sig mot detta uppror av "hedningar".[4]

Tydlig räknades detta som "upprpr" Återkommer om Rügen/Pommern

Sigurd I av Norge gjorde (antagligen) ett korståg mot Småland 1123 för att smålänningarna hade frånfallit från sin kristna tro och återgått till de gamla gudarna.

Flera hednauppror i "Sachsen", det vill säga Västra Tyskland. Det sista 841.
Se Bertil Nilsson:Svensk kyrkohistoria, Arlöv 19998 sid 27

[*]Ett uppror år 983 omintetgjorde emedeltid för ungefär hundra år framåt de resultat som missionen dittils uppnått.
Nilsson 1998 sid 28 om vender i östra Tyskland

Ett stort preussiskt uppror inträffade mellan 1260–1274.