Amund skrev: ↑1 juni 2021, 20:47
Jag undrar om inte den franska revolutionen fått ett lite väl stort marxistiskt eftermäle som någon sorts rättviseyttring i ett klassperspektiv mellan rika och fattiga?
Alltså snarare den dugliga borgerlighetens revolution mot den gamla feodalismen
Har jag helt fel eller..?
Nej du har helt rätt i allmänhet att revolutionen i Frankrike är borgerligheten mot feodalismen. Vilket också råkar vara den marxistiska synen på revolutionen. så din första mening är lite fel, men din slutsats korrekt
Anledningen vi marxister pratar mer om den franska revolutionen än den engelska tror jag främst beror på 3 faktorer.
1: Den franska revolutionen förde med sig massa kändisar på ett annat vis än den engelska inte gjorde. Napoleon i plural, robesmpierre, marat, rådsförsamlingar, eder i bollhus, avsättande av kungen, ökad pressfrihet och pamfletter osv.
2: den engelska revolutionen la grundbulten möjligen, men proletariatet som klass existerade inte förrän långt in på 1700-talet i England. Den engelska revolutionen pratas mycket om i marxismen men där är mer fokus på produktivmedlen medan i den franska revolutionen är det mer fokus på klass. och det är generellt sett fräsigare att prata om modiga män och kvinnor som slåss än om spannmålsimport, bomullsproduktion osv.
3: och den kanske enskilt viktigaste faktorn; En hel del av de människor som var med och bildade arbetarrörelserna som födde marxismen var med om den franska revolutionen. Den var något som hände "igår" så att säga. De tidiga socialisterna hade lika nära till revolutionens före och efter som vi svenskar idag har med 80-talets politik.
Vill man läsa mer om marxism och den engelska revolutionen rekommenderas Engels "Den arbetande klassens läge i England".
Den hittar du här;
https://www.marxists.org/svenska/marx/1 ... 030.htm#h4
Vill man hellre höra youtube-snackare så kan man lyssna på Alan Greenwood, en av de mer kända trotskisterna som lever idag.
https://www.marxist.com/english-rev-ser ... nsTpy0Xsf0
och så tänkte jag leverera två lite längre citat från Kommunistiska manifestet som behandlar Bourgeoisins revolutionära roll i historien.
"Vart och ett av dessa bourgeoisins utvecklingsstadier åtföljdes av ett motsvarande politiskt framsteg (för denna klass)[4]. Från att ha utgjort ett förtryckt stånd under feodalherrarnas herravälde, från en beväpnad och sig själv förvaltande association i kommunen[4*], från en oberoende stadsrepublik (såsom i Italien och Tyskland), från skatteskyldigt tredje stånd under monarkin (såsom i Frankrike), sedan under manufakturens tid motvikt mot adeln i ståndsmonarkin eller i den absoluta monarkin, sedan huvudgrundval för de stora monarkierna överhuvudtaget, tillkämpade den sig slutligen efter storindustrins uppkomst det politiska ensamherraväldet i den moderna representativstaten. Den moderna statsmakten är blott ett utskott, som förvaltar hela borgarklassens gemensamma affärer.
Bourgeoisin har spelat en högst revolutionär roll i historien.
Bourgeoisin har överallt, där den kommit till makten, förstört alla feodala, patriarkaliska och idylliska förhållanden. Den har obarmhärtigt slitit sönder de brokiga feodalband, som band samman människorna med deras naturliga ledare, och icke kvarlämnat några andra band än det nakna intresset, det känslolösa "kontant betalning
....
Bourgeoisin kan icke existera, utan att alltjämt revolutionera produktionsinstrumenten, d.v.s. produktionsförhållandena, således samtliga samhällsförhållanden. Ett oförändrat bibehållande av det gamla produktionssättet var däremot den första existensbetingelsen för alla tidigare industriella klasser. Den fortgående omvälvningen i produktionen, det oavbrutna skakandet av alla samhälleliga förhållanden, den eviga osäkerheten och rörelsen kännetecknar bourgeoisins epok gentemot alla andra. Alla fasta inrotade förhållanden och dem åtföljande gamla ärevördiga föreställningar och åskådningar upplöses, alla nybildade föråldras innan de hinner bli förbenade. Allt fast och beständigt förflyktigas, allt heligt profaneras, och människorna blir slutligen tvungna att betrakta sin levnadsställning och sina ömsesidiga förbindelser med nyktra ögon."
