Hästar och operation barbarossa

[hilbert]

Jag har sett en uppgift om att det ingick 600 000 hästar i operation barbarossa.
Det måste ha varit ett gigantiskt logistiskt problem att samla in och distribuera foder till så många hästar, hur löste man det?

[Markus Holst]

Tanken var nog att finna foder efter vägen. Åtminstone på vägen dit. Man hade nog ingen plan för reträtten. De flesta hästar blev nog kvar i Ryssland.

[Hans]

Ungefär 10 kg per häst och dag säger nätet, om min otroligt avancerade Excel beräkning stämmer innebär det 6 000 000 kg per dag.
Sommartider och att Wehrmacht var miljömedvetna och ville att gräset skulle vara närodlat innebär att vi kan nog dra ner den siffran hyfsat rejält. Resten fick nog transporteras med järnväg till en omlastningsplats (dit man hunnit lägga om spårvidden) och därifrån då med häst och vagn (undantagsvis lastbil) till förbandet. Och man hade väl en del erövrad mat att lägga till.

Parantes, hur många hästar fanns det i den sovjetiska armén då?

På en frontbredd av ungefär 2 900 km.

Ungefär 3 800 000 soldater skulle också utfodras.

Allt sköttes inte centraliserat utan de olika mindre klossarna fick lösa det hela. Och klossarna hade övat i fredstid. Då som nu under krigstid uppstod ibland friktion och det hände att både hästar och soldater fick gå hungriga ett tag.

Mina 2 € cent.

MVH

Hans
Edit: Pucktvåa och jag pratar om starten.

[Markus Holst]

Ja.

På hästens hemmafront fanns ju rutiner för att få fram mat och man kan ju, i teorin, föda hästarna under resan med denna mat - om man kan transportera den.

Under höst och förvinter torde ladorna varit fulla hos sovjetiska bönder vilket minskar transportbehovet.

Om frontbreddan är 290 mil passerades ju många lador varför transporter kanske helt kunde undvikas så länge man gick genom odlingsbyggder.

10 kg låter rimligt och vi kan då roa oss med att fundera på hur många hästar som behövdes för att dra fram ett halvårs foder för en häst. Det blir snart intressant.

Men med 600.000 hästar färre hemma i Tyskland torde foderpriserna ha sjunkit.

[Örjan]

Jag vet inte hur det gick till under andra världskriget, men när svenskarna var i samma trakter för drygt 300 år sedan marscherade armén tre dagar i taget. Däremellan var det en eller flera dagar då armén stod stilla för att bland annat furagera, vilket gick till på så sätt att manskap spred ut sig i närområdet för att samla foder åt hästarna (och människorna) för ytterligare tre dagars marsch.

[Markus Holst]

Jag vet inte hur det gick till under andra världskriget, men när svenskarna var i samma trakter för drygt 300 år sedan marscherade armén tre dagar i taget. Däremellan var det en eller flera dagar då armén stod stilla för att bland annat furagera, vilket gick till på så sätt att manskap spred ut sig i närområdet för att samla foder åt hästarna (och människorna) för ytterligare tre dagars marsch.

Gissar jag rätt att detta från början var furirens uppgift?

[Örjan]

Gissar jag rätt att detta från början var furirens uppgift?

Ja, det stämmer!

Orden furagera och furir kommer båda från franskan (fourrage och fourrier) som i sin tur har lånat det från ett germanskt språk (frankiska?). På franska syftar ordet på halm, men det ursprungliga germanska ordet var identiskt med vårt foder.

[Hans]

Jag hittade vare sig furir eller överfurir i Frankrike.

De har caporal och caporal-chef.
https://fr.wikipedia.org/wiki/Militaire_du_rang

Bland underofficerarna blir det intressant, fransk läsövning:

Les grades des sous-officiers sont[1],[2],[3] :

major (ou major sous-chef de musique) ;
adjudant-chef (ou maître principal, commis greffier de 1re classe, huissier appariteur de 1re classe, agent technique en chef, sous-chef de musique de 1re classe, maître ouvrier principal) ;
adjudant (ou premier maître, commis greffier de 2e classe, huissier appariteur de 2e classe, agent technique, sous-chef de musique de 2e classe, maître ouvrier de 1re classe) ;
sergent-chef (ou maréchal des logis-chef, maître, huissier appariteur de 3e classe, maître ouvrier de 2e classe) ;
gendarme (ou garde) ;
sergent (ou maréchal des logis, second maître).

https://fr.wikipedia.org/wiki/Sous-officier
https://www.defense.gouv.fr/terre/grade ... itle-27798
Så i Sverige hade vi underbefäl för det grodorna hade underofficerare för. Tolkar jag det som.
Och att Major är en underofficersgrad, det måste jag påtala för några utvalda.

Sorry för OT i en intressant tråd.

Cordialement

Capitaine Hans

[koroshiya]

...

Finns inte längre, men fanns bland annat i Nappes armé. Kvartermästare kan vara en lämplig titel på svenska. De höll ordning på käk, räkenskaper och rekade lägerplatser. Om det inte fanns hus att bo i skulle de ta med sig pionjärer, hitta lämplig lägerplats och röja lite.

Ordet kan ha tagit vägen genom sen- och medeltidslatin, men är germanska från början. Det kom väl in i latinet med germanska soldater och stammar under folkvandringstiden.

Om Röda Armén. Den började kriget med strax över 500 000 hästar. Den siffran hade växt till ca. 1,3-1,4 miljoner i september, och var som mest uppe på 1,9.

Sovjet började kriget med runt 17 miljoner hästar, men hade bara tillgång till runt 9 i slutet av 1942, när axelmakterna ockuperade som mest land. För den sakens skull fick de lend-lease från Mongoliet. Runt en halv miljon mongoliska hästar hamnade i Röda Armén. Man får väl förmoda förresten, att axelmakterna också använde sig av sovjetiska hästar.

En rysk infanteridivision skulle ha 3039 hästar år 1942. De tyska hade fler, men var väl också större.

De fick käket på tre sätt. Först hade armén naturligtvis en organisation, som skulle ge en pålle 4-6 kilo havre och 6-8 kilo hö om dagen. Utöver det fanns det en "frivillig" organisation sedan 1939 där jordbrukskollektiv skänkte extra mat. Det kunde vara stora mängder. Och när det inte räckte till hoppades man att hästarna skulle kunna gå på bete. Soldater ryckte också ut på fälten när det var dags för slåtter, och vintertid kunde det absolut hända att det enda krakarna fick var lagrat hö som förbanden själva hade skakat fram. På frammarsch var det oftast nödvändigt att hitta ängar till hästarna, eller böndernas hö och annat.

Man försökte att inte köra totalt slut på djuren, och det fanns faktiskt djursjukhus. Utmärglade djur kunde skickas iväg bakåt för att de skulle kunna få tillbaka sina krafter.

[Hans]

Tack för ett utförligt och intressant svar. Får återkomma när jag är bakom dator.

MVH

Hans

[Femtiotrean]

https://yle.fi/a/7-10013104


Vinterkriget:

4 700 (fredstids)arméns hästar
60 000 före och 12 000 under kriget intagna hästar (ut av 318 000 över treäriga hästar i landet)

7 200 hästar KIA, därav 4 000 i fiendeeld, resten dök under på grund av hårda eller extrema förhållanden

3 motorfordon per 100 hästar


Fortsättningskriget:

9 500 arméns hästar
35 000 före och 15 000 under kriget intagna hästar
15 000 hästar KIA
12 000 hästar (av vilka en stor del var i dålig kondition)

22 motorfordon per 100 hästar


(15 000 hästar till Sovjetunionen efter kriget i skadestånd)

[Hans]

Detalj, hur valdes hästarna som hamnade i Kolyma ut? Den i verkligheten sovjetiska kontrollkommissionen, eller vad de nu kallade den, tror jag utan att veta.

MVH

Hans

[hilbert]

Hur såg det ut med hästar i de franska och engelska trupperna 1939-40?

[Hans]

Utan koll, engelska, inga.

Franska får jag dra en trål på men misstänker en bunt i typ alperna.

MVH

Hans

[koroshiya]

Hur såg det ut med hästar i de franska och engelska trupperna 1939-40?

Britterna var mer eller mindre helt motoriserade. BEF hade ett kompani mulor från den indiska armén med sig till Frankrike, och i kolonierna fanns det mulor. Det fanns ett fåtal territoriella trupper som hade hästar (yeomanry), men de blev alla pansar- och mekförband senast 1942.

Landet hade ingen jättearmé och en relativt stark ekonomi, så man sadlade om - hehe - från år 1928 till 1939. Tanken var väl att små snabba enheter skulle fungera bra för den typ av kolonialkrig som man hoppades att nästa krig skulle handla om.

Men, så de var otroligt moderna.