Inlägg
av barzam » 12 februari 2004, 00:31
Här kommer Bengt Pamps åsikt, från boken Ortnamnen i Sverige. Årtalen betecknar äldsta belägg, inte namnens riktiga ålder (som kan vara högre). Säg till om jag missat något.
Blekinge: 800-talet i en fornengelsk dikt. Bleċingēg 'Blekingarnas strand/ö'. Avlett av blek, och syftar kanske på fjärden mellan Listerby och Torhamn.
Bohuslän: 1476, Bahus len. Namnet är bildat till namnet på borgen Bohus (skrivet Bagahus 1309). Namnet kan vara bildat till motsvarigheten till fornvästnordiskt (i fortsättningen: fvn) bágr 'svår, besvärlig' och syftar på de besvärliga farvattnen runt fästningsholmen.
Dalarna: skrivet (in) Dalum (lokativisk dativ pluralis) 1303. Ordet är vårt vanliga dal. Dalarna som åsyftas är nog älvalarna kring Väster- och Österdalälven. Namnet användes först endast om landet där flodarna möttes i Gagnef.
Dalsland: äldst Dal (så år 1281). Dalen är nog slättlanden mot Vättern.
Gotland: Gutarnas land, formen med -o- förklaras oftast med lågtyskt inflytande. Gute är etymologiskt sett samma ord som göt, got och gjuta. Ingen åldersuppgift ges, men namnet är nog gammalt.
Gästrikland: Gestrikalandia 1253. Förleden är en genitiv pluralis av *gæstrikar, en inbyggarbeteckning.
Halland: bildat till inbyggarbeteckningen hallin (550-talet), av substantivet hall 'klipphäll'.
Hälsingland: Halsingolandan år 835. Förleden är genitiv pluralis av *hals (oklar betydelse, kanske ett vattendrag).
Härjedalen: förleden är genitiv av ånamnet Härjån. Äldst skrivet Heriardale, -dal (1273?) enligt NE.
Jämtland: äldst eatalant på Frösöstenen. Jämt- är otolkat.
Lappland: varken NE eller pamp uttalar sig om åldern (förmodligen ett av de yngre landskapsnamnen). Bildat till lapp, förmodligen finskt lånord (finska lappalainen betyder 'person från [orten] Lappi'.
Medelpad: 1303 Mæthalpatha, förlede identiskt med svenskans medel- 'i mitten befintlig', efterleden oklar, kanske att koppla samman med engelskans path (ordet path är förövrigt problematiskt: p- i nedärvda germanska ord är väldigt sällsynt).
[Norrbotten: avsåg från början havet norr om Kvarken, och började sedan beteckna även kusttrakterna. Norrbotten är officiellt inget landskap. ]
Närke: 1165-1181 skrivet Neeric, kanhända från början en inbyggarbeteckning. Namnet syftar på *när 'smal höjdsträckning, smalt sund'.
Skåne: se Razides inlägg (9:21 PM, 11 februari).
Småland: 'de små landen', namnet är givet utifrån. Kanske av östgötar? 1240 skrivet jn Smalandijs.
Södermanland: i fsv. Suþermanna land 'södermännens land'. Namnet utgår från Uppland, varifrån Södermanland ligger söderut.
Uppland: antingen med betydelsen 'bygderna inåt land' eller en sammandragning av ett *Upsvealand. Ingen ålder anges av NE, Pamp eller Hellquists etymologiska ordbok.
Värmland: på 1200-talet Vermelandia, Värmalandia, Vermillandia o.dyl. Förmodligen är namnet bildat till ett inbyggarnamn som är bildat till ett ånamn *Värma (nuvarande Borgsviksälven).
Västerbotten: Samma bildning som Norrbotten.
Västergötland: 1070-talet Westragothia. Bildat till samma ord som Gotland.
Västmanland: 1200-talet Væstmannæ land 'västermännens land'. Liksom Södermanland bildat med Uppland som ursprungspunkt.
Ångermanland: fsv. Angermanna land, förleden en inbyggarbeteckning i genitiv. Ordet är förmodligen samma som namnelementet ånger som betecknar vikar.
Öland: 1200-talet Øland, bildat till ö.
Östergötland: Bildat till samma ord som Gotland. Ingen uppgift som ålder finns.