Jag har en samling äldre och nyare kartböcker från olika länder. Det normala är att det egna landet presenteras från nordväst mot sydost - länder som Polen och Tyskland har de nordliga kustområdena på de första kartbladen och bergstrakterna i söder sist.
Men det finns några notabla undantag, och Sverige är ett av dem. Våra karftböcker börjar nästan undantagslöst med Skåne och går sedan från sydväst mot nordost. Jag undrar om någon vet när denna disposition etablerades och vad tanken bakom kan vara.
Den mest uppenbara gissningen är att man har velat gå från centrum (av Europa?) mot periferi. Kartbladen över norra Sverige brukar dessutom vara i en annan skala än landets södra delar. Men man hade lika gärna kunnat börja med Stockholm och sedan gå exempelvis längs ostkusten söderut och därefter över västra Sverige vidare norrut.
Alla upplysningar och spekulationer är av intresse.
/ Probstner
Kartböckers disposition
Intressant frågeställning!
Så länge som Sverige varit ett avlångt land känns det logiskt och praktiskt att gå från ena ändan till den andra. Och då är det logiskt att börja i den mest -- vad ska man säga -- befolkade delen. Oavsett hur den låg i förhållande till Europa. Skulle man börja i Stockholm så bleve det snart godtyckligt hur man skall ta sig an resten av riket. Vågar man tippa att Italien och Chile kör likadant? (Norge utgår.)
Vad de mer centrerade exemplen som nämns beträffar får jag intryck att man läser dem som en bok s.a.s., radvis; vilket också låter någorlunda logiskt.
(Kommer osökt att tänka på frågan om gatunumrering, alltså om Storgatan 1 skall ligga i ena eller andra änden av gatan ifråga. I Göteborg har man spårat en sorts "utgångspunkt" till Majorna tror jag det var; gatorna numreras alltså som regel med början i den ände som ligger närmast Majorna.)
Så länge som Sverige varit ett avlångt land känns det logiskt och praktiskt att gå från ena ändan till den andra. Och då är det logiskt att börja i den mest -- vad ska man säga -- befolkade delen. Oavsett hur den låg i förhållande till Europa. Skulle man börja i Stockholm så bleve det snart godtyckligt hur man skall ta sig an resten av riket. Vågar man tippa att Italien och Chile kör likadant? (Norge utgår.)
Vad de mer centrerade exemplen som nämns beträffar får jag intryck att man läser dem som en bok s.a.s., radvis; vilket också låter någorlunda logiskt.
(Kommer osökt att tänka på frågan om gatunumrering, alltså om Storgatan 1 skall ligga i ena eller andra änden av gatan ifråga. I Göteborg har man spårat en sorts "utgångspunkt" till Majorna tror jag det var; gatorna numreras alltså som regel med början i den ände som ligger närmast Majorna.)
I Stockholm har man ett konsekvent genomfört system. Där börjar gatunumreringen i den ände som är närmast Kungl Slottet. Och för de gator som går "på tvärs" börjar numreringen i den ände som ligger närmast en linje Birger Jarlsgatan - Götgatan. Stickvägar numreras från infart till slut. Jämna tal på höger sida och udda tal på vänster.
Men här i lilla Tromsø där jag kör droska ibland har man inte något system alls. Grundregeln är jämna tal på vänster sida och udda på höger. Men många gator är tvärtom. Dessutom har man en hel del områden som är numrerade löpande, dvs inte någon skillnad på udda och jämna. Det senaste är att varje lägenhet får sitt eget husnummer. Så i vissa (men inte alla) nybyggda områden går det åt massor av husnummer per portingång. Det finns inte någon sorts grundregel i vilken ände av gatan numreringen börjar. Vilket leder till att parallella gator ibland har motgående nummerföljd.
Till skillnad mot Sverige så kopplar man inte heller gatunumreringen till accessen från gatan. Man går helt och hållet efter hur det ser ut på kartan, utan hänsyn till trafik och infarter. Vilket gör att man i många fall misstänker att numreringen är en följd av en fyllefest på plankontoret. Påfallande många hus har infarter från helt andra gator än de som adressen skulle säga. Dessutom kan ett hus bara ha en adress. Vilket betyder att det alltid är ett stort problem att finna ut vilken gata ett hus "tillhör". Men det lämnar också stora "luckor" mellan numren. Om man så lägger till att gatuskyltningen är usel och att bara var 5:e villa har husnummer som är väl läsligt så har vi ett typexempel på Norsk organisationsförmåga. Här kan man jämföra med mycket större Stockholm där problemet att hitta rätt gata och husnummer är "piece of cake".
Men nu kom vi ju djupt Off Topic redan på 2-3 inlägget i en ganska intressant tråd.
Men här i lilla Tromsø där jag kör droska ibland har man inte något system alls. Grundregeln är jämna tal på vänster sida och udda på höger. Men många gator är tvärtom. Dessutom har man en hel del områden som är numrerade löpande, dvs inte någon skillnad på udda och jämna. Det senaste är att varje lägenhet får sitt eget husnummer. Så i vissa (men inte alla) nybyggda områden går det åt massor av husnummer per portingång. Det finns inte någon sorts grundregel i vilken ände av gatan numreringen börjar. Vilket leder till att parallella gator ibland har motgående nummerföljd.
Till skillnad mot Sverige så kopplar man inte heller gatunumreringen till accessen från gatan. Man går helt och hållet efter hur det ser ut på kartan, utan hänsyn till trafik och infarter. Vilket gör att man i många fall misstänker att numreringen är en följd av en fyllefest på plankontoret. Påfallande många hus har infarter från helt andra gator än de som adressen skulle säga. Dessutom kan ett hus bara ha en adress. Vilket betyder att det alltid är ett stort problem att finna ut vilken gata ett hus "tillhör". Men det lämnar också stora "luckor" mellan numren. Om man så lägger till att gatuskyltningen är usel och att bara var 5:e villa har husnummer som är väl läsligt så har vi ett typexempel på Norsk organisationsförmåga. Här kan man jämföra med mycket större Stockholm där problemet att hitta rätt gata och husnummer är "piece of cake".
Men nu kom vi ju djupt Off Topic redan på 2-3 inlägget i en ganska intressant tråd.
@ Hexmaster: Italienarna kör i de exempel jag har sett från nordväst mot sydost, fast det sammanfaller ju med "från centrum mot periferi"-principen. Chile vet ej. Angående godtyckligheten om man skulle börja med Stockholm är det nog mest för att vi inte är vana vid det. I Tjeckien t ex börjar många geografiska redogörelser med Prag, går sedan i en korv söderut, mot nordväst, norr om Prag mot sydost för att sluta i nordost, och där är alla vana vid det - kartor brukar dock läggas upp enligt standardmönstret norväst mot sydost.
@ Donkeyman: när det står "Alla upplysningar och spekulationer är av intresse" finns inget som är ot!
/ Probstner
@ Donkeyman: när det står "Alla upplysningar och spekulationer är av intresse" finns inget som är ot!
/ Probstner
-
Markus Holst
- C Skalman
- Inlägg: 17245
- Blev medlem: 4 september 2006, 15:28
- Ort: Västergötland
- Kontakt:
-
Markus Holst
- C Skalman
- Inlägg: 17245
- Blev medlem: 4 september 2006, 15:28
- Ort: Västergötland
- Kontakt:
Till Donkeyman kan jag berätta att ditt exemple lika gärna kunde vara hämtat från Borås. jag skulle där vid ett tillfälle besöka Försäkringskassan. Jag lyckades lokalisera gatan med hjälp av karta och hittade efter mycket snurrande med bil i centrala Borås fram till den också. Husnummer saknades i stort, och eftar att ha travat frma och tillbaka på gatan ett otal gånger hittade jag småningom Försäkringskassans skylt och ingång - på en sidogata!