Musiken som identitet

[Giancarlo]

Finns det musikgenretillhörigheter idag bland ungdomar? Jag skulle inte vilja påstå det. På grund av utvecklingen jag beskrev ovan så har de i de allra flesta fallen nog bara hört det som spelas på radion och det innebär att de bara hört alla dessa covers på plagierade hits från tidigare. Jag har kompisar som har frågat ungdomar vad de lyssnar på för musik, de har då naturligtvis nämnt den covern från radion som är så populär nu. När dessa ungdomar fått följdfrågan, vad de tycker om originalet, så har många svarat, "vilket original, menar du att det finns en låt som denna bygger på?". Därför menar jag att dagens ungdomar i regel inte vet mycket om musik, de känner bara till den mainstream-musik som spelas på radion.

Du får träffa ungdomar med bättre musiksmak innan du svänger dig med uttryck som "dagens ungdom"
Anledningen till att popcovers och schlager har blivit så stora på de senaste åren är att "riktiga musikälskare" istället varit banbrytande inom den illegala och även legala nedladdningen. Alltså säljs inga skivor med den mer raffinerande musiken och dessa kan inte redovisas i statistiken så radiokanalerna (inkl. P3) får spela tramspop som fjortisarna fortfarande köper.
Även om pop, riktig rock, hiphop, dansmusik, reggae annars är stenpopulärt, och musiklivet är mer levande än innan enligt många i industrin. Annars kan du se på hur riktiga musikfestivaler har ökat de senaste åren, Hultsfredsfestivalen och Roskilde har varit närmare utsålda.

[Jrgen]

Idag, i de illegala nedladdningens och lågkonjukturernas tidsåldrar, har naturligtvis skivbolagen haft det svårt ekonomiskt. Trots att man har kommit ut med många artister och satsat på det som säljer så går man inte med vinst. Det gör i sin tur att många skivbolag i stort sett bara satsar på populärmusik, där de lånar friskt av varandra och hela tiden försöker komma med något nytt. Men det hela slutar ändå med att allt låter likadant. Då kläcker någon idén att börja plagiera hitlåtar från 1970-, 1980- och 1990-talen och när en coverlåt säljer bra, ja då börjar naturligtvis en massa andra artister att plagiera samma låt. Och de skivbolag som äger rättigheterna till dessa låtar tjänar naturligtvis pengar på detta och låter självklart utvecklingen fortgå. Sedan när den hitlåten är sönderspelad och uttjatad så börjar man plagiera nästa gamla hitlåt. Och på så vis fortsätter utvecklingen. Därför har vi idag en musikmarknad där all musik i princip låter likadant och är så lättlyssnad som möjligt, så att man ska i alla fall försöka sälja fler skivor.

Det förekommer minst lika mycket, förmodligen mer, musikaliskt nyskapande idag som under någon annan tid. Det som du hör på radio och TV stämmer väl överens med ovanstående beskrivning, men detta är långt ifrån all musik som produceras. Det finns oändliga mängder ny musik som är originell och innovativ, det är bara upp till var och en att finna dem. Felet människor gör är att de förutsätter att det som spelas på radion är det bästa den nutida musikscenen har att erbjuda och avfärdar därmed all nutida musik. Och det oändliga kopierandet av varandras musik har förekommit under alla tidsperioder. Under 90- och 00-talet har det uppkommit massvis med nya former av musik, problemet är att folk i allmänhet är för lata för att sätta sig in i musik, p.g.a. ett allmänt lågt intresse av musik, vilket i många fall är ett direkt resultat av den enformiga minimalistiska musik som man får höra om man stänger på radion eller TV:n.

[Morgan]

Varför tror du att jag lyssnar på hårdrock för? Jo, för att det de facto är en av de mest varierande och nyskapande musikgenrarna som finns. Det finns hur många hårdrocksgenrer som helst, och i varje hårdrocksgenre hur många undergenrer som helst.

Lustigt men sant: Före midsommar förra året lyssnade jag lite grann på gammal hårdrock samt lite grann på klassisk musik och opera. Jag hade dessutom intresse för 50-, 60- och 70-talsmusik. Svart- och dödsmetall var något jag inte ens ville befatta mig med! Men efter midsommar det året gav jag musiken en chans och nu lyssnar jag inte bara mycket på svart- och dödsmetall. Det har dessutom blivit mycket mer klassisk hårdrock, blues från 50-talet, mer 50-, 60- och 70-talsmusik i allmänhet samt mer klassisk musik och opera. Med andra ord har min musiksmak inte bara utvecklats sedan jag började med den här extrema musikgenren, utan även breddats. Och jag har en gång för alla upptäckt hur dålig, fantasilös och enformig radiomusiken är. Nu har jag istället en FM-sändare, och med hjälp av den kan jag använda radion på jobbet för att spela upp just den musik jag tycker om, inte tvingas lyssna på s.k. musik! Detta, upptäckte jag i söndags, hade en positiv effekt på min arbetsprestation. Jag blev plockade både snabbare och effektivare. Sedan ca 9 år är jag en stor Rammstein-fan och deras musik har jag märkt bygger mycket på Depeche Mode, vars musik jag nu håller på att upptäcka.

Alltså har svart- och dödsmetallen väckt ett nyintresse i mitt liv vad musik beträffar. Och därför betecknar jag mig stolt som Hårdrockare!

Morgan

[Donkeyman]

Men rubriken "Musiken som identitet" kan också appliceras på det personliga planet.

Och jag vill påstå att musiken är en viktig del av min identitet.

För det första så älskar jag gammal traditionell Rock'n Roll ända sedan barndomen. Och min största idol fyllde 80 härom dagen. Nämligen Chuck Berry

För det andra så älskar jag Tradjazz. Och det kommer också av 1950-talets revival. Vilket också har gjort att jag har sett en stor del av den tidens stora hjältar live. Min allra största idol var Sidney Bechet.

För det tredje så har jag en stor förkärlek för modern jazz. Vilket kommer av 1960-talet med "Gyllene Cirkeln" och de stora Svenska musikerna från den tiden. Resultatet är att jag har sett många av klassikerna live. Dem jag gillar bäst är Charlie Parker, Sonny Rollins och Ornette Coleman. Och jag har sett alla i verkligheten.....

För det fjärde så har den klassiska musiken fått en stor betydelse för mig. Där jag har fått en speciell känsla för dels traditionell opera men också för en bunke av de relativt sett moderna tonsättarna. Här är det värre att komma med favoriter men sådana herrar som Verdi, Puccini och Stravinskij står högt hos mig.

För det femte så älskar jag de stora Svenska trubadurernas musik. Som Bellman, Taube och Vreeswijk.

Är det något kvar.....

Jodå. För det sjätte så tycker jag om helt vanlig dansmusik. Ett arv från min hädangångna hustru. Det var värt var spänn att se Vikingarna live. Och för bara någon månad sedan var jag på Sven-Ingvars....

Allt detta har ledit till en samling på flera tusen LP-skivor. Som avlyssnas dagligen tillsammans med min kvällscigar och min kvällsdrink.

[Jrgen]

Varför tror du att jag lyssnar på hårdrock för? Jo, för att det de facto är en av de mest varierande och nyskapande musikgenrarna som finns. Det finns hur många hårdrocksgenrer som helst, och i varje hårdrocksgenre hur många undergenrer som helst.

Lustigt men sant: Före midsommar förra året lyssnade jag lite grann på gammal hårdrock samt lite grann på klassisk musik och opera. Jag hade dessutom intresse för 50-, 60- och 70-talsmusik. Svart- och dödsmetall var något jag inte ens ville befatta mig med! Men efter midsommar det året gav jag musiken en chans och nu lyssnar jag inte bara mycket på svart- och dödsmetall. Det har dessutom blivit mycket mer klassisk hårdrock, blues från 50-talet, mer 50-, 60- och 70-talsmusik i allmänhet samt mer klassisk musik och opera. Med andra ord har min musiksmak inte bara utvecklats sedan jag började med den här extrema musikgenren, utan även breddats. Och jag har en gång för alla upptäckt hur dålig, fantasilös och enformig radiomusiken är. Nu har jag istället en FM-sändare, och med hjälp av den kan jag använda radion på jobbet för att spela upp just den musik jag tycker om, inte tvingas lyssna på s.k. musik! Detta, upptäckte jag i söndags, hade en positiv effekt på min arbetsprestation. Jag blev plockade både snabbare och effektivare. Sedan ca 9 år är jag en stor Rammstein-fan och deras musik har jag märkt bygger mycket på Depeche Mode, vars musik jag nu håller på att upptäcka.

Alltså har svart- och dödsmetallen väckt ett nyintresse i mitt liv vad musik beträffar. Och därför betecknar jag mig stolt som Hårdrockare!

Morgan

Kanske inte riktigt on-topic men jag skulle bara vilja säga att jag har mycket liknande musiksmak. För många år sedan började jag lyssna på Rammstein och det var på det sättet jag kom i kontakt med annan hårdrock och metal. På grund av den otroliga variation som förekommer inom metal så har jag lärt mig uppskatta andra genrar också, då många band gillar att blanda metal med andra musikstilar, såsom klassisk musik, opera, folkmusik, jazz, elektronisk musik, progressiv rock, etc. Och om du vill leta efter Rammstein's rötter så föreslår jag att du lyssnar på det slovenska bandet Laibach's 80-tals material, vilket har influerat dem i mycket högre grad än Depeche Mode. Deras musik är också givetvis mycket baserad på äldre band inom samma genre, såsom Die Krupps och OOMPH!. Lyssnar dock inte på denna musikstil (industrial metal/neue deutsche Härte) lika aktivt längre.

[Niedzwiadek]

Är jag kanske ensam om uppfattningen av att de flesta historieentusiaster ligger åt hållet hårdrock/metal? Tror aldrig att jag hört någon här nämna t.ex. rap med artister som 2pac eller Nas.