Svenska statsministrars utbildning

[pandersson2]

Hans,

tackar för Gradins CV. Jag tolkar det som att hon har en högskoleutbildning. Annars trodde jag iofs att det var till Lausanne som man brukade åka till om man ville utbilda sig inom den fransktalande delen av Schwiez. Samtidigt undrar jag över namnet, Ecole brukar man vill inte använda om högskolestudier, föredrager man inte Ecole superieur? Det kan ju vara mitt minne som sviker förstås, jag har inte aktivt nyttjat min franska de senaste åren.

[pandersson2]

Gutekrigaren,

menar du att det "politiska spelet" i Sverige inte efterfrågar utbildning på samma sätt som i andra länder? Som okunnig inom detta område ber jag dig om att utveckla det lite. Vad skiljer Sverige från närmaste omvärlden och varför? Vi måste ju utvecklats på ett annat sätt än åtminstone Belgien.

[Gutekrigaren]

Gutekrigaren,

menar du att det "politiska spelet" i Sverige inte efterfrågar utbildning på samma sätt som i andra länder? Som okunnig inom detta område ber jag dig om att utveckla det lite. Vad skiljer Sverige från närmaste omvärlden och varför? Vi måste ju utvecklats på ett annat sätt än åtminstone Belgien.

Nej, jag menar att det i det politiska spelet är ganska irrelevant vilken utbildning du har om du är en duktig och driftig politiker. Oavsett land. Dvs att det politiska arbetet och dess krav klarar man av lika bra oavsett utbildning (om man är duktig, alltså). I de länder där fler höga politiker är högutbildade hänvisar jag till mitt första inlägg: Naturligtvis finns det duktiga politiker utan utbildning i dessa länder också, men de släpps inte in på samma sätt (som i Sverige) eftersom (den gamla) eliten (vårdslöst uttryck, men kom inte på ett bättre) är starkare.

Orsakerna bakom, med djupdykning i det politiska utvecklingsmönstret i respektive land, kräver nog en avhandling eller två...

Utbildning och formell kompetens är egentligen viktigare på underhuggarnivå, i mina ögon.

Mvh Petter

[Stellan Bojerud]

Fredrik von Otter var viceamiral och fd stationsbefälhavare i Karlskrona.

Arvid Lindman var kapten på aktiv stat i flottan. Han blev sedermera konteramiral i flottans reserv, närmast honoris causa.

Hjalmar Branting var 1882-84 amanuens i astronomi vid observatoriet i Stockholm.

Thorbjörn Fälldin var kapten i Västernorrlands regementes reserv.

Olov Palme var löjtnant i Norrlands dragonregementes reserv.

[pandersson2]

Gutekrigaren,

vad som är viktiga politiska egenskaper i mina ögon anser jag oväsentligt för diskussionen. Det som du skriver om att det skall finnas en ny politisk elit i Sverige som inte finns i andra länder undrar jag över. Vilken elit menar du? Är det det socialdemokratiska maktövertagandet från 30-talet som du menar gett en ny elit, som till skillnad från den äldre inte rekryter lika mycket på akademiska meriter? Det kan ju inte besvaras enbart med att den gamla eliten försvunnit, i sådana fall skulle vi ju kunnat se samma sak inom tex de Baltiska länderna, vars elit bytts ut de senaste 20 åren utan att det blivit en minskning av antalet akademiker bland politikerna.

[Gutekrigaren]

Gutekrigaren,

vad som är viktiga politiska egenskaper i mina ögon anser jag oväsentligt för diskussionen.

Jag också, och du har väl inte nämnt dem heller?

Det som du skriver om att det skall finnas en ny politisk elit i Sverige som inte finns i andra länder undrar jag över. Vilken elit menar du? Är det det socialdemokratiska maktövertagandet från 30-talet som du menar gett en ny elit, som till skillnad från den äldre inte rekryter lika mycket på akademiska meriter? Det kan ju inte besvaras enbart med att den gamla eliten försvunnit, i sådana fall skulle vi ju kunnat se samma sak inom tex de Baltiska länderna, vars elit bytts ut de senaste 20 åren utan att det blivit en minskning av antalet akademiker bland politikerna.

Notera att jag inte skrev politisk elit, utan elit. Jag gillar egentligen inte uttrycket, det är inte så vetenskapligt, men i brist på annat så. Jag menar att det varit jämförelsevis svårare för en fransk, tysk, lettisk eller finsk postkassörska att bli minister än för en svensk pga att gamla strukturer varit mer hindrande. Oavsett parti, även om socialdemokraterna förstås sett till andra kvaliteter än universitetspoäng.

Vi kan vända på det: Att det är svårt att bli fransk minister utan att ha gått ENA betyder ju inte att högpolitiskt kompetenta personer saknas utanför det gänget. Och det är det jag menar, att akademisk utbildning är irrelevant för politisk kompetens. Var Churchills politiska skills frukten av hans utbildning eller hade han klarat sig rätt ok ändå, kan man fundera över...?

Mvh Petter

[pandersson2]

Gutekrigaren,

inte illa ment, det jag skriver. Om det nu är så att i Sverige, till skillnad från andra länder, det är lättare att bli en del av en politisk elit utan formell högre utbildning måste det finnas en orsak. Inom andra länder verkar man ju se att samband mellan politisk kompetens och akademisk utveckling, varför gör man det då inte i Sverige? Eller menar du att det gäller hela samhället, att akademisk utbildning inte krävs för högre poster? Något borde ha skett, eller har Sverige aldrig värderat akademisk kompetens inom politiken eller inom andra områden? Jag är inte intresserad av en diskussion om det är bra eller dåligt med utbildning, utan om varför det är som det är.

Om man till exempel jämför med vad min fru sagt, så hävdar hon att en lettisk minister utan universitetsutbildning tappar i auktoritet och därmed får svårt att sköta sitt ämbete bra. Om nu motsvarande inte sker här, så borde det finnas en förklaring. Om vi nu haft en gammal elit där utbildning varit ett krav för att ingå och numera inte har det, så måste det finnas en orsak till att det skett.

[Gutekrigaren]

Gutekrigaren,

inte illa ment, det jag skriver. Om det nu är så att i Sverige, till skillnad från andra länder, det är lättare att bli en del av en politisk elit utan formell högre utbildning måste det finnas en orsak. Inom andra länder verkar man ju se att samband mellan politisk kompetens och akademisk utveckling, varför gör man det då inte i Sverige? Eller menar du att det gäller hela samhället, att akademisk utbildning inte krävs för högre poster? Något borde ha skett, eller har Sverige aldrig värderat akademisk kompetens inom politiken eller inom andra områden? Jag är inte intresserad av en diskussion om det är bra eller dåligt med utbildning, utan om varför det är som det är.

Min bedömning är att akademisk utbildning och politisk kompetens inte nödvändigtvis hänger ihop. Det gäller förstås i alla länder. Ett bra bevis är Margot Wallström, som väl knappast kan betraktas som en dålig politiker trots låg utbildning. Liksom Carl Bildt, som tydligen saknar examen. Vidare är min bedömning att det faktum att en bra politiker inte behöver vara akademiker fått större genomslag i Sverige, med tanke på trådens ämne. Vad det beror på är en annan sak, det behöver ju inte vara ett medvetet handlingsmönster. Men min gissning är att gamla eliter (överklass, om man så vill) trängts tillbaka hårdare här. Jämför med Finland, där den gamla överklassen haft ett hårdare grepp om samhället in i modern tid.

Mvh Petter

[Wooster]

Vi kan vända på det: Att det är svårt att bli fransk minister utan att ha gått ENA betyder ju inte att högpolitiskt kompetenta personer saknas utanför det gänget. Och det är det jag menar, att akademisk utbildning är irrelevant för politisk kompetens. Var Churchills politiska skills frukten av hans utbildning eller hade han klarat sig rätt ok ändå, kan man fundera över...?

Winston Churchill hade visserligen ingen universitetsutbildning utan endast militär utbildning (han gick in i armén redan när han som pojke gick vid internatskolan Harrow om jag minns rätt).

Däremot har Gutekrigaren en viktig poäng vad gäller nätverk eller "eliter" - franska politiker plockas ur alumnis från École Nationale d'Administration, i andra europeiska länder skapas nätverken ur olika studentorganisationer och föreningar i universitetsvärlden. Brittiska politiker kommer ofta från övre medelklass och överklass som gått på Eton och Harrow, och svenska politiker skolas ofta i politiska ungdomsförbund.

Jag skulle vilja hävda att det relevanta för till exempel franska politiker som gått vid ENA inte är utbildningen vid ENA i sig, utan det sociala nätverket vid skolan som möjliggjort deras politiska karriär.

Vilket för övrigt speglar stora delar av vårt samhälle - många människor har hamnat där de är, inte på grund av sina formella kunskaper utan på grund av miljön de kommer ifrån.

[Mathias Forsberg]

Wooster slår hammaren på spiken: Sverige är ett land av föreningar, folkrörelser, partier och (i SAPs fall) fackföreningar. Det är viktigt att meritera sig inom dessa områden och ha en maktbas där, annars blir det svårt. De är Sveriges motsvarigheter till ENA, Oxford/Cambridge eller Ivy League-universiteten.

Sedan är Gutekrigarens poäng viktig. De högre politikernas arbete är i mångt och mycket utförd i deras respektive staber. En expertexamen el motsv ger så klart högre förförståelse men, enligt min uppfattning, är det viktigare att ha en politker som kan umgås med folk och vara lyhörd inför väljare (i regeringen också viktigt att föra sig i internationella sammanhang) än att vara expert inom ett akademiskt område.

[Ben]

Inte många skulle ranka Hjalmar Hammarskjöld före Per Albin Hansson när det gäller svenska statsministrar, likväl hade den förstnämnde ett oerhört försteg i avseende på akademisk bildning. Fäster man ett väldigt stort värde vid akademiska meriter i sådana här sammanhang blir risken att en stor del av befolkningen utestängs, en risk som givetvis var än större på Per Albins och Hammarskjölds tid.

Dessutom är det ju inte statsministerns uppgift att behärska alla frågor in i minsta detalj och direkt kunna uttala sig om exempelvis de juridiska konsekvenserna av en viss åtgärd. Sådant har han ju faktiskt experter till.

[Martin Lundvall]

Jag håller med Gutekrigaren och Ben, akademisk utbildning betyder inte att politikern blir bättre.
Det viktigaste är ju att politikerna har kompetenta medarbetare samt att politikern inger förtroende. En analfabet är kanske inte så lämplig att ha som utbildningsminister.

Sedan kan bristen på utbildning ibland ta sig komiska uttryck. När budgeten ska presenteras på kommunnivå skickar varje parti fram en ekonomisk talman när det däremot ska debatteras var det ska byggas ett nytt övergångsställe ska alla fram och prata. Var det ska byggas, om det inte är bättre att bygga en tunnel, påpeka att ens parti har föreslagit exakt detta för fyra år sedan och så vidare.

/Martin

[pandersson2]

Wooster,

jag tror du kan ha hittat en huvudfaktor. Sverige har en annan typ av studentföreningar än många centraleuropeiska länder. Detta har gjort att nätverket som finns när toppolitiker kommer fram ser annorlunda ut. Hur har det sett ut tidigare? Har Sverige haft liknande typ av studentföreningar som underlag för politiker tidigare? Dagens kårföreningar är ju politiskt ointresserade, eller tror jag fel? Finns det några högre politiker som varit aktiva kårmedlemmar i studentföreningarna?

Mathias Forsberg,

man skulle kunna se det som att partierna i Sverige gjort sig självförsörjande? Det viktigaste är lång tjänst, eftersom man samtidigt gjort sig ekonomiskt oberoende via statsstöd så har man inte behov av att attrahera folk utifrån. Detta har gjort att färre akademiker sökt sig till politiken för att deras karriärmöjligheter ofta blir bättre på annat håll. Eller drager jag för långa slutsatser nu i mitt funderande? Det starka svenska facket kanske man kan se som den största enskilda faktorn till den svenska situationen. Vilka är de folkrörelser och föreningar som finns på borgerligt håll? Jag kan dem tyvärr inte så väl.

[Ben]

Dessutom är det ju faktiskt inte självklart att en professor i juridik eller ekonomi automatiskt får ett större intresse eller en större känsla för hur "Svensson" har det och vilka frågor vanliga människor anser viktiga. Tar man exempel från början av 1900-talet kan det ju faktiskt vara så att t.ex. finansminister Fredrik Vilhelm Thorsson, som hade växt upp under väldigt fattiga omständigheter och arbetat som skomakare, "brann" mer för genomföra vissa samhällsreformer än vad t.ex. en professor i juridik som växt upp i en högborgerlig miljö skulle ha gjort i samma läge.

Om man önskar sig en politikerkår med höga akademiska examina får man samtidigt vara beredd på att man stänger för väldigt många som av olika skäl kanske kan vara väl så lämpliga.

[Gutekrigaren]

Tack Mathias, Wooster och Ben för att ni satte bättre ord på vad jag försökt få fram än jag själv förmådde. Wooster, jag visste faktiskt inte (=hade ej kollat upp) att Churchill saknade universitetsutbildning. Med tanke på hans bakgrund förutsatte jag det...

man skulle kunna se det som att partierna i Sverige gjort sig självförsörjande? Det viktigaste är lång tjänst, eftersom man samtidigt gjort sig ekonomiskt oberoende via statsstöd så har man inte behov av att attrahera folk utifrån. Detta har gjort att färre akademiker sökt sig till politiken för att deras karriärmöjligheter ofta blir bättre på annat håll. Eller drager jag för långa slutsatser nu i mitt funderande? Det starka svenska facket kanske man kan se som den största enskilda faktorn till den svenska situationen. Vilka är de folkrörelser och föreningar som finns på borgerligt håll? Jag kan dem tyvärr inte så väl.

Det där har nog betydligt mer med val- och partisystemen i respektive land att göra än politiska karriärmöjligheter.

Mvh Petter