Skillnaden mellan den Ryska och den Sovjetisk historieskrivn

[Gutekrigaren]

Upplåst efter översyn. Ett inlägg är borttaget, och ett annat rensat på rena påhopp. Fortsättningsvis kommer inlägg med påhopp tas bort i sin helhet, oavsett övrigt innehåll. Det gäller naturligtvis för båda sidor i diskussionen, som är för intressant för att förstöras av debattörer som inte kan skilja på sak och person.

/Petter

[Possi]

Jag skulle gärna villja se de källor som säger att slaget vid Tali-Ihantala inte var en finsk seger. Citerade...

[Possi]

Slaget om Tali-Ihantala får i forsättningen vara en Finsk super seger då antagonisterna inte ens kan nämna sina källor.

Vidare. En annan lögn som lever vidare i Ryssland och som nått Holywoods vita duk är den om prickskjute dullen mellan zietsev och Köing. Zietsev kanske fanns men någom Major Köing har aldrig hittats i Stalingrad rullorna.
Finns förövrigt en tråd någon stans här om den myten.

[Ola Häggström]

Slaget om Tali-Ihantala får i forsättningen vara en Finsk super seger då antagonisterna inte ens kan nämna sina källor.

Tyvärr inte en superseger (man lyckades inte knyta ihop säcken) men ändock imponerande.

Och Finlands slutsatser av observationen av de sovjetiska trupptransporterna var de rätta (dvs att de finska politikerna inte lät sig läggas som ett moget äpple (inför sovjets larvfötter). Det skedde heller inte senare (de 1944 fortfarande levande i sovjetexil varande kommunistfinnarna fick inte ta över regeringsmakten i Finland).

Att det skulle vara en finsk myt, tja, några rikssvenskar var på plats och har lämnat sina vittnesmål (Svenska Kompaniet).

Och skulle det vara en "myt" såsom beskrivits i citat i tråden, är slutsatsen att den Sovjetiska militärledningen var strategiskt mer inkompetent än den hittills framställts i konflikten (att inte avsluta krigsskådeplatsen i norr när det skulle varit så lätt).

Slutligen;
Skillnaden mellan den Ryska och Sovjetiska historieskrivningen verkar idag (oavsett orsak) vara obefintlig.

[pandersson2]

Min fru har påpekat en skillnad i historiesyn i dagens Ryssland jämfört med den sovjetiska 80-talssynen. Idag är det möjligt att få höra positiva saker om Stalin, vilket var helt otänkbart då. Åtminstone i den delen av Sovjetunionen hon växte upp i.

Annars finns det väl inte mycket som ändrats. Baltikum ockuperades inte, 2VK inleddes med det tyska angreppet på Sovjetunionen osv. Sovjetunionen befriade länderna från den tyska ockupationen, grannländerna leddes av fascistiska regimer etc. När man genomfört rättegångar i Baltikum för krigsförbrytelser så har Ryssland beklagat att dessa hjältar förföljts.

Sedan så har det ju blivit möjligt att ge ut fler böcker som inte varit del av den kommunistiska propagandan. Suget efter en icke-kommunistisk historiebeskrivning var väl rätt så stark under 90-talet förmodar jag. Idag finns det en möjlighet att läsa olika historiesyner.

[Possi]

Det lustiga med dagens ryska icke syn på Tali-Ihantala segern, är att man genom att inte erkänna deras insats även spottar på de ryska soldaterna som där offrade sitt liv förgäves. Ungefär som om britterna aldrig nämnt Galipoli 1915 i sina böcker.

Det bästa med dagens rysknationalistiska syn (Som även Arnstad tyr sig till) är att den inte har någonting konkret att komma med. Mythcracker och Leopold måste ännu upp till bevis med sina teser.

Som svar skall ge udrag av den Sovjetiska boken "Kampen om Leningrad" som är samstämig med den Finska bilden av slaget.

UR boken angående Sovjetiska styrkeförhållande den 21 juni 1944. en dag efter Viborg fall, samtidigt som Leningradfronten beordrade fortsatt offensiv den 25 juni.

Vardera armens divisioner (21. och 23. armen) var illa åtgångnai de hårda striderna och i behov av kompletering

...Leningrads Aremgrupp anhöll samtidigt om att få två nya armekårer samt en del andra trupper som förstärkning.

...Till detta svarade STAVKA att Leningrads Armegrupp redan hade tillräckligt med styrkor och utrustning för att fullgöra uppgiften.och att inte några förstärkningar skulle beviljas.

...Leningrad Armegrupp bad om ytterligare 30 T34 och 30 SU76 som förstärkning till pansartrupperna samt 100 studbaker och 17000 granater till raket artileriet. Det beviljades.

Vad var målet för de Sovjetiska styrkorna efter Viborgs fall? Enligt kampen om Leningrad....

Enligt STAVKAs order av den 21 juni beordrades Leningrads armegrupp att fortsätta anfallet på karelska näset och att med sina huvudstyrkor uppnå Imatra-Villmanstrand-Virojoki den 26-28 juni, samtidigt skulle en del av arme gruppen anfall i riktning mot Kexholm (Vousalmi)-Elsivaara och rensa området kring Vouksen från fientliga trupper. I fortsättningen skulle armegrupen anfalla med sina huvudstyrkor nordväst väst och bita sig fast vid Kynneälvs östrastrand. och där med säkra huvudtruppernas flank mot norr.

HUR gick det enligt "Kampen om Leningrad"...

21 och 23 armen lyckades inte under juni nå de mål som hade uppstälts. Fienden försvarade sig segt OCH AVÄRJADE ALLA ANFALL..

I enlighet medmed en order från Moskva avbröt kommendören för Leningrads Armegrupp Marsalk Govorov den 12 juli 21 armens anfall och beodrade att från den 14 juli tills vidare skulle omgrupperas till försvar. ...Genom att flytta förstärkningar till området kunde den finskakrigsledningen stoppa det anfall på karelska näset som var avsett att fortsätt djupt in i FInland.

Så även Sovjet historikerna tror på "rövar historier"

[Artur Szulc]

En intressant diskussion förs här:

www.smb.nu/blogg/

[Possi]

En intressant diskussion förs här:

http://www.smb.nu/blogg/

Tack för den länken Stanislav!

Jag läste just den boken och reagerade först likadant som Nyman i artikeln, sedan insåg jag att det var någon form av historie imperialism. Som vi sett i den här tråden, så är det bara mäniskor som på ideologisk eller nationell grund som inte kan ta till sig verkligheten av det här slaget.

Därför är slaget vid Tali-Ihantal så viktigt än idag!

Även om filmen inte är klockren, så ger den på ett väldigt bra och begriplgt sätt bilden av den finska segern den 3 juli.
så är ni intresserade se Slaget om Finland Tali-Ihantala 1944.