Filippinerna
-
Patrik Öbrink
- Medlem
- Inlägg: 2487
- Blev medlem: 20 oktober 2013, 23:55
- Ort: Gävle
Re: Filippinerna
De flesta utlänningar är från andra asiatiska länder. Den i särklass största gruppen är kineser följt av indier och viaetnameser. Därefter amerikaner följt av andra asiater - taiwaneser, koreaner, indonesier och japaner, britter mellan där, och så malajer.
Jag känner inte till någon svensk förening och SKUT har ingen verksamhet i landet. Utöver turister så finns det bara cirka 2500 svenskar som bor permanent (hela eller delar av året) där så kanske inte så konstigt. Men det finns förstås informella nätverk, inte bara mellan svenskar utan också mellan skandinaver, och det finns några svenskägda och norskägda hotell, restauranger och barer.
Svenskare än så här blir det:
Folk måste ha ställen där de kan få tag i livsnödvändiga varor:
Jag känner inte till någon svensk förening och SKUT har ingen verksamhet i landet. Utöver turister så finns det bara cirka 2500 svenskar som bor permanent (hela eller delar av året) där så kanske inte så konstigt. Men det finns förstås informella nätverk, inte bara mellan svenskar utan också mellan skandinaver, och det finns några svenskägda och norskägda hotell, restauranger och barer.
Svenskare än så här blir det:
Folk måste ha ställen där de kan få tag i livsnödvändiga varor:
-
Patrik Öbrink
- Medlem
- Inlägg: 2487
- Blev medlem: 20 oktober 2013, 23:55
- Ort: Gävle
Re: Filippinerna
Kolonialtidens tropikhjälmar har sin förlaga i den traditionella filippinska huvudbonaden salakot.
Det första omnämnandet av en salakot är från 1521, då Antonio Pigafetta - som tillhörde besättningen på Magellans expedition - beskrev en ""drottning som bar en stor hatt av palmblad i stil med ett parasoll, med en krona runtom av samma blad likt påvens tiara; och hon går aldrig någonstans utan en sådan." Men sådana huvudbonader hade folket sannolikt använt i århundraden för att skydda sig mot solen när de jobbat ute på fälten eller varit ute och fiskat.
Under 1800-talet bars salakot tillverkade i dyra material och rikt dekorerade som statussymboler av av aristokratin i landet (Principalía). Vanligt folk tillverkade (och tillverkar fortfarande) sina av enkla och billiga material som bambu, rotting, lygodium (en sorts ormbunkar) och flaskkurbits.
(Aristokratisk familj)
(Moriska kvinnor i Jolo-Sulu, den muslimska delen av Filippinerna)
Salakot användes också som militära solhattar under kolonialtiden, både av inhemska och spanska trupper i den spanska armén och Guardia Civil (där de kallades salacot). De var vanligtvis tygklädda. Detta kopierades först av de franska kolonialtrupperna i Indokina som kallade det salacco. Brittiska och holländska trupper i närliggande regioner följde efter och salakot blev en vanlig huvudbonad för kolonialstyrkorna i mitten av 1800-talet.
Franska marinsoldater introducerade också den tidiga versionen av salacco i de franska Antillerna, där den blev salako.
(Spanska uniformer i Filippinerna 1856)
(Brittisk tropikhjälm från 1902)
Salakoten användes som huvudbonad av den filippinska republikanska armén, den militära styrkan i den Första filippinska republiken. Den bars tillsammans med Mambisa Rayadillo-uniformen och tjänade både praktiska och symboliska syften. Salakoten gav skydd mot det tropiska klimatet samtidigt som den gav filippinska soldater ett distinkt utseende som gjorde dem lätta att skilja från sina koloniala motståndare under den filippinska revolutionen och det filippinsk-amerikanska kriget. I modern tid fortsätter salakoten att användas av den filippinska regeringen för statliga och militära ceremonier, och den bärs ofta av hedersvakter under firandet av den filippinsk självständigheten den 12 juni.
(Uniformer i den filippinska revolutionära armén; salakot längts ner till höger)
Numera används den både som solskydd och kulturell markör. Den finns en rad olika varianter och utföranden ii olika provinser och hos olika folkslag.
Det första omnämnandet av en salakot är från 1521, då Antonio Pigafetta - som tillhörde besättningen på Magellans expedition - beskrev en ""drottning som bar en stor hatt av palmblad i stil med ett parasoll, med en krona runtom av samma blad likt påvens tiara; och hon går aldrig någonstans utan en sådan." Men sådana huvudbonader hade folket sannolikt använt i århundraden för att skydda sig mot solen när de jobbat ute på fälten eller varit ute och fiskat.
Under 1800-talet bars salakot tillverkade i dyra material och rikt dekorerade som statussymboler av av aristokratin i landet (Principalía). Vanligt folk tillverkade (och tillverkar fortfarande) sina av enkla och billiga material som bambu, rotting, lygodium (en sorts ormbunkar) och flaskkurbits.
(Aristokratisk familj)
(Moriska kvinnor i Jolo-Sulu, den muslimska delen av Filippinerna)
Salakot användes också som militära solhattar under kolonialtiden, både av inhemska och spanska trupper i den spanska armén och Guardia Civil (där de kallades salacot). De var vanligtvis tygklädda. Detta kopierades först av de franska kolonialtrupperna i Indokina som kallade det salacco. Brittiska och holländska trupper i närliggande regioner följde efter och salakot blev en vanlig huvudbonad för kolonialstyrkorna i mitten av 1800-talet.
Franska marinsoldater introducerade också den tidiga versionen av salacco i de franska Antillerna, där den blev salako.
(Spanska uniformer i Filippinerna 1856)
(Brittisk tropikhjälm från 1902)
Salakoten användes som huvudbonad av den filippinska republikanska armén, den militära styrkan i den Första filippinska republiken. Den bars tillsammans med Mambisa Rayadillo-uniformen och tjänade både praktiska och symboliska syften. Salakoten gav skydd mot det tropiska klimatet samtidigt som den gav filippinska soldater ett distinkt utseende som gjorde dem lätta att skilja från sina koloniala motståndare under den filippinska revolutionen och det filippinsk-amerikanska kriget. I modern tid fortsätter salakoten att användas av den filippinska regeringen för statliga och militära ceremonier, och den bärs ofta av hedersvakter under firandet av den filippinsk självständigheten den 12 juni.
(Uniformer i den filippinska revolutionära armén; salakot längts ner till höger)
Numera används den både som solskydd och kulturell markör. Den finns en rad olika varianter och utföranden ii olika provinser och hos olika folkslag.
-
Patrik Öbrink
- Medlem
- Inlägg: 2487
- Blev medlem: 20 oktober 2013, 23:55
- Ort: Gävle
Re: Filippinerna
Om några traditionella svärd i Filippinerna:
-
Patrik Öbrink
- Medlem
- Inlägg: 2487
- Blev medlem: 20 oktober 2013, 23:55
- Ort: Gävle
Re: Filippinerna
Narciso Clavería y Zaldúa, generalguvenör för Filippinerna 1844-1849 och den första greven av Manila (Conde de Manila), genomförde flera reformer, varav två hade stor betydelse.
Den ena var kalenderreformen. Filippinerna låg från 1521 till 1844 en dag efter kalendrarna i Asien, Europa och Amerika. När Ferdinand Magellan seglade västerut runt jorden förlorade han några minuter varje dag. Han färdades åt samma håll som solen gick, så hans dag slutade senare än de människor som stannade kvar i Europa. Därför började han nästa dag senare. När han nådde Filippinerna låg han en dag efter Europa. Detta fel hade varit känt i århundraden. Slutligen kom Clavería och ärkebiskopen av Manila, Jose Segui, överens om att ta bort tisdagen den 31 december 1844 från den filippinska kalendern. Så dagen efter måndagen den 30 december 1844 kallades onsdagen den 1 januari 1845.
Den andra är Catálogo alfabético de apellidos (Alfabetisk katalog över efternamn). I mitten av 1800-talet hade de flesta filippinare inget efternamn. 1849 utfärdade Clavería ett dekret om obligatoriska efternamn ochlät skicka långa listor med spanska och lokala efternamn till provinsernas hövdingar. Dessa skickades ut till de olika städerna och gavs till lokalbefolkningen som inte hade några efternamn. I många städer började alla namn på människor i staden med samma bokstav i alfabetet. Till exempel gäller efternamn som börjar med "A" för dem som bodde i Alimodian medan de börjar med "M" gäller för dem som bodde i Miagao.
Den ena var kalenderreformen. Filippinerna låg från 1521 till 1844 en dag efter kalendrarna i Asien, Europa och Amerika. När Ferdinand Magellan seglade västerut runt jorden förlorade han några minuter varje dag. Han färdades åt samma håll som solen gick, så hans dag slutade senare än de människor som stannade kvar i Europa. Därför började han nästa dag senare. När han nådde Filippinerna låg han en dag efter Europa. Detta fel hade varit känt i århundraden. Slutligen kom Clavería och ärkebiskopen av Manila, Jose Segui, överens om att ta bort tisdagen den 31 december 1844 från den filippinska kalendern. Så dagen efter måndagen den 30 december 1844 kallades onsdagen den 1 januari 1845.
Den andra är Catálogo alfabético de apellidos (Alfabetisk katalog över efternamn). I mitten av 1800-talet hade de flesta filippinare inget efternamn. 1849 utfärdade Clavería ett dekret om obligatoriska efternamn ochlät skicka långa listor med spanska och lokala efternamn till provinsernas hövdingar. Dessa skickades ut till de olika städerna och gavs till lokalbefolkningen som inte hade några efternamn. I många städer började alla namn på människor i staden med samma bokstav i alfabetet. Till exempel gäller efternamn som börjar med "A" för dem som bodde i Alimodian medan de börjar med "M" gäller för dem som bodde i Miagao.
-
Patrik Öbrink
- Medlem
- Inlägg: 2487
- Blev medlem: 20 oktober 2013, 23:55
- Ort: Gävle
Re: Filippinerna
Tittade på SVT:s serie om H&M och familjen Persson. I ett av avsnitten tar de upp avslöjandet i mitten av 90-talet om att en av H&M:s underleverantörer i Filippinerna använde sig av barnarbete. I ungefär samma veva avslöjades att korgar på Ikea också tillverkats av barn i Filippinerna.
Jag minns när det var aktuellt. Blir irriterad på att SVT aldrig följde upp det och återvände till Filippinerna för att se vad som hänt med barnen.
Det är lätt att sitta på höga hästar i Sverige och säga att barnarbete är fel och att barn ska få vara barn och gå i skolan. Men verkligheten är inte så enkel. Jag hoppas innerligen att barnen i reportaget fick gå i skolan, men alternativet till barnarbete är inte alltid skola - det är barnprostitution, leta mat på soptippen eller hunger. I bland är det så att att barn måste hjälpa till med försörjningen, så är det i Filippinerna och många andra länder. Det försvinner inte bara för att präktiga svenskar fördömer företeelsen eller för att svenska företag sluta köpa varor från företag som använder det.
Jag känner många som hjälpt till med familjeförsörjningen när de var barn, i olika utsträckning, och de har inte tagit skada av det. Tvärtom har de utvecklat viktiga färdigheter och blivit gatusmarta och självständiga.
Titta t.ex. här reportaget (där ni också kan lära er hur man snabbt styckar och rensar fisk):
https://youtu.be/2kxM3r6X5_g?si=s3a2a_BmhLSxX5S
P.S. Jag har inte för avsikt att starta en debatt om barnarbete i sig, vill bara belysa hur verkligheten ser ut och poängtera att det inte är en svartvit fråga.
-
-
Jag minns när det var aktuellt. Blir irriterad på att SVT aldrig följde upp det och återvände till Filippinerna för att se vad som hänt med barnen.
Det är lätt att sitta på höga hästar i Sverige och säga att barnarbete är fel och att barn ska få vara barn och gå i skolan. Men verkligheten är inte så enkel. Jag hoppas innerligen att barnen i reportaget fick gå i skolan, men alternativet till barnarbete är inte alltid skola - det är barnprostitution, leta mat på soptippen eller hunger. I bland är det så att att barn måste hjälpa till med försörjningen, så är det i Filippinerna och många andra länder. Det försvinner inte bara för att präktiga svenskar fördömer företeelsen eller för att svenska företag sluta köpa varor från företag som använder det.
Jag känner många som hjälpt till med familjeförsörjningen när de var barn, i olika utsträckning, och de har inte tagit skada av det. Tvärtom har de utvecklat viktiga färdigheter och blivit gatusmarta och självständiga.
Titta t.ex. här reportaget (där ni också kan lära er hur man snabbt styckar och rensar fisk):
https://youtu.be/2kxM3r6X5_g?si=s3a2a_BmhLSxX5S
P.S. Jag har inte för avsikt att starta en debatt om barnarbete i sig, vill bara belysa hur verkligheten ser ut och poängtera att det inte är en svartvit fråga.
-
-
Re: Filippinerna
Ha, jag sitter närmare än du, just nu.
Trots semester kan jag inte slita mig från dina välskrivna och kloka alster.
MVH
Hans
Trots semester kan jag inte slita mig från dina välskrivna och kloka alster.
MVH
Hans
Re: Filippinerna
Skojigt idag. Vi hamnade i samspråk med några filippinska gästarbetare här i Japan.
Jag imponerade på dem med mina kunskaper om landet, tack vare dig. Jag frågade dem om vad man borde se om man aldrig varit där och svaret var:
Mati, davao oriental
Palawan, El Nindo
Boracay
Siquior
Oslo, Cebeu
De var fem och fick välja en plats var.
Vad säger du?
MVH
Hans
Jag imponerade på dem med mina kunskaper om landet, tack vare dig. Jag frågade dem om vad man borde se om man aldrig varit där och svaret var:
Mati, davao oriental
Palawan, El Nindo
Boracay
Siquior
Oslo, Cebeu
De var fem och fick välja en plats var.
Vad säger du?
MVH
Hans
-
Patrik Öbrink
- Medlem
- Inlägg: 2487
- Blev medlem: 20 oktober 2013, 23:55
- Ort: Gävle
Re: Filippinerna
Uppenbart att de är från södra delen av landet …
Jag har inte varit i Davao så det kan jag inte uttala mig om. Cebu, både ön och staden, är fint. Viktig plats för landets historia. Det var där Magellan dödades - minnesmärke finns - och katedralen har spelat stor roll.
Boracay är överskattat, det enda stället i landet där man måste trängas med turister.
Palawan (El Nido ligger på Palawan) är en väldigt vacker ö, den mest ofilippinska provinsen och platsen som alla filippiner vill besöka. Dykningen ska vara särskilt bra där har jag hört.
De andra namnen har jag lite svårt att identifiera, men jag vet att Oslo är Norges huvudstad.
Här är min topp 5-lista
Manila - en hemsk stad men något du måste uppleva
Vigan - välbevarad kolonialarkitektur, UNESCO världsarv
Palawan
Bohol (googla så går du fram bilder)
Taal- vulkan
Sedan kan jag göra en särskild MÖP-topplista.
Jag har inte varit i Davao så det kan jag inte uttala mig om. Cebu, både ön och staden, är fint. Viktig plats för landets historia. Det var där Magellan dödades - minnesmärke finns - och katedralen har spelat stor roll.
Boracay är överskattat, det enda stället i landet där man måste trängas med turister.
Palawan (El Nido ligger på Palawan) är en väldigt vacker ö, den mest ofilippinska provinsen och platsen som alla filippiner vill besöka. Dykningen ska vara särskilt bra där har jag hört.
De andra namnen har jag lite svårt att identifiera, men jag vet att Oslo är Norges huvudstad.
Här är min topp 5-lista
Manila - en hemsk stad men något du måste uppleva
Vigan - välbevarad kolonialarkitektur, UNESCO världsarv
Palawan
Bohol (googla så går du fram bilder)
Taal- vulkan
Sedan kan jag göra en särskild MÖP-topplista.
Re: Filippinerna
Korrekt, de var från södern. Vilka platser kommer jag inte ihåg.
Ytterst gärna, tack.
MVH
Hans
Ytterst gärna, tack.
MVH
Hans
Re: Filippinerna
Sorry, Oslob.
MVH
Hans
MVH
Hans
-
Patrik Öbrink
- Medlem
- Inlägg: 2487
- Blev medlem: 20 oktober 2013, 23:55
- Ort: Gävle
Re: Filippinerna
Oslob är den givna platsen att besöka om man vill dyka, titta på valhajar och är intresserad av vattenfall.
- Bilagor
-
- oslob2.jpeg (47.5 KiB) Visad 176 gånger
-
- oslob1.jpeg (29.14 KiB) Visad 176 gånger
-
Patrik Öbrink
- Medlem
- Inlägg: 2487
- Blev medlem: 20 oktober 2013, 23:55
- Ort: Gävle
Re: Filippinerna
Kuriosa: Vid sekelskiftet 1900 fanns det ungefär ett hundra opiumhålor i Manila.
Re: Filippinerna
Och idag? Jag... ehrmm, har en bekant som provat i Iran. Men det sköttes i smyg såsom vissa drycker.
MVH
Hans
MVH
Hans
-
Patrik Öbrink
- Medlem
- Inlägg: 2487
- Blev medlem: 20 oktober 2013, 23:55
- Ort: Gävle
Re: Filippinerna
Opium förekommer inte alls vågar jag påstå. Inte kokain eller heroin heller. 95% av drogbruket är det som på filippinska kallas shabu, det vill säga metamfetamin. Resten är cannabis och min erfarenhet är att de flesta som röker på är utlänningar. Träffade en gång en schweizare i haschpsykos.
Efter president Dutertes krig mot drogerna var landet tämligen fritt från droger (jag pratade med en vän som bott i landet i fyrtio år och han berättade att han för första gången kunde gå igenom hemstaden på kvällen utan att se knarkhandlare eller knarkare), men med president Marcos har portarna öppnats igen.
Dominerande importör av amfetamin är Sam Gor, en allians av kinesiska triader som 14K, Bamboo Union, Big Circle Gang, Sun Yee On och Wo Shing Wo. Även mindre kinesiska triader och mexikanska karteller har import. Själva gatudistributionen sköts av lokala syndikat kopplade till kinesiska eller andra utländska grupper, minde drogringar och lokalt i södra delen av landet terrorgrupper.
Efter president Dutertes krig mot drogerna var landet tämligen fritt från droger (jag pratade med en vän som bott i landet i fyrtio år och han berättade att han för första gången kunde gå igenom hemstaden på kvällen utan att se knarkhandlare eller knarkare), men med president Marcos har portarna öppnats igen.
Dominerande importör av amfetamin är Sam Gor, en allians av kinesiska triader som 14K, Bamboo Union, Big Circle Gang, Sun Yee On och Wo Shing Wo. Även mindre kinesiska triader och mexikanska karteller har import. Själva gatudistributionen sköts av lokala syndikat kopplade till kinesiska eller andra utländska grupper, minde drogringar och lokalt i södra delen av landet terrorgrupper.
Re: Filippinerna
Du har gjort den här tråden intressantare än vad jag i mina vildaste fantasier hoppats på.
MVH
Hans
MVH
Hans