Slåss en sekulariserad soldat sämre?
Slåss en sekulariserad soldat sämre?
Tror ni att religiös eller annan stark övertygelse påverkar kvaliteten på soldaten nämnvärt? Lägg gärna upp historiska bevis.
Vill minnas att Englund skrev om "Gud är med oss"-problemet (min formulering). Alltså: Vi är ute och krigar, och det går bra, vilket visar att Gud är med oss och hjälper oss att segra. Hurra! Men rätt vad det är så börjar det gå dåligt - det måste ju betyda att Gud är mot oss - hur mycket sjunker inte moralen då?
- Dûrion Annûndil
- Medlem
- Inlägg: 4941
- Blev medlem: 18 augusti 2003, 15:56
- Ort: Lite nordöst om Stockholm...
En soldat kan vara psykologiskt övertygad om sin egen oövervinnerlighet och/eller det rättfärdiga i sitt handlande, oavsett om denne är religiös eller ateist. Alltså spelar det ingen roll. Däremot spelar väl livserfarenhet roll, och vanligvis rekryteras soldater bland unga män - vilka har lättare att se sig som oövervinnerliga, eller svårare att vidkännas farorna... Fatalism är också en aspekt, som inte heller har något med religiös övertygelse att göra, en ateist kan vara uppgiven över sitt öde.
Mvh -Dan
Mvh -Dan
-
pandersson
- Medlem
- Inlägg: 273
- Blev medlem: 13 augusti 2004, 15:33
- Ort: Göteborg
-
erich lespenhalt
- Medlem
- Inlägg: 385
- Blev medlem: 9 juli 2004, 13:46
- Ort: Buren
Håller med LasseMaja. Fast däremot fruktar nog inte en religiös övertygad döden lika mycket som en ateist, då han är övertygad om att paradiset väntar honom. T.ex under Afghanistankriget så var ju mujahedinkrigarna mycket mer motiverade än sovjeterna. Eller till exempel vikingakämpar har jag hört att de brukade kasta sig in i döden i strid på ålderns höst för att försäkra sig en plats i Valhall (de trodde ju att endast om man dog i strid kom man till Valhall).
Med det resonemanget kan man väl säga att en övertygad soldat slåss bättre, eftersom han inte på något sätt är rädd att dö?Calypze skrev:Håller med LasseMaja. Fast däremot fruktar nog inte en religiös övertygad döden lika mycket som en ateist, då han är övertygad om att paradiset väntar honom. T.ex under Afghanistankriget så var ju mujahedinkrigarna mycket mer motiverade än sovjeterna. Eller till exempel vikingakämpar har jag hört att de brukade kasta sig in i döden i strid på ålderns höst för att försäkra sig en plats i Valhall (de trodde ju att endast om man dog i strid kom man till Valhall).
Känner mig tvungen att skriva nåt om hashishim, de som blivit assassiner i västerländska språk... (Det som följer är det jag erinrar mig, har inte dubbelkollat eller ens enkelkollat nånting, så ingenting garanteras.)
Det var alltså grabbar som rekryterades av Den Gamle på berget, dvs. till fästningen Alamut. De drogades med hasch (därav namnet hashishim) och fördes sedan in i självaste Paradiset; för där fanns mat och vin och granna villiga fruntimmer i överflöd. Efter en tid i denna salighet så drogades de återigen, togs ut till den bistra verkligheten, och fick där veta att om de händelsevis dog i tjänsten (som det heter...) så var de försäkrade om en plats i Paradiset. Därefter skickades de ut på div. lönnmördaruppdrag, som de följdaktligen genomförde med fullständigt dödsförakt.
Det var alltså grabbar som rekryterades av Den Gamle på berget, dvs. till fästningen Alamut. De drogades med hasch (därav namnet hashishim) och fördes sedan in i självaste Paradiset; för där fanns mat och vin och granna villiga fruntimmer i överflöd. Efter en tid i denna salighet så drogades de återigen, togs ut till den bistra verkligheten, och fick där veta att om de händelsevis dog i tjänsten (som det heter...) så var de försäkrade om en plats i Paradiset. Därefter skickades de ut på div. lönnmördaruppdrag, som de följdaktligen genomförde med fullständigt dödsförakt.
Assassinerna var shiiter. Fatimidkalifatet, även detta shiitiskt. Den förste assassinledaren var fatimid. När Saladin krossade fatimidkalifatet och tog makten i Kairo, verkade assassinerna för att återupprätta det fatimidiska kalifatet. En sak som är värt att nämna är att assassinerna kallade sig själv ungefär nizari-ismailiya-sekten, inte haschrökarna. Nog svar på din fråga Calypze?Calypze skrev:Jo hashashinsekten var väl medeltidens terrorister, fast jag vet inte om de hade några mål eller så, eller hur de såg sig själva. Nån som vet?
al-Qaida har ju iaf uttalade mål och ser sig själv som heliga krigare som ska befria islams länder.
------------
Jag tror inte en sekulariserad soldat skulle flyga in i en skyskrapa såsom Ladens "soldater".
JaJohan Rapping skrev:Assassinerna var shiiter. Fatimidkalifatet, även detta shiitiskt. Den förste assassinledaren var fatimid. När Saladin krossade fatimidkalifatet och tog makten i Kairo, verkade assassinerna för att återupprätta det fatimidiska kalifatet. En sak som är värt att nämna är att assassinerna kallade sig själv ungefär nizari-ismailiya-sekten, inte haschrökarna. Nog svar på din fråga Calypze?Calypze skrev:Jo hashashinsekten var väl medeltidens terrorister, fast jag vet inte om de hade några mål eller så, eller hur de såg sig själva. Nån som vet?
al-Qaida har ju iaf uttalade mål och ser sig själv som heliga krigare som ska befria islams länder.
Precis vad jag menade, den sekulariserade (motiverade) soldaten vill ju sen leva i det "idealsamhälle" han kämpar för, medan den religiöst motiverade är övertygad om att om han överlever vinner hans sida och upprättar det perfekta samhället under Allah på Jorden, dör han så kommer han till paradiset.Jag tror inte en sekulariserad soldat skulle flyga in i en skyskrapa såsom Ladens "soldater".
Kan man verkligen påstå att en självmordsbombare- eller pilot har högre kvalitet? Snarare lägre kvalitet, eftersom de är engångsvapen??
Personligen tror jag man kan finna lika fanatiska och dödsföraktande ateister. Ett exempel är ju kommunistiska gerillueros, som många gånger gav sig ut på uppdrag i latinamerikas diktaturer. Detta trots överhängande risk för tortyr, svält, sjukdom, eller död i strid. Att de var undermåligt beväpnade och dessutom hade mindre armegrupper ställda mot en välutrustad reguljär armé, bidrar ju inte heller till deras feghet. Visserligen är det inte fråga om självmord, men risken för att dö är ju uppenbar för alla utom de blinda.
Personligen tror jag man kan finna lika fanatiska och dödsföraktande ateister. Ett exempel är ju kommunistiska gerillueros, som många gånger gav sig ut på uppdrag i latinamerikas diktaturer. Detta trots överhängande risk för tortyr, svält, sjukdom, eller död i strid. Att de var undermåligt beväpnade och dessutom hade mindre armegrupper ställda mot en välutrustad reguljär armé, bidrar ju inte heller till deras feghet. Visserligen är det inte fråga om självmord, men risken för att dö är ju uppenbar för alla utom de blinda.