Clowner

[B Hellqvist]

Från DN:

Barn - och speciellt de lite äldre - gillar inte clowner

Nu lever en hel yrkeskår farligt sedan en grupp forskare vid brittiska Sheffielduniversitetet upptäckt att barn - och speciellt äldre barn - inte gillar clowner.

En studie där 250 patienter i åldrar från 4 till 16 år deltog visade att alla tillfrågade ogillade clowner. Det visade sig till och med att de äldre barnen uppfattade dem som skrämmande.

Enkäten genomfördes som ett led i arbetet med att göra sjukhusens vårdsalar för yngre patienter mer tilltalande.

- Som vuxna gör vi antaganden om vad som fungerar när det gäller barn, sade Penny Curtis, en av forskningskedarna vid universitetet, i en kommentar - och tillade:

- Vi upptäckte dock att clowner ogillas av barn världen över. Somliga uppfattade dem som ganska skrämmande och främmande.

Från Reuters-DN

Jag vill minnas att jag tyckte clowner var bisarra och pinsamma när jag var liten. Clownen Manne på tv var ingen favorit... Så - om ingen gillar clowner, varför finns de då? Är det ytterligare ett lager av tragik hos deras redan sorgliga uppenbarelse?

[Andreas K]

Min spontana (och egentligen helt ogrundade tanke) är att de kanske är en kvarleva av gycklare som var till för vuxna men som sedan gradvis blivit "degraderade" till att underhålla barn. Vad tror ni andra?

[Giancarlo]

Jag var en av få som gillade clowner när jag var liten. Tyckte alltid att hästshower, akrobater och sånt på cirkus var tråkigt, clowner och trolleritricks var absolut bäst.

I vilket fall som helst så är clownens historia mycket komplicerad. Clowntraditionen har sitt ursprung i det italienska 1700-1800-talsfenomenet Commedia Dell'Arte, en slags improvisationsteater och gyckelspel med många olika influenser. Commedia Del'Arte var komedi med teman som kärlek, åtrå och otrohet. Gemensamt för all Commedia Dell'Arte var att den alltid bestod av samma karaktärer (med nytillkomna roller ibland), och dessa karaktärer hade olika sorters egenskaper och fixerade förhållanden till varandra.

Den moderna clownen är ett komposit av två välkända karaktärer Arlecchino och Pedrolino. Arlecchino var den arketypiske "ledsne" clownen, slapstickspellevink, som även var dum i huvudet och åtrådde sin älskade Columbina (det här handlar den berömda operan I Pagliacci (clowerna) om. Från italienskans pagliaccio - clown har vi fått ordet - pajas).Pedrolino eller Pierrot är däremot en goofball som är överdrivet godtrogen, gillar practical jokes och är dum. Ifrån Pedrolino kommer även den mer kändare varianten "Pagliaccio".
Dessa karaktärers beteende har inspirerat clownteater lång tid senare. Handlingarna i Commedia Dell'Arte har skapat Clownteaterns ramverk.

Men självklart har även den klassiske jycklaren varit en influens för clownen. Både Arlecchino och Pedrolino är betjänter till rika män, och är säkerligen influerade av gycklarnas urgamla skrå.

gycklarna som var ett populärt medeltidsfenomen. En gycklare har dock helt egna attributer än clownen. Gycklarens största kännetäcken var hans mössa med flera olika bjällror istället för luvor. Han brukar även ha en heltäckande dräkt. Gycklaren har ofta en spira med bjällror, (Detta är kanske för att visa på idiotin att gycklaren själv tror att han är kung). Gycklare var i princip personliga underhållare till kungen och adel, och det engelska kungahuset hade enda fram till Cromwells maktövertagande en hovgycklare.

Clownen är dock inte en generell fortsättning på gycklaren. Gycklaren hade inget puder (typisk 1700-talet) eller make-up, utan en rolig uniform av kläder och leksaker. Gycklaren spelade inte teater som clownen utan gjorde världens första standup comedy, med vitsar och larv.

[Stefan]

Gycklare var i princip personliga underhållare till kungen och adel, och det engelska kungahuset hade enda fram till Cromwells maktövertagande en hovgycklare.

Clownen är dock inte en generell fortsättning på gycklaren. Gycklaren hade inget puder (typisk 1700-talet) eller make-up, utan en rolig uniform av kläder och leksaker. Gycklaren spelade inte teater som clownen utan gjorde världens första standup comedy, med vitsar och larv.

Är narr samma som gycklare?

Narren som fungerade ju som ett slags hovfunktionär. Nån gång rent av som ett slags informell rådgivare: han kunde få lov att säga obekväma sanningar till sin furste, dessa lätt förklädda till skämt.

[Stefan]

Intressant är fyndet att inga utav de tillfrågade barnen gillade clownuppträdanden. Men de clowner som uppsöker barnavdelningen på sjukhus blir ju uppskattadde och bejublade. Eller?? Annars hade väl bubblan spruckit för länge sedan, alla hade sett att det vart meningslöst.

Så varför jublar och skrattar barnen, fast egentligen är de inte alls roade??

Är det kanske helt enkelt för att det är något som händer, ett avbrott i sjukhusets rutin?
Ett besök av en civilklädd ståuppkomiker med lite skådespelartalanger hade fungerat minst lika bra??!
Eller säg, besök av ett par tre klappvänliga snälla hundar / katter?

[varjag]

Jag var en av få som gillade clowner när jag var liten. Tyckte alltid att hästshower, akrobater och sånt på cirkus var tråkigt, clowner och trolleritricks var absolut bäst.

Jag med! Och tack för ordet 'pajas' - för det - var vad clownerna kallades när jag var barn. Samt - mest kanske för kopplingen till Commedia Dell'Arte och funktionerna mellan 'kompositen' av Arlecchino och Pedrolino som jag aldrig brytt mig om fråga efter - nu fick jag 'bakgrunden gratis' , Varjag

[Engan]

Intressant är fyndet att inga utav de tillfrågade barnen gillade clownuppträdanden. Men de clowner som uppsöker barnavdelningen på sjukhus blir ju uppskattadde och bejublade. Eller?? Annars hade väl bubblan spruckit för länge sedan, alla hade sett att det vart meningslöst.

Så varför jublar och skrattar barnen, fast egentligen är de inte alls roade??

Är det kanske helt enkelt för att det är något som händer, ett avbrott i sjukhusets rutin?
Ett besök av en civilklädd ståuppkomiker med lite skådespelartalanger hade fungerat minst lika bra??!
Eller säg, besök av ett par tre klappvänliga snälla hundar / katter?

Jag tror det lika mycket handlar om hur undersökningen formuleras. Om någon frågar "Är clowner roliga eller skrämmande?" blir mitt svar "mer skrämmande", för clowner i sig är ju inte roliga. En gubbe med konstigt smink och konstiga kläder är bara underligt, inte roligt. Men vad clowner gör kan vara hysteriskt kul. Eller trist. Beroende på numret. Det är ju uppträdandet man skrattar åt, inte clownen.

En mer relevant undersökning hade varit att visa ett bra clownuppträdande och sedan ställa två frågor: "Var det här roligt?" och "Var det här skrämmande?"

Jag skulle gissa på hyfsat hög andel "ja" på första frågan och extremt liten andel "ja" på den andra. Med "rätt" undersökningsmetodik kan man få fram statistik som bevisar nästan vad som helst.

Och apropå det kan jag då inte motstå att länka till något av det bästa som sagts i ämnet, av Sir Humphrey Appleby i den underbara gamla kultserien "Yes, Prime Minister".

http://www.yes-minister.com/sounds/ypm12q1.ram

[Giancarlo]

Clownen är dock inte en generell fortsättning på gycklaren. Gycklaren hade inget puder (typisk 1700-talet) eller make-up, utan en rolig uniform av kläder och leksaker. Gycklaren spelade inte teater som clownen utan gjorde världens första standup comedy, med vitsar och larv.

Är narr samma som gycklare?

Narren som fungerade ju som ett slags hovfunktionär. Nån gång rent av som ett slags informell rådgivare: han kunde få lov att säga obekväma sanningar till sin furste, dessa lätt förklädda till skämt.

Narr och gycklare! Samma sak. jag använde bara ett annat ord.

[SolitaryMan]

Jag tog upp samma fråga på VoF:s forum. Där fick jag lära mig den fascinerande termen Coulrofobi, skräck för clowner, samt se ett tragiskt exempel på detta.

[Wooster]

Också jag tillhör skaran som föredrog clowner och trollkarlar framför akrobater och polska dansgrupper på cirkus (och gör det fortfarande, även om det var lääänge sen jag såg någon cirkusföreställning). Första gången jag såg "It" av Stephen King fattade jag inte ens poängen med att det var en clown.

Samtidigt har jag viss förståelse för Coulrofobi - clowner är ju bisarra och enkelsidiga och på det sättet samtidigt väldigt främmande..

En lustig anekdot är att nyheten om clownernas begränsade nytta på sjukhus orsakade viss bestörtning på jobbet igår - eftersom en arbetskamrat föreslagit fler clowner inom sjukvården..

Edit: stort tack till Giancarlo för utläggningen kring Clownernas historia förresten