Stället ligger strax utanför Habo i Västergötland och är en gammal sjöbotten. Stugorna står på det som en gång vart en strandkant. Marken sluttar ganska brant. Längre ned in i skogen var det ganska sankt en gång i tiden och är så fortfarande på rätt många ställen. Fram till 40-talet bröt man torv där. Fortsätter man längre in i skogen så ligger det en sjö. Vattnet har nått upp dit där husen står men vissa höjdsträckningar bör nog ha legat över vattenytan. Går man riktigt långt tillbaka så stod nog hela trakten under vatten, men det var nog strax efter att inlandsisen hade smält.
Slaggbiten hittades bland en massa andra stenar. Vissa av stenarna verkar ha vart bitar som blivit över när de högg ut grunden till ladugården. Diket som han rensat och grävt ur har nog funnits sedan mitten eller slutet av 1800-talet och det är möjligt att de använt det för att slänga sten och annat skräp. Marken är som sagt vad ganska sank och de hoppads väl att stenarna skulle sjunka. Detta innebär förmodligen att slaggbiten har slängts i diket tillsammans med en massa andra stenar men detta bör då ha skett i relativt modern tid. Troligen är det någon meter dy men sedan är det ren sand. Det upptäckte vi när vi grävde en damm för en massa år sedan. På sina ställen ligger det rejäla stenbumlingar i diket.
Frågan är vart slaggbiten kommer ifrån? Den enklaste förklaringen är väl att drängen Bengtsson (eller vad en dräng kan ha hetat) fått den av sin kusins farbror som bodde uppe i Bergslagen, men tröttnat på den och slängde den i diket 1897. Den mer spännande förklaringen är att det före 1850 funnits någon form av järnframställning i på tomten, kanske på den höjdsträckning som bör ha legat över vattenytan en gång i tiden. Eftersom området är gammal myrmark så kan man kanske fiskat upp myrmalm och bearbetat den där. Då borde det finnas mer slagg i marken. Det har vi aldrig sett men vi har inte heller letat. Jag vet att man i närområdet hittat en hel del lämningar från bronsåldern, men bearbetade de myrmalm under bronsåldern?
Jag bifogar bilder på ”fyndet”. Jag ber om ursäkt för den anskrämliga bordsduken. Den är stor som ett litet hönsägg och väger inte så mycket. Den är väldigt porös.
Jag laddade upp ett par bilder till.
