Underliga maträtter

[Stefan Lundgren]

I tråden "Varjag, är det gott" skrev jag om den kattsteken som en storbonde i Bollnästrakten bjöd på sitt tjänstefolk på i början av 1896. Om man skall tro på det eller inte, men jag har iallafall inte hittat någonting som säger att han gjorde detta.

Jag har för mig att det finns en tråd i Loungen som handlar vilka konstiga maträtter vi har ätit.

Förutom den eventuella kattsteken, så finns det flera underliga maträtter ur en historiskt synvinkel.

Känner till att man åt skallerormar i USA under 1800-talet.

Stefan

[lampros]

Intressant ämne!

Idag är vi till exempel svamp rätt allmänt, men på 1800-talet förekom det sällan. Inte ens när det var svält på landsbygden kunde man förmå folk att äta det; det tog tid. Ryssarna var före oss med detta bruk.

Sedan har vi ju sniglar... Som Tore Wretman sa någon gång; kallar man dem "franska vinbergssniglar" låter det delikat, säger man att man plockade dem på gräsmattan säger folk usch. Detta öppnar upp mot fältet vad maträtter ska heta "Pêche Melba" osv, och om det har jag skrivit i min matbok:

http://lennart-svensson.blogspot.com/se ... matlagaren

I samma bok har jag skrivit om en veritabel fest på inälvsmat. Det var när männen som skulle spränga tungvattenfabriken i Rjukan 1943 väntade i sin stuga på fjället, och man jagade ren och åt. Sedan märkte man att köttet var för magert, det mättade inte och smakade föga, så man gav sig i kast med inälvorna därtill. Tarmar med halvsmält renlav var visst näringsrikt - och nerver och fett bakom ögonen - osv...

[Stefan Lundgren]

Ja, det har funnits alla möjliga maträtter, både de som man hör att många har ätit under ett eller flera tillfällen eller av de udda slaget.

I Columbia käkar man också myror.

Stefan

[Giancarlo]

Anledningen till att man vid flåning av hela kaniner behåller huvudet, är att man ska vara säker på att
det inte är en död katt man köpt. Traditionellt alltså.

Det här med konstiga matträtter varierar självklart beorende på kultur. I den kinesiska kulturen t.ex äter man alla djur som rör sig i princip. Det är då en tolkningsfråga om vad som är konstigt. Själv har jag då immundigat i den kinesiska kultursvären: Hajfenssoppa, pungråtta, svalbo och sockerrörs-dryck, rostade gräshoppor..

Inget konstigt om man är kines helt enkelt.

[varjag]

Australisk delikatess....witchetty grubs. Levande ...

http://en.wikipedia.org/wiki/Witchetty_grub

Innan någon frågar - NEJ, jag har inte provat

[Stefan Lundgren]

Jag trodde att det var Varjag från början innan jag läste att det inte var det.

Ur ett historiskt perspektiv;

Utifrån den där Bollnäsbonden som eventuellt bjöd på sitt tjänstefolk på kattstek så finns ett par andra alternativ, nu kommer jag inte ihåg källan, men såvitt vad jag känner till så åt en äldre dam kottar, bark och skogens bär eller hon drygade ut med detta i början av 1800-talet(eller någon gång under detta sekel).

Stefan

[Anders Nyman]

Sniglar som lampros nämner.. Det försökte jag och en bekant äta en gång, ja, det gick ju bra så länge man åt det som var runt omkring Snigeln, men när jag satt gaffeln i Snigeln och fick in den i munnen. Då var det någon som kvällde (JAG) och in på toa och Urkade.. Så hur kan folk säga att det är en deillkatess med just SNIGLAR.

[Anders Nyman]

En annan lite udda maträtt är väl Aphjärna, kommer inte ihåg men det är väl i Asien på något ställe som de äter Aphjärna om jag inte missminner mej.

[Giancarlo]

En annan lite udda maträtt är väl Aphjärna, kommer inte ihåg men det är väl i Asien på något ställe som de äter Aphjärna om jag inte missminner mej.

Det är ingen i närheten vanlig förekommande sak som sker, men kan med stor sannolikhet ha skett att man ätit levande aphjärna:

http://www.straightdope.com/columns/rea ... d-eat-them

[Ubbe]

En annan lite udda maträtt är väl Aphjärna, kommer inte ihåg men det är väl i Asien på något ställe som de äter Aphjärna om jag inte missminner mej.

Det är ingen i närheten vanlig förekommande sak som sker, men kan med stor sannolikhet ha skett att man ätit levande aphjärna:

http://www.straightdope.com/columns/rea ... d-eat-them

Jag har också hör liknande historier om äta rå aphjärna, men aldrig träffat någon som själv medverkat på en middag där det förekommit. Jag ställer mig lite skeptisk till det hela. Jag har ätit grishjärna och då har det varit viktigt att hjärnan är ordentligt genom kokt, för att säkerställa att man inte får några mystiska sjukdomar. Jag skulle själv säga att kantonesisk mat är mindre exotisk än mat från tex Sichuan som är mycket mer "guts and gore".

[Anders Nyman]

Tunga och Hjärta har jag smakat, å det var rätt så gott. Godare än vad det låter. Men det hör väl inte till den vanligaste av maträtterna. För okej att smaken var god, så åtminstone tunga, så drar man sej lite från att äta. Då tar jag hellre Hjärta.

[diravi]

Hjärta är väll inte särskilt underligt.

Det är ju en delikatess, som älgjägare vet man ju att hjärta och tunga tillfaller skytten, själv brukar jag skänka bort tungan, hjärtat däremot röker man och har i tunna skivor, jättegott.

[Osprey]

De flesta maträtter är väl egentligen inte underligare än man betraktar dem och då tar jag förstås avstånd från rätter som innebär att "maten" lider, dvs. t.ex levande aphjärna etc. Jag har av ren nyfikenhet provat lite allt möjligt och funnit att det mesta jag provat har smakat antingen gott, eller iallafall helt ok.

Hjärta - Mycket gott, det är ju egentligen bara en stor muskel precis som allt annat kött, lite fastare men i smakan någotsånär snarlikt.
Lever - Jättegott, speciellt med gräddsås och lingonsylt...
Njure - Har ätit mest njurpaj och det är helt ok.
Snigel - Helt ok, men jag tycker inte att sniglarna i sig smakar så mycket, det är vitlökssmöret och brödet som gör det.
Myror - Har ätit dem i choklad och det var ingen större upplevelse egentligen, smakade precis com nötkrokant.
Gräshoppor - Inga större märkvärdigheter heller. Jag åt friterade och de smakade ungefär som hårt friterade pommes frites.

Det finns säkert fler "konstigheter" jag ätit, men inte som jag kommer på nu. Smaken är oftast inte speciellt märkvärdig eller annorlunda mot "vanlig mat" och hade vi varit vana vid att äta det lite oftare som med muskelvävnad (vanligt kött) så hade vi säkert inte reagerat mot det. Katter, hundar och andra rovdjur, liksom allätare som grisar och björnar är ju inte så himla petiga med vad de stoppar i sig, men de mår ju bra ändå...

[Anders Nyman]

De flesta maträtter är väl egentligen inte underligare än man betraktar dem och då tar jag förstås avstånd från rätter som innebär att "maten" lider, dvs. t.ex levande aphjärna etc. Jag har av ren nyfikenhet provat lite allt möjligt och funnit att det mesta jag provat har smakat antingen gott, eller iallafall helt ok.

Hjärta - Mycket gott, det är ju egentligen bara en stor muskel precis som allt annat kött, lite fastare men i smakan någotsånär snarlikt.
Lever - Jättegott, speciellt med gräddsås och lingonsylt...
Njure - Har ätit mest njurpaj och det är helt ok.
Snigel - Helt ok, men jag tycker inte att sniglarna i sig smakar så mycket, det är vitlökssmöret och brödet som gör det.
Myror - Har ätit dem i choklad och det var ingen större upplevelse egentligen, smakade precis com nötkrokant.
Gräshoppor - Inga större märkvärdigheter heller. Jag åt friterade och de smakade ungefär som hårt friterade pommes frites.

Det finns säkert fler "konstigheter" jag ätit, men inte som jag kommer på nu. Smaken är oftast inte speciellt märkvärdig eller annorlunda mot "vanlig mat" och hade vi varit vana vid att äta det lite oftare som med muskelvävnad (vanligt kött) så hade vi säkert inte reagerat mot det. Katter, hundar och andra rovdjur, liksom allätare som grisar och björnar är ju inte så himla petiga med vad de stoppar i sig, men de mår ju bra ändå...

Just detta som du skriver här, att varje maträtt inte är underligar än vad man betraktar dem..

Men jag vill även tillägga att det beror nog vart man bor och i vilka förhållanden man är uppfödd, för att olika maträtter ska betraktas som ovanliga. Tllexempel Sniglar är väl mer vanliga i Frankrike, Björn kött kanske mer i Norrland eller i Ryssland. Så det beror nog var man bor.

[frejs väpnare]

Stuvade kospenar!
Gammelmormor Sara i Långsjöby lagade till det för oss "sta-barn", bara för att vi skulle få smaka, Vi spottade och äcklades, men egenligen smakade det ingenting.
Jag tror att detta är den engelska rätten "tripes" berömd från Forsythesagan.

Bänkavälling.
Jag kommer inte ihåg källan, men är övertygad om att det var någon "seriös" kulturhistoria. Gammelmormor kände inte till den, och mitt minne placerar källan i SKåne
Samtliga veckans matrester, potatisskal, fiskben, köttben etc, sparas i slaskhinken. På lörfag kokar man ur alltihop, reder med mjöl och "bon apetite"