Tredje statsmakten / Fourth Estate

[Göstring]

Hexmaster har skrivit om tredje/fjärde statsmakten på sin faktoidsida.
http://www.faktoider.nu/statsmakter.html

Geijer använder orden makter och organ på många ställen, men jag har inte hittat den exakta frasen. I det här fallet ligger nog kungamakt mot folkmakt närmast, och att pressen är en ny, dem emellan framträdande makt.

Ett något äldre belägg finns i Svenska akademiens handlingar, trycktår 1841. Den 31 maj 1838 höll biskop af Wingård sitt inträdestal i Akademien, vari han skriver att periodiska pressen velat gälla för en Statsmakt http://books.google.com/books?id=JZIAAA ... #PPA117,M1

Förr var samhället uppdelat på stånd, dessa samlades till riksdag. Det som tidigare hette riksdag, kallas nu riksmöte.

Fourth estate blir fjärde ståndet på svenska, fjärde statsmakten borde bli fourth branch of government.
Det är intressant att i samma avsnitt som Carlyle nämner fourth estate använder han också uttrycket branch of government.

Burke said there were Three Estates in Parliament; but, in the Reporters' Gallery yonder, there sat a Fourth Estate more important far than they all. It is not a figure of speech, or a witty saying; it is a literal fact,--very momentous to us in these times. Literature is our Parliament too. Printing, which comes necessarily out of Writing, I say often, is equivalent to Democracy: invent Writing, Democracy is inevitable. Writing brings Printing; brings universal everyday extempore Printing, as we see at present. Whoever can speak, speaking now to the whole nation, becomes a power, a branch of government, with inalienable weight in law-making, in all acts of authority.

I USA används "fourth branch of government" ofta om byråkratin som en egen makt, eller om media om man vill uttrycka att pressen inte är fristående från staten.


Min slutsats var att "fourth estate" var en figur som användes om något nytt eller viktigt som inte var en formell makt, och att detta sedan låstes till pressen så till den grad att vi nu har svårt att släppa den kopplingen när vi försöker komma underfund med uttryckets ursprung.

edit: tryckår

[Göstring]

Att pressen skulle vara en statsmakt verkar strida mot liberalernas vanliga uppfattning att samhället inte skall vara korporativt ordnat.

Vore pressen en statsmakt i likhet med domstolar, då avlönades journalisterna med skattepengar. Deras granskande verksamhet vore reglerad i lag och kunde prövas i rättsliga instanser.

Användandet av ordet statsmakt i detta sammanhang hör nog samman med en äldre korporativ samhällsordning där organ utanför den statliga organisationen utövar myndighet. Jämför med LO och Svenskt näringsliv, som gör upp om reglerna på arbetsmarknaden utan att vara en del av staten. A-kassorna utövar myndighet och deras verksamhet regleras i lag, men de är inte offentliga myndigheter. Kyrkan viger par med laga verkan, men är inte längre en del av staten.

I äldre litteratur verkar stat och samhälle användas vacklande och omväxlande, möjligen för samma sak ur olika perspektiv.

Il Quarto Stato è un celebre dipinto realizzato dal pittore Giuseppe Pellizza da Volpedo nel 1901.

pellizza_quarto_stato.jpg (51.22 KiB) Visad 3994 gånger

http://it.wikipedia.org/wiki/Il_Quarto_Stato

[Hexmaster]

Intressant utläggning.

Ett något äldre belägg finns i Svenska akademiens handlingar, trycktår 1841. Den 31 maj 1838 höll biskop af Wingård sitt inträdestal i Akademien, vari han skriver att periodiska pressen velat gälla för en Statsmakt

Det var intressant! Särskilt att han tillskriver dem själva uttrycket. Samma år som Palmær dessutom. Det verkar som om båda sett ett ännu äldre belägg, som kanske går att gräva fram.

Min slutsats var att "fourth estate" var en figur som användes om något nytt eller viktigt som inte var en formell makt, och att detta sedan låstes till pressen så till den grad att vi nu har svårt att släppa den kopplingen när vi försöker komma underfund med uttryckets ursprung.

Som jag skriver har "fjärde ståndet" tillskrivits folkets massor i flera länder, åtminstone England och Tyskland. Italien var ny för mig.

[Göstring]

Min slutsats var att "fourth estate" var en figur som användes om något nytt eller viktigt som inte var en formell makt, och att detta sedan låstes till pressen så till den grad att vi nu har svårt att släppa den kopplingen när vi försöker komma underfund med uttryckets ursprung.

Som jag skriver har "fjärde ståndet" tillskrivits folkets massor i flera länder, åtminstone England och Tyskland. Italien var ny för mig.

Inte bara folkets stora massa, utan även andra framstigande och i ståndsordningen orepresenterade grupper såsom professorer och redaktörer samt medelklassen, med flera.

Den historiska förståelsen i både Tyskland och Italien är väldigt starkt beroende av den franska utvecklingen och begrepp skapade där.

[Göstring]

Stället där Geijer skapar uttrycket skulle kunna vara detta:

... har denna diskussion tillika fått en ny, tredje, mägtig organ - pressen - "denna utomordentliga, af godt och ondt så blandade makt" - säger en utmärkt politisk författare* ...
_________________
*"Cette puissance extraordinaire, si étrangement mélangée de biens et de maux, que sans elle la liberté ne saurait vivre, et qu'avec elle l'ordre peut à peine se maintenir". Tocqueville, de la democratie en Amerique,, Bruxelles 1835. II:23. En af de bästa böcker jag läst och någon kan läsa.

http://books.google.com/books?id=VOosAA ... WCDw&hl=sv

Här hänvisar Geijer uttryckligen till Tocqueville.

I relation till Montesquieus lära om maktdelning används på svenska statsmakter och på engelska branches of government

The press

The concept of the media or press as a fourth branch stems from a belief that the news media's responsibility to inform the populace is essential to the healthy functioning of the democracy.[1] The phrase "Fourth Estate" may be used to emphasise the independence of the press particularly when this is contrasted with the press as a "fourth branch".[2]

Tillägg:

3.Borell,op.cit.,sid61.Borellhänvisarpåden-
na punkt till Gunnar Rexius, Det svenska två-
kammarsystemets tillkomst och karaktär med
särskildhänsyntillprincipernasgrundläggning
1840-41(Uppsala:KungligaHumanistiskaVe-
tenskaps-Samfundet,1915),sid31,257ff.,320.
Hon tillägger dock att ”Tocquevilles betydelse
...inskrändersigegentligentillatthanfåttlever-
era argument” (sid 61-2). Det kan tilläggas att
enligtenkällakommerävenuttrycket”dentred-
je statsmakten” (för tidningsväsendet) ytterst
frånTocqueville.”Uttrycket‘tredjestatsmakten
torde ha präglats av Palmaer i Östgöta Corres-
pondenten 24/9 1838efteruttalandenav Geijer
iLitteraturbladet:‘ettnytttredjemäktigtorgan’,
hämtat från Tocqueville” – LeifKihlberg, Lars
Hierta i helfigur (Stockholm: Bonniers, 1968),
sid272

[Göstring]

Den här författaren (Slavko Splichal) menar att det var Macaulay som skapade uttrycket 1827

The gallery in which the reporters sit has become a fourth estate of the realm. The publication of the debates, a practice which seemed to the most liberal statesmen of the old school full of danger to the great safeguards of public liberty, is now regarded by many persons as a safeguard tantamount, and more than tantamount, to all the rest together.

Carlyle antas ha läst slarvigt och blandat i hop detta stycke med det följande, som behandlar Burkes tal om parlamentsreform.


I en kommentar till Burkes "Reflections on the Revolution in France" finns en hänvisning till Michel de Montaigne.

2.1.68

Judge, Sir, of my surprize, when I found that *200a very great proportion of the Assembly (*201a majority, I believe, of the members who attended) was composed of *202practitioners in the law. It was composed *203not of distinguished magistrates, who had given pledges to their country of their science, prudence, and integrity; not of leading advocates, the glory of the bar; not of renowned professors in universities—but for the far greater part, as it must in such a number, of the *204inferior, unlearned, mechanical, merely instrumental members of the profession. There were *205distinguished exceptions; but the general composition was of obscure provincial advocates, of stewards of petty local jurisdictions, country attornies, notaries, and the whole train of the ministers of municipal litigation, the fomenters and conductors of the petty war of village vexation. From the moment I read the list I *206saw distinctly, and very nearly as it has happened, all that was to follow.


__________________
200.
L. 14. a very great proportion, &c. The intervention of the lawyer in so many of the acts of civil life, and the complexity of the different bodies of common law (coûtumes), 300 in number, which prevailed in different parts of the country,* always greatly swelled the numbers of the profession. [320] "Sous le regne du Roy François premier de ce nom, un Villanovanus fit un Commentaire sur Ptolomée, dedans lequel il disoit, qu'en ceste France il y avoit plus de gens de robbe longue, qu'en toute l'Allemagne, l'Italie, et l'Espagne; et croy certes qu'il disoit vray." Pasquier, Les Recherches de la France, Liv. ix. c. 38. Montaigne, about the same time, remarks (Ess., Liv. i. ch. 22) that the lawyers might be considered as a Fourth Estate. As it was the lawyers who were best acquainted with the wrongs of the people, and alone possessed the knowledge requisite for putting them forward, they were very appropriate representatives of the people. Burke has in mind, of course, the state of things in England, in which the landed gentry, dealing honourably with the people and enjoying their sympathy and confidence, always furnished the majority of their representatives. But how could he have supposed that the French people would or could return the landowners as their representatives?

Letar man sedan fram stycket hos Montaigne:

... bildas ett fjärde stånd i staten av folk som har hand om rättegångar vid sidan av de tre gamla stånden Kyrka, Adel och Folk ...

... there should be set up a fourth estate of Lawyers, breath-sellers, and pettifoggers, and joyned to the three ancient states, to wit, the Clergy, the Nobility, and the Communaltie...

... qu'il se face en une police un quatriéme estat, de gens manians les procés, pour le joindre aux trois anciens, de l'Eglise, de la Noblesse, et du Peuple...

[Göstring]

Men vad var det Geijer egentligen skrev? Pelle Holm har inte hittat just detta ord hos densamme från 1838, däremot en beskrivning av pressen som ett "tredje organ", där de två andra förefaller att vara kungen och riksdagen. Däremot vet man att han använde just ordet "statsmakt" några år senare:

det gives ett tredje, icke blott parti, utan en verklig statsmakt

Erik Gustaf Geijer (1846)

a) (numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh.) i förb. med tredje, om me­delklassens konservativa majoritet i Sv. vid 1800-talets mitt; anträffat bl. i medelbar sådan förb. Ett tredje, icke blott parti, utan en verklig stats­makt .. denna medelklassens konservativa majoritet väx­er med hvarje dag. GEIJER I. 5: 377 (1847).

Med statsmakt menar Geijer här en del av medelklassen, inte pressen.