Ett slott på Otterhällan?

[1772]

Varje gång jag är i Göteborg så slås jag av hur missbrukad Otterhällan är.
Denna klippa i mitten av Göteborg borde inte vara ett gäng fula höghus utan en borg av Neuschwansteinsk form.

Har något sådant någonsin planerats?

[ola]

Lite historia om Otterhällan/Göteborg ..

Drottning Kristinas jaktslott:
är att tomten, som låg i Södra Liden (även Åkareliden), bebyggdes av åkaren Lars Bryngelsson, som flyttade dit 1731. Bouppteckningen efter hans änka Anna Dikman 1754 upptar ett litet hus med tomt på Otterhälleberget mellan båtsmännen Claes och Jacob Rams hus, bestående av en stuga, kök med ett litet avskift uti samt vind över, ett litet häststall och vedbod av bräder, allt värt 180 daler silvermynt. Samma år i maj såldes gården på aktion för 250 daler smt till murgesällen Engelbert Assarsson.

Fram till i slutet av 1700-talet bodde där artillerister, arklimästare, underminörer, timmermän, fiskare, murmästare, saltmästare, stadsbetjänter med flera, ett tvärsnitt av dåtidens samhälle.

Ett samtida rykte gör gällande att det skulle funnits en hemlig gång mellan "Jaktslottet" och kommendantshuset, vilket av senare forskare ansetts som fullt rimligt.

I början av 1770-talet gjordes hela nedervåningen om till krog, som först drevs av krögaren Jonas Hernlund. Krogrörelsen fortsatte fram till den stora branden 1 november 1804 då flertalet av husen på Otterhällan brann ner.

Under hela 1800-talet hade huset ständigt bytt ägare, de flesta var hantverkare men även källarmästare och tullmästare finns nedtecknade. En av de mer pikanta hyresgästerna var den blinde musikanten Peter Emanuel Fagerroth, som levde där med sin mor i största fattigdom.

"Slottet" var mycket slitet när "velocipedfabrikören" Alfred Hansson köpte det 11 maj 1914, och han tvingades till en genomgripande renovering. När fabrikör Hansson dog ville hans arvingar inte kosta på huset de nödvändiga reparationerna, varpå Göteborgs Morgonpost 8 april 1931 meddelade att "slottet" skulle rivas. Beskedet skapade en stark opinion mot beslutet och medel samlades in till en lindrigare reparation och bjöds ut till salu. Sjökapten Axel Nyborg blev nästa ägare av "slottet", och bekostade en modernisering samt ombyggnad, med ambitionen att bevara det ursprungliga. Samtidigt så revs det så kallade "Liljegrenska huset", som låg direkt intill och hade fungerat som "slottets" brandmur. Men, den gamle sjökaptenen omkom i en bilolycka i New York och några år därefter köptes "slottet" av dess siste där boende ägare, assesor Ulf Grapengiesser, och en ny renovering företogs.

Lyckan blev kortvarig, för nu presenterades en ny stadsplan där "slottet" inte passade in, utan ett större nybygge planerades i dess ställe. Grapengiesser hade blivit utnämnd till rådman i en annan stad, men ville behålla "Jaktslottet". Han hyrde ut huset till ett par unga chalmerister, varav en släkting, som bestämde sig för att rädda huset. Ett team bildades och en alternativ stadsplan presenterades, men avslogs i oktober 1969. År 1970 gav Grapengiesser upp och sålde huset till Byggnadsfirman Anders Diös AB i Uppsala.

Efter många turer med olika kulturinstanser, politiska läger, Göteborgs Hembygdsförbund, Göteborgs Historiska Museum, AMS, landshövdingen Erik Huss med flera, där även Byggnadsfirman Diös (Anders Diös visade sig ha stort intresse för gamla hus) slutligen ställde sig positiv, kunde "Jaktslottet" köpas för en symbolisk krona och flyttas till en friköpt tomt på andra sidan av Otterhällan, dess nuvarande plats. Den 13 december 1971 blev det klart, AMS bidrog med kostnaden för flytt med mera, uppgående till cirka 400 000 kronor och Göteborgs Stad bidrog med resterande 100 000 kronor. Själva flytten tog 12 dagar och huset förblev intakt.

Öppningshögtiden blev den 9 september 1972 och ett vårdträd, en ek, planterades på husets nya gräsmatta.

Pådrivande i räddningsarbetet var främst Marie-Louise de Vylder-Lehmann.

[ola]

Otterhällan, eller Stora Otterhällan, Utrella (1619),[1] Säfweberg, även "Berget" i folkmun, är ett berg i centrala Göteborg. Otterhällan användes tidigt för befästningsändamål, och är idag bebyggt med hyreshus. Här ligger också det som kallas Drottning Kristinas Jaktslott.

Namnet Otterhällan är känt sedan 1559 i olika former, och kommer av den västsvenska formen för mårddjuret utter (otter-), vilka tydligen haft sina bon vid bergets fot och kala klipphällar (-hällan). Så sent som 1770 rapporteras att uttrar spisade ål på isen i Stora Hamnkanalen. På Kettil Classons karta från 1644 Geometriska afritning up på Göteborgs stad, för övrigt den äldsta bevarade kartan, framgår det att namnen Stora eller Lilla Otterhällan ännu ej används, utan båda bergen anges som Utterhäll.

Lilla Otterhällan är belägen söder härom och kallas numera Kungshöjd. Kungsgatans sträckning går mellan Lilla och Stora Otterhällan och kallades under 1700- och 1800-talet för "hästbacken", efter de hästmarknader som ägde rum där. Vid Kungshöjd ligger även Göteborgs bäst bevarade del av den förra stadsmuren, nämligen delar av bastionen Carolus Gustavus Rex eller Hållgårdsbastionen. Bastionen benämns i dagligt tal Carolus Rex, och är belägen i början av Kungsgatan vid Eperantoplatsen.

Båda Otterhällorna var ursprungligen täckta med ekskog och år 1650 räknades träden till 1 934 stycken "friska eketräd". Eric Cederbourgh skriver år 1739 att; "stadens invånare, hustrur och barn med dess tjenstefolc hade där sitt fullkomliga nöye och tidsfördrif." Ekskogen skövlades när staden behövde virke för fästningsarbeten och fartygsbyggen. Efter skövlingen fick de fattiga borgerskapet tillstånd att bygga sina stugor på bergets sluttningar och på Stora Otterhällans topp byggdes det 1630 en väderkvarn efter holländskt mönster, av Basilius Mikaelsson. De sämsta stugorna låg högst upp på berget och de bättre underhållna längre ned på sluttningarna, vilka ägdes av folk som stod högre upp på samhällsstegen. Vid den stora branden 1804 avbrändes samtliga 150 tomter på Stora Otterhällan.

På toppen av berget anlades 1839 en optisk telegraf, som bestod av rörliga armar uppsatta på höga master och försedda med luckor, vilka kunde flyttas i olika positioner. Via liknande telegrafer vid Stigberget, Nya Varvet, Brännö och Vinga kunde man genom ett kodsystem sända meddelanden mellan varandra. Telegrafen blåste ner på natten den 1 oktober 1863 och återuppbyggdes aldrig, eftersom den elektriska telegrafin då hade utkonkurrerat den optiska.

"Alphyddan" (senare "gamla skolan") var beteckningen på den första skolan på Otterhällan, vilken uppfördes år 1863 av byggmästaren August Krüger och invigdes den 28 september samma år av domprosten Peter Wieselgren. Tomtbeteckningen var "101 litt. J, stadens II:a rote". Byggnaden var i två plan, med fasad i gult tegel och rymde 200 barn i fyra lärosalar. På grund av närheten till det något senare uppförda stenkolkraftverket, bara några meter från skolan, upphörde snart verksamheten och tomten avröjdes 1892. Skolan ersattes av en ny byggnad på berget, kallad Otterhälleskolan vilken ritades av arkitekten Eugen Thorburn och hade tomtbeteckningen "164-165 i II:a roten". Invigningen skedde i oktober 1910. Otterhälleskolan rymde 748 elever i 18 lärosalar och hade elektrisk belysning.

I maj 1919 stod Hasselblad film ABs filmateljé färdig, den låg högst upp på bergets krön och var på sin tid en av Sveriges största och modernaste ateljéer. Under åren 1916-1919 spelade man in ett trettiotal filmer, med bland andra Gösta Ekman. Stjärnregissören hette Georg af Klercker.

Den 1 januari 1925 övertog Radiotjänst den privata rundradiostation som på prov drivits uppe på Otterhällan.

Otterhällans äldsta hus ligger på Skräddaregatan 1, byggt 1783 och ritat av dåvarande stadsarkitekten Carl Wilhelm Carlberg.


Båda inläggen är tagna ur Svenska versionen av Wikipedia....

[frejs väpnare]

Göteborg är ju planerad av holländare. En följd av detta + de privilegier de första invandrarna fick, är att det, liksom i Nederländerna, aldrig planerades något kungligt slott innanför vallgravarna. Istället skulle borgerskapet ha ansvaret för försvaret. deras utrustning förvarades i Kronhuset - Göteborgs älsta byggnad.