En prinsessas hemliga förlossning

[oilc]

Jag har ofta hört berättelsen om att prinsessan Sofia Albertina, Gustav III:s syster, ska ha fått ett barn i hemlighet omkring 1785. Barnet, en dotter, lämnades bort men fick underhåll. Fadern ska ha varit Fredrik von Hessenstein, Hedvig Taubes och Fredriks I:s son, även om hovskvallret på den tiden utpekade Gustav Badin. Historien var uppenbarligen välkänd redan på den tiden.

Hur sann den här historien är tar jag inte ställning till. På den tiden ansågs det fel för en kvinna (dock ej för en man) att ha sex utan att vara gift och det uppfattades därför som nedsvärtande, medan man numera tvärtom kan hoppas att det är sant för att man gärna unnar henne rätten till sin egen sexualitet.

Hur som helst: kan någon rekommendera mig några böcker som tar upp den här historien? Även om den är osann är det en intressant historia. Jag hoppas att någon kan och vill svara! Stort tack på förhand!

[Pewi]

Händelsen finns omnämnd i Alma Söderhjelms bok Gustav III:s syskon från 1945, men vad hon har för källor minns jag inte.

[oilc]

Händelsen finns omnämnd i Alma Söderhjelms bok Gustav III:s syskon från 1945, men vad hon har för källor minns jag inte.

Tack. Hur beskrivs den där, rent sammanfattningsvis? Som förtal? Och vad står om fadern? Skriv gärna om du känner att du har tid!




Jag vill gärna ha flera källor förstås, så om någon känner till fler, bara ös på!

[Anders Nyman]

En tanke jag fick, står det på något ställe vad denna Prinsessdotter fick för Namn.

[oilc]

En tanke jag fick, står det på något ställe vad denna Prinsessdotter fick för Namn.

Hon ska ha hetat Sofia efter sin mor, fått sin uppfostran betald av hovet och som vuxen fått sig ett arrangerat äktenskap med en förmögen köpman. Men det är bara vad jag minns av legenden.

[Pewi]

Nu har jag kollat upp vad som egentligen stod i Söderhjelms bok, och jag kom ihåg fel. Det var inte Sophia Albertina som fått ett barn utan Fredrik Adolf och Sophie Hagman. Men det är förmodligen samma barn som Olic undrar om, Sophia Albertina som mor är nog en missuppfattning.

Söderhjelm citerar ur en biografi över Sophie Hagman av en Carl Forsstrand som i hovförsamlingens dopbok hittat följande anteckning för 20 februari 1787:

Döptes Sophia Fredrika, föräldrarnas namn förtegat, emedan detta barn blifvit uti hans kungl. höghets garderobstrappa funnet

Söderhjelm fortsätter sedan med att påpeka att "faddrarnas namn, bland dem de förmenta föräldrarnas, tyckas också visa på att flickan var av hög börd."

Mer specifik än så blir hon inte, så att det verkligen skulle vara en dotter till FA och SH kan verkligen ifrågasättas, särskilt som Söderhjelm tidigare i samma artikel skriver att GIII skall ha lovat att legitimera eventuella barn till brodern och Hagman.

Det verkar alltså inte som om Sophia Albertina skall ha fått barn, hade det skvallrats om det i samtiden är jag rätt säker på att Söderhjelm skulle ha tagit upp det.

[oilc]

Nu har jag kollat upp vad som egentligen stod i Söderhjelms bok, och jag kom ihåg fel. Det var inte Sophia Albertina som fått ett barn utan Fredrik Adolf och Sophie Hagman. Men det är förmodligen samma barn som Olic undrar om, Sophia Albertina som mor är nog en missuppfattning.

Söderhjelm citerar ur en biografi över Sophie Hagman av en Carl Forsstrand som i hovförsamlingens dopbok hittat följande anteckning för 20 februari 1787:

Döptes Sophia Fredrika, föräldrarnas namn förtegat, emedan detta barn blifvit uti hans kungl. höghets garderobstrappa funnet

Söderhjelm fortsätter sedan med att påpeka att "faddrarnas namn, bland dem de förmenta föräldrarnas, tyckas också visa på att flickan var av hög börd."

Mer specifik än så blir hon inte, så att det verkligen skulle vara en dotter till FA och SH kan verkligen ifrågasättas, särskilt som Söderhjelm tidigare i samma artikel skriver att GIII skall ha lovat att legitimera eventuella barn till brodern och Hagman.

Det verkar alltså inte som om Sophia Albertina skall ha fått barn, hade det skvallrats om det i samtiden är jag rätt säker på att Söderhjelm skulle ha tagit upp det.

Jaha, ett missförstånd. Men nej, jag kände sedan tidigare till Sophie Hagmans och Fredriks påstådda dotter, så det var inte henne jag tänkte på. Sofia Fredrika kan förstås ha varit dotter till FA och SH: det skulle inte ha skadat FA själv, men FA var känd för att vilja skydda SH mot ogillande vid hovet, och födseln av ett barn skulle ha svärtat henne. Då spelade det ingen roll om GIII utlovade legitimering, en sådan skulle inte ha gjort att SH behandlats bättre. Men det finns alltid saker som talar för och emot allt, så diskussioner brukar inte tjäna så mycket till.

Jag tänkte inte på att båda barnen hette Sofia och föddes under samma tid. Men nu när det påpekas så ser man ju hur lätt de kan blandas ihop. Båda utpekade mödrarna hette Sofia och var ungefär lika gamla, så det vore väl inte konstigt om de fick barn samtidigt och gärna ville att döttrarna skulle ha deras namn.

Att Söderhjelm inte nämner det är nog inte konstigt. Könsaspekten är en reell faktor. Att en kunglig kvinna fick barn utan att vara gift brukar anses som oerhört mycket mer omoraliskt, nedsvärtande, förtalsmässigt och kontroversiellt än att en kunglig man fick det. Även nu för tiden ryggar historiker för att tillskriva kungliga kvinnor älskare, medan man gärna skriver om kungars älskarinnor. Förr var uppgifter om att kungliga kvinnor hade sex utanför äktenskapet (vare sig de var sanna eller inte) något man använde för att svärta ned kvinnan. Även nutida historiker brukar avfärda allt sådant som förtal.

Men, som sagt: det är alltså utan tvekan just Sofia Albertina jag talar om. Felet när man läser mycket böcker är att man inte alltid minns var man läst vad. Detta är alltså vad jag minns om saken:

Sofia Albertina var 1782 fri från moderns övervakning och fick leva vid broderns hov. Hon förälskade sig i Fredrik von Hessenstein, oäkta son till kung Fredrik, men GIII ville inte tillåta en vigsel. 1785 eller 1786 födde hon en dotter. Enligt en version ägde födseln rum på ett barnbördshus i Stockholm, där kvinnorna tilläts föda anonymt med en mask för ansiktet (en reform som införts för att förhindra barnamord). Dottern fick namnet Sofia. Flickan lämnades bort till fosterfamilj, och fick underhåll. Hessenstein brevväxlande med flickan och övervakade hennes uppfostran. Som vuxen blev Sofia bortgift med en rik köpman. Allt det här förekom ivrigt som skvaller på 1780-talet. Skvallret identifierade FH som far, men pekade även ut SA:s betjänt Gustav Badin. Det här nämndes tex av den berömde latinske äventyraren och reseskildraren Miranda, då han besökte Stockholm 1786. År 1787 reste sedan SA till Tyskland, där hon stannade i flera år. Allt var förstås mer känsligt eftersom SA var kvinna. Detta var ju en tid då en man kunde ha hur många "oäktingar" han ville, medan en kvinna fick sitt liv förstört om någon fick reda på att hon hade haft sex utan att vara gift. Senare utpekades hennes favoriserade sällskapsdam Lolotte Forssberg som hennes dotter (den saken stämde dock knappast. Forssberg föddes 1766, inte 1785). Det gick många historier om prinsessans hemliga barn, i många versioner.

Min fråga gäller alltså definitivt Sofia Albertina. Det är just könsaspekten som intresserar mig: att prinsar hade oäktingar är inget märkligt. Att prinsessor hade det var betydligt mer socialt intressant under en tid med de sexuella regler man då hade.

[Pewi]

Nu var ju professor Söderhjelm erkänt skvallrig, så jag undrar hur hon har kunnat gå förbi ett sådant köttben om det har funnits. Har du någon referens till Miranda, den finns ju utgiven på svenska ngn gång på 50-talet?

Å andra sidan så var skvallret snällare mot högättade damer på 1700-talet och älskare ansågs inte särskilt graverande. Sådana var mer regel än undantag även om man helst talade tyst om dem till skillnad från männen som kunde vara mer öppna. v. Hessenstein är väl ett rätt välkänt förhållande, likaså att Axel von Fersen d.y. skall ha haft en affär med hertiginnan Charlotta.

Att en kunglighet skulle ha använt sig av barnbördshuset anser jag rätt osannolikt, det fanns bättre ställen att göra sådant på, om inte annat kunde man vistas ett tag på något av de mer undanskymda slotten som Rosersberg, Tullgarn, Strömsholm eller Gripsholm. Alternativen var många.

En oäkta dotter till Hessenstein är ju förstås ingen omöjliget, men det betyder ju inte att SA var modern. Med tanke på den omsorg som SA visade Lolotte Forsberg, som utgav sig för att vara en oäkta dotter till Adolf Fredrik och alltså halvsyster till SA, så kan man nog gissa att hon också skulle vara betydligt mer engagerad i en egen dotter.

Man bör också tänka på att skvaller om oäkta kungabarn dels är pikant i största allmänhet, dels att rykten om oäktingar till Gustav III:s syster skulle kunna användas för att skandalisera honom och alltså kan vara en del av smutskastningen av GIII.

Vill man verkligen gå till botten med saken skulle man kunna kolla upp hovstatsräkenskaperna, om Sophia Albertina födde en dotter 1785/86 borde hon ha varit frånvarande från hovet en längre tid, detta borde synas rätt väl i räkenskaperna som oftast talar om precis var (och vad samt med vem) de kungliga har ätit.

[Anders Nyman]

Det lär väl finnas "Kanske" flera "Hemliga Förlossningar" inom den Kungliga aristokratin igenom historien, men finns det flera fall som någon känner till, detta är bara en liten fundering som jag fått. För även den kvinnliga delen av de Kungliga lär väl haft känslor för det Ljuva sänglivet å inte bara männen igenom Historiens gång.

[oilc]

Nu var ju professor Söderhjelm erkänt skvallrig, så jag undrar hur hon har kunnat gå förbi ett sådant köttben om det har funnits. Har du någon referens till Miranda, den finns ju utgiven på svenska ngn gång på 50-talet?

Å andra sidan så var skvallret snällare mot högättade damer på 1700-talet och älskare ansågs inte särskilt graverande. Sådana var mer regel än undantag även om man helst talade tyst om dem till skillnad från männen som kunde vara mer öppna. v. Hessenstein är väl ett rätt välkänt förhållande, likaså att Axel von Fersen d.y. skall ha haft en affär med hertiginnan Charlotta.

Att en kunglighet skulle ha använt sig av barnbördshuset anser jag rätt osannolikt, det fanns bättre ställen att göra sådant på, om inte annat kunde man vistas ett tag på något av de mer undanskymda slotten som Rosersberg, Tullgarn, Strömsholm eller Gripsholm. Alternativen var många.

En oäkta dotter till Hessenstein är ju förstås ingen omöjliget, men det betyder ju inte att SA var modern. Med tanke på den omsorg som SA visade Lolotte Forsberg, som utgav sig för att vara en oäkta dotter till Adolf Fredrik och alltså halvsyster till SA, så kan man nog gissa att hon också skulle vara betydligt mer engagerad i en egen dotter.

Man bör också tänka på att skvaller om oäkta kungabarn dels är pikant i största allmänhet, dels att rykten om oäktingar till Gustav III:s syster skulle kunna användas för att skandalisera honom och alltså kan vara en del av smutskastningen av GIII.

Vill man verkligen gå till botten med saken skulle man kunna kolla upp hovstatsräkenskaperna, om Sophia Albertina födde en dotter 1785/86 borde hon ha varit frånvarande från hovet en längre tid, detta borde synas rätt väl i räkenskaperna som oftast talar om precis var (och vad samt med vem) de kungliga har ätit.

Det som är retsamt är ju just att jag inte minns var har jag läst om det här. Det är just därför jag postade trådfrågan - för att få tag på boken där jag läst det, gärna flera böcker. Mycket irriterande, när man i efterhand blivit mer seriöst intresserad av sådant man minns att man tidigare läst om!

Ja, på 1700-talet var den franska kärlekskulturen modern. Men kungliga kvinnor var ett undantag. Att hovdamer och grevinnor hade älskare var på modet. Att prinsessor och drottningar hade det var tabu. Dessutom var en kärleksaffär och en barnsbörd olika saker.

Axel von Fersen är ju ett utmärkt exempel: ännu i denna dag är det extremt kontroversiellt huruvida Fersen och Marie Antoinette faktiskt hade samlag - och det vid det franska hovet, där alla hade älskare och älskarinnor, utom kungahusets kvinnliga medlemmar. Franska prinsessor uppfostrades i kloster för att säkerställa deras oskuld, franska drottningar förväntades ägna sig åt religion, medan deras hovdamer bytte älskare. Att hovdamer hade älskare var ett privilegium - att drottningar hade det var oerhört.

Hade jag varit SA hade jag nog rent av föredragit barnbördshuset just för att ingen kunde ha förväntat det. På slotten fanns det trots allt alltid tjänstefolk och andra som visste vem hon var. Ett privat hyrt rum på barnbördshuset, där ingen kan förvänta sig att se en kunglighet, verkar trots allt klokt.

Ja, det är just detta jag menar: sådant kan användas som smutskastning vare sig det är sant eller inte.

SA kan kanske ha sett LF som ersättning för dottern, men det där är ju subjektivt.



Hur som helst! Problemet med att diskutera sådana här saker är ju att man alltid kan hitta saker som talar både för och emot, så debatter brukar inte tjäna något till (även om det förstås är intressant). Själv tycker jag alltid att det är bäst att presentera nakna fakta (eller åtminstone de olika rykten som finns) och sedan låta alla dra egna slutsatser. Men visst är det intressant!

[oilc]

Det lär väl finnas "Kanske" flera "Hemliga Förlossningar" inom den Kungliga aristokratin igenom historien, men finns det flera fall som någon känner till, detta är bara en liten fundering som jag fått. För även den kvinnliga delen av de Kungliga lär väl haft känslor för det Ljuva sänglivet å inte bara männen igenom Historiens gång.

Just hemliga förlossningar var nog endast nödvändiga för ogifta kvinnor. En gift kvinna förutsattes föda sin makes barn, vare sig det var så eller inte. Och visst fanns det tillfällen när ett barns börd ifrågasattes. Jag kommer att tänka på Ludvig XIV av Frankrike, vars drottning Maria Teresia födde en svart dotter. På grund av Maria Teresias djupa religiositet och hennes förälskelse i maken tror jag att hudfärgen berodde på nåt annat än otrohet, men vid hovet misstänkte man att en svart man var far. (Det fanns anställda med svart hudfärg vid hovet). Denna dotter förklarades dödfödd och gömdes snabbt undan i ett kloster.

Men i allmänhet var det som sagt så, att det var mycket mer känsligt för en kvinna att vara otrogen. Därför finns det bara bekräftat i de fall då hon blev öppet avslöjad. Även nutida historiker brukar som regel avfärda varje antydan om kunglig kvinnlig otrohet som förtal.

På denna tråd finns exempel: viewtopic.php?f=9&t=33713

[oilc]

Vill man verkligen gå till botten med saken skulle man kunna kolla upp hovstatsräkenskaperna, om Sophia Albertina födde en dotter 1785/86 borde hon ha varit frånvarande från hovet en längre tid, detta borde synas rätt väl i räkenskaperna som oftast talar om precis var (och vad samt med vem) de kungliga har ätit.

Det skulle vara jätteintressant! Har du eller någon annan tid att göra det, så tala gärna om era resultat!

[Giancarlo]

På grund av Maria Teresias djupa religiositet och hennes förälskelse i maken tror jag att hudfärgen berodde på nåt annat än otrohet, men vid hovet misstänkte man att en svart man var far. (Det fanns anställda med svart hudfärg vid hovet). Denna dotter förklarades dödfödd och gömdes snabbt undan i ett kloster.

Intressant. Berätta mer. Källor? Vilken dotter är det du syftar på? Anne-Élisabeth de France?

tror jag att hudfärgen berodde på nåt annat än otrohet,

Hmm. Låter osannolikt. Vad skulle detta bero på?

[oilc]

Intressant. Berätta mer. Källor? Vilken dotter är det du syftar på? Anne-Élisabeth de France?

Louise Marie-Thérèse, känd som "Den svarta nunnan i Moret", född 16 november 1664, officiellt död 26 December 1664 , inofficiellt död 1732 (om det nu var samma person, vilket självklart är obekräftat).
Kungliga födslar var offentliga tillställningar i Versailles; alla hovherrar och hovdamer fanns närvarande i drottningens sängkammare som vittnen. Då denna dotter föddes, ska hela rummet ha brutit ut i "ett stort skratt". Man sade genast att babyn var tillfälligt mörk pga av andnöd eller liknande, förde bort den till ett kloster, bytte ut den mot en död vit baby och sade att dottern dött. Flickan väste upp i klostret och blev nunna. Hon fick en pension av kungen och besök av drottningen. Hon visste om sitt ursprung och sägs en gång ha sett sin bror kronprinsen jaga i närheten av klostret, brustit i gråt och sagt att han var hennes bror.
Hon finns omnämnd i flera memoarer, bla : Mémoirs of the Duchess of Montpensier, Memoirs of Madame de Montespan; Memoirs of the Duc de Saint-Simon, Mémoires de la Société de l'histoire de Paris et de l'Île-de-France.

Hmm. Låter osannolikt. Vad skulle detta bero på?

Enligt hovskvallret var fadern till barnet Nabo, drottningens favoritslav från Afrika. Nabo försvann kort efter födelsen.

Men det kan också ha berott på att den spanska kungafamiljen hade mörka anlag; en av Maria Teresias förfäder hade gift sig med en "morisk" prinsessa. Denna dotter sades också ha "moriska" drag.

Den förstnämnda möjligheten verkar ju mest logiskt, men med tanke på personligheten hos Maria Teresia verkar ändå det sistnämnda osannolika alternativet sannolikt: Maria Teresia beskrivs som blyg, tillbakadragen och extremt religiös. Hon tillbringade halva tiden på knä i kyrkan och andra halvan i ödmjuk dyrkan på avstånd av maken, som hon var olyckligt förälskad i - alltså precis som en drottning förväntades vara.
Det är svårt att tänka sig att en sådan blyg, religiös person ska ha lyckats bryta mot alla de värderingar som hon av allt att döma uppriktigt trodde på.
Men visst: ska man spekulera, så hände detta trots allt år 1664: Maria Teresia var djupt olycklig över makens otrohet med Louise de la Valliere och hade bara något år innan faktiskt brutit med maken pga svartsjuka, och det tog länge innan de försonades. DET var däremot inte vad man väntade sig av en drottning. Visst kan denna svartsjuka ha fått henne att tycka att hon borde ha rätt att göra detsamma som maken och tillfälligt ha besegrat hennes religiositet. Man får förstås själv bedöma vad som verkar troligt

[Giancarlo]

Hon finns omnämnd i flera memoarer, bla : Mémoirs of the Duchess of Montpensier, Memoirs of Madame de Montespan; Memoirs of the Duc de Saint-Simon, Mémoires de la Société de l'histoire de Paris et de l'Île-de-France.

Väldigt intressant. Vet du någon bra sammanfattning av detta material?

Men det kan också ha berott på att den spanska kungafamiljen hade mörka anlag; en av Maria Teresias förfäder hade gift sig med en "morisk" prinsessa. Denna dotter sades också ha "moriska" drag.

Låter mer som en myt än verklighet. De kristna iberiska kungar som fanns innan huset Trastamara gifte sig inte med de "okristna" som de var väldigt opponerade emot. Jag har gått igenom lite släktträd från de pre-trastamariska kungarna i det spanska släktträdet och inte hittat någon "mor". Vet du vem som detta skulle ha syftat på?

Kungliga från de olika iberiska kungahusen gifte sig snarare helst med varandra. Dessutom var blodslinjerna kryddade med såväl tyskt, österrikiskt, franskt och burgundiskt blod även om inaveln frodades tack vare de politiska allianser som skapades. Kungahuset Trastamara var en blanding av en massa äktenskap tvärs över alla kungadynastierna på halvön, både Isabella och Ferdinando (de katolska konungarna) var av Trastamarasläkten. Senare även under Habsburgsätten fortsatte ingiftningen. kung Carlos II som var halvsyster till Maria Teresa räknas som den mest inavlade konungen någonsin, om någon, så var det han som var en blandning av pan-iberiska trastamariska-gener blandat med massa kusingiften i den habsburgska ätten (som i sin tur hade massa Trastamara-gener). Han borde varit "morisk" om någon då han hade massor med "spanskt" blod. Hans mor var av samma ätt som hans far, medan Maria Teresas mor kom från Bourbondynastin, så hon var inte lika inavlad - dock blev hennes avkomma nog mer inavlad då hon gifte sig med en Bourbonmonark. Men det verkar inte som om bourbonerna heller hade något moriskt blod i ådrorna.

Sixteenth-century European noble culture commonly matched cousin to first cousin and uncle to niece, to preserve a prosperous family's properties. Charles's own immediate pedigree was exceptionally populated with nieces giving birth to children of their uncles: Charles's mother was niece of Charles's father, being daughter of Maria Anna of Spain (1606–46) and Emperor Ferdinand III. Thus, Empress Maria Anna was simultaneously his aunt and grandmother.[1] This inbreeding had given many in the family hereditary weaknesses. That Habsburg generation was more prone to still-births than were peasants in Spanish villages.[2] There was also insanity in Charles's family; his great-great-great(-great-great, depending along which lineage one counts) grandmother, Joanna of Castile ("Joanna the Mad"), mother of the Spanish King Charles I (who was also Holy Roman Emperor Charles V) became insane early in life.

EDIT:
Läste på lite på den här sidan om Louise Marie-Therese:
http://en.wikipedia.org/wiki/Louise_Mar ... f_Moret%29

Om denna källa är tillförlitlig så lutar mest att historien överhuvudtaget är en myt. Annars så återstår det mest att drottningen var otrogen eller blev våldtagen.