Socialpornografi

[NIL]

Ordet "socialpornografi" är inte myntat utav mig så jag hoppas att jag använder det i rätt sammanhang.

Under sjuttiotalet och början av åttiotalet så visades det i stadstelevisionen ofta pjäser och serier om utstötta människor, ungdomar på glid som stal, rökte hasch och betedde sig. Män som blev arbetslösa började alltid supa och misshandla sina fruar...och så var det myycket naket och fula ord.

Jag reflekterar bara (för dum för att analysera), kan detta enbart ha rört sig om förklädd action och pornografi som vi var svältfödda på under nämnda period eller fanns det ett högre syfte?

[Amund]

Jag växte upp under 70-talet och känner verkligen igen beskrivningen av dessa TV-teatrar vars viktigaste beståndsdel måste ha varit den tragiska verkligheten i dess sämsta tappning, ingenting fick vara lyckligt kändes det som. Jag tror det politska klimatet bidrog en hel del, ingenting fick vara "förljuget", utan allt skulle vara socialrealism. Jag är fräck nog att tro att detta är en förklaring till att så många skitfilmer från den här tiden blev omåttligt populära eftersom svenska tittare var så svältfödda med filmer som var en flykt från verkligheten. Kanske även att manusförfattarna måste gå i flock för att bli betraktade som seriösa?

Nu för tiden saknar jag dessa TV-teatrar och är innerligt trött på alla skitserier som visas, ska det vara så svårt att få balans i utbudet? Jag kommer spontant ihåg en serie där Ernst Gunther var arbetsledare bland diskarna på ett lassarettskök som jag gärna skulle se om idag nu när man är vuxen och har en annan inställning. Varför kan man inte köpa sånt på DVD när t.o.m Packat och klart går att köpa?

Jag måste även säga att Lars Mohlin var ett lysande undantag som verkligen kunde fånga realismen men i en komisk och charmig anda.

[Blixten]

Som jag minns det skulle kulturproduktioner vara "sammhällstillvända" vilket många såg som en omskrivning för "vänstervridna".

[lampros]

Jag kommer spontant ihåg en serie där Ernst Gunther var arbetsledare bland diskarna på ett lassarettskök

Det var en bifigur i "Babels Hus", TV-serie efter P. C. Jersilds roman.

Men visst gjorde Günther intryck. Han sa bl a åt en arbetskompis i fiktionen: "Ta bort den där satans tatueringen, det är ett klassmärke!" Inte särskilt lustigt men jag minns att han sa detta.

Var de förresten inte tvättare?

[Johan Matsson]

Kommer spontant att tänka på de skällande föräldrarna och pannkakspsykosen. Inte ens barnprogrammen fick vara riktigt lyckliga. "Tårtan" och Pippi och Madicken mm var kanske undantag. Det gjordes annars mycket bra TV på den tiden, idag är det oftast ett team av människor som skall kunna hantera alla poster och hoppa runt för att en produktion skall kunna genomföras.

[Hans]

mycket naket

Får mig att tänka på nakenscenen med Sven Wolter i "Mannen på Taket" från 1976 (?). Syfte med den?

MVH

Hans

[Ornellaia]

Tycker fortfarande "Ett anständigt liv" av Stefan Jarl är bland de bästa dokumentärer som någonsin gjorts i Sverige. Ingår i Mods-trilogin och jag får fortfarande kalla kårar när jag ser den. Rekommenderas!