2 uns saffran?

[Berg]

Hej,

jag hittade ett recept på "Scuba Liqueur" från 1780-talet som jag tänkte prova. Ingredienserna är alla tillgängliga idag men när jag började "översätta" viktmåtten till våra dagars mått blev jag lite chockad över mängden saffran i receptet - 2 uns för en kanna brännvin!

Om jag förstått saken rätt är en kanna 2,62 liter och ett uns 25,65 gram (enligt http://www.shenet.se/referens/viktsverige.html)

Det är en j*la massa saffran! Jag tänkte visserligen göra halv sats, men det blir ändå 51 påsar saffran! Dyra droppar blir det, och saffran torde väl ha varit ännu lyxigare på 1700-talet?

Vet någon om saffran såldes i mindre "ren" form på den här tiden? Det skulle isåfall kunna förklara den stora mängden.

En sista fråga: i vilka mängder/koncentrationer blir saffran giftigt?

P.S. Scuba liqueur förekommer i franska kokböcker även som Escuba liqueur och Usqueba liqueur men verkar skilja sig från detta svenska recept på flera punkter.

Tack för titten!

[Giancarlo]

Intressant det där. Två uns låter alldeles vansinnigt. Mitt råd: att vara autentisk kan låta lockande, men att vara delikat är mycket bättre. Så rådet är att använda små mängder och helt enkelt smaka dig fram till en likör som smakar gott. När man lagar historisk mat är det bästa rådet är att bete sig som om man försöker introducera en förfinad matkultur till ett gäng barbarer som inte har någon koll, och därav måste man anpassa det man lagar till deras gommar.

Som du säger så finns det fler recept på Scuba (Escubac etc) t.ex. det här franska: http://groups.yahoo.com/group/Distillers/message/18621
vilket använder inte saffran. Jag tror inte heller att spritkryddning förritiden var en exakt vetenskaplig konst, utan det kompromissades mycket.

Vet någon om saffran såldes i mindre "ren" form på den här tiden? Det skulle isåfall kunna förklara den stora mängden.

Saffran brukar ofta säljas i mindre ren form på sina ställen. I mellanöstern har jag köpt saffran på flera ställen och ofta är den uppblandat med gurkmeja, annatofrön och/eller safflor. Har man riktigt otur så är det mesta safflor (också kallad mexikansk saffran, jerusalemsaffran, marrakechsaffran, beroende på var man är) - safflor är snarlikt saffrankrokousens pistiller men med avsevärd mindre smak. Jag tror dock inte att även om man använde "utspädd" saffran förritiden vilket kunde lika gärna vara möjligt - att det blev särskilt gott ändå, uppspädningskryddorna har ju också rätt stark smak.

Kanske använde man massor av kryddan för att det skulle smaka så bittert som möjligt, men 2 uns måste ändå kostat en förmögenhet i vilket fall som helst. Frågan är om det verkligen användes.

[Berg]

Tack för ditt intressanta och kunniga svar!

Och jag kommer nog, precis som du föreslår, anpassa detta recept till min egen, moderna gom! Nog för att jag gillar saffran, men det mesta mår bra av en smula moderation (dessutom skulle 25 gram saffran gå på nästan 1700 kronor i dessa dyrtider)...

Jag besökte länken du postade - intressant notis från ett tidigare meddelande:

Usquebac is Gaelic for whiskey

http://groups.yahoo.com/group/Distillers/message/14641