Den Tyska Torpedkrisen

[HJ]

Tack igen varjag för detaljstudierna. Andra världskriget är ett så stort ämne att man tvingas abstrahera mycket för att förstå det, så mycket att man förlorar så många tankeväckande händelser och skeeden på mindre skala.

Jag är lite nyfiken på hur torpederna är tänkta att fungera. Enlgit ett tidigare inlägg var det med magnetutlösningen tänkt att torpeden skulle explodera just när den passerat kölen (2-3 meter under). Målet var att skapa en explosion som gjorde att fartyget fick ett lokalt kraftigt överskott och sedan underskott av deplacement så att fartyget böjdes av på mitten. Fungerade det för alla fartygstyper och storlekar? Fanns det fartygstyper/situationer där traditionell sidoexplosion var att föredra?

Hur ställdes djupet in och hur god precision trodde man sig ha? Jag antar att ubåtscheferna behövde god kännedom om målets djupgående om inte annat.

/Håkan

[varjag]

Tack HJ för intresset!

Jag är lite nyfiken på hur torpederna är tänkta att fungera

De flesta mål hade ett djupgående mellan 5 - 9 meter. Djupinställningen av torpeden, gjordes före avfyrning - med ett känt/gissat - djupgående för målet. (Alla ubåtarna, hade en ID-bok med helt förbluffande antal fartygssilhuetter vilka angav dupgåendesiffror på ''lätt-halv-och-full'' last)
Ett problem - var den nästan eviga ''atlantdyningen'' där ett fartygs djupgående i vatten - skiftar hela tiden i en vågformation vars ''toppar'' knappast överskrider två meter - MEN avståndet mellan ''topparna'' kan vara 500 meter....och torpedens djupinställning som dikterar en absolut flack bana under havsytan - försöker ''kompensera'' för de vågrörelser dem simmar i. Av den orsaken, var det under ''atlantiska förhållanden'' omöjligt, att inställa torpedens djuphållning på mindre än 3 meters djup. Annars, bröt torpeden lätt ytan - blev disorienterad om både kurs och djup - och ofta en blindgångare.
Ekvationen, mellan kontakt och magnetpistol är att kombinationen, magnet/kontantpistol - blir att den effektiva målytan
ökas - vissa fall till det bubbla. Just för att de ''immuna'' första tre metrarna av målets djupgående krafttigt reducerar kontaktpistolens målyta....Medan kombinationspistolens, kontakt/magnet mer än dubblerar den.
(Ekvation idealisk 90-graders vinkel: Målfartygets längd 100meter x 5 meters djupgående = 500 m2 målyta....
MEN subtrahera de första ''immuna'' tre metrarna - och reella målytan som måste träffas blir bara 150 m2 - med kontaktpistol. Lägg till, säj 2,75 meters djupinställning med distanständning för kombinerad kontakt/magnetpistol - och målytan ökas med 275 m2 - eller i praktiken 85%!

Hur ställdes djupet in och hur god precision trodde man sig ha

Det är JUST kring djuphållningen som torpedkrisen cirklade - den var allt annat än ''god''. Jag återkommer till det,
mvh, Varjag

[HJ]

Utvecklades magnetkontakten med målsättningen att öka träffytan eller att få till förödande "kölknäckar"-träffar? Du skriver om de "immuna" första tre metrarna. Var de immuna på grund av bepansring eller på grund av att inflödet av havsvatten skulle bli såpass mindre att man kunde begränsa skadorna?

Kunde man "knäcka kölen" på stora fartyg (slagskepp, kryssare) eller kunde det göras endast på mindre fartyg?

/Håkan

[gunship]

De immuna första tre meterna torde vara att torpederna inte går djupare än tre meter

Jag tror även att det för det första är mycket mer fördödande att låta torpeden explodera en bit under målet. Vid en undervattensexplosion har jag för mig att den mesta kraften går uppåt, då explosionskraften knappast räcker för att pressa hela atlanten åt sidorna eller jordskorpan under neråt. Är man då med torpeden innuti/alldeles på sidan av ett fartyg så skadas bara skeppsidan (mesta kraften kastar vatten upp i luften bredvid). Även om man inte knäcker ett fartyg på mitten så är botten på fartyg helt obepansrade och därför orsakas stora skador/läckor - har man otur så smäller det rakt under ett magasin/krutdurk, och då kan det smälla ordentligt!

Sedan är skrov ganska krångliga former, mycket runt som kan försvåra det för pistolen(?) att utlösas vid träff.

[Figaro]

Som varjag skrev behövdes en 3m säkerhetsmarginal för att undvika att torpederna bröt ytan. Kommer torpeden upp på ytan blir den lilla stackaren förvirrad och vet inte vad den skall göra... den blir en blindgångare.

[Göstring]

Jag tror även att det för det första är mycket mer fördödande att låta torpeden explodera en bit under målet. Vid en undervattensexplosion har jag för mig att den mesta kraften går uppåt, då explosionskraften knappast räcker för att pressa hela atlanten åt sidorna eller jordskorpan under neråt. Är man då med torpeden innuti/alldeles på sidan av ett fartyg så skadas bara skeppsidan (mesta kraften kastar vatten upp i luften bredvid).

I den här filmen gör de modellförsök där de dels prövar med bomber och torpeder, i skala, mot sidan och dels med en laddning under kölen. Börjar ca 3:28

[varjag]

Kunde man "knäcka kölen" på stora fartyg (slagskepp, kryssare) eller kunde det göras endast på mindre fartyg?

Som förklarat tidigare, var avsikten med magnetpistol och detonation UNDER målfartyget - att ''bryta ryggen''.

Med en enda välriktad G7-torped, beräknade man att alla fartyg inl. slagskepp och hangarfartyg - skulle få dödliga skador om vapnet exploderade 2-3 meter under fartygets veka buk. Där finns ingen bepansring. Bara dubbelbottnar - men en enda torped med 280-300 kilos laddning av Hexanit ansågs vara tillräcklig för jobbet. Om fartyget inte sjönk (slagskepp/hangarfartyg...) skulle det bli lemlästat för livet s.a.s.

Varjag

[HJ]

Videon visar lite det jag försöker komma till, att en undervattenexplosion hade till syfte att skada där fartyget inte hade någon bepansring, och skapa ett lokalt genomslag (hål), vilket inte är det samma som att "knäcka ryggen" genom deplacementsändring som antyds i figuren som skall illustrera HMS Belfasts öde (magnetisk mina, ej torped, men samma idé). Utan att genomfört kalkylerna så borde den deplacementsändring som kommer av stora vågor (10 m våghöjd, 200 m mellan vågtopparna) vara ett väre lastfall vad gäller att knäcka ryggen på ett fartyg jämfört med en nog så kraftig explosion.

Sedan tror jag varjags påpekande med mindre djupkänslighet hos torpederna är viktig att ha i åtanke. Utan utveckling av magnetutlösning hade de tyska ubåtsbesättningarna kanske istället sett sina torpeder explodera mot fartygssidan på annalkande engelska jagare och åstadkomma lite annat än ett kraftigt skvätt på fiendebesättningen. Man kunde kanske utformat "pansarbrytande" torpeder med speciellt utformad laddning om man behövt, men magnetutlösning under målfartyget är en mycket bättre idé (även om denna tråd handlar om just problemen med det).

Väntar med spänning på varjags fortsättning.

/Håkan

[varjag]

Någon beskrev förloppet ovan men jag amplifierar....

Vid detonation under kölen, bildas en enorm gasbubbla - som dels slår knock-outslag UPPÅT mot skrovet >

sinkex3_hit_by_usn_mk-48_torpedo.jpg (19.61 KiB) Visad 3292 gånger

...(helst i mitten naturligtvis). Sen tvingar tyngdlagen inom 1-2 sekunder, skrovet att falla tillbaka - I GASBUBBLAN som ger mindre motstånd än omgivande ossian. Och knäcker skrovet andra vägen - en perfekt one-two när det fungerar som avsett.
Vid 10-meters sjögång, får skrovet tid anpassa sig till påfrestningarna och smidigt omforma sig - det är byggt för det.
Annorlunda är det med ett ett knock-outslag på en tiondels-sekund.....inget skrov är byggt för det.....

mvh, Varjag

[HJ]

Jag förstår förklaringsmodellen, men jag tror inte riktigt på den (ännu). Att en kraftig explosion under kölen kan ge ett stort genomslag och lokalt minska böjstyvheten är rimligt, men jag har svårt att se den sk gasbubblan som bildas efteråt ger den kraftiga deplacementsändring som gör att fartyget knäcks.

Låt oss anta att fartyget var bepansrat i botten så att det inte blev något genomslag. Då skulle fartyget lyftas uppåt litegrann, och sedan skulle den förmodade gasbubblan bildas så att det enda som bär upp fartyget skulle vara vattnets lyftkraft i fören och aktern, varpå fartyget skulle böjas på mitten eftersom fartyg normalt inte kan bära sin egenvikt på det viset. Det skulle behövas en rejält stor gasbubbla för att åstadkomma detta, kanske 100 m i diameter, som skulle behöva finnas i uppmot en sekund. Det är väldigt många ton som skall flyttas, även om 300 kg Hexanit är en bra start.

Om kölen skadas så att fartygets böjstyvhet i längsriktning blir låg behövs ingen gasbubbla, normal sjögång räcker för att fartyget skall böjas på mitten (tillsammans med inströmmande havsvatten i mitten på fartyget som ökar det böjande momentet).

Min poäng är alltså att fördelen med att slå på undersidan är att skada fartygets köl/undersida och på så sätt minska fartygests längsgående böjstyvhet och är inte längre sjövärdigt. Gasbubblan har liten praktisk betydelse för lite större fartyg.

/Håkan

[gunship]

kan tänka mig att fartygets egen 'intertia' s.a.s. hjälper till där. kasta upp mitten på fartyget. Någon sekund senare kommer hela mitten på fartyget nerdimpande igen.

[Erik Ljungberg]

Det blir till och med en tredje smäll. När gasbubblan kollapar uppstår en vattenpelar nerifrån och upp, nästan i form av en RSV-stråle, då vattentrycket är högre i botten på bubblan.

Går att testa hemma i badkaret eller i en pool. Fixa en bubbla en bit ner, via en hink eller genom att blåsa ut en luftbubbla. Se att när bubblan stiger övergår den från att vara rund till att mer se ut som en upp och nervänd tallrik. När den kommer till ytan uppstår et lätt uppkok av vatten.

[Sarvi]

Med hjälp av den här uppsatsen: http://dspace.dsto.defence.gov.au/dspac ... 0%20PR.pdf från varjags nejder så kan man, om man är lagd åt det hållet, räkna på olika typer av bubbelformationer, shockverkan och hållfastheter. Anorak på!

[HJ]

Tack Sarvi, den uppsatsen ser väldigt intressant ut!

/Håkan

[varjag]

fortsättning; raskt lite framåt i tiden.....

Panzerschiff ADMIRAL GRAF SPEE, avseglade från Wilhelmshafen redan den 21:a augusti 1939 - alltså två veckor innan krigsutbrottet mellan Tyskland och England. Här en bild av hennes bägge kvadruppel torpedtuber på akterdäcket >

GRAF SPEE under Kapitän zur See, Langsdorff befann sig alltså redan i Sydatlanten när Englands krigsförklaring kom den 3:e september. Han hade order om ''väntläge'' tillsammans med tankern ALTMARK och bägge höll sig undan i glesbefolkade havsavsnitt till den 26:e då GRAF SPEE fick order påbörja sin raiderverksamhet.
Hennes allra första offer, var den brittiska ångaren s/s CLEMENT om 5051GRT och tillhörig Booth Steamship Co. i Liverpool.

CLEMENT siktas 70 SM sydost om Recife i Brasilien av SPEE's Arado 196 - som skjuter en kort salva mot fartyget samtidigt som pansarskeppet kommer över horisonten. Kaptenen, F.C.P. Harris - kapitulerar och beordrar besättningen i livbåtarna som ges instruktioner om kurs och avstånd till Pernambuco. Men - kapten Harris och hans maskinchef -
C.W. Bryant tas ombord på GRAF SPEE.

Kapten Langsdorff tar artigt emot kapten Harris och maskinchefen......
Jag beklagar kapten, med jag måste sänka ert fartyg....Det är krig.....
Bägge engelsmännen inbjuds stanna uppe på navigationsbryggan - för att åse spektaklet.....

http://sixtant.net/site/index.php?optio ... 0&Itemid=2

Titta i länken ovan - superb bild av en väl fattad engelsk sjökapten (fyrstreckaren i mitten) samt bild av en sjunkande CLEMENT!
Langsdorff beordrar att CLEMENT skall sänkas med en torped....avståndet är bara omkring 800 meter, vilket är ''samlagsavstånd'' för en kompetent torpedofficer.

''Torpedo los!''

Torpedo los.....jpg (15.27 KiB) Visad 3183 gånger

relingar och bryggor kantade av nyfikna.....sträcker på halsarna för att inte missa dramatiken.

Men - den kommer aldrig....Alla från navigationsbryggan kan klart se att torpeden löper ett 20-tal meter FÖR om CLEMENT!
En till torped beordras.......igen ett Bomskott - den går AKTER om målet >

Vid det laget måste både Langsdorff och torpedofficeren ha haft högt blodtryck......

Vi sänker ert fartyg med artilleriet säger Langsdorff ansträngt till den småleende brittiske kaptenen.

Vilket görs med omkring 20 granater från SPEE's sekundärartilleri - 15-centimeters kanoner.
(men inte förrän tyskarna delat ut bomullstussar att stoppas i alla öron..... )