Skalman.nu Forum

Den 22:a januari 1941, alltså för sjuttiotre år sedan – avseglar ett par tyska slagskepp från Kiel och sätter kurs norrut. Det är GNEISENAU och SCHARNHORST
under befäl av Amiral Lütjens som skall ut i Atlanten för att föra s.k. Handelskrig mot den brittiska sjöfarten.
Ett första försök, hade gjorts tre dagar efter julen 1940,men vädret i Norska Havet var så dåligt att GNEISENAU fick stormskador av överbrytande sjö och den lilla eskadern tvingades återvända för att reparera dessa.
Skadorna reparerades i Kiel medan SCHARNHORST fick tre veckors vila i Gotenhafen.
(Gdynia idag)

Amiralens ’’flagga’’ förs på GNEISENAU och här stävar dom mot Ishavet i kalla hårda vindar Bilden tagen från SCHARNHORST, föröver syns GNEISENAU också ’’ta det vitt’’ över bogen.
(Notera att tornet Anton på fördäcket har svängts helt babord hän – för att hindra vatteninbrott
genom embressyrerna framtill)

Trots stora ansträngningar att hålla företaget hemligt, siktas bägge fartygen av en engelsk agent vid passagen genom Stora Bält och inom 12 timmar har Chefen för Home Fleet, Amiral Tovey nyheten.

Han går till sjöss med tre slagskepp (NELSON/RODNEY plus ett tredje, vet inte vilket), åtta kryssare och elva jagare för att ’’mota Olle i grind’’. Den engelska amiralen tar för givet att tyskarna avser bryta ut i Atlanten söder om Island och ställer upp sina kryssare och jagare i en kedja mellan
Färöarna och Reykjavik för att fånga upp Olle på väg s.a.s.
Han har gissat helt rätt – det är nämligen precis också amiral Lütjens avsikt.

Den tyska eskadern har seglat rakt norrut till ungefär Narviks latitud – innan tyskarna den 27:e
girar till västsydvästlig kurs som den 28:e för dem till närheten av Islands sydspets.
Här, vid middagstid – skymtas kortvarigt ett av de tyska slagskeppen av den engelska kryssaren
HMS NAIAD (Lätt kryssare av DIDO-klassen)
NAIAD rapporterar siktningen till flaggskeppet NELSON. Men här hade tyskarna tur.
Konstigt nog gjorde NAIAD inga försök att skugga det tyska fartyget. (annars en kryssarchefs första plikt!)
Lütjens lägger kvickt om till kontrakurs och sätter full fart tillbaka till den position han haft dagen innan.
Amiral Tovey, betraktar NAIAD’s rapport som en synvilla, vänder om och seglar hem till Scapa Flow med sin styrka.(Tyskarnas utkikar var mera alerta än engelska – nästan alltid. Min anm.)
Lütjens som nu varit till sjöss i snart fyra dygn, finner för gott att ’’tanka’’ sina fartyg och sedan försöka igen. Men denna gång genom Danmarkssundet, mellan Island och Grönland.
GNEISENAU och SCHARNHORST fortsätter rakt norrut till en ödslig bit hav, öster om Jan Mayen
där den första av de oljetankers som sänts ut i förväg – väntar.
Det är s/t ADRIA, en äldre ångtanker om 6400 GRT och tillhörig Essbergerrederiet i Hamburg byggd 1927.

Vädret på dessa latutuder vid midvinter är ju alltid något mellan djävligt och omöjligt, men alltid iskallt.....
Det tar två och ett halvt dygn, 30:e januari till 2:a februari, innan de bägge slagskeppen under svåra förhållanden bunkrats från ADRIA. Vardera slagskeppet hade pumpat omkring 1700 ton brännolja i sina tankar. Vilket ger läsaren en uppfattning om derast törst....Efter 8-9 dygn till sjöss – och bara
en enda spurt, den efter siktningen av NAIAD.
(forts.....)

Varjag

Stor glädje - varjag är på gång igen !

Hans K

sveahk skrev:Stor glädje - varjag är på gång igen !
Hans K

Instämmer till fullo!

MVH

Hans

Edit: Allt man vill veta om ADRIA.

Instämmer helt med Sveahk och Hans. Underbart!

Passar även på att sticka in en tidig fråga. När de bunkrar under svåra förhållanden som uppe i Nordatlanten vintertid, gjuter de då olja på vågorna bokstavligt för att det överhuvudtaget ska vara möjligt?

Stort tack till sveahk, Hans och Amund för intresset.
Tråden blir långsammare är tidigare jag gjort - då det mesta skrevs runt årsskiftet med bilder och text.
Sen dess har jag skiftat dator - och har lite svårt gräva fram alltsammans i den ursprungliga sekvensen. Så hav tålamod.....

Amund frågade:

Passar även på att sticka in en tidig fråga. När de bunkrar under svåra förhållanden som uppe i Nordatlanten vintertid, gjuter de då olja på vågorna bokstavligt för att det överhuvudtaget ska vara möjligt?

Alldeles riktigt, att man ibland gjöt olja på vattnet för att dämpa sjöhävningen - oljan slätar ut ''de vita gässen'' och minskar
stänket över skeppen.
Om detta gjordes vid bunkringen från ADRIA - vet jag inte. Men gissar nej - det är nämligen så att, om oljat vatten bryter
över förstäven på slagskeppen - blir däcken oerhört mycket halkigare än dom redan är....
Den tyska ship-to-ship bunkringen skedde så att tankern - bogserade - örlogsfartyget efter sig med kopplade drag och slangar.
Förskeppen - hade kala utsatta däck med torftiga relingar och det var nödvändigt vid oljeöverföring, att ha folk på fördäcken
hela tiden.

Också stort tack till Hans för ADRIA/KARPATY-länken. Med mycket matnyttigt om hennes efterkrigstida karriär i bolsjevikerna tjänst.
Om vilket jag ingenting visste!

mvh, Varjag

forts.....

Den 3:e februari är slagskeppen cirka 350 km rakt norr om Island, den 4:e i Danmarkssundet.
Den 5:e rakt söder om Kap Farvel (Grönlands sydspets). Lütjens eskader har lyckats bryta igenom de
brittiska bevakningskedjorna och oskadad nått Atlanten.

Det är lite svårt att idag, föreställa oss hur svårt det egentligen var i början av 1941. Bäst bevisat av
amiralens misslyckade försök med BISMARCK fem månader senare. Vilket ju som bekant ledde
till fartygets förlust och amiralens hädanfärd.

Här möter dom tankern SCHLETTSTADT – som några läsare kanske erinrar sig, uppenbarade sig i en annan tråd jag skrivit, då hon låg i Normandiedockan i St Nazaire när de engelska commando-soldaterna stormade iland för att sabotera den.

Från SCHLETTSTADT tar vardera fartyget 1500 ton. Bunkringen är klar den 6:e och Lütjens sätter
kurs SSO för att komma åt konvojtrafiken mellan Newfoundland och Skottland. De så kallade
SC- och HX-konvojerna (SC f. Sydney Cap Breton, HX för Halifax bägge från Kanada).
Kriegsmarines signalspaning, B-Dienst – hade rapporterat att HX-106 hade lämnat Halifax den 31
januari och klockan halv-nio på morgonen den 9:e siktar SCHARNHORST konvojen.
Men - hon rapporterar till flaggskeppet att konvojen åtföljs av ett slagskepp......!!

Elva minuter senare blinkar signallampan igen – SCHARNHORST har idenfierat slagskeppet som det
gamla R-klassens HMS RAMILLIES.

När dessa signaler når amiral Lütjens, beordrar han omedelbar reträtt. Hans order lyder klart att
undvika fientliga slagskepp då en enda träff kan äventyra hela företaget – ja leda till förlust av ett
dyrbart fartyg och ett par tusen besättningsmän. (Precis det som inträffade med BISMARCK)

Dessutom är han på dåligt humör efter besvikelsen. Han är säker på att britterna siktat hans styrka – och att igen, hela Home Fleet skulle komma jagandes efter hans skepp.
I verkligheten, hade RAMILLIES bara kortvarigt siktat SCHARNHORST och dessutom felaktigt identifierat henne som en kryssare av HIPPER-klassen. (dom skarpa tyska utkikarna igen!)
Som läsaren kanske erinrar sig, gjorde HOOD samma misstag när drabbningen mellan BISMARCK
och PRINZ EUGEN utkämpades i maj. (de tyska slagskeppen och tunga kryssarna hade mycket liknande silhuetter – helt avsiktligt, så knepet lyckades två gånger )

Tyskarna återvänder mot Cap Farvel, men fortsättter in i Davis Strait mellan Baffin Island och Grönland där dom hittar en tyst vrå för nästa bunkring.
Där väntar vår gamla bekanta SCHLETTSTADT men också ESSO HAMBURG
(Bilden ovan ger en klar fingervisning hur kallt det var - och faran med halkiga däck..... )

och den 15/16:e kan Lütjens igen toppa upp sina törstiga ångpannor.


Dagen därpå, den 17:e nosar de sig söderut igen, i hopp att hitta den rapporterade konvojen HX-111
som skall finnas i faggorna. Men i två dagar, siktas precis ingenting. Atlanten tycks vara tömd på fartyg....
Först den 22:a siktar GNEISENAU -
över horisonten. Farten ökas och Klart Skepp blåses till alla stationer. När de bägge slagskeppen kommer närmare – ny besvikelse – det är tomma fartyg på väg till Kanada. Inte stinna med dyrbara laster i buken på väg till England.

Forts.)

Varjag

Report of Interrogation of Prisoners of War from German Supply Ships
September, 1941

MVH

Hans

Kan bara instämma, varjag har startat en ny tråd med ett spännande/intressant ämne

går till sjöss med tre slagskepp (NELSON/RODNEY plus ett tredje, vet inte vilket), åtta kryssare och elva jagare

Slagkryssaren Repulse var det tredje slagfartyget.

Hans skrev:Report of Interrogation of Prisoners of War from German Supply Ships
September, 1941

MVH

Hans

Tack Hans för excellent länk till de tyska trossfartygen, som ger en bred och bra bild av den enorma organisation som
krävdes för att hålla både slagskepp, Panzerschiffen - och ubåtar till sjöss och stridsberedda.

Samt - till Battler som med REPULSE, fyllde en lucka i mitt vetande -

Varjag

Hans skrev:Report of Interrogation of Prisoners of War from German Supply Ships
September, 1941[/i

Till Hans utmärkta länk - tre bilder av tyska tankbåtar nämnda i förhörsprotokollen;

Esso Hamburg, självsänkt efter prejning av Royal Navy Gedania i lyckligare dagar Hennes kapten kapitulerade fartyget, hon blev britt under namnet s/t EMPIRE GARDEN

m/t LOTHRINGEN här uppbringad av HMS DUNEDIN.

mvh, Varjag

Vice-amiral Lütjens

- förtjänar några rader här innan vi fortsätter seglatsen.

Han är ju mest och bäst känd för Operation Rheinübung med slagskeppet BISMARCK som kostade honom och de allra flesta på slagskeppet – livet. Lekmän och fackmän, har ju i en generation kritiserat hans handlande då och funnit det oförklarligt. Den mesta kritiken centreras runt den oväntade och snabba sänkningen av HMS HOOD som exploderade .... och sjönk på tre minuter i drabbningen i Danmarksundet -
och avbrytande av striden mot det andra engelska slagskeppet, PRINCE OF WALES. Mot rekommendationer och uppfattning av BISMARCK’s fartygschef – Kapitän z. See, Ernst Lindemann. Som, tillsammans med majoriteten av sina officerare, ville fortsätta engagera det skadade brittiska slagskeppet – och sänka det.

Lütjens förbjöd det, och beordrade återtagande av kursen ut i Atlanten, trots att BISMARCK skadats i en oljetank, läckte olja – och måste uppsöka hamn innan hennes egentliga uppgift – Handelskrig – kunde uppfyllas.

Som vi vet – beseglade det beslutet slagskeppets öde.

Låt oss ta en titt på bakgrunden till Lütjens beslut. Hans företrädare, amiral Wilhelm Marschall var
Flottenchef, dvs amiral för slagflottan vid krigsutbrottet 1939.
Hans chef, amiral Erich Raeder, var fast övertygad om att slagskeppens första uppgift – var att sänka
Brittiska och allierade handelsfartyg. Och sände Marschall ut på två expeditioner med den uppgiften.

Under den första i november 1939 med GNEISENAU sänkte han med lätthet den brittiska hjälpkryssaren RAWALPINDI – men återvände hem utan några handelsfartyg på meritlistan....

Under den andra, i juni 1940, nu med SCHARNHORST i följe – överraskade och sänkte han det brittiska hangarfartyget HMS GLORIOUS och två jagare, ARDENT och ACASTA. Fast till priset av en torpedträff i SCHARNHORST från ACASTA.
Men av den beordrade masslakten på engelska transportfaryg i Harstad (redan evakuerat) blev intet.

Följden, blev att amiral Marschall avskedades från sin post. Och som ny Flottenadmiral –
utnämndes Lütjens.
Som var beredd utföra Raeder’s order till punkt och pricka och inte hade den ringaste önskan undergå samma öde som sin föregångare.

Hans meritlista i korthet:
Från sjökadett 1907 hade Lütjens vid 1:a Världskrigets slut nått Kaptenlöjtnants grad med talrika meriter i torpedbåtsvapnet vari han vunnit Järnkors I:a klass och Hohenzollerns Riddarkors.

1933, nu som Kapitän z. See, tog han befälet över den nya lätta kryssaren KARLSRUHE på dess
på dess världsomsegling..... - - via Azorerna, Trinidad, Sydamerikas östkust – runt Cap Horn till Mellan- och Nordamerikoch slutligen Vancouver innan hemresan anträddes.

I april 1940 nu som vice-amiral och, p.g.a. amiral Marschalls sjukdom – tog han befälet över SCHARNHORST och GNEISENAU i en täckoperation för den tyska invasionen av Narvik
vilken ledde till en kortare eldstrid med den brittiska slagkryssaren HMS RENOWN. Men, han lyckades dra sina fartyg ur striden utan egentliga skador och ansåg själv att han löst uppgiften
tillfredsställande.
Jag hoppas därmed ha något förklarat hans kritiserade order om att lämna PRINCE OF WALES
ifred och fortsätta lyda Raeder’s planer för BISMARCK.

Som vi sett, var Lütjens ingen gröngöling i facket – men något fantasilös och ur stånd att utnyttja
en uppkommen taktisk situation till sin fördel.

OM – han hade beordrat Kapten Lindemann att tillsammans med PRINZ EUGEN förinta och sänka
PRINCE OF WALES – vad kunde ha hänt.....Ja det är en fråga med många OM - *

Jag personligen bedömer de tyska utsikterna som varande ganska goda. PoW var redan skadad, artilleriet fungerade delvis inte, tyskarna hade fartöverlägsenhet med 4-5 knop och kunde engagera från vilka håll de ville = dela britternas eldgivning. Capt. John Leach på PRINCE OF WALES hade beordrats avbryta den ojämna striden av Konteramiral Frederic Wake-Walker som från HMS SUFFOLK sett vad som hände och efter HOOD’s sänkning – var ’’senior officer’’ på platsen.

OM tyskarna hade lyckats sänka PRINCE OF WALES, hade Lütjens kunnat återvända till Norge/Tyskland med sitt skadade fartyg och hedern i behåll.
Det tyska segerjublet hade varit gränslöst, ETT tyskt slagskepp – sänker TVÅ engelska !
Fienden flydde bakom rökridå! Den engelska Sjömakten skakad i sina grundvalar!
För att inte tala – om reaktionen i Det Stolta England........(erinras Churchill’s kollaps
vid förlusten av PRINCE OF WALES och REPULSE i december 1941...)
M.a.o. – varje eventuell kritik från Kriegsmarines Chef, amiral Raeder – hade drunknat i den tyska
Propagandan!

Men, PoW var ett modernt fartyg som dessutom stöddes av två tunga kryssare på platsen –
SUFFOLK och NORFOLK. I likhet med BISMARCK några dagar senare, är det troligt att
tyskarna kunnat skjuta henne till ’’ett flytande vrak’’ .
Men – en sänkning, krävde torpeder för att släppa in vatten. Torpeder var ett relativt korthållsvapen om man ville vara säker på träffar. Och det är mindre troligt att – med ett par fientliga kryssare gläfsande i hälarna, tyskarna fått tillfälle till att torpedera, även ett flytande vrak.

Alla dessa faktorer måste ha passerat och analyserats genom Lütjens hjärna – innan han beordrade avbrytande av striden.

Bundesmarine upprättade Lütjens – genom att döpa en jagarklass efter honom på 60-talet.

http://en.wikipedia.org/wiki/German_des ... ens_(D185)


forts.

Varjag

Amiral Holland hade med sig sex jagare som eskort, vid tiden för slaget i Danmarkssundet var två avdelade för bunkring i Hvalfjord.

Battler skrev:Amiral Holland hade med sig sex jagare som eskort, vid tiden för slaget i Danmarkssundet var två avdelade för bunkring i Hvalfjord.

Vill minnas att tre av dom - kom till valplatsen 2 timmar efter HOOD's sänking - och letade efter överlevande....?

Varjag

Nån som kan förklara varför NORFOLK och SUFFOLK beordrades att hålla sig undan under slaget? Jag vet att någon av dem sköt några salvor som inte nådde fram, men om de hade minskat avståndet och engagerat de tyska fartygen från ett annat håll så hade ju britternas chanser ökat.

/Per

Till den korta presentationen av amiral Lütjens - lade jag in några rader om hans avväganden och beslut den 24:e maj och bakgrunden till dem.
Avsikten var inte att skapa en debatt om hur det ''kunde ha gått'' - vilket förtjänar en egen tråd.

Nästa post om operationerna under ''vinterkryssningen'' kommer när jag redigerat dom.....

mvh, Varjag